torsdag 30 juli 2009

69,9 en gång till

Det är inte bara vikten som står still.
Så gör även hjärnan.

Att börja arbeta igen var något av en chock.
Jag har glömt allt.
Kan med knappt nöd klara kaffemaskinen.
Själva arbetet lämnar mig frågande.
Har jag gjort det där?
Hur då?
Och varför?

Ett mysterium.

4 kommentarer:

Singelmamman sa...

Att arbeta är ett mysterium som överskuggar frågan om varför vi lever här och nu.

DDT sa...

Absolut! Jag fattar absolut ingenting.

nillas liv på pinnen sa...

Bläää, påminn mig inte! Om en och enhalv vecka börjar jag jobba och du kan ju tänka dig hur det är i hjärnkontoret när man varit ledig sju och en halv vecka.
Dessutom har jag lock för öronen. Kanske inte hör till saken, men ändå.

DDT sa...

nilla - förlåt, men om du har haft ledigt i sju och en halv vecka, så är min medkänsla inte såååå stor.
Men lock för öronen är jobbigt. Du kan få massa synd-om-poäng för det. Så det jämnar ut sig.