tisdag 13 november 2018

Det regnar

Men tydligen ska vi ut och springa idag ändå. För det verkade min träningskompis förutsätta när jag ringde om en helt annan grej för en stund sedan.
Jag blev så chockad att jag inte kom mig för att protestera.

Om jag hade haft ett paraply med mig så hade jag gett mig själv stryk med det.

måndag 12 november 2018

Väldigt mycket måndag

Om nu cykeldäcket nödvändigtvis ska explodera när man är på väg till jobbet. Är det då verkligen absolut tvunget att det händer precis mittemellan jobbet och hemmet? Precis just där det inte finns några spårvagnshållplatser?

Tydligen. 

söndag 11 november 2018

Krutgubbar

Min pappa ska ut i skogen nästa vecka och kapa vindfällen som senare ska säljas som ved. Han hävdar att det kommer att bli tungt "för man är ju inte 80 längre". 

Ibland missar han mina mejl eftersom han är upptagen med att läsa nyhetsbrev från Washington Post. 

Min kollegas 91-årige pappa har precis köpt ny soffa och nytt soffbord för "så här kan det ju inte se ut." För två år sedan byggde han väggar i hennes sommarstuga. 

Gissa om vi båda hoppas att vi ärvt deras gener?

Pappor, bra grej ändå om man har lite tur. 

lördag 10 november 2018

Saker jag inte tycks kunna lära mig

Hur de nya beteckningarna för glödlampor (heter det ens så nu) fungerar. 

Jag har läst om det flera gånger, men det vägrar helt enkelt att fastna. Varje gång jag skruvar i en ny lampa blir det en ren överraskning hur starkt den lyser. Vilket är väldigt opraktiskt. Jag har för tillfället kirurgstark belysning i hallen så att varje gruskorn avtecknar sig med perfekt skärpa. Nattlampebelysning på toaletten, vilket i och för sig får mig att tro att jag inte har några rynkor. Plus på detta. Och ingen belysning alls i biblioteket vilket gör kvällarnas bokval mycket slumpartade. 

Finns det någon kurs man kan gå, tro?

Hur starkt lyser du då lille vän?

Ibland förvånar det mig att alla tester tyder på att jag är nomalintelligent. 

fredag 9 november 2018

Har jag berättat

... att jag försöker lära mig crawla?
Jag var ju duktig och gjorde mina stretchövningar förra året och fick tillbaka full rörlighet i armen.
Då uppstod ju frågan vad jag skulle ha denna rörlighet till.
Fjärilssim verkade vara lite over the top, så jag bestämde mig för att försöka lära mig crawl, eller frisim som det tydligen heter när man gör det rätt.
Jag gör det inte rätt!

Jag VET att man kan gå kurs, men jag är för snål för att gå två kurser samma säsong. Alltså: youtube. Jag har träffat människor som lärt sig själva genom att titta på Youtube.
Säger de.
Jag börjar misstänka att de ljuger.
Det är ju sjukt svårt.

Hittills är jag ungefär lika bra på att crawla som en giraff är på att åka puckelpist på miniskidor.
Det är ett rent under att ingen livvakt har försökt rädda mig ännu, för jag ser troligtvis ut som om jag håller på att drunkna.
Vissa gånger tror jag dessutom att det är nära.
Helt oskyldig giraff som inte gjort sig skyldig till puckelpiståkning.

Kan ni crawla?

torsdag 8 november 2018

Den lever!

Min surdeg alltså. Och det börjar arta sig. 


Bröd nummer tre blev faktiskt rätt gott. Kanske blir jag en surdegsbakare till slut? 

Vad finns det mer för trender som passerat sitt bäst-före-datum? Ska jag börja stoppa korv? Eller är det dags att starta ett mikrobryggeri i ladan?

Något säger mig att jag kanske har lite för mycket fritid. 

onsdag 7 november 2018

Karma är en...

Tydligen var jag lite för glad åt min kompis förkylning igår.
För idag hade jag tänkt "jobba" hemifrån. Men imorse hade det kommit in en liten annonsjävel som skulle fixas, så nu sitter jag här på kontoret redo... och så hör kunden inte av sig.
Därför har jag tvingats göra en massa andra saker som jag verkligen hade kunnat skjuta på. Sortera papper, ringa samtal, boka möten, betala fakturor.

Om jag inte får något svar snart så kommer jag inte kunna vara hemma imorgon heller. Ska det vara så här? Ska jag tvingas tillbringa varenda arbetsdag på jobbet? Jag blev inte egenföretagare för att hålla på med sådant!

Det spelar ingen roll hur mycket potatismos jag åt igår.
Jag är ändå sur.

tisdag 6 november 2018

Jag är en fin människa innerst inne

Klart att det är tråkigt att min kompis har fått feber och halsont.
Jättetråkigt. Verkligen.
Vi som skulle ut och träna ikväll.
Då antar jag att det är lika bra att gå hem och göra potatismos istället.

måndag 5 november 2018

Ytterligare en dålig ide

En enkel liten bänk. Det var planen. Den borde inte ta mer än några timmar att göra. Trodde jag. 

Det var innan jag tydligen valde den mest krångliga metoden i världshistorien för att sammanfoga två plankor. 


20 timmar senare.

Jag borde ha gjort en skärbräda. 

söndag 4 november 2018

Men så mesigt

Här råkar man vakna superpigg före klockan sex. Något som garanterat aldrig händer en vardag eftersom man då skulle kunna ha nytta av det. Redan före klockan sju står man och diskar. 

Då blir det strömavbrott!


Nu har jag en massa disk som jag inte kan skölja, inget kaffe, för dålig belysning för att läsa och 4 procent batteri kvar på mobilen. 

Strömmen ska vara tillbaka strax före 11. Jag har redan tråkigt. 

lördag 3 november 2018

Livet på landet

Elda lite utomhus. Elda lite inomhus. Läsa lite bok. Gräva lite. Dricka lite kaffe. 

Det är tur ändå att jag har en liten, liten gnutta arbetsmoral. Annars skulle jag aldrig åka tillbaka till stan och kontoret. November på landet är ungefär det vilsammaste jag vet. Synd bara att jag luktar skogsbrand. 

fredag 2 november 2018

Ska det vara så här?

Varje dag parkerar jag min cykel i innerstan. Där står den obevakad hela dagen.
Ibland händer det att jag ställer den på mitt på stans allra mest brottsdrabbade plats. På kvällen.
Och varje gång lägger jag min hjälm helt löst och ledigt i cykelkorgen.
Men tror ni att någon stjäl den?
Så klart inte.
Den här fulingen verkar stört omöjlig att bli av med.

Och eftersom jag inte vill slösa med jordens knappa resurser (eller pga snål, det är en tolkningsfråga) känns det inte okej att köpa en ny hjälm när jag har en fullt fungerande. Om än ful.

Jag kommer att vara fast med den här i resten av mitt liv.
Jävla tjuvsamhälle!

torsdag 1 november 2018

Brutet löfte som straffade sig direkt

Så där lagom till nyår lovade jag ju att inte köpa ett enda plagg utan att prova det först. Det löftet har jag hållit. Fram till för några dagar sedan. 

När jag fick för mig att köpa en halsduk.
En sådan ska man väl inte behöva prova?
Ha ha ha.

Jag är nu den svenska motsvarigheten till "Lenny Kravits i en för stor scarf."
Jo jag har sett bilden.
Och jag anar dessutom en omedelbar mörk energi hos Joe Labero. (Så klart, jag skyller det mesta som går snett i mitt liv på honom. Och Robert Wells. Det är ju gammalt.)

Detta inlägg är antagligen obegripligt för de som inte lyssnar på samma poddar som jag. Men det är ju inte mitt fel. 
Däremot är det uppenbarligen mitt fel att jag har köpt en halsduk som jag inte kan bära med något slags värdighet i behåll.
Fan.