För 8 poäng...

Nu har japansågen kommit fram, men virket har minsann vuxit upp i de svenska skogarna. Furu. Fint ska det va! Eller, egentligen ville jag ha björk, men det fanns inte i tillräckligt stora bitar.

Mejseln användes för att skapa en liten kant att stödja japansågen mot. Det är tydligen viktigt att det blir rakt.
Jomentjena. Jag kan inte dra ett rakt streck med linjal.
Det blev nog inte rakt. Fast det kommer inte visa sig förrän jag försöker sätta ihop dessa bitar.

Vart är vi på väg med detta projekt? Någon som drar?
Den som gissar rätt vinner sin vikt i Ernst-ambitioner.

NiNaNiNaNiNanna

Den här boken behöver jag väl egentligen inte ens nämna. Men den var nästan så bra som alla sa. Och så hade jag en suddig bild på den i mobilen, så varför inte. Världen kan väl aldrig få för många suddiga mobilbilder?

Här var förväntningarna lite mer rimliga vilket ledde till en trevlig överrraskning. En flicka växer upp helt isolerad i ett träskområde tillsammans med sin kuvade mamma och älskade pappa. Strax innan hon blir tonåring får hon reda på att pappan kidnappat mamman. Nu är hon vuxen och pappan har rymt från fängelset. Kanske inte så listigt konstruerad som boken ovanför, men spännande, engagerande och faktiskt rörande. Och så får den ett extra plus för att den inte heter Kvinnan i träsket. 

Den får fyra kaveldunskolvar av fem möjliga. (För att låna Sparklings betygsystem.) 

Nästa nyårslöfte

Jag har börjat på kurs.
En som jag absolut inte kommer att ha någon nytta av i jobbet.
Bästa sortens kurs, alltså.

Den som kan gissa vad detta ska bli vinner sin egen vikt i krossade förhoppningar, stukat självförtroende och hammarslag på tummen.

Dagens i-landsproblem

Det är svårt att känna sig helt kompetent och professionell när jobbets alla gafflar befinner sig i diskmaskinen och man måste äta sin lunch med sked.

Och det blir inte bättre av att någon talar om att det faktiskt finns gafflar i ett ställ vid diskhon - när man redan ätit upp!
Det är nog tur för vår verksamhet att jag inte är en nyckelkompetens inom företaget. Jag föreställer mig att sådana inte har makaroner i urringningen.

Veckans sämsta köp

Äta oliver: helt okej

Oliver i armhålan: riktigt dålig idé

Jag luktade gammal orienterarsko efter tio minuter. Då satt jag tyvärr redan på spårvagnen. Jag vill här och nu be om ursäkt till mina medpassagerare. Men det var faktiskt inte mitt fel. 

Vänligen skicka eventuella klagomål och skadeståndsanspråk till palmolive. Jag tänker inte ta något ansvar! Jag har redan slösat bort femton kronor på denna undermåliga produkt. Jag är faktiskt offret här! 

Hade jag varit lite mer olik hade jag rasat i Aftonbladet. Men jag har faktiskt böcker att läsa och luft att stirra rätt ut i. 

Själva då? Har ni köpt något bra?

Nya grannar

Enligt en granne som kom över med lite fryst rådjursfärs (gissar att det snart är dags att förnya tillståndet för jakträtt på min mark) så finns det två vildsvin i trakten. 

Fan tro’t, tänkte jag. Som litar bara lagom mycket på jägare. Men...

Någonting har uppenbarligen börjat böka upp skogen. 

Ska vi gissa hur lång tid det tar innan de hittar mitt trädgårdsland?

Nästan i mål med nyårslöftet

Ett av mina trevligare nyårslöften i år var att jag skulle gå på bio 6 ggr.
Man kan ju inte bara lova att äta kruskakli och börja gå på gympastik stup i kvarten. Vid närmare eftertanke behöver man inte lova sådant alls.
Bättre att lova sådant man vill hålla. Som att gå på bio.
Nu har jag sett årets femte film.
Det blev den här.

Den var annorlunda.
Jag hade inte tråkigt en sekund.

Vi är alla olika

Om jag hade fått ett flygblad som jag inte vände på och därför inte förstod, så hade jag säkert blivit lite irriterad först. Sedan hade jag skämts en aning för att jag haft sådan otur när jag tänkte. När jag slutat rodna hade jag slängt flygbladet och ansträngt mig för att förtränga att detta någonsin hänt.

Vad jag inte hade gjort:
Rasat
Låtit mig fotograferas av Aftonbladet

Men vi gillar ju olika...
Däremot är jag verkligen inte säker på att jag gillar Aftonbladet något värst.

Tillåt mig citera Lena Ph

Ont, det gör ont.

Jag var ute och lufsade lite igår. En ny runda, som visade sig till 78 procent bestå av fruktansvärt branta uppförsbackar. Ok. det kanske verkar matematiskt osannolikt, men ni skulle säga samma sak om ni hade gått den. Orimligt många, branta uppförsbackar. Jag lovar.

Sedan simmade jag lite i en kall sjö.
Att bada 12 gånger i år har faktiskt varit mitt enklaste nyårslöfte någonsin.

Vilken dag som helst åker jag säkert genom en biltvätt också.
Måste bara samla mig lite först.

Fäääärdig!

Jag har röstat.
Nu tänker jag glömma debatter, utfrågningar, manifest och utspel i en vecka och istället ägna mig åt att lyssna på poddar om Donald Trump.
Och äta kanelbullar.
Läsa böcker.
Och vissla lite så där förstrött som om jag inte hade ett bekymmer i hela världen.

Verkligheten lär komma ikapp mig på måndag morgon.
Men tills dess. Tiddelipom, typ.