torsdag 31 juli 2014

Nedräkningen har börjat

I morgon är det augusti.
Då börjar mitt nya liv.

Just i år blir det ett nytt koncept inspirerat av Gretchen Rubin.
Dock känns Projekt: Lycka aningen överentusiastiskt. Mitt projekt går mer i linje med Projekt: Meh, ryck upp dig lite.

En månad i taget ska jag alltså testa saker som kanske kan göra mig lite gladare och piggare. De får även gärna göra mig smartare, snyggare, smalare, rikare och ge mig en garderob vars innehåll faktiskt går att kombinera också, men det är kanske att önska för mycket.

Vi börjar med: KROPPEN
(Vi = jag och alla mina personligheter. Jag har inte gått med i en sekt. Eller skaffat kompisar... det får jag testa någon annan månad)

Under en månad ska jag försöka följa åtminstone några av alla de där hälsoråden som tidningar och böcker är fulla av.
Äta det där halvkilot med frukt och grönsaker varje dag (ja, vad fan. På något sätt måste jag ju använda allt det där som växer upp i mitt trädgårdsland. Tyvärr har det visat sig att jag gillar odlandet av grönsaker betydligt mer än ätandet av grönsaker.)
Träna (så klart)
Sova rimligt många timmar (halv ett kanske inte är den optimala tiden att gå och lägga sig under arbetsveckan)

Utöver detta ska jag även anstränga mig med allt det där tråkiga som jag gärna hoppar över. Ni vet; tandtråd, pedikyr, floursköljning, fila naglarna, inpackningar, ansiktsmasker, scrub, hårfix och användandet av ansiktskräm för blandhy.

onsdag 30 juli 2014

Min osvikliga känsla för timing

Nu är det riktigt skönt på kontoret.
En sval bris kommer in genom fönstret och temperaturen är så nära perfekt den kan komma.
Då är det dags att gå hem.

Men grattis till mig då.

tisdag 29 juli 2014

Och stunder då jag inte gör det

När man sedan måste gå in och renskriva sina mötesanteckningar på ett kontor med ljust och soligt söderläge.

Damn you, ljust och soligt söderläge!

Stunder då jag gillar mitt jobb

När man kan sitta ute i skuggan på gården och ha möte.

måndag 28 juli 2014

För varmt för tänk

Äsch, min hjärna är fortfarande löskokt.
Om jag tänker alls, så handlar tankarna mest om glass, isbitar och kläder där svettfläckar inte syns.

Dessutom verkar det ju mycket smartare att börja något nytt i månadsskiftet.

Augusti. Det blir grejer det.

söndag 27 juli 2014

Ok, men nu då

Det går ju faktiskt nästan inte att börja ett nytt liv när det är 30 grader varmt.
Om inte det nya livet främst består i att man ska börja svettas mer, förstås. Men det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Men nu ska det tydligen bli svalare väder.
Det har visserligen inte kommit hit till torpet ännu, här är det just nu 28 grader varmt och fortfarande kruttorrt, men jag har inte gett upp hoppet än.
I eftermiddag ska det börja regna sägs det.


Så i morgon borde mitt nya liv kunna börja.
Frågan är bara vad det ska innehålla?
Det känns som om jag borde ha en plan.
Utöver det där med att svettas lite mindre, alltså.

Måste visst tänka lite.
Åååh, vad jobbigt.
Jag börjar redan tröttna på det här projektet.

lördag 26 juli 2014

Sovit gott?

Kombinationen rekordvärme och förkylning gör ju inte underverk för sömnen precis.
Vaknar jag inte av att jag svettas, så vaknar jag av att lungorna försöker lämna kroppen.
Då blir man lite desperat.
Så desperat att man faktiskt klickar på Aftonbladetrubriker som "Sov gott hela natten i supervärmen".

Det kunde man ju låtit bli.

Deras tips var följande:
Lägg lakanen i frysen.
Jaha?
Vilken fantastisk idé. Textil är ju känt för sin förmåga att bevara temperatur. Det är väl därför jag använder min tygtermos så ofta...
Men seriöst? När jag har hunnit bädda med mina frysta lakan kommer de ju att vara varma igen.

Andra, vilket också var det sista, tipset var: sov i hängmatta.
Ännu bättre nästan.
Nu ska jag bara köpa en hängmatta, montera ner sängen och lista ut hur jag på bästa sätt får upp en hängmatta i lägenheten. Gipsplatteväggarna kommeratt få ta en del stryk, gissar jag.
Och är det på allvar någon som sover gott hela natten liggande som en banan i en hängmatta?

Bättre tips, någon?

måndag 21 juli 2014

Middagsplaner

Efter fyra veckors frossande på grillade döda djur är det nu dags att börja ett nytt och bättre liv.
Sunt, grönt och spänstigt.
(Förhoppningsvis även produktivt, spännande, socialt, kulturellt och ekonomiskt givande... men det får vi kanske ta i morgon eller på torsdag. Rom byggdes ju inte på en dag. Fast jag är kanske mer Teckomatorp än Rom när jag tänker efter. Det byggdes säkert inte heller på en måndagseftermiddag. Det tog säkert flera veckor.)

Nåväl.
Jag börjar med att försöka inkorporera hela den hittillsvarande squashskörden i en middag.
Sedan borde jag kanske gå ut och springa.
Fast det kommer jag inte att göra.
För jag har ont i halsen.
Och då är det liiiiiiiivsfarligt att springa.
Det vet ju alla.

Och det vore ju sjukt onödigt att börja sitt nya förbättrade liv med att dö.

Hoppsan!

Och så var man tillbaka på kontoret igen, då.

Här finns speglar.
Sådant har jag liksom vant mig av vid.
På torpet finns två pyttespeglar. Den ena placerad så att man kan se sitt ansikte och inte mycket mer, den andra så att man kan se sin mage (varför man nu skulle vilja det?)
Alltså ägnar jag inte mycket tid åt att spegla mig på landet.

Det går tydligen väldigt fort att vänja sig av med sådant.
För jag har uppenbarligen inte speglat mig sedan jag tvättade håret och lät det självtorka i morse.
Upptäckte precis att jag har samma frisyr som trollet Plupp.

Det är inte snyggt någonstans.
Dessutom ligger Plupp på topplistan av barnboksfigurer jag avskydde som liten.
Det har inte förändrats sedan dess.

söndag 20 juli 2014

But why...

Varför ska jag behöva åka hem just nu?
När det är så himla fint.

Vem övertygade mig om den idiotiska idén att ta tidig semester?
Visst fan. Det var jag.
Synd.

Nästa år ska någon annan få planera min semester.
Bert Karlsson kanske?

Saker jag haft fel om

Jag inbillade ju mig att kombinationen störtregn och tokvärme skulle resultera i mängder av svamp.
Men så slutade det ju att regna.
Ha ha på hela mig!

Detta är resultatet av två och en halv timmes svampletande, myggslagsmål och snubblande över stock och sten.
Räckte till en smörgås.
Myggbetten däremot, kommer att räcka en vecka.
Man tackar.

En sak mindre att oroa sig för

Jag kanske inte behöver ägna överdrivet mycket tid åt att googla recept på squash.
75 procent av dem verkar nämligen skrumpna ihop och resultera i små gröna dadlar av allt annat än imponerande storlek.
Borde kanske vattnat lite mer.

måndag 14 juli 2014

Och nu kommer jobbångesten krypande

Vad hände?
Hur kan jag bara ha en veckas semester kvar?
Hur är det möjligt?

Jag skulle ju göra en massa saker.
Skriva, måla, träna, njuta, vila, dricka drinkar, hänga i hammocken, snickra ett tak, laga nya maträtter, bli en ny människa, såga ved, plocka svamp och cirka 200 saker till.
Jag har knappt hunnit med något alls.

Då är frågan, ska man försöka hinna med allt under sista veckan, eller helt enkelt skjuta på det mesta till nästa år?

The queen of prokrastinering lägger pannan i djupa veck och funderar...

onsdag 9 juli 2014

Mot civilisationen

Nu försvinner jag till bebodda trakter för några dagar.
Där planerar jag att ägna mig åt civiliserade saker som att:
klippa mig
bada badkar
dricka kranvatten
låta bli att kolla om jag har fått en fästing var 3 minut
titta på film
ha sandaler utan att oroa mig för tidigare nämna fästingar

Foppatofflorna får inte följa med.

Teodicéproblemet

...har jag faktiskt inte funderat det minsta på idag.
Istället har jag klippt gräset.
Ja. I värmen.

Fast för en kort sekund trodde jag nästan att jag höll på att få en uppenbarelse.
Men det var bara svett som runnit ner i ögonen.

Nu ska jag nog tänka lite på kall öl.

Hjärnsmälta

Jag skulle inte påstå att jag är direkt snabbtänkt i vanliga fall, men värme gör konstiga saker med min hjärna.
I går stod jag i en minut och försökte låsa upp dörren till torpet genom att trycka på bilnyckeln.
Det fungerade inte.
Hann till och med oroa mig ett ögonblick för att jag glömt radion på och laddat ur batteriet.

Jag tror att jag väntar med att fundera på relativitetsteorin till i höst.

tisdag 8 juli 2014

Nu ska vi prata väder

Tokvärme, ösregn, tokvärme, ösregn, tokvärme...
Jag vet inte vad ni tänker, men jag tänker - KANTARELLER!

Och så svettas jag.
Det var väl allt.

måndag 7 juli 2014

Evolutionen och jag kommer inte överens*

Något måste ha gått fel när jag monterades.
Mina fötter passar liksom inte klimatet här uppe i norden och tyvärr inte med skomodet någonstans i den kända världen. (Jag har ännu inte helt gett upp hoppet om att det någonstans i Amazonasdjungeln kan finnas en stam som har uppfunnit en snygg sko som faktiskt passar mina fötter. Hoppas! Hoppas!)

Jag har haft nageltrång sedan jag fick mina allra första par skor.
Mina tånaglar är för breda för mina tår.
Mina tår är håriga.
Hälarna är smala, medan resten av fötterna är breda. Tänk anka!
Högklackat utlöser seriös kramp efter cirka 6 minuter. 15 minuter om jag sitter ner. Och med seriös kramp menar jag den typen som utlöser ofrivilliga sparkar, spastiska ryckningar, spontant avtagning av skor följt av några minuters silly walk under utstötande av ljudet aoou-aaaoou-aaoouu. (Väldigt impopulärt beteende på konferenser)

Mina fötter har också den helt oanvändbara förmågan att svettas även när de är iskalla.

Min teori är att jag har fått ett par överblivna neanderthalfötter.
Eller kanske att jag skulle varit en hob.

Frågan är vart man ska vända sig för att klaga?
Darwininstitutet?
ARN - jag har en reklamation här.

*Rubrik helt ogenerat stulen från Fredrik Lindström.

söndag 6 juli 2014

Jag tänker, alltså svettas jag

Värst vad varmt det har blivit.
Inte så att jag klagar, närå. Men ändå. Himla varmt är det.
Så där så att man inte orkar göra så värst mycket mer än att tänka.
Det går inte så bra.

Idag har jag tänkt på satelliter.
Google Earths nya ska tydligen vara riktiga värstingar.
Perfekt skärpa på 30 centimeter stora föremål.

Min rumpa syns från rymden!
Fan, om några år kommer mina celluliter att synas från rymden.
Och där tror man att man inte syns när man sitter och kissar bakom en gran.

Sådant tänker jag på.
Tänkande är nog inte min starkaste gren.
Jag bör nog ägna mig åt något annat innan jag blir fullständigt paranoid och skaffar foliehatt. (Folie finns, så jag är beredd om behov uppstår,)

Frågan är vad man ska göra?
Dagens springande är redan avklarat. (Märkte ni hur snyggt jag liksom fick in det så här i förbigående så att det inte skulle verka så skrytsamt?) Disken är diskad. (Vilket jag hoppas att de som bevakar mig via satellit har uppmärksammat och gett mig pluspoäng för,) Trädgårdslandet är rensat från ogräs och alla pecanwienerbröd är uppätna.(Jag hoppas att de är för små för att tydligt synas via satellit. Kanske kan de förväxlas med nyttiga barkbrödssmörgåsar utan pålägg?)

Jag får nog tänka lite på saken.

lördag 5 juli 2014

3 x trädgård

Sedd ur vissa vinklar är min trädgård ganska trevlig.
Hallonen börjar mogna.


Saker jag planterat (men självklart glömt namnet på, eftersom jag varje gång tänker att "nu ska jag skriva upp vad det var jag köpte" men sedan kommer det något emellan, kanske bacon, och så tror jag att jag ska komma ihåg att göra det sedan, men sedan tycks ju aldrig inträffa.) blommar.

Och sedan har vi sådana här...
Som ser livsfarliga ut oavsett vilken vinkel man försöker fotografera dem ur.
Det är squash.
Det ser ut som om jag kommer att behöva en väldig massa recept på squash framöver. Jag har ett.
Nu är frågan, hur mycket squashshoppa kan en människa rimligtvis äta? Och hur fort?
Något säger mig att squash har betydligt kortare hållbarhet än sardeller.
Nåja, skörden hinner fortfarande misslyckas. Det kanske kommer en älg och äter upp dem. Eller en frostknäpp. Eller en tornado. Eller något. Visst?

fredag 4 juli 2014

Inte en endorfin i sikte

Solen skiner, humlan surrar och om det fanns några lärkor här skulle de säkert i skyn slå sin drill.
Fast det skulle de antagligen göra i onödan, eftersom nötskrikorna överröstar det mesta, även sommarpratarna om jag inte skruvar upp ljudet på radion så det skräller över bygden.

Skogen är full av knott, älglusflugorna har vaknat till liv och börjat bitas, bromsar och jordgetingar susar runt huvudet som små högljudda reaplan och fästingarna krälar omkring i jakt på oskyddad hud.
Och spindlarna... hur kunde jag glomma spindlarna?
Där jag sitter nu ser jag tre stycken.
Min förhoppning är att den största ska äta upp de två mindre så att jag bara behöver slå ihjäl/slänga ut en. Det vore praktiskt och arbetsbesparande.

Det fullständigt kryllar här.
Av allt, utom endorfiner.
Jag börjar tro att de är utrotade.
Chansen att jag ska träffa på några när jag är ute och springer verkar lika stor som att jag ska skrämma upp en mammut som ligger och idisslar. 

Jag är fan inte gjord för det här!

torsdag 3 juli 2014

Matblogga sig lite, kanske

Igår plockade jag upp de första rödbetorna ur landet.
Stiliga va? Visst?
Kände mig sjukt mallig och begåvad med gröna fingrar när jag drog upp dem.
Närapå redo för ett liv på landet med självhushåll.
Men sedan kom jag ihåg att majsen, ärtorna, dillen, krusbären, bönorna gurkan och hälften av potatisen misslyckats totalt och dött/frusit sönder/blivit uppätna av larver/förtvinat/torkat/blivit kidnappade av ufon, så jag sansade mig.
Jag skulle svälta ihjäl väldigt, väldigt snart.
Eller få skörbjugg, vilket verkar trist och oklädsamt.

Men rödbetor hade jag i alla fall.
Och på tv hade de minsann tävlat i att laga rödbetor för några dagar sedan.
(Ja, jag veeeet. Men vad ska man göra när det regnar hela dagen?)
Vann gjorde kocken som lagade rödbetor med ägg och sardeller.
Och kan man tänka sig.
Ägg och sardeller fanns i skafferiet.
Just sardellerna har stått där i en evighet eftersom jag hittills aldrig kommit på vad jag ska ha dem till.
Misstänker att jag köpt dem bara för att jag tyckte att det såg tjusigt ut.
Men nu alltså, ett recept som faktiskt krävde sardeller.
Yey!

Kolla så nyttigt det ser ut!
Visst vill man att det ska vara en smaksensation?
Typ, det bästa man ätit sedan nobelmiddagen.
Om man nu hade blivit bjuden på någon sådan alltså.

Det smakade som pytt i panna.
Eller som en hälsosam, lågkalorivariant av pytt i panna.
Synd.
Jag har 40 eller 50 rödbetor kvar i landet.
Recepttips, någon?

onsdag 2 juli 2014

Lögn och förbannad dikt

I min kokbok står det att hemgjord majonnäs håller 1-2 månader i kylskåp.
Nog att den gör...
Jag gjorde majjo för två dagar sedan och den är redan slut.

Det är min arm också.
Och elvispen ligger i en låda 16 mil härifrån.

Tillbaka på jorden

Meh, vad är det med min tajming?
Den dagen när jag var mallig över att jag kunde springa 10 minuter - då hade Lisa på Onekligen sprungit en mil!
Och igår, när jag för första gången i mitt liv sprungit 30 minuter i sträck - vem är det då som sommarpratar?
Helen Ripa.
Helen jävla Ripa!
Som har tagit guld i Paralympics.
Hur imponerande känns 30 minuter jogging i snigeltempo efter det?
Inte så värst.


tisdag 1 juli 2014

Skryt

Den som inte står ut med skamlöst självförhärligande och oblygt egenberöm bör sluta läsa precis nu.

Den här tjockisen kan springa 30 minuter!
Fatta!
30 minuter utan att stanna.

Jag gissar att det är dags att förvandla detta till en blogg full av träningstips och kostråd.
Eller kanske inte.
Ni vet säkert redan hur man grillar revbensspjäll och steker bacon.
Och hur svårt är det att packa upp en brieost?
Ni kan det va?

Tja, då har jag väl inte så mycket att lära ut.
Istället har jag en fråga.
När blir det där springandet kul?