onsdag 30 mars 2022

När man blir påmind om vem man en gång var

Jag är förstås medveten om det rosenröda skimmer som gärna lägger sig över minnen av tider som flytt. Man var ung. Man var smal. Man hade energi. Man hade drömmar. Man...

... samlade på grisar, tydligen.

Om jag säger att dessa var de allra finaste, så kan ni tänka er resten

Jaha ja. Det hade jag nästan lyckats förtränga. Lagom coolt.

fredag 18 mars 2022

Saker jag inte hittat på vinden

Det är alltså ingen som vet vad de där mystiska sakerna i förra inlägget är för något? Skönt ändå att ni är lika okunniga som jag. För det är ni väl? Det är väl inte så att detta är så självklart att det inte är värt att svara på?

Då väljer vi istället att titta på denna pampiga lyktstolpedekor från centrala Göteborg. Mycket stiligare än det dammiga skräp jag gräver fram från vinden. Men närapå lika ologisk.

En sjöenhörning, jodå, sådana känner man ju till

Nu är det fredag. Jag borde så klart stanna i stan för att packa och städa. Men det tänker jag inte göra. Jag ska till landet och leka med min motorsåg. Kanske gräva lite också om tjälen skulle fått för sig att gå ur marken. 

Hoppas att ni gör något minst lika festligt.

torsdag 17 mars 2022

Vad är ens det här?

Jag fortsätter hitta konstiga saker på vinden. Som de här...

Ett par... hmm... prylar

Alltså, vad är det här? De är graverade med namnet Elin och ett datum från 1929, så jag gissar att det är en doppresent eller något liknande till min mans farmor. Men vad i hela fridens namn ska man ha dem till?

Är det vaser? Ska man dricka något ur dem? Är det rituella bägare för frimurarorden? (Nej, då hade det knappast stått Elin på dem, va?) 

De är så underliga att jag nästan blir lite förtjust i dem. För snygga är de väl ändå inte. Eller? 

Vet du vad det är? Eller har du någon spännande teori? Upplys mig gärna.

onsdag 16 mars 2022

Saker man hittar

Kolla vad jag hittade på vinden!


Sex blommiga assietter som uppenbarligen hör ihop med aladåbformen på gristassar. Fast de har är ju inte alls lika roligt fula. De är bara fula. 

Så, varför har jag sparat dem i 14 år? Det kan man ju fråga sig. Något intelligent svar lär man dock inte få. Jag har verkligen ingen aning. Nåja, nu blir det Röda Korsets problem. Vem vet? Kanske finns det någon som tycker att de är jättesöta. Grattis till dem i så fall.

Visst har ni också underliga saker på vind och i källare som ni inte vet varför ni har sparat? Kom gärna med exempel så att jag slipper känna mig så ensam om denna absoluta idioti.

tisdag 15 mars 2022

Visste ni?

Att det finns 300 000 saker i ett genomsnittligt amerikanskt hem?

Efter ett besök på vinden börjar jag undra om jag möjligtvis råkar vara lite amerikansk. Någon rimligare förklaring till all den skit som samlats där kan jag inte komma på.

Ett bistert uppvaknande

Jag vill ju gärna tro att jag är något av en minimalist.

Jomentjena!

Efter noggrant funderande och många djupa tankar (i ungefär 15 minuter) tackade jag ja till lägenheten med kakelugnen. Så nu ska jag alltså flytta. Om 1,5 månad. Till en lägenhet som är nästan 30 kvm mindre än den jag har idag. 

Min första tanke: Lätt. Jag har inte mycket möbler längre och en hel del av de jag har kommer jag att skicka till återvinningscentralen.

Nästa tanke: Fast vinden är ju förstås något av ett katastrofområde...

Och sedan: Hur mycket saker har jag egentligen tryckt in i alla garderober och skåp? Och hur många köksapparater kan en människa egentligen behöva? Orkar jag sälja golfgrejerna? Vad gör jag med alla linnedukar? Och böckerna... Vad ska jag göra med alla böckerna? Hjälp!

Trots att det inte var länge sedan jag rensade ut 25 procent av alla böcker har jag fortfarande fem extra höga Ivar-hyllor fulla med böcker. Bara böcker. Inga jävla prydnadsföremål i mina bokhyllor.

Nu: Fullskalig panik!

Den enda fördelen jag kan se är att det i alla fall ger lite omväxling till oron över läget i världen.