Hjälp, vad jag längtar ut i skogen just nu. Så här föreställer jag mig att det ser ut på landet.
Fast kanske inte riktigt så suddigt. Men det beror förstås på om jag har på mig mina nya glasögon eller inte. Jag gissar: inte. Det har visat sig vara väldigt svårt att vänja sig vid progressiva glas. Så i dagsläget har jag att välja mellan att se lite suddigt och att välta när jag går.
Jag borde öva va? Och kanske träna fallteknik. Suck!
2 kommentarer:
Jag insåg så småningom att jag behöver ha progressiva en bit ner på näsan så jag har lite utsikt när jag tittar upp. Särskilt utomhus vid höga träd o byggnader vill man kunna fäst ögonen med ens gamla blick. Jag blev fullständig yr av ett par stora glasögon som täckte hela synfältet och övergick till ett par äldre aningen mindre. Då fattade jag till slut. Dessutom kan man få ont i nacken om man med progressiva vickar huvudet konstigt för att spana in grantoppar. Det kan bli dyra insikter om man skall ha flera glasögon.
Botant - just nu nickar jag som någon form av vadarfågel när jag har dem på mig. Har inte alls fått in tekniken ännu. Men förhoppningsvis ska jag väl lära mig någon gång.
Skicka en kommentar