Tjockisen läser

tisdag 30 december 2008

Snart dags för ett nytt liv

I övermorgon minsann.
Då börjar mitt nya hälsosammare, effektivare och intressantare liv.
Minsann.
Säkert.
Joråsåatt...

Två veckor i taget.
Det känns lagom tycker jag.

Min plan är att under de två första veckorna göra följande:
1. Skriva upp allt jag äter (tipstack till Drottning M)
2. Skriva upp allt jag handlar (mer av ett krav än ett tips från revisorn)
3. Följa Pauluns 30-dagars diet (hata!)

Ok, det där är säkert effektivt och hälsosamt.
Men det skulle ju vara intressant också.
Jag behöver en hobby att testa i två veckor.
Får tänka lite på det...
Tips tas tacksamt emot.
Så länge de inte handlar om ull.

Som en liten övning tänkte jag skriva ned vad jag har ätit idag.
1 kexchoklad.

Klockan är strax efter sju.
På kvällen.

Det blir nog bra med ett nytt liv.

måndag 29 december 2008

Min kartläggning av världen fortsätter

Alla fina kommentarer gav mig idén till denna högaktuella undersökning.
Vad tänker ni egentligen ge för nyårslöften i år?
Va?

Jag tänkte lova att inte tova ull.
Men det kändes som om jag behövde en större utmaning.
Jag lovar att inte bombhota sportgalor på tv.
Det blir svårt - men det ska gå.
Tummis på det!

Bortkastad talang

Jag har tydligen bra anlag för simning.
Jag har nämligen positivt ap-index.
Visst låter det bra?
Som något man kan upptäcka i ett blodprov.

Sanningen är att det är enklare än så.
Man är skapt som en apa!
Typ orangutang!

Oproportionerligt långa armar alltså.
Sträck armarna rakt ut.
Om måttet från fingertopp till fingertopp överstiger din totala längd har du ett positivt ap-index.
Grattis!
Själv har jag ett mycket positivt ap-index.
Jag kan i stort sett stå upprätt och klia mig på knäna.

Too bad att jag aldrig ens lärde mig crawla.
Tantigt bröstsim är vad jag är hänvisad till.
Dessutom gillar jag inte att få vatten i näsan.
Eller ögonen.
Therese Alshammar kan tacka sin lyckliga stjärna för det.
Annars hade hon fått storstryk.
Fast på ett ödmjukt sätt, förstås.
För sådan är jag.
En ödmjuk apa!

söndag 28 december 2008

Snart dags för ett nytt liv

Jag är ganska trött på det gamla.
Så vad kan passa bättre än ett nytt år?

Men visst känns det lite trött med nyårslöften?
Man håller dem ju aldrig ändå.

Min plan är att testa nya saker varannan vecka.
26 nya fräscha liv, alltså.

Jag hoppas att jag hittar tillräckligt många nya saker att testa.
Så att jag slipper tova ull.
Jag vill verkligen inte göra grytlappar av tovad ull.
Det skulle jag faktiskt kunna ha som nyårslöfte.
Jag lovar att inte tova ull under hela 2009.
På heder och samvete.
Tummis på det!

Det här med nyårslöften är ju lätt som en plätt.

lördag 27 december 2008

Så ni gillar alltså sillsallad och dopp i grytan?

Weirdos!

Jag som hade tänkt låta er rösta om vad jag ska åta mig för livsprojekt under nästa år.
Jag får nog tänka om.
Vem vill lägga sitt öde i händerna på människor som gillar att doppa gammalt bröd i stinkande fett saltvatten?

Då kan jag lika gärna läsa horoskop.

71,2 - nytt rekord

Mina försök att gå ner i vikt har misslyckats kapitalt.
Men jag struntar i det.
Visslar lite, istället.
Det låter verkligen illa.
Jag träffar inte en ton.
Men vad gör det?
Känns det inte väldigt 50-tal att vissla?

Nå, nya friska tag.
Nästa år...
Då minsann.
Då ska vi bli nya smala lyckliga människor.
Visst?
Deal?

torsdag 25 december 2008

Bästa julklappen

Jag fick en riktigt snygg kjol.
I storlek 42.
Och den var SJUKT MYCKET FÖR STOR!!!

Lycka!
Enklare än man tror vissa gånger.

onsdag 24 december 2008

Det artar sig

Bara tre personer har gråtit hittills.
Men då har vi förstås varken hunnit äta eller dela ut julklappar ännu.
Gott om tid alltså...

GOD JUL!

Är det ingen som har hört talas om krisen?

Det är finanskris!
Massarbetslöshet väntar.
Depression á la 30-tal.
Deflation.
Minustillväxt.
Läser folk inte tidningarna?

Det var så klart fullt av folk i stan.
Julshoppingen tog en halv evighet.
Vilket betyder att julskinkorna kommer att vara färdiga vid 3-tiden i natt.
Tack för det, analfabeter!

Enda anledningen att jag inte slog ihjäl någon var att jag hade så mycket kassar i händerna att jag inte kunde lyfta armarna.
Tacka er lyckliga stjärna för det!
Kretiner!

måndag 22 december 2008

Det har ni väl, va?

Köpt alla klappar, alltså?
Visst har ni det?

Jag vill helst inte behöva trängas imorgon när jag ska handla mina.

Så, ni stannar hemma och pyntar skinkan eller nåt.
Ok?
Överens?
Bra! Då kan vi nog fortsätta vara vänner.

Tänker ni däremot gå och söla på stan.
Envisas med att strosa fram i vänstertrafik.
Gå hand i hand i och titta på saker.
Stå och prata framför rulltrappan.
Be att få era löjliga prylar inslagna.
Då är ni inte välkomna tillbaka hit.
Någonsin!
Uppfattat?
Bra där.

Hurra

Det finns en Gud.
Grisfötterna var slut i affären.

Jag misstänker jag ändå kommer att äta dem.
I form av korv...

Men jag slipper i alla fall gelén.
Alltid något.

Rullsylta fanns dock.
Så lyckan är inte direkt hundraprocentig.

söndag 21 december 2008

Är det så gott egentligen?

Julbordet alltså.
När jag inspekterade min inköpslista började jag tveka.
Det finns en del äckliga saker på den.
Det kommer att ligga en halv död gris på mitt köksbord.

Fast, å andra sidan.
Var skulle jag annars ha den?
Det vore ju ännu läskigare att bada med den.

Nu till en hyperaktuell fråga.
Vad är egentligen äckligast på julbordet?
Så, upp och svara i hörnet!
Basta!

Julkorven fick inte vara med.
Grå, kall julkorv är utom all tävlan det otäckaste som finns.
Julkorv och nyvakna mumier.
Det är sådant mina mardrömmar är fulla av.
Min psykolog hävdar att det är normalt.
Fan trot.

Juldagen

Det slog mig precis.
I år är juldagen på en torsdag.
Jag vet inte hur det är med er andra.
Men för egen del tillbringar jag julafton med att äta.
Från morgon till sen natt.

Att väga mig på torsdagar kan vara den sämsta idé jag har fått i år.
Och då finns det konkurrens.
Vill jag lova.

Som jag ser det finns två alternativ.
Svälta på julafton eller satsa på rekordnotering.

Jag gissar att jag har guldet som i en liten ask.

Karma is a bitch

Jag avskyr prydnadssaker.
Krafs!
Dammsamlande fånerier.

Får jag några så tackar jag visserligen artigt.
Men slänger dem oftast.

Jag känner likadant för smycken.
Obekvämt bjäfs.

Så vad hamnar i mitt knä?
En prydnadssak i schäferstorlek.
Smycken för löjligt mycket pengar.
Tänk rubiner, diamanter och smaragder som faktiskt syns på lite håll.
Kommer ju att funka perfekt till mjukisbyxorna.
Yo!
Det blir jag och gangstarapparna.

Jag får börja fila på mina rhymes direkt.
The fat lady rappar...
Slutet måste vara här!

lördag 20 december 2008

Jordskredsseger för fotvården

Vem behöver Handelns Utredningsinstitut?
Det är ju bara att fråga den här tjockisen om vad som är årets julklapp.
Varför slösa pengar på enkäter och undersökningar?

Jag förutspådde fotvård och fotvård it is.
Årets julklapp!

Ibland är jag så bra att jag blir helt förstummad själv.
...
...
...
Nä, om man skulle ta och leta upp lite brieost, kanske?

fredag 19 december 2008

Men kolla liksom

Jag har fått nobelpris.

Eller nåt.

Min spanska suger. Och är det inte spanska så är jag lika kass på de flesta andra språk också.
Fan, jag förstår med knapp nöd skånska.
Detta stiliga pris fick jag av den alldeles utomorträffliga Mofs.
Jag tror att det är meningen att jag ska dela ut detta pris till ytterligare en massa bloggare.
Men det kan ni fetglömma.
Jag är fullt upptagen med att fila på det perfekta tacktalet.
Så det så.
Det är inte alls så att alla andra i hela bloggvärlden redan fått priset.
Och att det bara typ var jag kvar att dela ut det till.
Inte alls!
Inte! Säger jag.
Så.
Då var vi överens om det.

Med ett nödrop

Tack gode gud för det halva kilot!
Det var millimeterpassning och hala strumpor som fick den klänningen över min gigantiska tantröv.

Jag var mycket samlad under hela begravningen.
Jag var helt enkelt tvungen.
En djup suck hade kunnat spräcka allt.

Sällan har en trerätters meny varit mer bortkastad.

torsdag 18 december 2008

69,8 - det är torsdag

Jag vet, jag vet.
Jag har bara inte haft tid.

Jag är lite orolig.
Imorgon ska jag på begravning.
Jag har en svart klänning.
Jag har inte provat den på två år.

Kan ni vara snälla och hålla tummarna?
Men jag har ju gått ned ett halv kilo sedan förra veckan.
Det ska säkert gå bra.

Om inte...
Vad är mest rätt?
Halvsexig genombruten svart spets?
Eller svarta mysbyxor med munkjacka?
I wonder...

måndag 15 december 2008

79 % god

Du är 21% ond!
Du är en aningen ond, fast i smyg!

Ett test från testportalen.se


Jag tror att det är chokladens förtjänst.
Min kropp består antagligen av 79 % choklad, just nu.
Och choklad är ju gott.

Vilken tur att jag inte testade mig i januari.

Rekord

6 chokladaskar idag.
Tror folk inte att vi har annat att göra än att trycka i oss kalorier?
När ska vi hinna jobba?

Som motvikt gick jag till biblioteket och lånade den där förhatliga boken igen.
Pauluns 30 dagar med GI.
Av Fredrik och hans förfärliga hustru Karolina (eller något i den vägen).

Den allra första bantarbok jag lånade.
Då gav jag upp när jag läste att man inte alls behövde träna jättemycket. Nejdå, det räckte med 3 gånger i veckan.
Ät skit och dö, tänkte jag då.
Ack... dessa naiva dagar som nybörjarbantare.
Det var innan galna norrmän med idiotiska middagstider och en skiva rå kålrot till mellanmål.
Nu ter sig Paulun betydligt mänskligare.

Fast det är ju det där med julen, förstås.
Jul och GI går inget vidare bra ihop.
När man inte längre önskar sig några direkta julklappar, så är det egentligen bara maten man har kvar att glädjas åt under julen.

Jag har gett upp hoppet om tomten.
Det blir säkert ingen ponny i år heller.
Men en skinkmacka eller tolv...

söndag 14 december 2008

Och så var det sndag igen

Egentligen borde man börja ett nytt liv imorgon.
Men nu känns nyåret så nära att det får vänta.

Jag får börja ett nytt liv nästa år.
Med träning.
Självförverkligande.
Hobbies.
Viktminskning.
Karriärkliv.
Ambition.
Lycka.

Phu, jag blir trött bara jag tänker på det.
Måste nog bädda ner mig i soffan en stund.

lördag 13 december 2008

Lömska skurkar

Ibland är jag skrämmande naiv.
Lägenhetsinspektion.
Kontrollera ventilation, värme och vattentemperatur... Jo jag tackar jag...
Jag till och med städade!

Och vad fick jag för det?

Tror någon att de lagade det trasiga elementvredet?
Fixade den kassa brandvarnaren?
Så klart inte.

Men de sänkte inomhustemperaturen.
Tack för det!
Dubbla raggsockor och tjockkofta känns så 2008.
Blåfrusen är det nya svart.
Visst?

fredag 12 december 2008

Stor julklappsundersökning

Så, nu har jag hittat gadgetsamlingen.

Alltså ett julklappstest.
Vad vill ni egentligen ha i julklapp, gott folk?
Bort till höger och välj nu!
Fem sjukt stiliga valmöjligheter.
Så, sjas iväg och kryssa.

Rösta nu, så att jag kan få reda på vad som verkligen är årets julklapp.
Upplevelse... pyttsan.
Jag gissar fotvård.

Nu finns det kanske människor som skulle hävda att fotvård är en upplevelse.
Men de måste i så fall ha ett ännu tristare liv än jag.
Och det måste ju nästan vara fusk.

Den enkla lösningen

Stavas B-A-C-O-N.
Bacon.

Bättre än knark!

Och imorgon är det lördag.
Sovmorgon.
Jag och sovmorgon är bästisar.
Du och jag, sovmorgon!
For ever and ever.

Jag har VM-guldet i sovmorgon som i en liten ask.
Och stillasittande.

En sådan där dag...

Vissa dagar vaknar jag och är sämst i världen.
Redan från början.
Som idag.

När jag tittar mig i spegeln glor ett groteskt monster tillbaka. Med små ögon, gristryne och gråblek hud. Ett försök till leende ser ut som en grimas. Smink är meningslöst - ögonfransarna tycks ha försvunnit och inget läppstift i världen matchar de gula sneda tänderna.

På jobbet är varje korrigering av mina texter ett totalt underkännande av mig som person.
Gissa om det fanns invändningar mot mina texter idag?
För lång.
För formell.
För snackig.
Skriver man verkligen så?

Varje blick är fylld av förakt. Eller möjligtvis medlidande.
Eftersom alla hatar mig.

Jo, så är det.

Jag är inte helt förtjust i den delen av min personlighet.
Men hon dyker upp då och då.
Det enda som hjälper lite är att upprepa följande mening som ett mantra.
"Livet är ett helvete och sedan dör man."
Det verkar trösta henne lite.
Tanken på att det kommer att ta slut.

Jag börjar sakna mitt städtokiga överjag.
Gerd! Kom tillbaka - allt är förlåtet.

torsdag 11 december 2008

Chokladen kommer

Det går inte en dag utan julklappar nu.
Den ena korgen choklad efter den andra.
Levererade till kontoret.

Precis vad jag behöver som uppvärmning inför julmaten.
Absolut.

Nu gillar jag ju inte choklad något vidare.
Men hallå, den är gratis!
Jag gillar gratis.

Det fattas bara att någon börjar skicka stekt fläsk.
Då kommer jag antagligen dö av en hjärtattack.
Fast jag kommer att dö lycklig.

70,3

Så.
Nu talar vi inte mer om det.

Nån som har sett någon bra film på sistone?
Någon?

onsdag 10 december 2008

Tiddelipom

Imorgon är det torsdag.
Men det låtsas vi inte om.
Det fanns brieost till extrapris idag. Nämligen.
Mogen. Med kort datum.
Då måste man faktiskt äta den snabbt.
Faktiskt.

Jag har tur om jag hinner andas.

De fanns

Det är ju närapå att man blir religiös.
Bevisen för Guds existens står som spön i backen.

Jag har hittat ett par stövlar som jag kan dra upp dragkedjan på.
Inte bara det. Det är ett par vanliga stövlar.
Jag upprepar: Vanliga stövlar.
In your face, extravida skaft!

Jag behövde bara prova ca 300 par innan jag hittade dem.
Halleluja.

måndag 8 december 2008

Intelligent design

Om Mofs talar sanning här så finns det tydligen en Gud.
Jag har i alla fall aldrig sett ett bättre bevis.
Gud finns.
Och h*n tycker som jag.
Halleluja!

En hobby?

Räknas klåda?

Jag tror att jag måste byta tvättmedel.

fredag 5 december 2008

69,9 kilo

Ett något nedslående resultat, må jag säga.
För ett halvår sedan startade jag den här bloggen med syftet att gå ned i vikt, hitta en hobby och om möjligt finna ungdomens källa.

Idag, väger jag exakt det samma som när jag startade.
Har fortfarande ingen hobby.
Däremot några nya rynkor.

För några år sedan:
åt jag gärna wienerbröd till frukost.
Vägde 58 kilo.
Och gnällde över att jag hade svårt att hålla vikten.
Uppe.
Jag hade svårt att hålla vikten UPPE!
Den gled gärna ned till ett rangligt 55.
Vilket fick mig att se utt som ett vänligt spjälstaket.

Jag har lite svårt att tycka synd om mitt förra jag.
Karma.
Guds dummaste uppfinning sedan digerdöden.

torsdag 4 december 2008

Insikt

Ibland slår det mig att jag är ganska ensam.
Sedan kommer jag på vad jag tycker om folk.
Då pustar jag ut lite belåtet.

Alltså, jag tycker ju om människor i princip.
I teorin och så...
I praktiken däremot, not so much.

Hålla på och umgås och prata och sånt.
Inte min grej!
Jag blir helt utmattad.

Imorgon ska jag på fest.
Och på lördag.
Jippiiie!
Jag är redan trött.

onsdag 3 december 2008

Hon tog över...

Låt oss kalla henne Gerd.
Något i den vägen borde hon heta.
Mitt överjag.

Gerd tog över när mina andra personligheter hade suttit och såsat i soffan i över två timmar.
Då fick hon nog.
Palatsrevolution!
Gerd slog dövörat till och ägnade resten av kvällen åt att dammsuga, plocka tvätt, damma, skura badkar, hälla farliga medel i avloppet och slänga tidningar och gamla modem.
De personligheter som fortfarande väntar på att McGyver ska dyka upp, kved lite när modemen och de tre tangentborden åkte i soporna. Men Gerd lyssnade inte alls.

Nu ser det nästan ut som om det bodde en normal människa i min lägenhet.
Det finns ett golv i mitt sovrum!
Bara en sådan sak!
Det låg under alla kläderna.
Undrar om det har legat där hela tiden?
Det är antagligen sådant som bara Saida vet.

måndag 1 december 2008

I övermorgon

...ska det komma folk och inspektera inomhusmiljön i min lägenhet.
Värme, ventilation, vattentemperatur och sådant.

Ett av alla mina jag säger att jag borde städa.
De andra protesterar högljutt.
Jag har gjort massor av jobbiga saker idag.
Skjutsat gammal sjuk ledsen släkting.
Fixat jobbiga papper.
Betalat massor!

Då behöver man inte städa.
Säger de mindre prydliga av mina personligheter.
Majoriteten får som vanligt bestämma.

Ibland tror jag att livet skulle vara enklare med en mer sammanhållen personlighet.
Åtminstone skulle jag få städat oftare.

Alla personligheterna är dock tjocka.
En majoritet bryr sig.

Nåja, det är en dag imorgon.
Eller så kan man gå upp tidigt på onsdag morgon och...
Nej, det var ju det man inte kunde, va?