torsdag 6 juli 2017

Kan vi prata lite om bilar?

Hur mycket känslor är det egentligen rimligt att ha för en tjugo år gammal bil som bär tydliga spår av att ha fraktat ved, gödsel, jord, virke och hemsnickrade möbler? En bil där inredningen dessutom skvallrar om att någon (fråga inte) har ätit ungefär 200 wienerbröd i den?

Mycket känslor, va?
Visst är det normalt att klappa på en gammal bil och ha svårt att skiljas från den?

Jag brukar hävda att saker inte är så viktiga för mig. 
Det var tydligen inte riktigt sant. 

4 kommentarer:

Markattan sa...

Mm, bilar har en tendens att göra sådär. Det är å andra sidan lätt glömt när man rattar den "nya"

Markattan

DDT sa...

Jag har kört min nya bil cirka 40 mil och väntar fortfarande på att något slags känsla ska infinna sig. Den är ju bra så klart. Mycket bättre än min gamla, men lite opersonlig. Kanske är det wienerbrödssmulorna som saknas? Den är för ren för att kännas som min.

Markattan sa...

Köp lite wienerbröd vetja!
Kexchoklad brukar också höja känslan...

Markattan

DDT sa...

Ja, så klart. Kexchoklad är ju grejen. Och wienerbröd. Sedan kommer jag snart att känna mig som hemma igen.