Aldrig får man vara glad.
Nu måste jag ju stryka istället.
Hur ska jag kunna göra det?
Varje ord är ju briljant.
BRILJANT!
Eller tja, det kanske inte blir så svårt, dårå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Slutet måste fan vara nära
5 kommentarer:
Ja, man har alltid jobbat för mycket om texten är för lång. Eller för kort.
Datorer talar ofta om när man ska gå och lägga sig. Eller så säger dom inte ett enda dugg och då får man somna utan att ha stängt av datorn.
Då får den skylla sig själv.
Och jag förstår att texten är briljant. Vad annars?
Min älskade mygga Hubert skulle hålla med!
Han var sån.
Idel ädelmod, så var myggan Hubert.
Min dator har börjat pipa på ett mycket oroväckande sätt. Jag tolkar det som en varning om att den snart kommer att drabbas av hjärtstillestånd. Det vore tråkigt.
Och den där briljansen... Det var nog inte så värst med den. Jag har tillbringat halva dagen med att putsa på den där texten, men den gnistrar fortfarande inte.
Och jag var så taskig att jag frankt mejlade iväg tre olika alternativ - ungefär 2000 tecken långa..
Smidigt för mig, mer jobb för redaktören!
Lycka till med smitningsplanen i morgon!
mångmamma - du producerade alltså 6000 tecken? What?! Byt hjärna med mig är du snäll!
*fniss* Mitt problem är att jag aldrig kan hålla klaffen, älskar att höra min egen röst och har ett vattenfall av ord som strömmar ur både mun och fingrar, oavbrutet.
Att skriva långt och mycket är enklare än att vara kort och koncis - för mig.
Kan vara jobbigt för min omgivning dock...
Ha en underbar helg!
Skicka en kommentar