tisdag 13 november 2018

Det regnar

Men tydligen ska vi ut och springa idag ändå. För det verkade min träningskompis förutsätta när jag ringde om en helt annan grej för en stund sedan.
Jag blev så chockad att jag inte kom mig för att protestera.

Om jag hade haft ett paraply med mig så hade jag gett mig själv stryk med det.

måndag 12 november 2018

Väldigt mycket måndag

Om nu cykeldäcket nödvändigtvis ska explodera när man är på väg till jobbet. Är det då verkligen absolut tvunget att det händer precis mittemellan jobbet och hemmet? Precis just där det inte finns några spårvagnshållplatser?

Tydligen. 

söndag 11 november 2018

Krutgubbar

Min pappa ska ut i skogen nästa vecka och kapa vindfällen som senare ska säljas som ved. Han hävdar att det kommer att bli tungt "för man är ju inte 80 längre". 

Ibland missar han mina mejl eftersom han är upptagen med att läsa nyhetsbrev från Washington Post. 

Min kollegas 91-årige pappa har precis köpt ny soffa och nytt soffbord för "så här kan det ju inte se ut." För två år sedan byggde han väggar i hennes sommarstuga. 

Gissa om vi båda hoppas att vi ärvt deras gener?

Pappor, bra grej ändå om man har lite tur. 

lördag 10 november 2018

Saker jag inte tycks kunna lära mig

Hur de nya beteckningarna för glödlampor (heter det ens så nu) fungerar. 

Jag har läst om det flera gånger, men det vägrar helt enkelt att fastna. Varje gång jag skruvar i en ny lampa blir det en ren överraskning hur starkt den lyser. Vilket är väldigt opraktiskt. Jag har för tillfället kirurgstark belysning i hallen så att varje gruskorn avtecknar sig med perfekt skärpa. Nattlampebelysning på toaletten, vilket i och för sig får mig att tro att jag inte har några rynkor. Plus på detta. Och ingen belysning alls i biblioteket vilket gör kvällarnas bokval mycket slumpartade. 

Finns det någon kurs man kan gå, tro?

Hur starkt lyser du då lille vän?

Ibland förvånar det mig att alla tester tyder på att jag är nomalintelligent. 

fredag 9 november 2018

Har jag berättat

... att jag försöker lära mig crawla?
Jag var ju duktig och gjorde mina stretchövningar förra året och fick tillbaka full rörlighet i armen.
Då uppstod ju frågan vad jag skulle ha denna rörlighet till.
Fjärilssim verkade vara lite over the top, så jag bestämde mig för att försöka lära mig crawl, eller frisim som det tydligen heter när man gör det rätt.
Jag gör det inte rätt!

Jag VET att man kan gå kurs, men jag är för snål för att gå två kurser samma säsong. Alltså: youtube. Jag har träffat människor som lärt sig själva genom att titta på Youtube.
Säger de.
Jag börjar misstänka att de ljuger.
Det är ju sjukt svårt.

Hittills är jag ungefär lika bra på att crawla som en giraff är på att åka puckelpist på miniskidor.
Det är ett rent under att ingen livvakt har försökt rädda mig ännu, för jag ser troligtvis ut som om jag håller på att drunkna.
Vissa gånger tror jag dessutom att det är nära.
Helt oskyldig giraff som inte gjort sig skyldig till puckelpiståkning.

Kan ni crawla?

torsdag 8 november 2018

Den lever!

Min surdeg alltså. Och det börjar arta sig. 


Bröd nummer tre blev faktiskt rätt gott. Kanske blir jag en surdegsbakare till slut? 

Vad finns det mer för trender som passerat sitt bäst-före-datum? Ska jag börja stoppa korv? Eller är det dags att starta ett mikrobryggeri i ladan?

Något säger mig att jag kanske har lite för mycket fritid. 

onsdag 7 november 2018

Karma är en...

Tydligen var jag lite för glad åt min kompis förkylning igår.
För idag hade jag tänkt "jobba" hemifrån. Men imorse hade det kommit in en liten annonsjävel som skulle fixas, så nu sitter jag här på kontoret redo... och så hör kunden inte av sig.
Därför har jag tvingats göra en massa andra saker som jag verkligen hade kunnat skjuta på. Sortera papper, ringa samtal, boka möten, betala fakturor.

Om jag inte får något svar snart så kommer jag inte kunna vara hemma imorgon heller. Ska det vara så här? Ska jag tvingas tillbringa varenda arbetsdag på jobbet? Jag blev inte egenföretagare för att hålla på med sådant!

Det spelar ingen roll hur mycket potatismos jag åt igår.
Jag är ändå sur.

tisdag 6 november 2018

Jag är en fin människa innerst inne

Klart att det är tråkigt att min kompis har fått feber och halsont.
Jättetråkigt. Verkligen.
Vi som skulle ut och träna ikväll.
Då antar jag att det är lika bra att gå hem och göra potatismos istället.

måndag 5 november 2018

Ytterligare en dålig ide

En enkel liten bänk. Det var planen. Den borde inte ta mer än några timmar att göra. Trodde jag. 

Det var innan jag tydligen valde den mest krångliga metoden i världshistorien för att sammanfoga två plankor. 


20 timmar senare.

Jag borde ha gjort en skärbräda. 

söndag 4 november 2018

Men så mesigt

Här råkar man vakna superpigg före klockan sex. Något som garanterat aldrig händer en vardag eftersom man då skulle kunna ha nytta av det. Redan före klockan sju står man och diskar. 

Då blir det strömavbrott!


Nu har jag en massa disk som jag inte kan skölja, inget kaffe, för dålig belysning för att läsa och 4 procent batteri kvar på mobilen. 

Strömmen ska vara tillbaka strax före 11. Jag har redan tråkigt. 

lördag 3 november 2018

Livet på landet

Elda lite utomhus. Elda lite inomhus. Läsa lite bok. Gräva lite. Dricka lite kaffe. 

Det är tur ändå att jag har en liten, liten gnutta arbetsmoral. Annars skulle jag aldrig åka tillbaka till stan och kontoret. November på landet är ungefär det vilsammaste jag vet. Synd bara att jag luktar skogsbrand. 

fredag 2 november 2018

Ska det vara så här?

Varje dag parkerar jag min cykel i innerstan. Där står den obevakad hela dagen.
Ibland händer det att jag ställer den på mitt på stans allra mest brottsdrabbade plats. På kvällen.
Och varje gång lägger jag min hjälm helt löst och ledigt i cykelkorgen.
Men tror ni att någon stjäl den?
Så klart inte.
Den här fulingen verkar stört omöjlig att bli av med.

Och eftersom jag inte vill slösa med jordens knappa resurser (eller pga snål, det är en tolkningsfråga) känns det inte okej att köpa en ny hjälm när jag har en fullt fungerande. Om än ful.

Jag kommer att vara fast med den här i resten av mitt liv.
Jävla tjuvsamhälle!

torsdag 1 november 2018

Brutet löfte som straffade sig direkt

Så där lagom till nyår lovade jag ju att inte köpa ett enda plagg utan att prova det först. Det löftet har jag hållit. Fram till för några dagar sedan. 

När jag fick för mig att köpa en halsduk.
En sådan ska man väl inte behöva prova?
Ha ha ha.

Jag är nu den svenska motsvarigheten till "Lenny Kravits i en för stor scarf."
Jo jag har sett bilden.
Och jag anar dessutom en omedelbar mörk energi hos Joe Labero. (Så klart, jag skyller det mesta som går snett i mitt liv på honom. Och Robert Wells. Det är ju gammalt.)

Detta inlägg är antagligen obegripligt för de som inte lyssnar på samma poddar som jag. Men det är ju inte mitt fel. 
Däremot är det uppenbarligen mitt fel att jag har köpt en halsduk som jag inte kan bära med något slags värdighet i behåll.
Fan.

onsdag 31 oktober 2018

Nyligen upphittat på biblioteket

Det här kan vara den mest oemotståndliga baksidestext jag någonsin läst.

"A heartwarming story of friendship and demonic possession."

Demoner och 80-talsnostalgi. Kan det bli festligare än så? Klart att den fick följa med hem.

Bortsett från att läsa orimligt mycket böcker har jag mest ägnat mig åt att inte träna och inte baka surdegsbröd den senaste veckan.
I kväll ska jag dricka öl. Och fundera på om jag ska göra en NaBloWriMo igen nu i november.

söndag 21 oktober 2018

Jaha, nu är jag en sådan

Jag har blivit en sådan där person som bakar surdegsbröd. 

Eller, åtminstone en person som har bakat ett surdegsbröd. 


Tyvärr var det tyska ölbrödet inte så värst gott. Men det finns ju fler recept. 

Nu har jag i alla fall en pigg liten surdeg som bor i kylskåpet. Än så länge är den ett ganska lättskött om än rätt trist husdjur. Som bara luktar lite sämre än en hamsterbur. 

fredag 19 oktober 2018

Den talade till mig*

Jag är verkligen inte den som shoppar loss speciellt ofta. Efter att ha röjt ett par dödsbon är fler prylar verkligen inte något jag vill ha.
Jag behöver inte fler saker. Tvärtom.

Men ibland kan man ju bara inte låta bli.
Säg hej till min nya jobb-kaffe-mugg.
Jag tror att vi är gjorda för varandra.
*Nej, det gjorde den förstås inte bokstavligen. Jag har inte börjat höra röster. Ännu. Det finns ingen anledning att tillkalla vårdpersonal. Ok?

torsdag 18 oktober 2018

Check på ett nyårslöfte

Då var det avklarat. Jag har varit på bio sex gånger i år. Ok, jag får väl erkänna att det inte har varit ett av de allra jobbigaste nyårslöften jag någonsin utsatt mig för, men ändå. Det är gjort. Det räcker för att imponera på mig.
Sjätte filmen blev den här.
Den kommer jag att ha glömt inom en vecka, men det hindrar inte att det var en njutning från första bildrutan till den sista. Miljöerna! Kläderna! Naturen! Engelsmännen är bra på det där, alltså.
Om surdegen går åt pipsvängen kanske jag kan börja göra min egen gin?
Det kan inte lukta mycket värre.

onsdag 17 oktober 2018

Saker som bara händer på hösten

Man är lite uttråkad. Man vill bli en ny människa.
Kanske en sådan som bakar surdegsbröd? Bara tio år efter alla andra.
Så man sätter en surdeg.
Så här fint ser det ut på bild i boken man lånat.
I verkligheten däremot...
Jag funderar redan på om det finns någon annan hobby jag är mer lämpad för.
Gärna någon som inte luktar hundkräks.

måndag 15 oktober 2018

Saker jag gjorde i helgen

Tittade på fina träd.
Eldade upp en gigantisk hög med sly och hindrade på detta vis tusentals späda plantor från att någon gång i framtiden själva bli fina träd.
Så jobbar jag.

Sedan tyckte jag inte att jag behövde göra något mer. Tydligen.
Har ni gjort en massa nytta? 

fredag 12 oktober 2018

Lagom smart

Att låna två böcker på 7-dagarslån samtidigt, var kanske inte förra veckans mest intelligenta idé. Framför allt inte med tanke på att jag även skulle hinna jobba rätt mycket, gå på kurs, springa 8 kilometer uppförsbackar med min träningskompis och gå på ett event.
Men jag hann!
Denna lässtress gav mig även en anledning att städa väldigt lite.
Win-win alltså.

Båda var spännande, men King var förstås lite bättre. Inte så konstigt kanske. Han har skrivit 50 böcker medan Tudor är en debutant.

Och nu är det helg, minsann. En helg där det ska bli 21 grader. Sååå, det är väl inte så värst synd om mig just nu antar jag.

måndag 8 oktober 2018

Evig ära och massa sågspån till Renee

Det ska bli en bänk!

Jag gör vågen för Renee som listade ut detta. Evig ära och en påse sågspån står till ditt förfogande. Stort grattis!

Exakt hur det ska gå till när de där lösa delarna ska förvandlas till en bänk, har jag inte riktigt förstått ännu. Men jag kommer garanterat att visa resultatet här.

lördag 6 oktober 2018

Det här ska INTE bli en vana

De senaste veckorna har jag jobbat som en iller. Typ 12-13 timmar om dagen. Nu är jag så trött så jag är skelögd. Vilket faktiskt inte är speciellt klädsamt. Men nu är jobbet klart och jag kan återgå till min vanliga slackertillvaro. 

Och jag har i alla fall hunnit bekanta mig med ett nytt verktyg. 


Säg hej till min kompis grundhyveln. 

Vår pågående tävling då? Nej, detta ska varken bli ett vildsvinsstaket eller en adventsstjärna. Inte heller brevlåda, spaljé eller melonställ. Men tack för alla idéer till framtida projekt. 


Nu då? Blev det klarare? Den som gissar rätt vinner en påse sågspån och evig ära. 

torsdag 27 september 2018

För 8 poäng...

Nu har japansågen kommit fram, men virket har minsann vuxit upp i de svenska skogarna. Furu. Fint ska det va! Eller, egentligen ville jag ha björk, men det fanns inte i tillräckligt stora bitar.

Mejseln användes för att skapa en liten kant att stödja japansågen mot. Det är tydligen viktigt att det blir rakt.
Jomentjena. Jag kan inte dra ett rakt streck med linjal.
Det blev nog inte rakt. Fast det kommer inte visa sig förrän jag försöker sätta ihop dessa bitar.
Vart är vi på väg med detta projekt? Någon som drar?
Den som gissar rätt vinner sin vikt i Ernst-ambitioner.

söndag 23 september 2018

NiNaNiNaNiNanna

Den här boken behöver jag väl egentligen inte ens nämna. Men den var nästan så bra som alla sa. Och så hade jag en suddig bild på den i mobilen, så varför inte. Världen kan väl aldrig få för många suddiga mobilbilder?


Här var förväntningarna lite mer rimliga vilket ledde till en trevlig överrraskning. En flicka växer upp helt isolerad i ett träskområde tillsammans med sin kuvade mamma och älskade pappa. Strax innan hon blir tonåring får hon reda på att pappan kidnappat mamman. Nu är hon vuxen och pappan har rymt från fängelset. Kanske inte så listigt konstruerad som boken ovanför, men spännande, engagerande och faktiskt rörande. Och så får den ett extra plus för att den inte heter Kvinnan i träsket. 

Den får fyra kaveldunskolvar av fem möjliga. (För att låna Sparklings betygsystem.) 

fredag 21 september 2018

Nästa nyårslöfte

Jag har börjat på kurs.
En som jag absolut inte kommer att ha någon nytta av i jobbet.
Bästa sortens kurs, alltså.
Den som kan gissa vad detta ska bli vinner sin egen vikt i krossade förhoppningar, stukat självförtroende och hammarslag på tummen.

onsdag 19 september 2018

Dagens i-landsproblem

Det är svårt att känna sig helt kompetent och professionell när jobbets alla gafflar befinner sig i diskmaskinen och man måste äta sin lunch med sked.
Och det blir inte bättre av att någon talar om att det faktiskt finns gafflar i ett ställ vid diskhon - när man redan ätit upp!
Det är nog tur för vår verksamhet att jag inte är en nyckelkompetens inom företaget. Jag föreställer mig att sådana inte har makaroner i urringningen.

fredag 14 september 2018

Veckans sämsta köp

Äta oliver: helt okej

Oliver i armhålan: riktigt dålig idé


Jag luktade gammal orienterarsko efter tio minuter. Då satt jag tyvärr redan på spårvagnen. Jag vill här och nu be om ursäkt till mina medpassagerare. Men det var faktiskt inte mitt fel. 

Vänligen skicka eventuella klagomål och skadeståndsanspråk till palmolive. Jag tänker inte ta något ansvar! Jag har redan slösat bort femton kronor på denna undermåliga produkt. Jag är faktiskt offret här! 

Hade jag varit lite mer olik hade jag rasat i Aftonbladet. Men jag har faktiskt böcker att läsa och luft att stirra rätt ut i. 

Själva då? Har ni köpt något bra?

tisdag 11 september 2018

Nya grannar

Enligt en granne som kom över med lite fryst rådjursfärs (gissar att det snart är dags att förnya tillståndet för jakträtt på min mark) så finns det två vildsvin i trakten. 

Fan tro’t, tänkte jag. Som litar bara lagom mycket på jägare. Men...


Någonting har uppenbarligen börjat böka upp skogen. 

Ska vi gissa hur lång tid det tar innan de hittar mitt trädgårdsland?

måndag 10 september 2018

Nästan i mål med nyårslöftet

Ett av mina trevligare nyårslöften i år var att jag skulle gå på bio 6 ggr.
Man kan ju inte bara lova att äta kruskakli och börja gå på gympastik stup i kvarten. Vid närmare eftertanke behöver man inte lova sådant alls.
Bättre att lova sådant man vill hålla. Som att gå på bio.
Nu har jag sett årets femte film.
Det blev den här.

Den var annorlunda.
Jag hade inte tråkigt en sekund.

torsdag 6 september 2018

Vi är alla olika

Om jag hade fått ett flygblad som jag inte vände på och därför inte förstod, så hade jag säkert blivit lite irriterad först. Sedan hade jag skämts en aning för att jag haft sådan otur när jag tänkte. När jag slutat rodna hade jag slängt flygbladet och ansträngt mig för att förtränga att detta någonsin hänt.

Vad jag inte hade gjort:
Rasat
Låtit mig fotograferas av Aftonbladet
Men vi gillar ju olika...
Däremot är jag verkligen inte säker på att jag gillar Aftonbladet något värst.

tisdag 4 september 2018

Tillåt mig citera Lena Ph

Ont, det gör ont.

Jag var ute och lufsade lite igår. En ny runda, som visade sig till 78 procent bestå av fruktansvärt branta uppförsbackar. Ok. det kanske verkar matematiskt osannolikt, men ni skulle säga samma sak om ni hade gått den. Orimligt många, branta uppförsbackar. Jag lovar.

Sedan simmade jag lite i en kall sjö.
Att bada 12 gånger i år har faktiskt varit mitt enklaste nyårslöfte någonsin.

Vilken dag som helst åker jag säkert genom en biltvätt också.
Måste bara samla mig lite först.

måndag 3 september 2018

Fäääärdig!

Jag har röstat.
Nu tänker jag glömma debatter, utfrågningar, manifest och utspel i en vecka och istället ägna mig åt att lyssna på poddar om Donald Trump.
Och äta kanelbullar.
Läsa böcker.
Och vissla lite så där förstrött som om jag inte hade ett bekymmer i hela världen.

Verkligheten lär komma ikapp mig på måndag morgon.
Men tills dess. Tiddelipom, typ.

fredag 31 augusti 2018

Sa någon drömjobb?

Ok, där reste sig vartenda hårstrå på hela kroppen.
Avokado är ungefär det läskigaste jag vet.

Varför vill forskarna så sällan veta vad som händer när man äter bacon varje dag?
Eller brieost.
De vet redan det, va?
Min vanliga otur.

torsdag 30 augusti 2018

Lycka

Kolla vilket snyggt bokpaket jag fick med mig från biblioteket idag.

Tre blå böcker.
Ok, den översta lånade jag mest för att den var så snygg tillsammans med de andra. Men när jag läste på baksidan så var det visst en av USA:s mest hyllade författare.

Mitt undermedvetna kanske länge har törstat efter en hybrid mellan poesi och essä; en lyrisk, filosofisk och inte minst självutlämnande undersökning av och lidandet, av kärlekens och önskningarnas tillkortakommanden - allt reflekterat genom färgen blå.
Tveksamt, men vi får se.

För övrigt är bibliotekets nya app det bästa som har hänt mig sedan jag tog körkort.

onsdag 29 augusti 2018

Hämndlysten

Min konflikt med det lokala djurlivet fortsätter.
För sju eller åtta år sedan planterade jag två äppelträd.
Dessa träd har sedan dess varit en ständig källa till besvikelse. Inte ett enda äpple har de producerat.
Men i år...
Äpplen!
Om någon undrar hur det kommer sig att detta "träd" fortfarande ser ut som en späd planta efter åtta år, beror det troligtvis på följande: jag är riktigt dålig på att beskära träd, trädet har placerats i jord helt utan näringsämnen, jag planterade trädet tre meter från en viltstig så att älgarna kan äta upp de flesta nya skott som kommer varje år. Ok? Nu pratar vi inte mer om det.

Men i år, alltså. äpplen.
Varje vecka har jag varit där och tittat, petat, plockat, provsmakat och väntat på att de ska bli mogna.
Nu är de nästan klara.

Gott!
Tyckte fåglarna.
Jag lyckades få två stycken att festa loss på.
Grannen som har ungefär ett ton äpplen på sina träd verkar däremot inte ha några problem alls med fåglar. Ja, jag tar det personligt!

Om jag har haft det minsta dåliga samvete för att jag inte är vegetarian, så är det borta nu.
Jag vill äta upp alla djur!

tisdag 21 augusti 2018

Allt klär en skönhet

Himla otur att man inte är en sådan, då.

För efter vårens garderobsrensning har jag insett att jag behöver lite nya kläder. Så, vad ska man ha på sig då?

Poncho ser ju mysigt ut. Enkelt att bara slänga på sig om det är lite kyligt.
Jomentjena! Det kanske ser fint ut på andra, men jag ser ut som om jag har fastnat i en leksakstipi. Ni vet, ett sådant där lektält ungar hade förr. Och kanske nu också, vad vet jag?
Jag klär inte alls i tipi.

Jumpsuit då? Jäklar vad folk är snygga i sådana. Och jäklar vad jag inte är det. Min kropp tycks varken ha armhålor, midja eller gren på platser där modebranschen förväntar sig att människor ska ha dem. Efter att ha sett mig själv med gällivarehäng ner till halva låren, kameltå extraordinaire, byxben på halvstång, midja i bysthöjd och urringningar som visat mer än någon vill se har jag gett upp den idén också.

Däremot passar min kropp ganska bra i kostym. Det gör tyvärr inte min personlighet. Mycket opraktiskt. Så nu är jag tillbaka på ruta ett.
Dunkappa och moonboots? Det känns som det är det enda jag har kvar att prova.

måndag 20 augusti 2018

Okejrå, det var kanske inte bara Byggmax fel

Efter sju sorger och åtta bedrövelser fick jag till slut igång en fungerande pump i brunnen.
Den fungerade i drygt en vecka.
Sedan slutade kabeln från Byggmax att leda ström.

Det kan hända att jag skrek lite osorterade könsord om Byggmax just då. Det var dock allt jag gjorde, eftersom jag ändå kände att det kanske var lite mitt fel också, eftersom jag hade seriekopplat kabeln trots att man inte fick det. Men vad ska man göra när någon har placerat brunnen 50 meter från närmsta eluttag? Va? Jag bara undrar.

I helgen fick jag i alla fall för mig att jag skulle vara lite ordentlig och samla ihop den icke-fungerande kabeln så att den kan förpassas till tippen.

Det var uppenbarligen inte seriekopplingen som var problemet.
Någon har ätit upp delar av kabeln.
Va fan? Gör de kablarna av ost? Det är sommar! Naturen borde vara full av saker som är både godare och nyttigare att äta än gummi och koppartråd. Jag är mycket, mycket besviken på det lokala djurlivet.

För övrigt har brunnen sinat.

tisdag 7 augusti 2018

Dåligt inflytande

Min kollega har alltid varit lite mer ambitiös än jag. Aningen mer plikttrogen. Hennes Luther har varit en tungviktare medan min har vägt marginellt mer än ett paket jäst.

Men nu verkar något ha hänt.

I måndags mjukstartade vi, förstås.
I går tog vi långlunch och slutade sedan tidigare för att gå på bio.
Idag skickade vi ett korrektur strax efter lunch och sedan gick vi hem.
Och i morgon ska det bli jättevarmt, så då tar vi ledigt.
Torsdag? Tja... kontoret kan nog klara sig utan oss då också.
Men på fredag har vi faktiskt ett möte, så då kommer vi förstås att vara där. En stund.

Så, vad kan jag säga?
Welcome to the dark side!

Vi kommer säkert aldrig att bli rika på vårt jobb.
Men vi kommer nog att ha väldigt trevligt under tiden.

Jag känner att jag borde nomineras till årets coach.
Men det är kanske bara jag?

måndag 6 augusti 2018

Fem saker jag inte förstår

Tack och lov har Sparkling begränsat denna utmaning till fem saker. Annars skulle detta kunna utveckla sig till ett evighetsprojekt. Det finns ganska många saker jag inte fattar.

1. Konceptet krökt rymd
Say what? Jaha, rymden är alltså oändlig, men samtidigt krökt. Men om någonting är krökt, så borde det väl finnas någonting utanför böjen? Men det finns det inte, för rymden tar aldrig slut... och där någonstans börjar min hjärna skrynkla ihop sig. Ibland känns det som om jag nästan skulle kunna fatta, men då får jag svindel och hjärnan byter kanal och börjar tänka på andra saker. Oftast ost. 

2. Världsekonomin
Hur kan värdet av finansmarknaden vara fyra gånger större än värdet av allt som produceras i världen? I min hjärna betyder det att större delen av värdens ekonomi bara består av drömmar, prognoser och rent önsketänkande. Sådant får mig att vilja ta ut alla pengar jag har på banken och köpa mark för dem. Eller smågodis. Eller en enhörning, när vi nu ändå är inne på önsketänkande.

3. Vatten
När jag funderar på det tycker jag att det är konstigt att det rinner omkring massa vatten under marken. Ok, att det gör det i Sverige där det (under normala år) regnar nästan jämt. Men i öknen? Helt plötsligt så finns det ett vattenhål. Jättebra för kamelerna förstås. Men väldigt underligt. När jag tänker på det så känns marken plötsligt inte riktigt lika stabil.

4. Hur folk håller sina mobiltelefoner
Det finns säkert någon anledning till att vissa håller sina mobiltelefoner platt framför munnen som om de skulle äta en smörgås. Men jag har aldrig lyckats lista ut varför. Eftersom folk inte ligger jättehögt upp på listan över saker jag är intresserad av, kommer jag troligtvis aldrig att ta reda på det heller.

5. Mattrender
Hur kan orimligt många människor samtidigt få för sig att chiafrön är lämplig människoföda? Helt plötsligt äter folk chiapudding stup i kvarten och låtsas att det är en dessert. Två år senare ligger alla chiafrön i reabackar på ICA och kan inte ens säljas som fågelfrö. Jag kan fatta att trenderna växlar när det gäller mode, frisyrer och inredning. Men mat? Det är svårare. Och don't get me started om rawfood-bollar! 

Vad har ni svårt att förstå?
Om det är varför man odlar vattenmeloner när de finns i varenda mataffär och knappt kostar någonting alls, har jag tyvärr inget svar på den frågan. Det är ett mysterium!

Tackar som frågar

Tigerlilja undrade hur det går med melonen.
Vilket är den enda ursäkt jag behöver för att visa ytterligare en bild på den. Ja, jag är orimligt mallig över att mitt växthus har lyckats producera en melon. Jag tror att det är fjärde året jag försöker.

Nu har min kollega kommit tillbaka till jobbet och det är alltså meningen att arbete av reguljär typ ska pågå.
Hittills har vi ätit wienerbröd.
Och tittat på semesterbilder.
Och druckit kaffe.
Men vilken minut som helst kommer vi säkert igång.

fredag 3 augusti 2018

Se på fan

Jag lyckades få fram några av de sjukt coola bönorna i alla fall. Jag är så imponerad av mig själv att jag nästan trillar omkull. 

Jag är också rätt nöjd med att den sammanlagda skörden verkar bli mindre än 30 bönor, totalt. Det är verkligen inte någon favorit. 

torsdag 2 augusti 2018

Till och med Aftonbladet verkar ha tröttnat

Från glädjebesked till skräck på en månad. 

Det är ungefär samma sak som händer varje gång jag får ett nytt stort uppdrag.  Förutom att inga kossor behöver nödslaktas förstås. Sådant händer sällan på vårt kontor. 

Vilket just nu känns som en av de få positiva sakerna jag har att säga om jobbet. Jag är verkligen inte redo att börja arbeta igen. 

onsdag 1 augusti 2018

Det är svårt att vara ordentlig

Igår lagade jag makaronipudding. Planen var att äta lite av den med en rejäl sallad och sedan ha flera lunchportioner att stoppa i frysen.
Smart där.
Men sedan råkade jag hälla härsken olivolja över hela salladen.
Och sedan kan jag ha råkat äta upp hela makaronipuddingen för att jag blev sur.

Så idag har jag ingen lunch.
Igen.

måndag 30 juli 2018

Saker jag ägnat mig åt sista semesterveckan

Svettas
Glo på träden som tappar sina gulnande blad
Svettas ännu mer
Sitta i skuggan och glo rätt ut i luften
Äta glass
Se mörka moln på himlen och hoppas att de ska ge ifrån sig lite vatten, vilket de så klart inte gör. De blåser vidare och 20 minuter senare är himlen klarblå igen.
Titta på min väderapp och kolla om det ska regna nästa dag. Det ska det tydligen inte. Någonsin.
Burit vatten för att rädda min vattenmelon. Allt utanför växthuset får helt enkelt dö i torkan. Men melonen den ska jag fan hålla liv i.
Kolla, vad stor den börjar bli.

Nu är jag tillbaka på jobbet.
Här finns INGENTING som jag måste göra precis nu.
Sååå... jag gissar att jag kan gå hem.
Bra första arbetsdag ändå. Mjukstart.

söndag 22 juli 2018

Det var inget "glädjebesked" då heller

Det var tydligen nyhetstorka redan då. Men nu börjar det ju bli löjligt. 

Den här semestern har jag inte orkat göra mycket mer än att sitta på verandan och flämta de flesta dagar. Nu är det en vecka semester kvar och det ska fortsätta vara lika varmt. Hur är det meningen att man ska orka bli en ny och bättre människa då? Jag kommer att komma tillbaka till jobbet lika slö, utmattad och otränad som innan. 

Det var ju synd!

fredag 20 juli 2018

Men, kolla här då

En blivande vattenmelon. Vilken fin födelsedagspresent! 

torsdag 19 juli 2018

Mister du en...

Jag kom på något att göra av jättesquashen till slut. Jag gjorde squashplättar! Och se på fan, de blev riktigt goda till rökt lax, kokta rödbetor, smulad fetaost och gräddfil. 


Problemet är bara att under tiden det tog mig att komma på vad jag skulle laga har landet producerat två till. Och majs och gurka. Nej, det är inte synd om mig, men nu måste jag googla recept igen. Det enda jag vill är att ligga i hammocken och dricka kylda drycker. Googla = jobbigt! Laga mat = ännu jobbigare. Jag vill ha kall, flytande föda. Milkshake?


Här är dagens skörd. Med tändsticksask, så att nu verkligen ska förstå vilka horribla mängder squash jag behöver äta för att komma ikapp. 

Vad vill ni äta i värmen?

onsdag 18 juli 2018

Mina vänner

Ytterligare en utmaning från Sparkling. Och den här gången är det verkligen en utmaning. Mitt minne är verkligen inget vidare, men vi försöker väl. 

Tanken är att jag ska fylla i en Mina vänner-bok i vuxen ålder och kommentera vad som har förändrats sedan jag fyllde i en sådan senast. 

Födelsedag: i övermorgon. Jag önskar mig ett par nya shorts. Det är sju hål i de jag går omkring i nu och tyget är så tunt att det inte går att laga mer. När jag var liten hade jag önskat mig en häst. 

Stjärntecken: kräfta. Mesigaste stjärntecknet någonsin. Åtminstone brukade jag tycka det. Helt ointresserade av karriär, trivs bäst hemma... fast ju äldre jag blir desto bättre verkar det stämma. 

Hårfärg: 50 shades of grey efter cellgifterna. Dessutom har håret fått massa stuns och står rakt upp. Förr var det brunt och spikrakt. 

Ögonfärg: Obestämd. Blå-grön-grå med gula fläckar. 

Syskon: Två halvsyskon som jag inte har kontakt med. Jag fick dem sent så senast jag fyllde i en sådan bok hade jag svarat: inga. Resultatet är väl ungefär det samma. 

Mina intressen: Böcker, odling, mat, snickeri, Donald Trump (det är som en never ending tågolycka), populärvetenskap och skrivande. Som elvaåring hade jag svarat djur i allmänhet, hästar i synnerhet och böcker. 

Mina bästa vänner: det har inte förändrats. Jag har lyckats ha samma bästa vän idag som för 45 år sedan. Sedan finns det ju ett gäng till som har kommit och gått genom åren, men att ha någon som har känt en sedan man var sju är väldigt skönt. Det är väldigt lite vi inte vet om varandra. 

Idrottsgren jag är intresserad av: Ridning,

***BREAKING NEWS *** Det regnar!!! Det kommer på riktigt vatten från himlen!!

Ok, ursäkta avbrottet. Var var jag? Jo ridning och längdskidåkning. Även om jag inte rider nu, så inbillar jag mig att jag kommer att börja snart igen. Skidåkning är mitt stora vinternöje. Att se på tv alltså. Jag är värdelös på alla former av idrott och det var jag som liten också. Långsam och okoordinerad!

Den bästa bok jag läst: Hundra år av ensamhet av G.G. Marquez. Har älskat den sedan jag var 15. Och här minns jag faktiskt vad jag skrev som elvaåring: Bröderna Lejonhjärta. 

Älsklingsdjur: jag gillar nästan alla djur med två eller fyra ben. Men hund är nog ändå det som ligger närmast. De är de enda djur som verkligen verkar gilla oss. 

Den bästa film jag sett: Allt om min mamma, kanske? Garanterat Djungelboken som liten. Såg den sex gånger. (The perks of being a skilsmässobarn.)

Den bästa låt jag hört: Omöjligt ju. Men jag blir alltid på gott humör av I don’t feel like dancing med Scissor sisters. Mitt tioåriga jag gillade Sweet, så jag hade antagligen svarat Big Wam Bang eller något liknande. Jag har helt ärligt aldrig haft någon vidare musiksmak. 

Min älsklingsrätt: Stekt fläsk med löksås. Som liten var det höns med ris och currysås. Den rätten måste ju vara helt utrotningshotad nu. När såg man höna i frysdisken senast?

Mitt bästa ämne: Svenska. Då som nu. 

Mitt favorit-TV-program: vinterstudion. Älskar att äta ostmackor och dricka varm choklad framför teven på vintern. Mini-me gillade de där morgonprogrammen som brukade gå på julloven. Framför allt Scooby Doo. 

Jag avskyr mest: idén om ständig tillväxt, rasister, idioter, äggtoddy, listan är lång. Som liten hatade jag gröt och, så klart krig. Så mycket att jag skrev brev till president Nixon (den här fixeringen vid dåliga amerikanska presidenter började uppenbarligen tidigt). Detta brev gjorde min kompis orolig, hon trodde att USA kanske skulle anfalla Sverige på grund av mig. Med facit i hand kan vi ju konstatera att det gick bra. Men hon fick mig att sova dåligt några nätter där. 

Jag gillar bäst: när jag är helt omedveten om mig själv. Det händer bara när jag är helt fokuserad på något annat, men det är en väldigt skön känsla. Att hoppa med en lagom pigg häst var det bästa jag visste som liten. Då tänker man inte heller på mycket annat, så det verkar ju logiskt. 

Min älsklingsfärg: skulle man tro min garderob verkar det vara grått. Men det är nog ändå grönt nu. 

Min älsklingsblomma: lätt, tulpan ju. Som liten var det tussilago för när de dök upp betydde det att sommarlovet inte var långt borta. Jag har alltid gillat att vara ledig. 

Jag vill helst bli: den här kan jag sno direkt av Sparkling. Jag vill bli ekonomiskt oberoende. Det finns så många saker som är roligare att göra än att jobba. Veterinär var mitt absoluta drömyrke som liten, men tyvärr hade jag ingen direkt fallenhet för naturvetenskapliga ämnen. Det är lite bittert, faktiskt. 

Min högsta önskan: att vi faktiskt lyckas stoppa klimatförändringarna innan det är för sent. Eller vi och vi? Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Det vore skönt om någon kunde tala om det. När jag var liten skrev jag så klar fred på jorden, för det skulle man ju. Men egentligen önskade jag mig ju en häst. 

Och det där regnet... det varade ungefär 4 minuter. Suck. 


tisdag 17 juli 2018

Säg att det inte bara är jag

Det kan väl inte bara vara min hjärna som håller på att smälta i värmen?

För en stund sedan gick jag bort till trädgårdslandet för att hämta lite potatis. Men jag fick omedelbart problem eftersom jag inte kunde hitta min spade. Det tog mig flera minuter att hitta den. 

På allvar.


Ja, vart kan den ha tagit vägen?

måndag 16 juli 2018

Nya släktingar efterlyses

Sparkling fortsätter att skicka utmaningar åt mitt håll och jag tackar och tar emot. Den här gången är det meningen att jag ska måla upp en bild av sex olika släktingar/familjemedlemmar som vore perfekta att ha i ditt absolut perfekta liv. Du får också välja ett perfekt husdjur som inte får vara en hund. 

Herregud vilken dröm det vore att ha lite praktiska släktingar och vänner. Mina är helt värdelösa. Jag gillar dem hur mycket som helst, men ärligt talat, hur mycket nytta har man av reklamare, marknadsmänniskor, lärare, psykologer, ekonomer, kulturarbetare och körskolelärare, egentligen? Inte mycket nytta alls kan jag avslöja. Så, här kommer min önskelista. 

1. En målare. När man tittar på alla bygg- och inredningsprogram på tv kan man förledas till att tro att det är lätt som en plätt att bredspackla en vägg, tapetsera, måla lister och tvätta tak. Tyvärr vet jag av bitter erfarenhet att så inte är fallet. En pensionerad farbror med för mycket fritid vore helt perfekt. 

2. Frank från 100% bonde vill jag ha som kusin. Fast då krävs förstås att han kommer med textremsa. Jag förstår verkligen inte danska! Men bara det problemet är löst, tror jag att det blir en match made in heaven. Inte nog med att han verkar kunna bygga nästan vad som helst, han har ju massor av frön och sticklingar att dela med sig av. 

3. En biodlare. Jag vill ha egna bin, men jag är lite för lat för att gå på kurs och lära mig hur man tar hand om dem på bästa sätt. En släkting som hjälper mig att komma igång vore perfekt. Har hon en urvuxen skyddsdräkt som jag kan ärva är alla boxar ikryssade. 

4. En miljardär. När vi nu ändå talar om arv... jag har en gång ärvt 16.000 från en släkting jag aldrig hört talas om. Det var en trevlig överraskning. Jag kan tänka mig att bli överraskad på det viset igen. 

5. Någon i min släkt borde verkligen äga en hästgård. Förstår inte varför ingen har tänkt på det. Då skulle jag kunna komma dit och hjälpa till med hästarna och rida ut i skogen lite då och då. Eller så skulle jag bara sitta där och lukta på hästarna. 

6. Slutligen skulle jag vilja ha en morbror med en riktigt stor verkstad. En sådan där det finns alla verktyg, skruvar, muttrar och tillbehör man kan tänka sig. Från pelarborrar till eldfast bruk. Och så klart lånar han gärna ut verktyg om jag behöver, men framför allt har han gott om utrymme så att jag kan slipa bord, bygga trädgårdsmöbler och måla om saker. Kanske är han före detta träslöjdslärare men grymma pedagogiska skills? Det vore väldigt bra. 

Och slutligen då det perfekta husdjuret. Där står det och väger mellan en get och en åsna. För i ett perfekt liv bor jag naturligtvis på landet. Det får nog bli en snäll get ändå. Om jag fick en åsna skulle jag antagligen mata ihjäl den pga sötchock. Fast allra helst vill jag ha en röd panda. Men de räknas väl inte riktigt som husdjur, va?

Vad saknar ni i släkten? Låt mig gissa att det inte är en reklamare...

Testar hjärnan

Igår var det lite svalare. Bara 23 grader. Fast inget regn, såklart. 

Eftersom jag kände mig lite piggare testade jag att läsa den här boken. Bara för att kolla så att hjärnan inte smält helt. Man kan ju inte bara läsa deckare hela sommaren. 

Tyvärr verkar min hjärna gått i dvala. Orkar verkligen inte koncentrera mig tillräckligt för att fatta speciellt mycket om prognostik. Men det är säkert boken som är tråkig! 

Åter till deckarträsket! Läser ni något bra?

lördag 14 juli 2018

Måndag hela veckan (ny dag, lika kassa bilder)

8.30 slår till med två tabletter till frukost idag eftersom jag vaknade med migrän. Inte för att jag vill klaga på värmen... ha ha, klart att jag vill. Det går ju fan inte att sova när det är så här varmt. Och på dagarna orkar jag knappt med att sitta i skuggan och glo rätt ut i luften. 


9.40 samlar mig och gör en hjälteinsats. Eller, med andra ord: jag diskar. Nu är jag utmattad och måste vila. Och dricka en liter vatten eller två. Jag är fan inte värmekompatibel. 


10.48 ...jord skall du åter varda. Jomentjena. Det stämmer säkert för majoriteten av allt levande. Men det verkar inte fungera något vidare i min kompost. Den är helt giftfri, fylls på regelbundet, men är ungefär lika bra på att producera jord som en genomsnittlig dokumentförstörare.  Men jag fortsätter att gå dit med min kompis komposthinken i förhoppning om att det ändå ska börja fungera vilket år som helst. 


11.25 även läsning i skuggan är en utmaning när hjärnan håller på att smälta. Jag tror att boken handlar om diplomater och makt, men jag är fan inte säker. 


12.55 trots den uppenbara risken för värmeslag har jag släpat mig bort till brunnen, hinkat upp vatten och vattnat i växthuset. Nu skulle det kunna vara på sin plats att tala om för mig att man inte ska vattna mitt på dagen eftersom så mycket dunstar bort. Men tyvärr. Mitt på dagen är den enda tid det är möjligt att gå i närheten av min brunn utan att bli helt uppäten av mygg och bromsar. Och eftersom jag är lite överkänslig mot insektsbett skiter jag i om lite av vattnet dunstar bort. Hellre det, än att jag blir helt dränerad på blod. Jag gillar mitt blod och vill gärna behålla det inuti kroppen. 

Och just det. Mina minigurkor är klara att äta. 


13.20 nej, nu får det vara nog. Träden vid duschen har vuxit mig över huvudet. Jag är fan trött på att ha hela håret fullt av granbarr varje gång jag tvättar håret. (Ok, det är väl inte SÅ ofta, men ändå) Fram med sågen. 


14.30 men varför startar jag sådana här projekt? Två, tre grenar trodde jag att jag skulle behöva såga bort. Det blev ju en halv skog som skulle bort. Nu är jag ännu svettigare. 


15.15 vallen där framför skottkärran är egentligen en hög med kvistar, grenar och sly som borde eldas upp. Men eftersom jag antagligen skulle bränna ned halva västra Götaland om jag försökte, så får det vänta. Under tiden blir högen större och större. Snart flyttar det antagligen in en bäver och då kan jag aldrig elda upp den. Kan det bli en konstinstallation? Kulturbidrag hitåt!


16.00 fotboll på altanen. Ja, reflexerna i tv-skärmen är störande. Men bättre än att sitta inomhus i 30 graders värme. 


17.10 fotbolltittandet tillfälligt avbrutet av nedfallande svalunge. Men hjälp av en stege och en påfallande modig medelålders dam återbördades den lille dunbollen till sina syskon fem meter upp under taket. Det går bra att skicka medaljen på posten. 


19.40 dags för kvällsbad. Det var så klart skönt och jag kände mig sval i säkert 23 minuter efteråt. Sedan återgick kroppen till sitt vanliga program som tydligen är inställt på kokning. 


20.50 matlagning på utekaminen. Orkar inte använda spisen inne, för varje gång jag gör det stiger temperaturen några grader och torpet är uppenbarligen överjävligt begåvat på att hålla värmen. 

Själv har jag uppenbarligen inte blivit överjävligt bra på att fotografera ännu. 

Övning ger tydligen inte färdighet. Så. Synd!