Nytt månadsprojekt - städning och hemmafix

Februari är min allra sämsta månad.
Hata februari!
Och i år är jag på sämre humör än vanligt, samtidigt som februari passar på sträcka ut sig ordentligt och peta in en extra dag.
Det känns ju lovande.

Då kan jag ju lika gärna ägna denna månad åt lite extra städning och hemmafixande.
30 minuter om dagen ska vikas åt denna trista syssla.
Jo, jag är medveten om att det troligtvis är mindre än vad normala människor städar dagligen. Men för mig innebär det en ökning med minst 22 minuter om dagen.

Vad kul det ska bli...

Visst ja! Uppdatering och nya tag

Hur gick det med NaNoWriMo då?
Jo tack, det gick bra.

Va?! Har du skrivit 50 000 ord på en månad?
Jajamensan.

Hur dåligt är manuset?
I stort sett outhärdligt kasst.

Hur stora logiska luckor är det i handlingen?
Så stora att man med lätthet skulle kunna köra ett helt nöjesfält igenom det. Utan att vika ihop pariserhjulet.

Var det kul då?
Vissa dagar var det faktiskt riktigt festligt. Andra dagar var det... inte det.

Vad har du lärt dig av detta då?
Att det går att skriva ett romanutkast på en månad, men att det nog går bättre om man har tänkt liiiite på handlingen innan man startar.

Kommer någon att få läsa det?
Hahahahhahahaha.... det är större risk att jag dansar naken på scenen på nästa års fotbollsgala.

Vad har du för projekt i december då?
Nu börjar stora ekonomimånaden. Nu ska jag fixa trista saker som pensionsförsäkringen, sparande, avtal och annat aptråkigt som jag har skjutit på pinsamt länge.

Det låter så där lagom kul. Tänker du blogga om så tråkiga saker?
Absolut. Varför ska bara jag ha tråkigt? Jag räknar kallt med att läsarna av den här bloggen inte har några större krav på att bli underhållna. Då hade de nog gett upp för länge sedan.

Fääärdig

Sista rundan för månaden är avklarad.!
Jag har tränat 21 gånger i augusti!
Om jag inte var så trött i benen så skulle jag göra vågen.

Nu undrar jag bara varför jag har bokat in en 8-kilometersrunda i morgon?

Den enda rimliga förklaringen är att jag är dum i hela huvudet.
Alltid lika tråkig att bli påmind om detta.

I morgon

Avslöjas temat för Projekt uppryckning del 2.

Några gissningar?
Förslag?
(Jag har bara planerat till och med november. Sedan kommer det att bli lite krångligt.)

Slutspurt

Sista augustidagen.
Dags att summera första månaden av Projekt uppryckning.
Det har gått sådär.

Träning - jajamensan. Målet var att träna 21 gånger under månaden. Jag har tränat 20. Allt som krävs är att jag sätter på mig skorna och ger mig ut i skogen en sista gång.

Maten - jodå. Har dragit ned på köttfrosseriet och bara ätit kött 10 dagar. Uppenbarligen dör man inte av att äta vegetariskt då och då. Det ska jag försöka komma ihåg. Men frukt är fan fortfarande inte godis!

Sömnen - nej. Det gick ju inget vidare. Helt plötsligt tittar jag på klockan och ser att den är 00.10. En tisdag. När jag planerat att lägga mig 22.30. Jag är inte bra på att gå och lägga mig. Dock är jag desto duktigare på att försova mig. Jämnar det ut sig, tro?

Resten - öööhh. Jag har lyckats med en grej. Tandtråden och floursköljningen. Det är väl ungefär allt. Naglarna har kanske blivit lite mer ompysslade än vanligt. Men i övrigt... nej. Hålla på och plocka ögonbryn, scrubba, använda ansiktsmasker och sådant är helt enkelt för jävla tråkigt.

Resultat: Något bättre kondition, betydligt mindre huvudvärk (mysko, men sant) lika svajigt humör och en viss känsla av allmän redighet efter varje avklarat träningspass.

En måndag med myrsteg

Och här kommer jag trippande till en ny och inspirerande arbetsvecka.

Själva trippandet beror på lördagens skivstångspass.
Med utfallssteg!
Massor av dem.
Jag HATAR utfall.

I dag kan jag inte gå.
Sitta känns inte heller så skönt.
Men det lär jag få göra ändå.
Mitt kontor lider en skriande brist på divaner.
Synd ändå.
Borde inte alla kontor ha en divan, egentligen?
Får ta upp dem med kollegan.

Monumentalt misslyckande

Bortsett från mitt mål att kunna springa 30 minuter utan att stanna (som jag klarade i somras, applåd på det!) så har jag ju även haft ett annat mål:
Nämligen att kunna springa 2,5 kilometer utan att stanna.

Rent fysiskt har jag ju redan klarat det.
Springer jag 30 minuter så kommer jag faktiskt mer än 3 kilometer, även i mitt sengångartempo.
Men bara på landet.
Och det är inte riktigt samma grej.

Mitt andra mål är att en gång för alla klara den där elupplysta 2,5 kilometersslingan som jag tvingades ut på varje år under hela min skolgång.
Skolgymnastikens Via Dolorosa.

I morse fick jag för mig att det var dags.
Jävla dum sak att få för sig.

1000 meter kom jag...

Det var ju fan bara backar!
Och nästan alla gick uppför.

Nu tänker jag sura hela helgen!

Dåligt val

I går filade jag naglarna och målade dem ljusrosa.
Vilket uppenbarligen inte är min färg.

Och nej, jag har fortfarande inte gjort rent mitt tangentbord.
Borde kanske ta tag i det innan mikroberna som verkar starta en 7 eleven borta vid shiftknappen bestämmer sig för utöka till en hel kedja?
Kan bli bökigt annars.

Halvtidsrapport

Projekt uppryckning har nu nått halvvägs.
Dags för någon form av avstämning.

Träning: Har "tränat" 10 gånger. Även om somliga kanske skulle tycka att det var väl generöst att kalla 15 minuters joggande för träning. Somliga ska i så fall bara hålla käft!

Mat: Massor av frukt, betydligt mindre kött. Planen är att bara äta kött 10 gånger den här månaden. Det funkar, även om jag saknar bacon ibland. Uppenbarligen döööör man inte av att äta vegetariskt ibland. Chockerande men sant.

Sömn: Alltså nej! Det går fan inte bra. Jag tycker att det är sjukt svårt att komma i säng före 24.00. Och även när jag någon gång lyckas, så är jag varken pigg eller alert när jag vaknar. Jag är lika trött som vanligt. Det enda som hindrar mig från att slå sönder min väckarklocka är att jag inte orkar lyfta armarna.

Övrigt: Att pyssla med naglar, ögonbryn, krämer och hår är fan för jävla tråkigt. Den enda rutin jag lyckats få riktig kläm på är tandtråd och floursköljning varje dag. Det kändes som Stockholms blodbad första dagarna, men nu verkar munnen ha repat sig från chocken.

Resultat: Känner jag mig gladare, piggare, snyggare eller bättre? Nej, inte så värst. Men jag har känt mig lite duktig vid några tillfällen. Alltid något.

Plan: Ta tag i det där med sömnen, även om det känns som om jag inte har något liv när jag går och lägger mig tidigt. Utöver tandtrådandet (som min tandhygienist antagligen ändå inte kommer tycka är tillräckligt) ska jag försöka göra ytterligare någon liten grej varje dag. Att jag har målat naglarna en gång är väl inte så mycket att skryta med, va?

Inte helt optimalt

På vägen hem från Friskis går jag förbi 5 restauranger.
Alla har sina dörrar öppna.
Ingen tillagar sallad.

En rekordtid, kanske?

Om batteriet i telefonen tar slut under tiden man tar sig runt en 8-kilometersrunda, då får man väl själv bestämma hur lång tid det kan tänkas ha tagit?

Visst är det så?

Jag gissar: jättefort.

Utan ett spår av bacon

Världen gick uppenbarligen inte miste om någon talangfull matfotograf när jag bestämde mig för att ägna mig åt bokstäver istället för bilder.

För övrigt är jag i chock!
Det går uppenbarligen att laga god mat utan bacon.
Faktiskt utan något kött alls.
Bara squash, vitlök, pasta och mozzarella.

The end of the world as I know it.

Bettan, Ivar, Kent, Palle, Stina...

Vi har fått sällskapdjur på jobbet.
Typ 400 stycken.

Det är ett litet helsike att försöka hitta på namn till alla.
Tiny Tim promenerar just nu omkring på min hårddisk.
Eller så är det Lennart?
Eller... kanske Hildegaard?
Bananflugor har inte så starka personligheter, precis.

Det här med att äta mer frukt, alltså, jag är inte så säker på att det var en bra idé.

Ibland förstår jag mig inte på mig själv

Här tänkte jag ju gå på ett trevligt och lätt hopp-och-skutt-pass.
Men vad händer?
När jag kommer dit upptäcker jag att det finns några drop in-platser kvar till skivstångspasset och till min fasa ser jag mitt finger klicka på boka.
WHAT?
Dumma, dumma finger!

Så istället för att småjogga mig igenom ett vifta på armarna-pass, där jag för övrigt skulle sänkt medelåldern rejält, så travar jag in på skivstångspasset. Igen.

Nåja, det gick lite lättare den här gången.
Nej, jag har inte blivit starkare.
Däremot fattade jag att det hade kommit en nymodighet sedan jag tränade för två år sedan.
Extra tunga stänger för dem som lyfter mycket...
Gissa vilken sort jag tog förra gången?

Minneslucka

Jag glömde visst att anmäla mig till dagens skivstångspass.
Nu är det fullt.

Hoppsan!
Vad synd.
Verkligen.

Då får det bli ett hopp-och-skutt-pass istället.
Bas, det lättaste av allt.
Borde ju bli en lätt match...

Träningsfråga

Att gunga i en hammock 15 minuter borde väl vara ungefär det samma som att stretcha?

Jag har upptäckt att den förra aktiviteten är betydligt mycket trevligare att ägna sig åt, än den senare, efter att man har sprungit.
Framför allt om man har med sig något gott att dricka.

Borde jag tipsa Friskis om detta?
Eller ska jag helt enkelt starta en konkurrerande verksamhet?

Mycket produktiv

Visst ja.
Jag har målat naglarna också.

Dagen till ära har jag lyxat till det med ett ljust Ullaredslack för 9,90.
Det är ungefär vad jag tycker att alla nagellack borde kosta.

Vilken sekund som helst ska jag sätta igång och jobba.
Producera massor av text.
Skriva så att tangenterna glöder.

Fast först kanske jag ska göra rent mitt tangentbord?
Eller fylla på min kaffekopp?
Eller båda...

Stängt pga träningsvärk

Vilka dåliga idéer jag får ibland.

Tjockisens guide till den inte helt optimala träningen

1. Upptäck att du inte har några byxor. Bestäm dig för att du har en chans att hinna köpa ett par nya OM Gud vill och kollektivtrafiken är nådig.

2. Kollektivtrafiken är inte nådig. Den är inställd där du jobbar. Småspring två hållplatser.

3. Rusa in i sportaffär. Inse att de "snygga" byxorna (det finns inga snygga träningsbyxor, bara mindre fula) bara finns i storlek XS. Du är inte extra small. Hugg ett par betydligt fulare och dyrare i storlek L och spring mot kassan.

4. Hamna bakom seriös man med många frågor om Goretexplagg. Försök låta bli att få hjärnblödning.

5. Betala, spring till bussen och hoppa på den. (Halleluja. Något som fungerade prickfritt.)

6. Gå in på Friskis. Inse att du inte varit där på två år och att de gjort om en del sedan sist. Bli lite stressad innan du hittar rätt omklädningsrum.

7. Byt om och upptäck att revärerna på dina nya träningsbyxor matchar dina träningsskor. Bli lite glad av denna lyckliga slump. Kom sedan ihåg att du avskyr färgen på dina träningsskor. Bestäm dig för att försöka lära dig älska mörkrosa. Misslyckas med detta.

8. Gå in i salen och börja plocka fram bräda, stång och vikter. Upptäck att du knappt kan lyfta en 5-kilosvikt. Ladda ändå stången med två sådana och försök se professionell ut. Rulla bort stången till din plats.

9. Misslyckas å det grövsta med att balansera på ett ben under uppvärmningen.

10. Inse att det faktum att du numera kan jogga 30 minuter i sengångartempo inte betyder ett skit på ett skivstångspass. Byt till lättare vikter.

11. Upptäck att det bara gått 14 minuter minuter på passet.

12. Byt till ännu lättare vikter.

13. Fuska dig igenom några övningar.

14. Försök vara stolt över det faktum att du kanske visserligen lyfter minst av alla på passet, men du svettas minsann mest. Misslyckas. Fundera över vad självhjälpsböckerna skulle ha att säga om detta.

15. Tacka gud för att det äntligen är över.

16. Byt om och upptäck att det inte bara är två år sedan du var och tränade, det ser även ut som om det var två år sedan du ansade bikinilinjen och rakade något annat än smalbenen. Hej djungelboken!

17. Duscha kallt i en halv evighet.

18. Upptäck att du även glömt att packa ned trosor. Tacka gud för att du valde shorts istället för kjol i morse.

19. Fastna med shortsens dragkedja i den oansande djungeln och ge dig själv en ny intimfrisyr under försöken att få upp dragkedjan.

20. Gå hem och ät en banan.

Äntligen!

Regn. Visserligen bara någon timme, men ändå - regn.
Det behövdes.
Här har det bara regnat en gång de senaste fyra veckorna. Min gräsmatta och min äng har börjat se ut som Serengeti. Det är bara några gnuer och zebror som fattats.

Normalt brukar jag låta naturen sköta bevattningen av mitt trädgårdsland.
Det brukar funka.
Dock inte i år.

Så här såg mina lökar ut i går.

Men nu kom det i alla fall ett spöregn.
Tyvärr verkade en orimligt stor mängd av detta regn ha samlats i mina springskor som jag hade råkat glömma ute på altanen.

Jag gissar att jag helt enkelt får ställa in eftermiddagens planerade joggingtur.
Tänk vilken himla otur...