Tjockisen läser

söndag 23 september 2018

NiNaNiNaNiNanna

Den här boken behöver jag väl egentligen inte ens nämna. Men den var nästan så bra som alla sa. Och så hade jag en suddig bild på den i mobilen, så varför inte. Världen kan väl aldrig få för många suddiga mobilbilder?


Här var förväntningarna lite mer rimliga vilket ledde till en trevlig överrraskning. En flicka växer upp helt isolerad i ett träskområde tillsammans med sin kuvade mamma och älskade pappa. Strax innan hon blir tonåring får hon reda på att pappan kidnappat mamman. Nu är hon vuxen och pappan har rymt från fängelset. Kanske inte så listigt konstruerad som boken ovanför, men spännande, engagerande och faktiskt rörande. Och så får den ett extra plus för att den inte heter Kvinnan i träsket. 

Den får fyra kaveldunskolvar av fem möjliga. (För att låna Sparklings betygsystem.) 

fredag 21 september 2018

Nästa nyårslöfte

Jag har börjat på kurs.
En som jag absolut inte kommer att ha någon nytta av i jobbet.
Bästa sortens kurs, alltså.
Den som kan gissa vad detta ska bli vinner sin egen vikt i krossade förhoppningar, stukat självförtroende och hammarslag på tummen.

onsdag 19 september 2018

Dagens i-landsproblem

Det är svårt att känna sig helt kompetent och professionell när jobbets alla gafflar befinner sig i diskmaskinen och man måste äta sin lunch med sked.
Och det blir inte bättre av att någon talar om att det faktiskt finns gafflar i ett ställ vid diskhon - när man redan ätit upp!
Det är nog tur för vår verksamhet att jag inte är en nyckelkompetens inom företaget. Jag föreställer mig att sådana inte har makaroner i urringningen.

fredag 14 september 2018

Veckans sämsta köp

Äta oliver: helt okej

Oliver i armhålan: riktigt dålig idé


Jag luktade gammal orienterarsko efter tio minuter. Då satt jag tyvärr redan på spårvagnen. Jag vill här och nu be om ursäkt till mina medpassagerare. Men det var faktiskt inte mitt fel. 

Vänligen skicka eventuella klagomål och skadeståndsanspråk till palmolive. Jag tänker inte ta något ansvar! Jag har redan slösat bort femton kronor på denna undermåliga produkt. Jag är faktiskt offret här! 

Hade jag varit lite mer olik hade jag rasat i Aftonbladet. Men jag har faktiskt böcker att läsa och luft att stirra rätt ut i. 

Själva då? Har ni köpt något bra?

tisdag 11 september 2018

Nya grannar

Enligt en granne som kom över med lite fryst rådjursfärs (gissar att det snart är dags att förnya tillståndet för jakträtt på min mark) så finns det två vildsvin i trakten. 

Fan tro’t, tänkte jag. Som litar bara lagom mycket på jägare. Men...


Någonting har uppenbarligen börjat böka upp skogen. 

Ska vi gissa hur lång tid det tar innan de hittar mitt trädgårdsland?

måndag 10 september 2018

Nästan i mål med nyårslöftet

Ett av mina trevligare nyårslöften i år var att jag skulle gå på bio 6 ggr.
Man kan ju inte bara lova att äta kruskakli och börja gå på gympastik stup i kvarten. Vid närmare eftertanke behöver man inte lova sådant alls.
Bättre att lova sådant man vill hålla. Som att gå på bio.
Nu har jag sett årets femte film.
Det blev den här.

Den var annorlunda.
Jag hade inte tråkigt en sekund.

torsdag 6 september 2018

Vi är alla olika

Om jag hade fått ett flygblad som jag inte vände på och därför inte förstod, så hade jag säkert blivit lite irriterad först. Sedan hade jag skämts en aning för att jag haft sådan otur när jag tänkte. När jag slutat rodna hade jag slängt flygbladet och ansträngt mig för att förtränga att detta någonsin hänt.

Vad jag inte hade gjort:
Rasat
Låtit mig fotograferas av Aftonbladet
Men vi gillar ju olika...
Däremot är jag verkligen inte säker på att jag gillar Aftonbladet något värst.

tisdag 4 september 2018

Tillåt mig citera Lena Ph

Ont, det gör ont.

Jag var ute och lufsade lite igår. En ny runda, som visade sig till 78 procent bestå av fruktansvärt branta uppförsbackar. Ok. det kanske verkar matematiskt osannolikt, men ni skulle säga samma sak om ni hade gått den. Orimligt många, branta uppförsbackar. Jag lovar.

Sedan simmade jag lite i en kall sjö.
Att bada 12 gånger i år har faktiskt varit mitt enklaste nyårslöfte någonsin.

Vilken dag som helst åker jag säkert genom en biltvätt också.
Måste bara samla mig lite först.

måndag 3 september 2018

Fäääärdig!

Jag har röstat.
Nu tänker jag glömma debatter, utfrågningar, manifest och utspel i en vecka och istället ägna mig åt att lyssna på poddar om Donald Trump.
Och äta kanelbullar.
Läsa böcker.
Och vissla lite så där förstrött som om jag inte hade ett bekymmer i hela världen.

Verkligheten lär komma ikapp mig på måndag morgon.
Men tills dess. Tiddelipom, typ.

fredag 31 augusti 2018

Sa någon drömjobb?

Ok, där reste sig vartenda hårstrå på hela kroppen.
Avokado är ungefär det läskigaste jag vet.

Varför vill forskarna så sällan veta vad som händer när man äter bacon varje dag?
Eller brieost.
De vet redan det, va?
Min vanliga otur.

torsdag 30 augusti 2018

Lycka

Kolla vilket snyggt bokpaket jag fick med mig från biblioteket idag.

Tre blå böcker.
Ok, den översta lånade jag mest för att den var så snygg tillsammans med de andra. Men när jag läste på baksidan så var det visst en av USA:s mest hyllade författare.

Mitt undermedvetna kanske länge har törstat efter en hybrid mellan poesi och essä; en lyrisk, filosofisk och inte minst självutlämnande undersökning av och lidandet, av kärlekens och önskningarnas tillkortakommanden - allt reflekterat genom färgen blå.
Tveksamt, men vi får se.

För övrigt är bibliotekets nya app det bästa som har hänt mig sedan jag tog körkort.

onsdag 29 augusti 2018

Hämndlysten

Min konflikt med det lokala djurlivet fortsätter.
För sju eller åtta år sedan planterade jag två äppelträd.
Dessa träd har sedan dess varit en ständig källa till besvikelse. Inte ett enda äpple har de producerat.
Men i år...
Äpplen!
Om någon undrar hur det kommer sig att detta "träd" fortfarande ser ut som en späd planta efter åtta år, beror det troligtvis på följande: jag är riktigt dålig på att beskära träd, trädet har placerats i jord helt utan näringsämnen, jag planterade trädet tre meter från en viltstig så att älgarna kan äta upp de flesta nya skott som kommer varje år. Ok? Nu pratar vi inte mer om det.

Men i år, alltså. äpplen.
Varje vecka har jag varit där och tittat, petat, plockat, provsmakat och väntat på att de ska bli mogna.
Nu är de nästan klara.

Gott!
Tyckte fåglarna.
Jag lyckades få två stycken att festa loss på.
Grannen som har ungefär ett ton äpplen på sina träd verkar däremot inte ha några problem alls med fåglar. Ja, jag tar det personligt!

Om jag har haft det minsta dåliga samvete för att jag inte är vegetarian, så är det borta nu.
Jag vill äta upp alla djur!

tisdag 21 augusti 2018

Allt klär en skönhet

Himla otur att man inte är en sådan, då.

För efter vårens garderobsrensning har jag insett att jag behöver lite nya kläder. Så, vad ska man ha på sig då?

Poncho ser ju mysigt ut. Enkelt att bara slänga på sig om det är lite kyligt.
Jomentjena! Det kanske ser fint ut på andra, men jag ser ut som om jag har fastnat i en leksakstipi. Ni vet, ett sådant där lektält ungar hade förr. Och kanske nu också, vad vet jag?
Jag klär inte alls i tipi.

Jumpsuit då? Jäklar vad folk är snygga i sådana. Och jäklar vad jag inte är det. Min kropp tycks varken ha armhålor, midja eller gren på platser där modebranschen förväntar sig att människor ska ha dem. Efter att ha sett mig själv med gällivarehäng ner till halva låren, kameltå extraordinaire, byxben på halvstång, midja i bysthöjd och urringningar som visat mer än någon vill se har jag gett upp den idén också.

Däremot passar min kropp ganska bra i kostym. Det gör tyvärr inte min personlighet. Mycket opraktiskt. Så nu är jag tillbaka på ruta ett.
Dunkappa och moonboots? Det känns som det är det enda jag har kvar att prova.

måndag 20 augusti 2018

Okejrå, det var kanske inte bara Byggmax fel

Efter sju sorger och åtta bedrövelser fick jag till slut igång en fungerande pump i brunnen.
Den fungerade i drygt en vecka.
Sedan slutade kabeln från Byggmax att leda ström.

Det kan hända att jag skrek lite osorterade könsord om Byggmax just då. Det var dock allt jag gjorde, eftersom jag ändå kände att det kanske var lite mitt fel också, eftersom jag hade seriekopplat kabeln trots att man inte fick det. Men vad ska man göra när någon har placerat brunnen 50 meter från närmsta eluttag? Va? Jag bara undrar.

I helgen fick jag i alla fall för mig att jag skulle vara lite ordentlig och samla ihop den icke-fungerande kabeln så att den kan förpassas till tippen.

Det var uppenbarligen inte seriekopplingen som var problemet.
Någon har ätit upp delar av kabeln.
Va fan? Gör de kablarna av ost? Det är sommar! Naturen borde vara full av saker som är både godare och nyttigare att äta än gummi och koppartråd. Jag är mycket, mycket besviken på det lokala djurlivet.

För övrigt har brunnen sinat.

tisdag 7 augusti 2018

Dåligt inflytande

Min kollega har alltid varit lite mer ambitiös än jag. Aningen mer plikttrogen. Hennes Luther har varit en tungviktare medan min har vägt marginellt mer än ett paket jäst.

Men nu verkar något ha hänt.

I måndags mjukstartade vi, förstås.
I går tog vi långlunch och slutade sedan tidigare för att gå på bio.
Idag skickade vi ett korrektur strax efter lunch och sedan gick vi hem.
Och i morgon ska det bli jättevarmt, så då tar vi ledigt.
Torsdag? Tja... kontoret kan nog klara sig utan oss då också.
Men på fredag har vi faktiskt ett möte, så då kommer vi förstås att vara där. En stund.

Så, vad kan jag säga?
Welcome to the dark side!

Vi kommer säkert aldrig att bli rika på vårt jobb.
Men vi kommer nog att ha väldigt trevligt under tiden.

Jag känner att jag borde nomineras till årets coach.
Men det är kanske bara jag?

måndag 6 augusti 2018

Fem saker jag inte förstår

Tack och lov har Sparkling begränsat denna utmaning till fem saker. Annars skulle detta kunna utveckla sig till ett evighetsprojekt. Det finns ganska många saker jag inte fattar.

1. Konceptet krökt rymd
Say what? Jaha, rymden är alltså oändlig, men samtidigt krökt. Men om någonting är krökt, så borde det väl finnas någonting utanför böjen? Men det finns det inte, för rymden tar aldrig slut... och där någonstans börjar min hjärna skrynkla ihop sig. Ibland känns det som om jag nästan skulle kunna fatta, men då får jag svindel och hjärnan byter kanal och börjar tänka på andra saker. Oftast ost. 

2. Världsekonomin
Hur kan värdet av finansmarknaden vara fyra gånger större än värdet av allt som produceras i världen? I min hjärna betyder det att större delen av värdens ekonomi bara består av drömmar, prognoser och rent önsketänkande. Sådant får mig att vilja ta ut alla pengar jag har på banken och köpa mark för dem. Eller smågodis. Eller en enhörning, när vi nu ändå är inne på önsketänkande.

3. Vatten
När jag funderar på det tycker jag att det är konstigt att det rinner omkring massa vatten under marken. Ok, att det gör det i Sverige där det (under normala år) regnar nästan jämt. Men i öknen? Helt plötsligt så finns det ett vattenhål. Jättebra för kamelerna förstås. Men väldigt underligt. När jag tänker på det så känns marken plötsligt inte riktigt lika stabil.

4. Hur folk håller sina mobiltelefoner
Det finns säkert någon anledning till att vissa håller sina mobiltelefoner platt framför munnen som om de skulle äta en smörgås. Men jag har aldrig lyckats lista ut varför. Eftersom folk inte ligger jättehögt upp på listan över saker jag är intresserad av, kommer jag troligtvis aldrig att ta reda på det heller.

5. Mattrender
Hur kan orimligt många människor samtidigt få för sig att chiafrön är lämplig människoföda? Helt plötsligt äter folk chiapudding stup i kvarten och låtsas att det är en dessert. Två år senare ligger alla chiafrön i reabackar på ICA och kan inte ens säljas som fågelfrö. Jag kan fatta att trenderna växlar när det gäller mode, frisyrer och inredning. Men mat? Det är svårare. Och don't get me started om rawfood-bollar! 

Vad har ni svårt att förstå?
Om det är varför man odlar vattenmeloner när de finns i varenda mataffär och knappt kostar någonting alls, har jag tyvärr inget svar på den frågan. Det är ett mysterium!

Tackar som frågar

Tigerlilja undrade hur det går med melonen.
Vilket är den enda ursäkt jag behöver för att visa ytterligare en bild på den. Ja, jag är orimligt mallig över att mitt växthus har lyckats producera en melon. Jag tror att det är fjärde året jag försöker.

Nu har min kollega kommit tillbaka till jobbet och det är alltså meningen att arbete av reguljär typ ska pågå.
Hittills har vi ätit wienerbröd.
Och tittat på semesterbilder.
Och druckit kaffe.
Men vilken minut som helst kommer vi säkert igång.

fredag 3 augusti 2018

Se på fan

Jag lyckades få fram några av de sjukt coola bönorna i alla fall. Jag är så imponerad av mig själv att jag nästan trillar omkull. 

Jag är också rätt nöjd med att den sammanlagda skörden verkar bli mindre än 30 bönor, totalt. Det är verkligen inte någon favorit. 

torsdag 2 augusti 2018

Till och med Aftonbladet verkar ha tröttnat

Från glädjebesked till skräck på en månad. 

Det är ungefär samma sak som händer varje gång jag får ett nytt stort uppdrag.  Förutom att inga kossor behöver nödslaktas förstås. Sådant händer sällan på vårt kontor. 

Vilket just nu känns som en av de få positiva sakerna jag har att säga om jobbet. Jag är verkligen inte redo att börja arbeta igen. 

onsdag 1 augusti 2018

Det är svårt att vara ordentlig

Igår lagade jag makaronipudding. Planen var att äta lite av den med en rejäl sallad och sedan ha flera lunchportioner att stoppa i frysen.
Smart där.
Men sedan råkade jag hälla härsken olivolja över hela salladen.
Och sedan kan jag ha råkat äta upp hela makaronipuddingen för att jag blev sur.

Så idag har jag ingen lunch.
Igen.

måndag 30 juli 2018

Saker jag ägnat mig åt sista semesterveckan

Svettas
Glo på träden som tappar sina gulnande blad
Svettas ännu mer
Sitta i skuggan och glo rätt ut i luften
Äta glass
Se mörka moln på himlen och hoppas att de ska ge ifrån sig lite vatten, vilket de så klart inte gör. De blåser vidare och 20 minuter senare är himlen klarblå igen.
Titta på min väderapp och kolla om det ska regna nästa dag. Det ska det tydligen inte. Någonsin.
Burit vatten för att rädda min vattenmelon. Allt utanför växthuset får helt enkelt dö i torkan. Men melonen den ska jag fan hålla liv i.
Kolla, vad stor den börjar bli.

Nu är jag tillbaka på jobbet.
Här finns INGENTING som jag måste göra precis nu.
Sååå... jag gissar att jag kan gå hem.
Bra första arbetsdag ändå. Mjukstart.

söndag 22 juli 2018

Det var inget "glädjebesked" då heller

Det var tydligen nyhetstorka redan då. Men nu börjar det ju bli löjligt. 

Den här semestern har jag inte orkat göra mycket mer än att sitta på verandan och flämta de flesta dagar. Nu är det en vecka semester kvar och det ska fortsätta vara lika varmt. Hur är det meningen att man ska orka bli en ny och bättre människa då? Jag kommer att komma tillbaka till jobbet lika slö, utmattad och otränad som innan. 

Det var ju synd!

fredag 20 juli 2018

Men, kolla här då

En blivande vattenmelon. Vilken fin födelsedagspresent! 

torsdag 19 juli 2018

Mister du en...

Jag kom på något att göra av jättesquashen till slut. Jag gjorde squashplättar! Och se på fan, de blev riktigt goda till rökt lax, kokta rödbetor, smulad fetaost och gräddfil. 


Problemet är bara att under tiden det tog mig att komma på vad jag skulle laga har landet producerat två till. Och majs och gurka. Nej, det är inte synd om mig, men nu måste jag googla recept igen. Det enda jag vill är att ligga i hammocken och dricka kylda drycker. Googla = jobbigt! Laga mat = ännu jobbigare. Jag vill ha kall, flytande föda. Milkshake?


Här är dagens skörd. Med tändsticksask, så att nu verkligen ska förstå vilka horribla mängder squash jag behöver äta för att komma ikapp. 

Vad vill ni äta i värmen?

onsdag 18 juli 2018

Mina vänner

Ytterligare en utmaning från Sparkling. Och den här gången är det verkligen en utmaning. Mitt minne är verkligen inget vidare, men vi försöker väl. 

Tanken är att jag ska fylla i en Mina vänner-bok i vuxen ålder och kommentera vad som har förändrats sedan jag fyllde i en sådan senast. 

Födelsedag: i övermorgon. Jag önskar mig ett par nya shorts. Det är sju hål i de jag går omkring i nu och tyget är så tunt att det inte går att laga mer. När jag var liten hade jag önskat mig en häst. 

Stjärntecken: kräfta. Mesigaste stjärntecknet någonsin. Åtminstone brukade jag tycka det. Helt ointresserade av karriär, trivs bäst hemma... fast ju äldre jag blir desto bättre verkar det stämma. 

Hårfärg: 50 shades of grey efter cellgifterna. Dessutom har håret fått massa stuns och står rakt upp. Förr var det brunt och spikrakt. 

Ögonfärg: Obestämd. Blå-grön-grå med gula fläckar. 

Syskon: Två halvsyskon som jag inte har kontakt med. Jag fick dem sent så senast jag fyllde i en sådan bok hade jag svarat: inga. Resultatet är väl ungefär det samma. 

Mina intressen: Böcker, odling, mat, snickeri, Donald Trump (det är som en never ending tågolycka), populärvetenskap och skrivande. Som elvaåring hade jag svarat djur i allmänhet, hästar i synnerhet och böcker. 

Mina bästa vänner: det har inte förändrats. Jag har lyckats ha samma bästa vän idag som för 45 år sedan. Sedan finns det ju ett gäng till som har kommit och gått genom åren, men att ha någon som har känt en sedan man var sju är väldigt skönt. Det är väldigt lite vi inte vet om varandra. 

Idrottsgren jag är intresserad av: Ridning,

***BREAKING NEWS *** Det regnar!!! Det kommer på riktigt vatten från himlen!!

Ok, ursäkta avbrottet. Var var jag? Jo ridning och längdskidåkning. Även om jag inte rider nu, så inbillar jag mig att jag kommer att börja snart igen. Skidåkning är mitt stora vinternöje. Att se på tv alltså. Jag är värdelös på alla former av idrott och det var jag som liten också. Långsam och okoordinerad!

Den bästa bok jag läst: Hundra år av ensamhet av G.G. Marquez. Har älskat den sedan jag var 15. Och här minns jag faktiskt vad jag skrev som elvaåring: Bröderna Lejonhjärta. 

Älsklingsdjur: jag gillar nästan alla djur med två eller fyra ben. Men hund är nog ändå det som ligger närmast. De är de enda djur som verkligen verkar gilla oss. 

Den bästa film jag sett: Allt om min mamma, kanske? Garanterat Djungelboken som liten. Såg den sex gånger. (The perks of being a skilsmässobarn.)

Den bästa låt jag hört: Omöjligt ju. Men jag blir alltid på gott humör av I don’t feel like dancing med Scissor sisters. Mitt tioåriga jag gillade Sweet, så jag hade antagligen svarat Big Wam Bang eller något liknande. Jag har helt ärligt aldrig haft någon vidare musiksmak. 

Min älsklingsrätt: Stekt fläsk med löksås. Som liten var det höns med ris och currysås. Den rätten måste ju vara helt utrotningshotad nu. När såg man höna i frysdisken senast?

Mitt bästa ämne: Svenska. Då som nu. 

Mitt favorit-TV-program: vinterstudion. Älskar att äta ostmackor och dricka varm choklad framför teven på vintern. Mini-me gillade de där morgonprogrammen som brukade gå på julloven. Framför allt Scooby Doo. 

Jag avskyr mest: idén om ständig tillväxt, rasister, idioter, äggtoddy, listan är lång. Som liten hatade jag gröt och, så klart krig. Så mycket att jag skrev brev till president Nixon (den här fixeringen vid dåliga amerikanska presidenter började uppenbarligen tidigt). Detta brev gjorde min kompis orolig, hon trodde att USA kanske skulle anfalla Sverige på grund av mig. Med facit i hand kan vi ju konstatera att det gick bra. Men hon fick mig att sova dåligt några nätter där. 

Jag gillar bäst: när jag är helt omedveten om mig själv. Det händer bara när jag är helt fokuserad på något annat, men det är en väldigt skön känsla. Att hoppa med en lagom pigg häst var det bästa jag visste som liten. Då tänker man inte heller på mycket annat, så det verkar ju logiskt. 

Min älsklingsfärg: skulle man tro min garderob verkar det vara grått. Men det är nog ändå grönt nu. 

Min älsklingsblomma: lätt, tulpan ju. Som liten var det tussilago för när de dök upp betydde det att sommarlovet inte var långt borta. Jag har alltid gillat att vara ledig. 

Jag vill helst bli: den här kan jag sno direkt av Sparkling. Jag vill bli ekonomiskt oberoende. Det finns så många saker som är roligare att göra än att jobba. Veterinär var mitt absoluta drömyrke som liten, men tyvärr hade jag ingen direkt fallenhet för naturvetenskapliga ämnen. Det är lite bittert, faktiskt. 

Min högsta önskan: att vi faktiskt lyckas stoppa klimatförändringarna innan det är för sent. Eller vi och vi? Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Det vore skönt om någon kunde tala om det. När jag var liten skrev jag så klar fred på jorden, för det skulle man ju. Men egentligen önskade jag mig ju en häst. 

Och det där regnet... det varade ungefär 4 minuter. Suck. 


tisdag 17 juli 2018

Säg att det inte bara är jag

Det kan väl inte bara vara min hjärna som håller på att smälta i värmen?

För en stund sedan gick jag bort till trädgårdslandet för att hämta lite potatis. Men jag fick omedelbart problem eftersom jag inte kunde hitta min spade. Det tog mig flera minuter att hitta den. 

På allvar.


Ja, vart kan den ha tagit vägen?

måndag 16 juli 2018

Nya släktingar efterlyses

Sparkling fortsätter att skicka utmaningar åt mitt håll och jag tackar och tar emot. Den här gången är det meningen att jag ska måla upp en bild av sex olika släktingar/familjemedlemmar som vore perfekta att ha i ditt absolut perfekta liv. Du får också välja ett perfekt husdjur som inte får vara en hund. 

Herregud vilken dröm det vore att ha lite praktiska släktingar och vänner. Mina är helt värdelösa. Jag gillar dem hur mycket som helst, men ärligt talat, hur mycket nytta har man av reklamare, marknadsmänniskor, lärare, psykologer, ekonomer, kulturarbetare och körskolelärare, egentligen? Inte mycket nytta alls kan jag avslöja. Så, här kommer min önskelista. 

1. En målare. När man tittar på alla bygg- och inredningsprogram på tv kan man förledas till att tro att det är lätt som en plätt att bredspackla en vägg, tapetsera, måla lister och tvätta tak. Tyvärr vet jag av bitter erfarenhet att så inte är fallet. En pensionerad farbror med för mycket fritid vore helt perfekt. 

2. Frank från 100% bonde vill jag ha som kusin. Fast då krävs förstås att han kommer med textremsa. Jag förstår verkligen inte danska! Men bara det problemet är löst, tror jag att det blir en match made in heaven. Inte nog med att han verkar kunna bygga nästan vad som helst, han har ju massor av frön och sticklingar att dela med sig av. 

3. En biodlare. Jag vill ha egna bin, men jag är lite för lat för att gå på kurs och lära mig hur man tar hand om dem på bästa sätt. En släkting som hjälper mig att komma igång vore perfekt. Har hon en urvuxen skyddsdräkt som jag kan ärva är alla boxar ikryssade. 

4. En miljardär. När vi nu ändå talar om arv... jag har en gång ärvt 16.000 från en släkting jag aldrig hört talas om. Det var en trevlig överraskning. Jag kan tänka mig att bli överraskad på det viset igen. 

5. Någon i min släkt borde verkligen äga en hästgård. Förstår inte varför ingen har tänkt på det. Då skulle jag kunna komma dit och hjälpa till med hästarna och rida ut i skogen lite då och då. Eller så skulle jag bara sitta där och lukta på hästarna. 

6. Slutligen skulle jag vilja ha en morbror med en riktigt stor verkstad. En sådan där det finns alla verktyg, skruvar, muttrar och tillbehör man kan tänka sig. Från pelarborrar till eldfast bruk. Och så klart lånar han gärna ut verktyg om jag behöver, men framför allt har han gott om utrymme så att jag kan slipa bord, bygga trädgårdsmöbler och måla om saker. Kanske är han före detta träslöjdslärare men grymma pedagogiska skills? Det vore väldigt bra. 

Och slutligen då det perfekta husdjuret. Där står det och väger mellan en get och en åsna. För i ett perfekt liv bor jag naturligtvis på landet. Det får nog bli en snäll get ändå. Om jag fick en åsna skulle jag antagligen mata ihjäl den pga sötchock. Fast allra helst vill jag ha en röd panda. Men de räknas väl inte riktigt som husdjur, va?

Vad saknar ni i släkten? Låt mig gissa att det inte är en reklamare...

Testar hjärnan

Igår var det lite svalare. Bara 23 grader. Fast inget regn, såklart. 

Eftersom jag kände mig lite piggare testade jag att läsa den här boken. Bara för att kolla så att hjärnan inte smält helt. Man kan ju inte bara läsa deckare hela sommaren. 

Tyvärr verkar min hjärna gått i dvala. Orkar verkligen inte koncentrera mig tillräckligt för att fatta speciellt mycket om prognostik. Men det är säkert boken som är tråkig! 

Åter till deckarträsket! Läser ni något bra?

lördag 14 juli 2018

Måndag hela veckan (ny dag, lika kassa bilder)

8.30 slår till med två tabletter till frukost idag eftersom jag vaknade med migrän. Inte för att jag vill klaga på värmen... ha ha, klart att jag vill. Det går ju fan inte att sova när det är så här varmt. Och på dagarna orkar jag knappt med att sitta i skuggan och glo rätt ut i luften. 


9.40 samlar mig och gör en hjälteinsats. Eller, med andra ord: jag diskar. Nu är jag utmattad och måste vila. Och dricka en liter vatten eller två. Jag är fan inte värmekompatibel. 


10.48 ...jord skall du åter varda. Jomentjena. Det stämmer säkert för majoriteten av allt levande. Men det verkar inte fungera något vidare i min kompost. Den är helt giftfri, fylls på regelbundet, men är ungefär lika bra på att producera jord som en genomsnittlig dokumentförstörare.  Men jag fortsätter att gå dit med min kompis komposthinken i förhoppning om att det ändå ska börja fungera vilket år som helst. 


11.25 även läsning i skuggan är en utmaning när hjärnan håller på att smälta. Jag tror att boken handlar om diplomater och makt, men jag är fan inte säker. 


12.55 trots den uppenbara risken för värmeslag har jag släpat mig bort till brunnen, hinkat upp vatten och vattnat i växthuset. Nu skulle det kunna vara på sin plats att tala om för mig att man inte ska vattna mitt på dagen eftersom så mycket dunstar bort. Men tyvärr. Mitt på dagen är den enda tid det är möjligt att gå i närheten av min brunn utan att bli helt uppäten av mygg och bromsar. Och eftersom jag är lite överkänslig mot insektsbett skiter jag i om lite av vattnet dunstar bort. Hellre det, än att jag blir helt dränerad på blod. Jag gillar mitt blod och vill gärna behålla det inuti kroppen. 

Och just det. Mina minigurkor är klara att äta. 


13.20 nej, nu får det vara nog. Träden vid duschen har vuxit mig över huvudet. Jag är fan trött på att ha hela håret fullt av granbarr varje gång jag tvättar håret. (Ok, det är väl inte SÅ ofta, men ändå) Fram med sågen. 


14.30 men varför startar jag sådana här projekt? Två, tre grenar trodde jag att jag skulle behöva såga bort. Det blev ju en halv skog som skulle bort. Nu är jag ännu svettigare. 


15.15 vallen där framför skottkärran är egentligen en hög med kvistar, grenar och sly som borde eldas upp. Men eftersom jag antagligen skulle bränna ned halva västra Götaland om jag försökte, så får det vänta. Under tiden blir högen större och större. Snart flyttar det antagligen in en bäver och då kan jag aldrig elda upp den. Kan det bli en konstinstallation? Kulturbidrag hitåt!


16.00 fotboll på altanen. Ja, reflexerna i tv-skärmen är störande. Men bättre än att sitta inomhus i 30 graders värme. 


17.10 fotbolltittandet tillfälligt avbrutet av nedfallande svalunge. Men hjälp av en stege och en påfallande modig medelålders dam återbördades den lille dunbollen till sina syskon fem meter upp under taket. Det går bra att skicka medaljen på posten. 


19.40 dags för kvällsbad. Det var så klart skönt och jag kände mig sval i säkert 23 minuter efteråt. Sedan återgick kroppen till sitt vanliga program som tydligen är inställt på kokning. 


20.50 matlagning på utekaminen. Orkar inte använda spisen inne, för varje gång jag gör det stiger temperaturen några grader och torpet är uppenbarligen överjävligt begåvat på att hålla värmen. 

Själv har jag uppenbarligen inte blivit överjävligt bra på att fotografera ännu. 

Övning ger tydligen inte färdighet. Så. Synd!


torsdag 12 juli 2018

En utmaning på temat vatten

Sparkling gav mig en utmaning och sådant har jag ju svårt att motstå. Frågan är ju om jag har något intressant att säga om vatten? Fast jag har ju uppenbarligen aldrig bekymrat mig om sådant tidigare, så varför skulle jag bry mig nu? Here goes. 

Vad är ditt förhållande till vatten som element?

Jag gillar det. Två tummar upp, helt klart. Jag ägnar mina arbetsdagar åt att dricka mängder utav det och åtminstone en vinterkväll varje år åt att doppa mig i iskallt havsvatten. Men ändå är mitt förhållande till vatten ganska ljummet idag om man jämför med hur det var när jag var liten. Jag var den där typen av unge som alltid var under vattenytan och vägrade komma upp förrän läppar och ärr var blå. Ja alltså läpparna kunde jag ju inte se själv, men när ärren jag fått av ett hundbett blev ljusblå brukade jag gå upp en stund. Eftersom jag var barn under 70-talet då ingen förväntades hålla koll på sina ungar varje ögonblick hände det att min mamma fäste en ballong i min baddräkt så att hon skulle kunna se ungefär var under vattnet jag befann mig när hon tittade upp från sin bok. Rart ändå!

Rangordna och motivera ditt val av att avnjuta vatten i badkar, hav, sjö, dusch och pool. 

1. Sjö. Otippat från en göteborgare kanske. Att bada i sjöar kan vara så äckligt att man får gåshud. Dyig botten, slemmiga alger, brunt vatten. Uäck! Men, mina allra bästa bad har skett i sjöar med sammetslent vatten i perfekt temperatur. Där vattnet varit klart, ytan spegelblank och inte en människa varit i närheten utom jag och mina vänner. 

2. Hav. Saltvatten är ju rätt gött ändå. Det jag inte tycker är så skönt är att klä på mig efteråt och ha det där saltet skavande under kläderna. 

3. Badkar. Jag tillbringade stora delar av mina tidiga tonår i badkaret. Där kunde jag både äta, dricka te och läsa böcker. Nu badar jag inte så ofta, men när det är kallt finns det ju få saker som är skönare. 

4. Pool. Helst då en riktig semesterpool där det bara är meningen att man ska ha kul, inte motionera. Simbassänger är bland det tråkigaste jag vet. 

5. Dusch. Jag har aldrig gillat att duscha. Tycker inte alls om känslan av vattenstrålar mot kroppen. För mig är duschen bara en rent praktisk funktion för att tvätta mig. Om det inte är tokvarmt, förstås. Då åker duschen upp på tredje plats. 

En rolig händelse som inkluderar vatten. 

Eftersom jag lärde mig simma när jag var fem och hade hunnit ta ett gäng simborgarmärken, så tyckte min pappa att det var lämpligt att låta sin nioåriga dotter följa med när han började på dykkurs. Men när man är nio så är lungorna inte tillräckligt utvecklade för att använda syrgastuber, så jag fick bara öva på att snorkla. Bortsett från det fick jag göra samma övningar som alla andra. Till exempel släpptes mitt cyklop och snorkel ned på botten och sedan fick jag simma ned till två och en halv meters djup och inte komma upp förrän jag fått på mig utrustningen. Hur kul som helst tyckte jag. Eftersom den här kursen gick på vintern skedde alla övningar i en stor djup pool och när sommaren kom skulle jag äntligen få snorkla i havet. Så spännande! Tills jag får syn på två krabbor stora som pudlar som slåss. Nu hör det ju till saken att jag tycker att alla djur som ens påminner om spindlar, alltså även krabbor, är skitläskiga. Och krabbor stora som pudlar är ju ett skräckfilmscenario. Jag får panik och börjar gallskrika, vifta hysteriskt med armar och simfenor och dra till mig uppmärksamhet från varenda människa i båtar och på stranden. Pappa som simmade några meter bort kom så klart och undrade vad som hänt. MONSTERKRABBOR skriker jag. Pappa tittar ner, dyker, och kommer upp med två, visserligen fullmatade, men ändå helt normalstora krabbor. Eftersom jag bara använt mitt cyklop i bassäng innan hade jag inte fattat att cyklopet förstorade allt man såg. Pappa som gärna hade plockat upp några krabbor även om det inte var säsong fick släppa dem igen eftersom jag hade meddelat alla inom några kilometers diameter att här fanns det krabbor minsann. Jag tror inte att han blivit så besviken sedan han försökte lära mig skjuta straffar...

En tråkig/jobbig/läskig händelse som inkluderar vatten. 

Det var ingen som märkte att jag slog mig medvetslös i en pool på Rhodos. Detta konststycke lyckades jag med eftersom jag inte upptäckte att de höll på att tömma poolen på vatten. Så när jag simmade ned i full fart var det plötsligt en meter grundare och jag slog pannan i botten. Den gången räddades jag nog av att jag flyter som en kork. Vaknade liggande på rygg på ytan. Tur. 

Vilka simmärken har du tagit?

Jag tror att silverkandidaten var det sista. Jag och min bästis tog ett gäng märken en sommar. Klädsim och livräddning var några av sakerna man skulle göra. Jag var nära att misslyckas med livräddningen eftersom min kompis brorsa som jag skulle rädda var så rolig att jag fick kallsupar hela tiden. Att ta märken i havet hade både för- och nackdelar. Man flyter ju lite bättre, men vågorna ställer till det. 

Ditt bästa tips för att spara vatten. 

Hmm. Det här är verkligen inte mitt område. Innan jag skaffade torp funderade jag knappt på vatten över huvud taget. Men, att inte låta vatten rinna i onödan någonsin kanske. Att inte vattna onödiga saker som gräsmattan så klart. Och att inte bada badkar (här rynkar jag förebrående på ögonbrynen åt min inre tonåring. Hon ger mig fingret. Skiter väl hon i.)

En bekännelse. Här slösar jag med vatten. 

Alltså, efter att inte ha fått bada på ett halvår på grund av slangen i armen, kan det väl hända att jag badade lite onödigt många gånger. Och jag kommer säkert att bada någon gång i vinter också. Ok, jag skäms, men inte så mycket att jag helt kommer att sluta bada.

Phu. Det här blev långt. Jag tycker att någon ska sno denna utmaning och skriva något festligt. 

tisdag 10 juli 2018

10 osorterade åsikter

1. Ryssland har snyggaste nationalsången. Man kan förstås tycka annorlunda, men då har man fel. 

2. Ingen människa behöver en guldfärgad ananas som inredningsdetalj. Och det har väl folk fattat nu. Frågan är när de börjar dyka upp på loppisar? 

3. Ananas behövs inte heller som föda. Framför allt inte på pizza. 

4. Det gör inget om det regnar i natt. Eller i morgon. Eller resten av veckan. 

5. SVTs VM-studio ser ut som om den är tillverkad av masonit och spännband. Och som om jag har designat den. 

6. Jag borde verkligen aldrig få jobba med inredningsdesign. 

7. Det måste fan byggas fler hyresrätter till vettiga priser. 

8. Jag skiter i om du har gått barista-utbildning! En latte är INTE godast vid 63 grader. Jag har tänkt dricka den, inte bada i den om tio minuter. 

9. Mörk choklad är fortfarande inte gott. Det är en masspsykos. 

10. Om flygplanet inte är trasigt är det faktiskt helt onödigt att kasta sig ut från det även om man har fallskärm. Om du inte kan komma på något vettigare att göra har du för mycket fritid och pengar. 

Har du en åsikt? Klart att du har. Tyck något!

söndag 8 juli 2018

Ett foto i timmen (en orgie i bristande fotografisk talang)

8.10 jag slår på stort och fotograferar min frukost uppifrån som en influencer. Tyvärr lider min frukost seriös brist på snyggfaktor. Jag gillar inte frukt på morgonen. Och jag är alldeles för lat för att arrangera saker jag inte tänker äta. Ok, jag är uppenbarligen inte klippt och skuren för detta. 


9.15 jag tittar lite på min prydnadspumpa och funderar över om jag har missuppfattat något. Det verkar inte komma några pumpor och den är verkligen inte prydlig någonstans. 


10.00 vattnar i växthuset och försöker tala lite uppmuntrande till denna vindruvsstora vattenmelon som jag hoppas ska växa sig stor som ett marsvin åtminstone. 


11.20 slänger sopor och får en mindre ångestattack när jag inser att nästa sophämtning är på torsdag. Får också lite kväljningar eftersom en stor del av soporna består av räkskal som redan legat i tunnan drygt en vecka. Ja. Jag tänker gömma mig när sopbilen kommer. 


12.05 oljar altanen. Klappar mig själv på axeln, inte för att jag tycker att jag är duktig utan för att jag blir stucken av en broms. Om jag hade färg på handen? Klart jag hade. 


13.30 dagens Edison-ögonblick! Genom att fästa en påse med en klädnypa i fickan på huvtröjan, går det att plocka hallon i täta snår som är fulla med brännässlor. Ok, kanske inte nobelpriskvalitet, men ändå. 


14.50 hallonsylt kokad. 


15.30 lunchsallad med rostad majs och marinerad gurka. I skål med matchande grön kant. Det tar sig!


16.00 dagens skrik. Min bästa vän skickar en bild på en spindel hon hittat i sitt badrum. Jag funderar på att säga upp vänskapen. 


17.10 tog en skogspromenad för att se om det fanns några blåbär. Det fanns det inte. Det fanns fantastiska mängder kottar och mygg, men tyvärr har jag inte lyckats hitta något användningsområde för sådana. 


18.45 eftersom det inte fanns några blåbär plockade jag istället några blommor. 


19.05 kan möjligtvis ha råkat somna på soffan en stund. 


21.20 grillade korv från den lokala slakteributiken och bestämde mig för att inte nödvändigtvis göra om detta jättesnart. Fotograferandet alltså, korv kan jag äta ungefär hur ofta som helst.