Normalt är jag en ganska lugn person.
Men kombinationen stress och teknikkrångel kan få mig att tappa greppet fullständigt.
Idag skulle jag på ett möte.
På en plats där jag aldrig varit. I ett område som jag bara har ett ungefärligt hum om var det ligger. Men det skulle ju google maps lösa åt mig, tänkte jag.
Där tänkte jag väldigt fel.
Google maps var övertygad om att jag befann mig i Stavrelund, strax utanför Trollhättan.
Det gjorde jag inte! Verkligen inte.
Nåja, den rättar väl till sig när jag börjar köra och den upptäcker var jag är någonstans, tänkte jag och började köra åt det håll stället borde ligga.
Det gjorde den inte!
Den teg.
Efter några mil när det verkligen började bli dags att välja rätt avfart började jag få panik. Svängde in på en parkering och försökte igen med Google.
Som fortsatte att hävda att jag befann mig i Stavrelund och hade 12 mil kvar till mitt mål.
Inga knapptryckningar i världen kunde övertyga appen om något annat.
30 minuter senare har jag tårar i ögonen, bankar telefonen i ratten samtidigt som jag skriker åt den.
"MEN JAG ÄR JU FÖR FAN INTE I JÄVLA STAVRELUND!"
Tyvärr hade det tydligen hunnit komma en hel del nya bilar och människor till parkeringen under de 30 minuter som jag ägnat åt min trilskande app.
Det blev väldigt konstig stämning i bilen när jag upptäckte det.
Även om det bara var jag som var där. Och telefonen då.
Till slut fick jag starta en annan app, som visserligen ledde mig fel tre eller fyra gånger (Gör en laglig u-sväng. Gör en laglig u-sväng! Gör ytterligare en laglig u-sväng. Kör runt i en cirkel några gånger också) men som efter några hundra svordomar ändå ledde mig till en parkering framför huset dit jag skulle.
Bara en timme senare än vad jag hade planerat…
Mötet tog ungefär 15 minuter.