För efter vårens garderobsrensning har jag insett att jag behöver lite nya kläder. Så, vad ska man ha på sig då?
Poncho ser ju mysigt ut. Enkelt att bara slänga på sig om det är lite kyligt.
Jomentjena! Det kanske ser fint ut på andra, men jag ser ut som om jag har fastnat i en leksakstipi. Ni vet, ett sådant där lektält ungar hade förr. Och kanske nu också, vad vet jag?
Jumpsuit då? Jäklar vad folk är snygga i sådana. Och jäklar vad jag inte är det. Min kropp tycks varken ha armhålor, midja eller gren på platser där modebranschen förväntar sig att människor ska ha dem. Efter att ha sett mig själv med gällivarehäng ner till halva låren, kameltå extraordinaire, byxben på halvstång, midja i bysthöjd och urringningar som visat mer än någon vill se har jag gett upp den idén också.
Däremot passar min kropp ganska bra i kostym. Det gör tyvärr inte min personlighet. Mycket opraktiskt. Så nu är jag tillbaka på ruta ett.
Dunkappa och moonboots? Det känns som det är det enda jag har kvar att prova.
4 kommentarer:
Exakt samma problem här men jag har en tvillingsyster som syr tunikor åt mig. Ett par jeans till så är jag klar.
Kan man få en bild på jumpsuiten med dig i?
Markattan
Man har uppenbarligen hamnat i tuniketräsket. Men vilken lyx att ha en syster som syr!!!
Bild? Kommer aldrig att hända.
Jag hatar provrum. Verkligen. Fast de senaste åren när jag köpt kläder har jag haft med mig en oerhört generös och uppriktig vän, som ger positiv feedback när man står där och tittar på spegelbilden. Dessutom har jag köpt kläder på ett ställe där ägaren alltid kommer med bra och bättre förslag. Dyrt? Föralldel, men hellre köpa kläder man behåller och använder.
Absolut! Mitt nyårslöfte om att jag inte skall köpa ett enda plagg utan att prova det först, har visserligen medfört att jag köpt ännu färre kläder än normalt, men det jag har köpt använder jag faktiskt. Men trivas i provrum kommer jag aldrig att göra.
Skicka en kommentar