Klassisk slutscen: Karriärkvinnan (eller någon gång mannen) har äntligen förstått att det viktigaste i livet är familjen. Nu börjar "...och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Detta visas genom att hela familjen springer och jagar varandra och skrattar på en högt belägen äng. Någon gång i ett ljuvligt snötäckt landskap. Bredvid skuttar en lika lycklig hund.
Trevligt värre.
På film, alltså.
För där varar scenen i max 25 sekunder.
I verkligheten däremot...
Blir det skittråkigt att springa runt i cirklar och jaga varandra redan efter 30 sekunder.
Åtminstone om man är vuxen. Ungarna kanske pallar några minuter.
Dessutom är man redan andfådd efter att ha tagit sig upp till den högt belägna ängen.
And then what...?
Då står man där på en högt belägen äng.
Och glor.
Fast hunden är nog glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Ha ha ha... Har faktiskt haft samma funderinga. Vad fasen gör man sen då??
Haha, ja och enda gången ungarna ökar takten och kan tänka sig att springa är när dom är på väg till närmsta dator.
Med andra ord vet jag nu att jag inte behöver anstränga mig och kravla upp till höjden överhuvudtaget!?
It's a dogs life eller otack är världens lön
Man man känner ju lite lycka när man sitter i soffan framför tv:n och ser dem springa på den där kullen. Man får kanske nöja sig med det. Det finns ju många filmer man kan hyra.
Du är ju bara för bäst. Fortsätt gärna och vara det för här skrattar vi "rumpan ur led" för det mesta du skriver. Tackar för den "ledvärken"!
Markattan
Melinda - jag vet inte. För filmen slutar ju alltid där...
livsnjutaren - precis. Hur många barn tycker att det är kul att springa runt i cirklar på en äng utan uppkoppling?
fru venus - ja, det är i alla fall min slutsats.
bruno - det är antecknat!
nilla - så du menar att jag ska nöja mig med att se lycka på film? Ja, det är nog så nära jag kan komma.
markattan - gulle dig!
Hahahha åhh vad du är rolig och så himlars rätt du har,,,
Skicka en kommentar