måndag 26 april 2010

Happy days

Gå på kurs är ju roligt.
Det har man ju hört.
Så för att pigga upp mig bestämde jag mig för att hänga på några kompisar och anmäla mig till en konstkurs.
Jorå.
Idag tillbringade jag 15 minuter inlåst på toaletten.
Eftersom jag höll på att börja lipa.
För att fisken jag försökte måla blev så ful.
Fuuuuul!

Antingen lider jag av seriös pms.
Eller också behöver jag prozac.
Eller så var det verkligen den fulaste fisk som någonsin målats.
Något är på tok.

söndag 25 april 2010

Ska vi tala lite om träning?

NEJ! Det ska vi inte.
Såå fullkomligt meningslöst.
Och plågsamt.

För övrigt borde spöstraff utdelas till den Friskisledare som fick den ljusa idén att använda Mika som ett uppiggande och peppande soundtrack till min grupps okoordinerande skuttande.
Allvarligt...
Det tog mig dagar att repa mig från den totala ångestattack jag fick av att tvingas hoppa runt till textraderna "Big girls, you are beautiful".
Sällan har något varit mer osant.

Och inte har jag gått ned i vikt heller.

Mycket smärta för ingenting...

Jag tänkte att en ny frisyr kanske skulle kunna pigga upp mig.
Jo, jag vet.
Skrämmande naivt.
Jag tror att vi alla redan har konstaterat detta personlighetsdrag hos tjockisen.
Men ändå.
Det sista som lämnar människan är ju hoppet om att en ny frisyr på något sätt även ska fixa de svullna ansiktsdragen, de förstorade porerna (vi talar celluliter här), rynkorna och den gråbleka hyn.
Man borde veta bättre.

Jag vet att det finns människor som gillar att bli pillade i håret.
I'm NOT en av dem.
Jag är håröm.
Naturligtvis var min nya frisör av byggarbetartypen.
Så klart.
Den späda lilla människan slog mig med borsten, kammade mig i öronen och verkade fast besluten att kontrollera om mitt hår verkligen var fast förankrat i huvudet.
Jag har varit med om behagligare rotfyllningar...

Två och en halv timme senare kan jag konstatera att jag har fått en frisyr med formen av en glödlampa.
Och betalat 1300 för nöjet.
Yippie!

En ny väg till framgång

Jag har inte haft ork att skriva på ett tag.
På den tiden har jag fått flera nya följare.
Wierd!
Kan detta vara ett framgångsrikt koncept?
Jag ser redan filmen framför mig.
Drömmarnas blogg.
"If you leave it, they will come."
Fast utan Kevin Costner i huvudrollen.
Jag är verkligen inte det minsta lik Kevin Costner.

måndag 12 april 2010

För övrigt...

ska min arbetsplats flytta.
Detta meddelades dagen efter det tidigare omskrivna toalettbesöket.
Jag säger inte att dessa två faktum hänger samman.
Men man kan ju undra.

Och så var det måndag igen...

Om 16 minuter borde jag gå till jobbet.
Då borde jag även ha skrivit en text som rör investerare till tårar.
Jag borde även ha tvättat håret.
Och helst bytt om från pyjamas till något mer affärsmässigt.
Something's got to give...