Helvets jävlar vilket dåligt humör jag är på.
Eller egentligen...
Helvetes jävlar vilket dåligt humör jag kommer att bli på.
I morgon.
Jag passar på att ta ut min ilska redan nu inför ett förmodat bakslag som troligtvis kommer att inträffa under morgondagen.
Så där lite utifall att... liksom.
Precis på samma sätt som man övar fräcka segergester och håller små tacktal för sig själv. Ifall det någonsin skulle hända en något bra.
För det gör väl alla?
Om inte, glöm förra meningen.
Det finns förstås en minimal risk att jag är arg i onödan.
Men det har hittills aldrig hänt.
måndag 9 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hypotetiska tacktal är jag sketabra på.
Man måste ju vara förberedd ifall man plötsligt skulle få en Oscar, eller kanske nobelpriset.
Oj då. Törs man kommentera här nu?
helena - klart att man törs! Jag är helt säker på att den person jag kommer att bli arg på i morgon inte läser den här bloggen.
Vissa dagar tvivlar jag på att han över huvud taget KAN läsa.
Vad bra. Då kanske jag törs kommentera imorgon med. Om du är på humör att skriva nåt då vill säga.
Hoppas iaf att du slipper bli alltför arg imorgon, inte bra för blodtryck och sånt vet du. ;)
Oscar känns en aning avlägset, men Nobelpriset! Jag är ju både kemist och författare.
Inget ordnar sig någonsin. Tror jag.
helena - ju oftare desto bättre. Jag gillar kommentarer.
nilla - i mina ögon är du som självskriven för ett nobelpris. Hoppas att du får det medan du är i din krafts dagar så att du kan njuta av det. Vore ju trist att få det vid 94, eller så.
singelmamman - det stämmer precis emd mina erfarenheter. Eller kanske ändå inte. Saker ordnar sig visserligen inte, men de är å andra sidan inte speciellt viktiga heller. Få saker är särskilt viktiga när man tänker efter.
Skicka en kommentar