Skulle inte tro det, va?
Jag skulle ju bli veterinär eller författare eller möjligtvis jurist. Jag kunde även tänka mig att bo på landet med massor av hästar.
Så blev det ju inte riktigt. Inget blev som jag hoppades, men det blev inte så illa ändå. Förhoppningsvis gäller det framtiden också.
För även om jag ville bli veterinär, författare eller jurist så var det ju saker jag ville bli för att man ju måste jobba. För allra helst ville jag bli pensionär. Och det hoppas jag fortfarande kunna bli. Känner ju att jag är som skapt för pensionärsliv.
4 kommentarer:
Jag som nyss blivit pensionär känner att jag skulle behövt
gått i en kurs som utbildar en till pensionär... fullkomligen avskyr att inte gå till jobbet.
Min räddning är att jag vet att det bara är att lyfta på luren och säga: jag vill jobba igen. Har gjort det 3 gånger tidigare så nu tänkte jag försöka stå ut med pensionärslivet så gott det går.
Vad sorgligt. Hoppas att du snart vänjer dig och hittar något som gör pensionärslivet kul. Eller så fortsätter du jobba lite till. Varför inte, om du tycker att det är kul..
Kan man inte göra lite av varje, antingen på längden eller tvären? Halvtid, trekvarts eller stötvis. Ibland är jag arbetslös o ibland har jag två jobb. Det sista är jobbigast. Men det blir faktiskt väldigt omväxlande och får nya infallsvinklar på allt möjligt.Man får bara samla sitt privatliv på hög och sedan beta av det klumpavis. Faktiskt blir tråkiga besvärliga privata saker mycket raskt avklarade utan inledande ångest då när man bara måste. Jag är tveksam till hur jag skall hantera sånt som pensionär.
botant - det där kan jag nog faktiskt förstå. Jag tror att jag kan bli en sådan där pensionär som tycker att det är stressigt och "mycket nu" när jag har två saker inplanerade under veckan. Det kan bli jobbigt.
Skicka en kommentar