Bloggdecember 31. 2020 kommer att se ut så här

Februari kommer att innehålla 74 dagar. Det vågar jag nästan lova. För så är det alltid. Men resten ...

Jag är ganska rädd för det nya året. Jag tror att det kommer bli besvärligt på en mängd olika sätt. Jobb, bostad, vardagsliv. Jag är inte säker på att någonting kommer att vara sig likt om ett år. Det kan bli jobbigt.

Men ingenting blir bättre av att man oroar sig, så nu tänker jag njuta av det här besvärliga årets allra sista dag. Det är dags att göra varm choklad och ostmackor för snart är det Tour de ski på tv.
Men först bör jag väl passa på att önska
GOTT NYTT ÅR!

Vem vet, 2020 kanske blir toppen?

Bloggdecember 30. Mitt allra första blogginlägg

Det första jag skrev handlade om att jag blivit fet. Därav titeln på bloggen. Tanken var att skriva om trista saker som jag inte ville tråka ut mina vänner och bekanta med. Att tråka ut helt okända människor har jag däremot inga problem med. Uppenbarligen.

Fast egentligen är det inte mitt första blogginlägg. Jag har haft flera bloggar tidigare. Bland annat en som en stund låg rätt högt upp på någon slags lista. Strax under Blondinbella ungefär. Men det gick ju snabbt utför. För mig alltså. Isabella löwengrip dejtar en miljardär nu för tiden om jag förstått skvallertidningarna (Aftonbladet och expressen, alltså) rätt.
Olika falla ödets lotter.

Bloggdecember 29. Nyårslöftena jag absolut ska hålla 2020

Nästa år ska jag försöka ta tillvara alla tillfällen att vara glad som dyker upp. Det är nog det viktigaste.

Däremot tror jag inte att jag bryr mig om att försöka bli en ny och bättre människa under 2020. Det räcker alldeles utmärkt om jag håller ihop det någorlunda.

Bloggdecember 28. Det här var 2018

Jag började året med millimeterkort stubb och avslutade som penntroll. Om nu penntroll tillverkades i varianten fifty shades of grey.

Vi flyttade vårt företag till en betydligt mer kreddig adress. Tyvärr visade det sig att huset sakna fungerande ventilation vilket blev väldigt uppenbart när det plötsligt var 30 grader på vårt rum. Tre månader i sträck. Då blev vi på rätt dåligt humör.

På semestern gnällde jag över värmen, lagade mat med squash och åkte och badade på kvällarna. På hösten fortsatte jag med badandet, fast nu i bassäng. Där försökte jag lära mig crawla. Det gick inget vidare. Jag blev dock väl klorerad inombords av alla kallsupar. Vilket kanske kan vara nyttigt på något sätt.

Jag började också på snickerikurs igen efter ett uppehåll på några år. Det var frustrerande. Jag hade uppenbarligen glömt allt, men jag fick ihop en bänk till slut.

Ett ganska händelselöst år alltså. Bästa sortens år.

Bloggdecember. 27. Bokåret 2019

Hemma i stan igen. Nackdel: ingen öppen spis. Fördel: fungerande internet. Har visst lite att ta igen här.

Bokåret bör i alla fall gå snabbt. Jag har knappt läst några böcker i år. Kanske 12-15 stycken. Bäst var nog Allt jag fått lära mig av Tara Westover.

Däremot har jag läst väldigt mycket högt. Massa Agatha Christie, serier om Egypten på faraonernas tid, fantasy, rosornas krig och lite annat smått och gott. Det är rätt mysigt, men tar ju väldigt mycket längre tid än att läsa själv.

Och inte kan jag läsa på vägen till jobbet heller. Misstänker att det skulle vara olämpligt när man cyklar. Det är nästan så att jag saknar åren då jag hade 40 minuters bussfärd till jobbet. Jag kommer nog aldrig mer läsa 180 böcker om året, som jag gjorde då.

Bloggdecember. 26. Vännerna

Jag har varit världens sämsta vän i år. Jag har nästan ingen tid alls för någon annan just nu. Och när jag träffar någon vill jag i stort sett bara promenera. Att sitta inne och fika orkar jag inte. Jag behöver röra på mig. Mycket festligt för andra, hoppas jag.

Men även det här kommer väl att gå över och då hoppas jag att de finns kvar. Vännerna alltså, för de är himla bra. Det är bara jag som är kass just nu.

Bloggdecember. 25. Det här var 2017

jag började året med att klaga på mitt hår. Vilket ju var lite ironiskt med tanke på att jag skulle vara helt skallig ungefär sex månader senare.

2017 var året då jag fick cancer.
Fem dagar efter jag fick beskedet opererades jag, två dagar senare var jag tillbaka på jobbet. Det kanske var lite tidigt, men det var nog viktigt för mig att inte vara sjukare än absolut nödvändigt.

Sedan var jag inne i cancerfabriken där allt gick väldigt automatiskt. Man stoppas in i ena ändan och kommer ut i den andra efter ett halvår med cellgift och strålning. Lite omtumlad, men förhoppningsvis frisk.
Nu hade jag en väldig tur. Jag mådde rätt bra genom hela behandlingen även om maten började smaka metall och jag blev svag som en kattunge. Jag trivdes till och med bra med att vara skallig. Ett år utan dåliga hårdagar är inte helt fel ändå.

Mest frustrerande var krånglet med försäkringskassan. Det tog 3,5 månad innan jag fick några pengar eftersom de lyckades göra fel gång på gång på gång. Då var jag väldigt trött och sur. Så sur att jag avslutade min sjukskrivning en månad tidigare och jobbade heltid samtidigt med strålbehandlingen. Vilket inte var speciellt betungande eftersom det bara var 10 minuter spårvagnsresa mellan jobbet och sjukhuset.

Mycket mer minns jag inte av året. Men jag gissar att jag även gnällde om jobbet och gillade fredagar. Vissa saker är eviga.

Bloggdecember. 24.

Dagens ämne var ”det här med fler barn”.
Eftersom jag bara har gudbarn så känns det inte som om jag har mycket att säga om saken. Förutom att jag inte alls känner något behov av fler gudbarn. De jag har räcker gott, tack. Jag hoppas verkligen att mina kompisar är färdiga med att bidra till befolkningsutvecklingen..

Så istället för att skriva om detta tänkte jag passa på att önska
GOD JUL!

Bloggdecember. 23. Nyårslöftena!

Jag brukar ju frossa i nyårslöften. Varje år hittar jag på massor av bra saker inför året som ska komma. Ibland händer det till och med att jag håller några utav dem.

Men inför nästa år kommer jag vara lite försiktigare. Jag har ingen aning om hur mycket tid jag kommer ha att ägna åt mig själv och mina projekt.

Så mina löften får bli att försöka ta tillvara alla möjligheter att vara glad som dyker upp och att försöka sälja av lite arvegods på tradera. Det får räcka.

Bloggdecember. 22. Det här var 2016

jag avslutade det årets bloggande med att tacka för typ ingenting. 2016 var i stort sett ett helt menlöst år. Jag odlade orimligt mycket squash och delade ut bärkassar med gröna mastodonter till varenda människa jag känner. Det gjorde inte underverk för min allmänna popularitet. Folk blir inte jätteglada över att få squash.

Jag hoppades att 2017 skulle bli roligare. Hahaha.

Idag har jag insett att menlösa år då allt bara lallar på kan vara det skönaste som finns.

bloggdecember 21. Min klimatpåverkan

Bra 
Har inte flugit frivilligt sedan år 2000. Två jobbresor till medelhavsländer är allt och det var det någon annan som bestämde om. Jag hade väl kunnat vägra följa med... men jag är väl inte galen heller.

Shoppar väldigt lite. Har tröjor från 90-talet som jag fortfarande använder ibland. Ok, de kanske inte är skitsnygga, vilket kan vara anledningen till att de aldrig blir utslitna.

Nja
Cyklar alltid om det är möjligt. Åker kollektivt ibland och tar bara bilen när det är nödvändigt. Tyvärr  (för klimatet) tycker jag att det är nödvändigt att åka 30 mil fram och tillbaka till landet så ofta jag bara hinner.

Skäms
Mitt jobb går ut på att försöka få människor att konsumera saker som verkligen inte alltid är nödvändiga eller bra för miljön. Lagom fräscht.

Bloggdecember. 20. Det här var 2015

2015 var året då jag bestämde mig för att ha köpstopp i sex månader. Jag skulle inte köpa något åt mig själv, däremot fick jag köpa saker till trädgården och för reparationer. Det var ganska odramatiskt. Jag tror faktiskt att något av det tänket fortfarande hänger kvar. Jag köper inte alls lika mycket skräp längre. (Nu väljer jag att förtränga den där halsduken Som visade sig vara omöjlig att bära med någon form av värdighet och tröjan som gav flodhästhöfter. Och några felköp till.)

För att få mer arbetsytor i köket byggde jag en pytteliten köksö som jag var ganska odrägligt mallig över. Tyvärr har jag lyckats fylla denna yta med prylar, så idag har jag lika lite arbetsyta som förut. Dystert ändå. Men jag och plana ytor går uppenbarligen inte ihop. Funderade på att skaffa runda möbler och kraftigt sluttande golv för att sluta stapla grejer överallt.

Jag skrev som vanligt ganska mycket om hur värdelös jag var på jobbet. Gissa varför den här bloggen är anonym? Och så tyckte jag uppenbarligen att det var nödvändigt att tala om att det var fredag en gång i veckan ifall ni hade missat det. Troligtvis hade ingen gjort det.

Jag sprang, tränade på Friskis och började cykla till jobbet. Inget av detta verkade påverka min kondition i någon nämnvärd grad. Jag cyklar fortfarande, men det har inte blivit det minsta lättare. Just det kan i och för sig bero på Göteborg. Det är alltid motvind oavsett vilket håll man cyklar åt.

På landet grävde jag massor och fantiserade om att hitta en vikingaskatt. Tyvärr hittade jag bara en massa sten. Där jag grävt placerade jag sedan ett växthus. Åtta av rutorna blåste ut i första höststormen som även fällde två eller tre träd.. skördade i alla fall orimliga mängder gurka.

På julafton funderade jag på om jag skulle klippa gräs eller hugga julgran. Vädret var med andra ord precis som nu. Jaha, det var det. Ett rätt vardagligt och odramatiskt år alltså.

Bloggdecember. 19. Dumpa din kille

Missade några dagar på grund av omständigheter. Eller kanske mest på grund av teknisk lathet. Det strulade lite med min nya telefon och det tog lite tid innan jag orkade googla efter lösningar. Men nu är jag förhoppningsvis här för att stanna. Om det inte finns viktiga lussekatter som måste ätas förstås. Men det är ju självklart.

Nu till ämnet.
Jag är numera väldigt försiktig med att rekommendera någon att dumpa sin kille även om jag tycker att killen ifråga är lika sympatisk som den där vätskan som brukar skvalpa i botten på sophinken när man har haft en läckande påse.
För det blir väldigt jobbigt att behålla vänskapen om man har sagt vad man verkligen tycker om killen och de sedan lappar ihop sitt förhållande igen. Vännen kommer ju alltid att känna att man tycker att hon är något av en idiot som fortsätter att vara ihop med sophinksskvalpet.

Självklart skulle jag inte hålla tyst om jag på allvar tyckte att killen behandlade min kompis illa. Som tur är har mina kompisar bättre smak (mer tur) än så..

Bloggdecember. 18. Måndagen som gick

Måndagen var tänkt att vara årets sista jobbiga jobbdag. Vi jobbade som skållade bävrar för att lägga upp årets sista stora jobb på tryckeriets ftp, för att kunna slappna över julhelgen. Sedan gratulerade vi oss själva och tänkte att vi hade bäddat för att inte behöva jobba i mellandagarna.
(Man tycker ju att vi borde veta bättre. Självklar blev det strul, kris och panik, konstig färg på provtrycket och min kollega fick influensa så att hon nu måste fjärrstyra mig när jag gör färgmätningar, lägger upp kompletterande filer, pratar med kunder och massa andra saker som jag inte är riktigt hemma på. Nu har jag förhöjd puls och ett blodtryck som gör mig yr i huvudet. Tror jag. Det kan vara lite panikångest också.)

Lyckligt ovetande om vad som skulle komma gick jag och tog en öl med en en kompis efter jobbet. Det var roligt. Och väldigt länge sedan. På grund av omständigheter har jag inte varit ute på någonting alls på kvällstid sedan i februari.
En öl blev faktiskt bara en öl och en galopp (som ju inte räknas). Det är nog första gången det händer.
Himla skoj var det i alla fall.

Bloggdecember. 17. Efter studenten

Det var en väldigt varm sommar, året då jag tog studenten. Det minns jag eftersom jag jobbade på konditori iförd orange nylonrock. Man svettas rätt bra i nylon. Så där stod jag, svettig, i en enormt missklädsam färg och försökte förklara vad fullkornsbröd var för fransmän från campingen i närheten. Det gick inte bra.
Jag fick också höra meningen ”när kommer de trevliga damerna tillbaka?” tillräckligt många gånger för att fatta att service nog inte var för mig.
Vet inte hur hygieniskt det var, men jag brukade förvara mina kläder i frysboxen så att de var svala och sköna när jag äntligen fick stänga och ta av mig den förhatliga rocken. Det var det bästa på hela dagen. Och så att man fick äta hur mycket man ville, förstås. Det var inte heller så dumt.

Ungefär samtidigt som mitt sommarvikariat skulle ta slut målades det om i min mammas lägenhet. Målaren tipsade om att deras firma behövde en tjej på kontoret. Jag gick dit på något slags intervju och vips var jag kontorist. Det var jag inte heller så bra på. Men jag stannade ändå nästan två år och fick förstahandskontrakt på en lägenhet eftersom mina chefer kände varenda fastighetsägare i stan. Vad jag egentligen gjorde på jobbet är aningen oklart, men jag tror aldrig att deras arkiv repade sig efteråt.

Bloggdecember 16. Helgen som gick

Vinterstudion.
Promenad med kompis och halvvuxen boxer.
Strumpstickning.
Shepard’s pie.
Vinterstudion.

Tja, det var väl allt.

Bloggdecember. 15. Det här var 2014

Jag har aldrig bloggat så mycket som jag gjorde 2014.
Frågan är varför?
Kanske för att jag och tjejen från Trollhättan startade nytt företag. Och helt plötsligt var vi tvungna att ragga kunder själva. Jag är jättedålig på att ragga kunder.
Så jag skrev om kundmöten, mingel och det faktum att min kollega hade bra mycket mer av Luther i sig än vad jag har. Idag tror jag att jag har dragit ner henne lite mer till min nivå. Vilket är bra för hennes stressnivåer, men kanske inte lika bra för vår lönsamhet.

Vissa kunder fick vi. Andra förlorade vi. Men till slut fick vi en jättekund som krävde att vi skulle skriva på ett krångligt leverantörsavtal på engelska. Vi bad några vana förhandlare att slänga ett öga på det, men de tyckte också att det var svårtolkat. Vi skrev på i alla fall och hoppades att vi inte hade lovat bort våra njurar. Det gick bra.

Jag fick en joggingmanual av en kompis och började den långsamma kampen om att så småningom kunna springa 30 minuter i sträck. Det skrev jag också om. Och till slut lyckades jag faktiskt! Då var jag stolt. Fast samtidigt lite sur över att andra bloggare samtidigt sprang så himla mycket längre och fortare. På hösten fortsatte jag att springa ganska regelbundet utan att någonsin bli bättre på det. Lite bittert ändå.

Jag gjorde så klart diverse försök att bli en ny och bättre människa.
Det gick förstås lika bra som vanligt.

Jag skrev rätt mycket om mina odlingar också. Och så åt jag rödbetor. Och squash.

I november fick jag för mig att jag skulle vara med på Nanowrimo. Alltså skriva ett romanutkast på 50.000 ord under en månad. Det lyckades jag faktiskt genomföra. Men resultatet kommer ingen någonsin att få se.

Sedan tog året slut och jag lovade stordåd under 2015. Så blev det väl inte, riktigt.

Bloggdecember. 14. Livets tre sliding Doors-ögonblick m

Det här var svårt. Nästan ingenting i mitt liv har hängt på slumpen. Småsaker har förstås hänt, men allt viktigt har haft så långa förlopp att slumpen knappast haft någon betydelse alls.

Men en sak kommer jag på.
1996 bestämde sig cheferna på företaget jag jobbade på att sätta ihop en liten arbetsgrupp av som skulle jobba med marknadsföring. The best and brightest, typ. (Ok, en av cheferna hade lite problem med alkohol och klart tveksamt omdöme vilket kan förklara hur jag kom med.)
Gruppen skulle bestå av mig, en grymt duktig kille och en tjej från Borås som vi inte kände. Lagom till första arbetsmötet bestämmer sig boråstjejen för att hon inte vill vara med. Istället togs en tjej från Trollhättan in. 18 år senare startade jag företag med just den tjejen. Vi hade garanterat aldrig träffats om inte tjejen från Borås tackat nej.

Det är allt! Vilket omagiskt liv.
Paulo Coelho skulle aldrig hitta på något så mesigt.

Bloggdecember. 13. Året genom instagram

Uppenbarligen har jag inte funnits 2019, heller.
Jag har liksom aldrig känt något behov av att finnas på instagram. Mitt liv gör sig helt enkelt inte något vidare i bild. Och jag vill helst inte bli påmind om det.

Men arga bibliotekstanten är kul på instagram.
Det är väl ungefär allt jag har att säga under den här rubriken.

Bloggdecember. 12. Julklapparna 2019

I år får jag biobiljetter i julklapp av företaget.
Jag tänker verkligen göra mitt bästa för att låtsas bli överraskad.

Glad kommer jag i alla fall att bli.
Bästa företagsjulklappen på länge.
Mycket bättre än de där jäskorgarna för bröd som jag fick förra året. De står oanvända i ett skåp. Och en av lamporna jag fick ligger fortfarande ouppackad i en låda.

Jag är uppenbarligen svår att köpa julklappar åt.
Jo, det är jag som köper dem! Men ändå. Hur ska jag veta vad jag vill ha? Jag förstår mig verkligen inte på mig.

Jag är fan skitkonstig!

Bloggdecember. 11. Det här var 2013

Jag kombinerade lila foppatofflor med tånaglar målade i orange. Inte ens mina snällaste bloggläsare tyckte att den kombinationen var något vidare. 

På landet kom mina första egenodlade tulpaner upp. Sedan hittade rådjuren till trädgården och ja... jag har aldrig sett röken av dem igen. Tulpanerna alltså. Rådjuren kommer ofta på besök. 

Jag verkar mest ha bloggat när jag haft mycket att göra på jobbet. Antagligen för att kunna skjuta lite på det obehagliga ögonblicket när jag faktiskt var tvungen att börja producera. Ibland fick jag beröm. Ibland fick jag kritik. Gissa vad jag minns?

Sedan tackade jag för mig och berättade att jag skulle börja jobba med någon annan. Då blev det lite dålig stämning. Men det var jag alldeles för glad för att bry mig om. 

Bloggdecember. 10. Min inredning

Hmm. Hur ska jag beskriva den? Vad sägs om eklektisk? Det låter ju mycket bättre än att skriva att det ser ut som en samling containerfynd slumpvis utplacerade längs väggarna. 

Jag önskar ibland att jag kunde intressera mig lite mer för inredning. För det är ju himla fint. Hos andra. Men det känns bara aningen mer meningsfullt än hudvård, som får mig att somna direkt. 

Jag fattar inte hur folk orkar bygga stilleben av prydnadssaker. Eller varför människor frivilligt placerar en massa saker på sina soffbord. Var ska man då ha fötterna?

Över huvud taget har jag väldigt svårt att förstå mig på prydnadssaker. Framför allt i bokhyllor. Där borde de inte få lov att bo. 

Jag hade även kunnat skriva "what she said" och skickat er vidare till Sparkling. Hon verkar vara ungefär lika bra på inredning som jag. 

Bloggdecember. 9. Blev livet som jag trodde?

Skulle inte tro det, va?

Jag skulle ju bli veterinär eller författare eller möjligtvis jurist. Jag kunde även tänka mig att bo på landet med massor av hästar. 

Så blev det ju inte riktigt. Inget blev som jag hoppades, men det blev inte så illa ändå. Förhoppningsvis gäller det framtiden också. 

För även om jag ville bli veterinär, författare eller jurist så var det ju saker jag ville bli för att man ju måste jobba. För allra helst ville jag bli pensionär. Och det hoppas jag fortfarande kunna bli. Känner ju att jag är som skapt för pensionärsliv. 

Bloggdecember. 8. Det här var 2012

Ytterligare ett ganska meningslöst år.
Jag började träna igen, för femtioelfte gången.
Det gick ungefär som vanligt. Efter ungefär tolv minuter funderade jag på att fejka en hjärtinfarkt. Tio minuter senare var jag övertygad om att jag höll på att få en.
Hade jag orkat svinga skivstången hade jag eventuellt kunnat tänka mig att lobotomera den överdrivet entusiastiska ledaren.
Jag reagerar inget vidare på överdriven entusiasm.

Jag rensade min garderob och hoppades att jag skulle kunna skapa mig en ny stil. Nu skulle det vara slut med att se ut som om jag blivit påklädd i mörkret av en missbrukare.
Det gick väl sådär.
Jag kom hem från en av mina shoppingturer med en diskbänkspropp och en kupévärmare.
Föga klädsamt.

Jag var rätt trött på jobbet och det blev inte bättre när min bästa jobbkompis blev gravid och föräldraledig. Började lite smått smida planer på ett samarbete med en duktig journalist för att komma bort. Tyvärr hade denna skribent ungefär lika mycket driv och framåtanda som jag, så det hände inte mycket.

Bloggdecember. 7. Den här färgen är jag

Klart att jag har gjort DISC-testet.

Jag tror att jag har blivit utsatt för varje personlighetstest som någonsin uppfunnits. Och alla har varit precis lika meningslösa som att gå till ett medium. Fast tråkigare. Ska jag ägna mig åt pseudovetenskap så vill jag åtminstone att det ska vara underhållande.

Jag minns inte vad jag hade för färg och bara tanken på att göra testet igen gör mig helt matt. 

Det finns faktiskt luft att stirra rätt ut i, det känns betydligt mer givande.

Bloggdecember. 6. Det här var 2011

Om jag inte hade haft bloggen hade jag inte kunnat nämna en enda sak som hände det året. Men eftersom jag bloggade så vet jag att det inte bara beror på en defekt minneskapacitet - det hände verkligen inte något minnesvärt 2011.

Detta hindrade mig uppenbarligen inte från att blogga.
Mest bloggade jag om jobbet.
Jag får lite ont i magen när jag läser om hur stressigt det var och hur mycket ångest jag hade över att ständigt ha för snäva deadlines, bråka med projektledare och behöva skriva om saker jag verkligen inte förstod mycket av.
Mitt jobb är ungefär 100 gånger bättre idag.

Folk hittade till min blogg genom att söka på saker som mjällvårta, nyårsönskningar, jobba i stuprör och tjocka kvinnor i underkläder. (Just den där sista sökningen bör ha gjort googlaren ganska besviken.)

Jag var mestadels irriterad hela året.
Och betydligt roligare än vad jag är idag.
Så dystert.

Bloggdecember. 5. En gång 2019 som inte kändes

Jag har inte utrymme för så mycket känslor just nu.

Framför allt orkar jag inte bli arg.
Vilket betyder att jag i stort sett har slutat att se på nyheter.
Istället lallar jag omkring som en glad idiot, helt ovetande om kommunal korruption, brott mot mänskligheten, miljöskandaler och vad folk tycker om årets julkalender/julvärd. (Jag tillåter mig att gissa: någon är arg över något sjukt löjligt.)

Att inte gå omkring och vara lågintensivt upprörd över saker i allmänhet och idioter i synnerhet är en väldigt obekant känsla.

Vem är jag ens om jag inte är irriterad?
(Hoppas Helen Mirren!)
Om jag inte hade varit så upptagen av annat hade jag kunnat få en seriös identitetskris här.

Bloggdecember. 4. En gång 2019 som kändes

Idag tappade min kollega en kartong med en ny iPhone på min tå. Det kändes överraskande mycket. 

Jo, det har hänt värre saker i år, men det pallar jag inte att skriva om ännu. För det här är på samma gång det värsta året i mitt liv och oväntat fint samtidigt. 

Bloggdecember. 3. Det här var 2010

Det här är ett lätt år att minnas. 2010 var året då torpet kom in i mitt liv.
Med torpet följde även lite andra saker.
Som en grannkatt.
Sorkar.
Vindsflugor.
Möss.
Fladdermöss.
Ett plötsligt intresse för fågelskådning.
19.000 kvadratmeter sly.
Klart det bästa som hände det året.

Det var också året då jag fick lunginflammation och på allvar trodde att jag skulle dö.
Det var sämst.

Bloggdecember. 2. Jämställdheten

Hahaha...
Nej. Orkar bara  inte.

Ibland vill man bara titta på kattvideos.
Idag är en sådan dag.

Bloggdecember. 1. TV-året 2019

Sparkling antydde lite fint att jag kanske kunde tänkas hänga på den här bloggutmaningen. Och vem är jag att tacka nej till något sådant. Jag behöver all hjälp att orka blogga som jag kan få.
Inte för att jag har så mycket att göra, utan snarare tvärtom.
Så vi testar.

TV-året 2019
Herregud, vad jag har sett mycket på tv i år. Eftersom jag har tillbringat mycket tid hemma har jag tittat på helt orimliga program i helt vansinniga mängder.

Jag har sett gubbar som letar guld (Gold rush), folk som lagar mat (Sveriges Mästerkock, Kockarnas kamp, Masterchef Australia, Engelska masterchef) människor som bakar (Hela Sverige bakar), snubbar som bygger hus (Cowboykåken, Ernst) folk som syr (Project Runway) människor som planterar saker (100 % bonde, Mandelmanns, Trädgårdstider) och senast folk som hantverkar sig (Vad det programmet nu hette?) Något får mig att misstänka att jag kompenserar mitt inaktiva liv genom att titta på andra som gör saker.

Men jag har så klart sett annat också. Som sju säsonger av The good wife, tre säsonger av Billions och otaliga repriser av Buffy.

Just nu håller jag på med de sista avsnitten av Mindhunter och The Crown. Och det börjar verkligen bli hög tid att beställa senaste säsongen av Supernatural för att hålla liv i traditionen att se bröderna Winchester bråka med demoner, vampyrer, änglar, spöken och andra festligheter varje jul. Så mycket snyggare cast än Kalle Anka och hans vänner.

En vacker dag ska jag nog försöka skaffa mig en annan hobby - men det får bli senare - för nu har ju vinterstudion börjat. Äntligen!

Dagens duktiga

Idag har jag bytt till vinterdäck på bilen. 

Eller alltså, jag har ju inte gjort det. Tuggummituggande killar i overall har gjort det åt mig. Min insats sträckte sig till att köra upp på den där rampen. Vilket kändes svettigt nog. 

Jag har även köpt nya gummistövlar så nu gissar jag att vi kan räkna med torrt och förhållandevis varmt väder den närmaste tiden. Bra ordnat av mig, tycker jag. 

Nån som sett solen?

Enligt min väderapp ska solen gå ner klockan 16.21 idag. 

Det verkar ju orimligt med tanke på att den inte har gått upp de senaste dagarna. Idag har det varit skymning sedan imorse. 

November alltså. Rätt mysigt ändå. 

Som vanligt ungefär, fast med ljudeffekter

Vi har flyttat vårt företag.
Inte så långt, men tillräckligt för att få bättre utsikt och sämre bredband. Fast det där sista är nog löst nu tror jag. Jobbar ändå så långsamt att det inte gör någon skillnad.

Men när vi flyttade fick vi nya kontorsstolar.
Med ljudeffekter.
Varje gång man rör sig i dem låter det som om man fiser.
Hur lätt är det att känna sig som en professionell nyckelperson i företaget när man måste sitta blick stilla hela tiden för att inte ge ifrån sig pruttljud höga nog att höras av folk man sitter i telefonkonferens med?
Så ovärdigt.

Jag har seriösa problem med värdighet just nu.
För några dagar sedan bestämde sig min morgonrock för att facetajma med vår it-snubbe när jag satt på toaletten.
Hur är det ens möjligt?
Tusen apor med tusen appar skulle fan inte kunna få det att hända.
Men min morgonrock kan.
Jag tror att den måste lämnas in för exorcism.
Eller kemtvätt.

Själv ska jag ägna mig åt att förtränga att detta någonsin hänt.

Tack, men nej tack

Det spelar ingen roll hur stressad jag blir.
Det här tänker jag inte prova!

Jag tänker istället ägna helgen åt att ligga i badkaret, läsa böcker, gå promenader och kanske då och då stirra rätt ut i luften.

Men först ska jag skriva saker på rim.
Det är nästan lika läskigt som att ha spindlar i ansiktet.

Ny månad - ny människa

Ni vet hur det är.
Det är höst.

Man tänker att man borde förändra sitt liv till det bättre. Bli en sådan där skön människa med snygg halsduk och effektiva ögonbryn. En sådan som ser frisk ut. Med rosor på kinderna och koll på sin kalender.

Man tänker att man ska börja idag.
Men allt som händer är att man äter en kanelbulle.

Hatar när det händer.

Ibland är jag väl för gullig

Mitt trädgårdsland producerade i år 6 stycken potatisar.
I växthuset ruttnar det som inte mössen hinner äta upp.
Fåglarna åt upp alla (ok, det var inte så himla många men ändå) äpplen på mina två äppelträd.
Mina vinbärsbuskar verkar vara döende.
Krusbärsbusken har drabbats av något slags skadedjur och blir mindre och mindre för varje år.

Men, låter jag mig nedslås av detta?
Kan jag ta en vink?

Nej, så klart inte.
Jag köper ett plommonträd.

För det kommer ju säkert att gå bra.

Det här går ju bra

Men så klart.
Inte nog med att jag inte fick ut mina stackars klena plantor i växthuset förrän i juli, så att chansen att något ska hinna mogna är närapå noll. Nu har jag fått gäster i växthuset också.

Nästa år ska jag bara plantera köttätande växter!

Fördelen med jobbet

Min drömtillvaro innehåller väldigt lite kontorsjobb. Om jag fick välja skulle jag mycket hellre larva omkring på landet och ägna mig åt att odla, bygga, gräva, elda, röja, plocka svamp och leka månskensbonde.

Men en sak måste jag ge kontorsjobbandet.

Det innehåller väldigt lite spindlar.

Jag har aldrig avslutat en text och upptäckt att jag måste korrigera den för att den är full av flugor och spindlar.

En klar poäng för jobbet.

Vad skulle du där och göra?

Andra bra saker med jobbet är att kaffet är gratis, någon annan städar, min stol är ganska bekväm, det luktar inte hönsgödsel och... och...alltså jag försöker verkligen här.

Jo. Ibland går vi på bio på arbetstid. Det gillar jag ju.

Men annars. 

Jag känner mig så färdig med det här arbetandet.

Tycker ni verkligen att det är roligt?

När man känner sig lite skyldig

Min stackars kollega har ju tvingats rodda runt företaget själv den senaste tiden. Vilket hon visserligen gjort med bravur och förtjänar trumpetfanfarer, pommac och konfettiregn för.

Men nu tror jag att det har börjat ta på henne.

Hon tänker börja spela säckpipa.

Tror ni att det är mitt fel?
I så fall vill jag redan nu ta tillfället i akt att be om ursäkt till hennes grannar.
Förlåt!

Saker jag går omkring och tänker på

Ok, listan är lång, men det här har jag funderat på idag.

Vissa människors enorma intresse för hudvård
Det verkar inte finnas någon som helst gräns för hur mycket produkter, syror, serum, masker, krämer, peeling och laser folk är villiga att utsätta sin hud för. De provar olika hudvårdsrutiner, äter tillskott och ändrar kosten - allt för att... tja... alltså, någon enorm skillnad brukar det ju inte bli. Och även i bästa fall kan ju hela denna hobby bara minska takten på förfallet. Och tömma plånboken. Vilket skulle kunna vara en av anledningarna till att jag aldrig fastnat för detta (plus att jag skulle vara tvungen att ägna massa tid åt att stå framför spegeln och fundera på om jag hade torr, fet, skadad, mogen, känslig eller stressad hud i pannan. Orka!)

Vart mina teskedar tar vägen
Jag blir av med teskedar i samma förskräckande hastighet som jag tappar vantar under vintersäsongen. Hur är det ens möjligt? Har jag en teskedsgumma i husgrunden? Götapetter!

Hur löjlig jag egentligen såg ut när jag välte med min cykel i morse
Jag stod still, men lyckades snubbla på mina egna fötter när jag skulle flytta mig för en bil. Och sedan föll jag baklänges i ultrarapid och landade på min cykel som hade fallit omkull lite snabbare. Så ovärdigt.

Vad har ni tänkt på idag? För det här landets framtid hoppas jag verkligen att det är något viktigare!

Varför ta den enkla vägen?

Idag började jag jobba igen efter att ha ägnat mig åt annat i nästan ett halvår.

Det var roligt. I nästan 14 minuter. Sedan kändes det ungefär som vanligt. Om vi bortser från att jag hade uppenbara problem med att hitta rätt bokstäver på tangentbordet, hade glömt av hälften av mina lösenord och att någon uppdatering gått helt hejkon-bejkon och gjort så att bara vissa av mina program fungerar, alltså. Men annars, som vanligt.

Tydligen tycker jag inte att det är utmanande nog att börja arbeta igen efter att ha varit borta hur länge som helst, så jag har också bestämt mig för att börja med veckoutmaningar.
Troligtvis för att det är höst.
Och då vill man ju bli en ny människa, eftersom man hunnit bli väldigt trött på den gamla när man tvingats umgås så mycket med den under semestern och så.

Så den här veckan ska jag inte äta socker.
Bara för att se hur det känns.

Hittills: Inte bra.

Återkommer med vidare rapportering i detta olidligt spännande ämne.
Eller något annat.
Troligtvis något annat.

Så lurad att handla

Människor som säger att de inte blir påverkade av reklam är bland det gulligaste jag vet. Yeah right, klart att du inte blir...

Jag VET att jag blir påverkad. Så till den milda grad att jag knappt få en köpimpuls utan att börja fundera på varför jag vill ha något. (Bortsett från de tillfällen då jag befinner mig någonstans där det finns verktyg. Då tappar jag det helt och vill ha allt! Gersågar, vedkapar, stämjärn, slipmaskiner, pelarborrar... you name it, jag vill ha det.)

Jag trodde ju att det kanske var Lantliv som hade fått mig att drömma om ett par snickarbyxor. Jag hade så rätt. Idag besökte jag ett väntrum där jag hade varit ungefär för sex veckor sedan. Och vad hittade jag där? Jo, detta.

Jag vet att jag inte har läst tidningen. Men uppenbarligen har jag sett omslaget utan att minnas det. Till och med hönsen är på plats.

Nåja, nu vet jag i alla fall vems fel det är att jag har ett par byxor som är sjukt opraktiska och obekväma varje gång jag ska på toaletten. Det var inte jag, det var Lantliv!

Om jag börjar yra om att jag ska binda julkransar eller dekorera min stuga med kottar, lär det också vara Lantlivs fel. Eller möjligtvis Ernsts.

Gnäll x 3

Bara en liten sur söndagslista över saker jag inte gillar. 

Lukter: rutten potatis (alltså när de blivit så dåliga att de är flytande under skalet). Hönsgödsel (en liten påse kan få en hel lada att stinka). Muskiss (men skuta kissa bakom soffan!!! Jävla djur!). Märks det förresten att jag tillbringat rätt mycket tid på landet den senaste tiden?

Ord och uttryck: mumsa (jag får på allvar rysningar av ordet mumsa). Dofta (ja, jag vet att man ska använda det när något luktar gott och jag gör det i jobbet.  Men jag tycker att det är ett enormt löjligt ord som alltid låter som om någon försöker göra sig tlll). Ta sönder (varför har folk börjat skriva så? Man gör väl sönder saker? Eller slår? Mycket irriterande på ett oklart sätt).

Mat: kladdkaka (vidrig konsistens och jobbigt intensiv smak). Muffins (tack och lov att trenden med muffins stora som barnhuvuden och fulla med bär, chokladbitar och random prylar som råkat ligga på bakbordet, äntligen är över). Fetaost (nej, bara nej. Enda fördelen med fetaost är att den syns och är lätt att peta bort i en sallad.)

Bonus: Martin Björk. (Sluta köpa så jävla mycket reklamtid Trivago! Lämna lite plats till spelbolagen. Nej, skoja bara. Men jag är jävligt trött på Martin Björk.)

Fyll gärna på med egna saker!

Jag borde vetat bättre

I säkert fem år har jag velat ha ett par snickarbyxor i jeans. Jag skäms lite för att erkänna det, men denna önskan är nog ett resultat av att jag sett charmiga trädgårdbilder av kvinnor med sådana byxor bland höns, rabarber och nyskördade morötter. (Varför jag vill ha en pickup ska vi inte ens börja rota i.)

Nu har jag skaffat dem och hittills blivit:

Förödmjukad. Stor i storleken, stod det. Köp en storlek mindre än du brukar, stod det också. Jag köpte största storleken de hade och de sitter fan tajt över höfterna på det mest tantiga vis man kan tänka sig. Behöll dem ändå eftersom det faktiskt inte finns några speglar i trädgården, så jag kan inbilla mig att jag ser ut som ett reportage i Lantliv. (Ja, jag har livlig fantasi. Fråga bara mina låtsashöns!)

Panikslagen. Det tar ju en evighet att ta av sig tillräckligt mycket för att kunna gå på toaletten. Har varit såå nära att a) kissa på mig b) doppa ner hängslena i toaletten c) kissa på hängslena. 

Fattigare. Man har ju blivit van vid att ha mobilen i fickan. Man har däremot inte vant sig vid att ha den i bröstfickan. Så när jag vid ett tidigare nämt paniktillfälle skulle få av mig byxorna fort for mobilen iväg och landade olyckligt på ett klinkergolv. Så nu måste jag byta glas på den. 

Det här var verkligen inte mitt bästa köp. Snälla säg att ni också gör sådana där misslyckade köp på grund av snygga bilder ni sett. Visst gör ni det, va?

Gallskrik i skogen

Ibland går jag omkring och är lite nöjd med mig själv. Som när jag traskar runt i skogen och letar svamp. Det gjorde jag igår. (Jo tack, det gick bra. Hittade några kilo kantareller.) 

Visserligen är jag nöjd med att hitta svamp, men ännu mer nöjd är jag över att trivas i skogen. Jag känner massor av människor som aldrig skulle gå i skogen ensamma eftersom de är rädda för... för... hmm det är lite oklart men jag gissar mördare, björnar och kvicksand. 

"Skönt att inte vara så mesig" tänkte jag belåtet för mig själv, där jag gick omkring med en true crime-pod i öronen och blicken i mossan. Lite oturligt var det kanske att just det avsnittet jag lyssnade på handlade om unga kvinnor som blivit mördade på en vandringsled ute i skogen. Men det var ju i USA, så tiddelipom...

Tills någon plötsligt klappade mig på axeln. Då skrek jag på det mest otuffa sätt man kan föreställa sig. Och kissade nästan på mig innan jag vände mig om och konfronterade... en kotte. De har uppenbarligen börjat trilla ner från granarna nu. 

Jag är tydligen kvinnan som skriker åt kottar. Så mesigt!

Jag visste det

Avokado är tydligen inte bara sjukt äckligt utan också en miljöbov och föremål för organiserad brottslighet. Karteller mördar folk för att få kontroll över denna lönande marknad! 

Nu tänker jag gå omkring och känna mig väldigt mallig och duktig över att jag minsann inte stödjer denna suspekta verksamhet tills någon påminner mig om att det kanske inte är så ansvarsfullt att regelbundet äta sin egen vikt i bacon, heller. (Låt gärna bli att påminna om detta, tack.)

Undrar om man kan odla sin egen avokado? Inte för att jag tänker äta den, men det borde ju finnas en marknad för svenskodlad kartellfri avokado. Det borde ju vara enklare än att odla kokain i alla fall?

Hur det ser ut i mitt växthus nu? Tja, det finns tre tomater som kanske, kanske hinner mogna om det bli en rekordvarm september. Klimatkrisen är min enda chans. 

Vad för slags kaka, sa du?

Korvkaka är uppenbarligen grejen här på landet. Tre av fyra kunder som var före mig i kön hos den lokala slaktaren köpte just detta. 

Korvkaka alltså? Hade det inte varit så lång kö hade jag frågat vad det är meningen att man ska göra med den. Varm? Kall? Friterad?

Någon som testat? Är det gott? Låter ungefär som bacontårta i mina öron. Och det vill faktiskt inte ens jag äta. 

Det händer aldrig Ernst

Visst ser det mysigt ut att stå i solskenet och måla möbler? Alldeles barfota och med huvudet fullt av tankar om humlor och kryddörter. (Eller planer på fientligt maktövertagande av Norge, om man är mer lagd åt det hållet.)

Och här skulle det varit en bild på en målad yta med en spindel som fastnat i färgen. Antagligen var den på jakt efter någon av alla de flugor som också sitter fast i färgen. 

Jag är så osams med verkligheten. 

Återanvänd lista

Lättaste sättet att komma igång igen måste väl ändå vara en lista? Den här har jag sett lite överallt. 

Unpopular opinion: konserter är skittråkiga. Jag har aldrig varit på en konsert där jag inte blivit uttråkad och velat gå långt innan det är slut. Musik är bäst genom egna högtalare. Jag tänker aldrig mer betala pengar för att trängas med folk och lyssna på dåligt mixat ljud och sång som är lite halvfalsk. 

Guilty pleasure: sportfilmer. Finns det något klyschigare? Jag älskar det! Det spelar ingen roll om jag inte fattar speciellt mycket av sporten (baseball, jag pratar om baseball) huvudsaken är att det finns ett lag som möter motgångar som de övervinner. Vad gör det att jag vet precis vad som kommer att hända, det är ju själva poängen. 

Jobbsvaghet: prokrastinering. Jag kan dra på saker i en halv evighet innan jag väl sätter igång. Vilket förstås är grymt irriterande. Mest för mig, eftersom det betyder att jag måste jobba som en gnu på slutet. 

Irriterande egenskap: jag är en ganska kass kompis som är riktigt dålig på att höra av mig periodvis. 

Störda matvanor: har jag sådana? Jag upplever inte min baconkonsumtion som ett problem. Jag ser den som ett stöd till svenskt lantbruk. 

Udda saker jag tycker är snyggt på män: humor och läskunnighet. På riktigt - det finns inget som slår den kombon. 

Man vänjer sig

Jahaja. 

Livet är fortfarande ett kaos. Men det är ett kaos som har blivit vardag. Rutin. Jag har vant mig. Och börjar bli lite rastlös. Så varför inte börja blogga igen? Jag behöver lite trams. 

Och min blogg kan vara ungefär det tramsigaste jag vet. Rätt plats alltså.

När saker går sönder

Ibland händer det så svåra saker att man inte kan skriva om dem. För då blir det verkligt. Om man inte formulerar det så kan man låtsas att det inte finns.

Där är jag just nu.

Jag är frisk. Men allt annat är ett långsamt kaos.

Så småningom känns det säkert vettigt att skriva om saker som att jag aldrig någonsin lyckats äta upp innehållet i en marmeladburk innan den passerat sitt bäst-före-datum. (Jag tror att jag gillar marmelad, men det tycks jag aldrig göra mer än en vecka.) Men just nu blir jag alldeles "hur-kan-jag-tänka-på-marmelad-när-hela-livet-går-sönder-vad-är-jag-för-slags-människa-egentligen?" så fort jag närmar mig bloggen.

Vi hörs!

Plötsligt händer det

Västsveriges fulaste löparskor har gått i pension.
Jag har köpt nya!

Planen var att köpa ett par snygga skor den här gången. Men tyvärr visade det sig att mina fötter inte är kompatibla med snygga skor. Låter jag bitter? I så fall beror det på att jag är det.

Men jag tycker ändå att grått + orange är ett fall framåt i jämförelse med lila + neongrönt. Eller?

Blev jag snabbare i mina nya skor? Nej så klart inte.
Fick jag lite nageltrång?
Klart att jag fick.

Grattis till oss alla

Vi gjorde det!
Vi överlevde februari.

Jag är så stolt.

Mäktigare än svärdet, men klenare än sågen

Om man har för många saker på sin hyvelbänk så kan det hända att man av misstag råkar såga av sin penna. För att den ligger lite klämd under ett par brädor och några verktyg och lite andra saker som man borde städat undan innan man sågade.

Strykmåttet klarade sig utan skador.  Linjalen också.

Jag är lika delar tacksam och förvånad varje gång jag går ifrån kursen utan att behöva bära med mig någon kroppsdel i en påse.

Egentligen borde jag nog gå en kurs med lägre amputationspotential. Tova ull? Nej, där använder man väl nålar som man kan sticka sig på eller köra in i benet. Matlagning? Brännskador och knivar. Kör? Lynchning pga falsksång.
Finska?

Att glo på gräs

Enligt SMHI, yr.no och danske bank skulle det bli vårväder i helgen, så jag tog lite ledigt. Långhelg på landet. 8 plusgrader minsann. Sådant gillar man ju.

Så jag blev lite förvånad när jag kom fram och det såg ut så här.

Noll vårkänslor infann sig.

Men det rättade till sig. Efter två dagar var all snö borta och de traditionella snödropparna (som självklart måste fotograferas eftersom det troligtvis är lag på det) hade tittat upp.

(Misstänker att det inte är lag på oskärpa. Det är mer en egen preferens, tydligen.)

Och nu är februari nästan slut. Närapå fantastiskt ju. Snart vår!

Ok, ok jag veeeet! Mars är inte en vårmånad. Mars är den där tiden då det blir ett par plusgrader och sedan kommer det massor av snö, som sedan hinner halvsmälta innan det fryser till igen och halva landet förvandlas till en isgata av frusen slask. Och sedan kommer det lite sol och vi blir glada, fast sen kommer det förstås en storm som tar med sig ytterligare några delar av växthuset och de små plantor som står i fönstren bestämmer sig för att få pest, tvinsjuka och svartsot, efter det regnar det oavbrutet på tvären i två veckor, ibland är det snöblandat, man tappar ytterligare ett par handskar och det finns plötsligt ett hål i ens mössa.
Mars alltså, det ska bli kul.

Blandade känslor

Det är förstås tråkigt när kollegan måste gå hem och vabba.
Jättetrist. Så klart.

Men det finns ett wienerbröd. Som nu inte behöver delas.
Världen är inte alltigenom ond, tydligen.

Måste jag byta bloggnamn?

Idag fick jag en inbjudan till en medicinsk studie. Jag hade blivit slumpmässigt utvald för att testa broccoligroddars effekt på blodsockerhalten. 

Kul, tänkte jag. 

Läs den meningen igen! Något säger mig att det är dags att fundera över hur uttråkad jag egentligen är just nu. Kul? På allvar? 

Nå, så kul skulle vi tydligen ändå inte ha det. Jag hade för lågt BMI för att få vara med. Så nu är jag sur för det istället. 

Det får ju finnas gränser för snålandet

Tulpaner måste väl ändå räknas till livets nödtorft?

Hur ska man annars överleva februari?

För övrigt har jag varit förkyld och legat i soffan och tittat på Melodifestivalen. Det borde jag ha låtit bli. Mello alltså, soffan är det inget större fel på.
Jag borde tittat på tulpanerna istället.

Februari då

Det här är bara inte kul.

Jag har inte lust med någonting alls just nu. 

Jobba är jättetråkigt och det enda ätbara som finns på mitt kontor är hundgodis. Jag säger inte att jag har funderat på att äta dem, men jag kan berätta att de luktar skumt. De ska innehålla anka, men i så fall är det nog fötterna. 

Mest har jag läst. Till exempel den här boken.

Den tycker jag kanske inte nödvändigtvis att ni ska läsa. Den innehåller en helt orimligt kapabel mördare som uppenbarligen kan spåra vem som helst hur enkelt och snabbt som helst, men det stör mig inte något värst.

Den innehåller också extremt mycket våld, men det stör mig inte heller så mycket.

Här finns även en två meter lång mördarmaskin till man, med pärlörhängen, som biter och sliter sönder sina offer, men ändå verkar kunna gå omkring på gatorna utan att bli efterlyst eller igenkänd, men jag kan leva med det också.

Vad jag däremot inte kan leva med är att folk viskar stup i kvarten. Vem fan viskar? Jag viskar möjligtvis när jag är på bio. (Något jag för övrigt gärna rekommenderar andra biobesökare att prova, någon gång. Det skulle uppskattas. Idioter!) Men i den här boken verkar folk viska helt utan biobesök, eller annan rimlig anledning.

Men jag kanske bara är sur för att det är februari? Så kan det också vara.

Ibland får man kämpa...

... för att fortsätta tro att man är normalsmart.

Snålmånaden fortsätter. Igår slog jag i och för sig på stort och betalade 5 kronor för en kopp kaffe på snickerikursen, men det var faktiskt nödvändigt. För koncentrationen. Man vill ju inte såga av sig någon kroppsdel bara för att man råkar bli lite ofokuserad.

Företagets pengar har jag däremot inte lovat att snåla med. (Och min revisor ägnar förhoppningsvis sina arbetsdagar åt vettigare saker än att läsa bloggar.) Så i går gick jag och handlade två kilo godis till ett projekt vi hittat på.

2 kilo geléhjärtan.

Bara geléhjärtan. Inget annat. Trots att det naturligtvis inte hade märkts någonstans om jag även hade handlat choklad, turkisk peppar, kolor eller skolkritor. Alltså goda grejer. Som jag hade kunnat äta.

Jag avskyr gelégodis.

Men nu har jag massor. För det blev så klart ett halvt ton över.
Äckligt gratisgodis är ju direkt deprimerande. Och man blir ju inte gladare när man har sig själv att skylla. Inte alls faktiskt. Den här gången känns det inte ens rimligt att skylla på Joe Labero. Det är fan jag som varit dum.
Avskyr när det händer.

Bruna bananer - mitt bästa spartips

Har du inte varit sugen på bananer trots att du verkligen tänkt att "nu minsann ska jag börja äta mera frukt"? Har du några riktigt bruna, mosiga bananer som ligger som en klase dåliga samveten och sabbar din snygga inredning och påminner dig om dina tillkortakommanden?
Då har jag ett jättebra tips.

SLÄNG DOM!
(och baka en helt vanlig sockerkaka om du är sugen på något gott till kaffet)

För banankaka kan vara det äckligaste bakverk som någonsin uppfunnits. I stället för att ha lite dåligt matsvinnssamvete över tre bananer, har jag nu dåligt samvete över bananer, smör, ägg, mjöl, mjölk, socker och ströbröd.

Aldrig, aldrig mer.

Fredagsfrillan

Har ni sett att Underbaraclara har listat februariuppgifter?

Nu kan jag ju fortfarande inte få in bilder från mobilen, men jag kan ju alltid beskriva min fredagsfrisyr för er. (Att skriva om snålandet är uppenbarligen rätt trist det handlar ju mest om vad jag inte handlar. Som ryggbiff till exempel. Det köpte jag inte igår. Istället lagade jag egen ärtsoppa. Slut på snålrapport.)

Åter till frisyren. Den har utvecklats. Nu ser jag ut som en kombination av en tjeckisk hockeyspelare från 80-talet och trollet Plupp. Färgen är fortfarande 50 shades of plåt. Om det inte varit snålmånad hade jag gått och klippt mig, nu får jag nöja mig med mössa. 

Äntligen - januari är slut

Nu verkar det visserligen inte finnas några helt säkra bevis för att januari bestod av 78 dagar, men visst kändes det så? Fast om det verkligen hade varit 78 dagar borde jag väl hunnit med lite mer i mitt städa-rensa-röj-projekt. Om vi ser till det, så verkar januari istället ha varit... 3 dagar?

Nåja, några saker blev gjorda. Myrorna fick några kassar med prylar, soprummet fick ovanligt många besök och jag har faktiskt skaffat ett kort så att jag kan åka till tippen och lämna grejer. I teorin alltså, jag har inte riktigt gjort det ännu. Nu vänder vi blad och går vidare.

Februari alltså. Värsta månaden. Hur överlever man den då? Jo, tydligen genom att späka sig som en himla puritan. Av oklar anledning bestämde jag att februari skulle bli min snålmånad. Jag ska inte köpa någonting som inte är helt nödvändigt.

Och billig mat ska det lagas förstås.
Typ linser och ... tja, andra billiga grejer. Det var ett tag sedan jag var student, jag har liksom hunnit  glömma vad man brukade äta. Är dock ganska säker på att jag aldrig åt linser. Minns mest att vi drack öl rätt ofta.

Något säger mig att detta inte kommer bli min roligaste februari någonsin.

Vad gör ni för att överleva februari?

Internet förstår mig inte

Dagens mest frustrerande arbetsuppgift: leta bilder till trycksak.

Jag söker: skåne, landskap, sommar.

Jag får: tjock häst som bajsar i ett träsk.

Men annars är det kul nästan jämt.

Spatialt utmanad

Jag kan inte dra ett rakt streck ens om mitt liv hänger på det. Och jag är ungefär lika bra på att bedöma avstånd som en genomsnittlig tupperwareburk. Vilket är en ständig källa till besvikelse när jag tror att jag har sprungit säkert en halv mil och Runkeeper talar om att jag har lallat fram 782 meter.

Igår skulle jag borra hål. Lika stora hål.
Det gick sådär.

Så igår fick jag lära mig att göra egna pluggar.
Det var ju skojigt och lärorikt.
Men det hade förstås gått fortare om jag hade sluppit det.

Till markattan ❤️

På grund av den helt obegåvade bloggappen och kanske lite på grund av egen teknisk inkompetens kan jag inte svara på kommentarer just. 

Vill bara meddela att jag håller alla tummar jag har för dig. Sist jag kollade var det två, men med tanke på hur rörigt det är i mina lådor och skåp kan det finnas några till. 

Tre saker jag gillar

Efter gårdagens gnäll känns det vettigt att påminna mig själv om att det finns saker jag tycker om. Som till exempel:

• att gå omkring i stan och lyssna på skräckpoddar när det är mörkt. Skulle det bli lite läskigt kan man påminna sig om att klockan bara är kvart över fem och mörkret beror på att det är januari. 

• sportfilmer. Ge mig en amerikansk film om baseball, basket, hockey eller medeldistanslöpare och jag blir alldeles lycklig. Om Denzel Washington är med blir det ännu bättre. 

• elcyklar. Jag älskar elcyklar. Inte för att jag har någon, utan för att jag numera är helt övertygad om att alla som cyklar snabbare än jag har det. Tydligen har 99 procent av alla cyklister i Göteborg sådana. Imponerande faktiskt. 

Vad gillar ni just idag?

Sur

Jag är på riktigt så irriterad på min bloggapp att jag inte har lust att blogga. På allvar. Uppenbarligen är jag långsint och en jävligt tjurig konsument. Här har jag betalat hutlösa summor (säkert 30 eller 50 kronor) och så slutar den plötsligt att fungera som den ska. Ska det vara så?

Dessutom är det januari.
Jag är inget bra på januari.
Allt jag vill är att ligga under mitt täcke och låtsas att jag inte finns.
Det fungerar väldigt dåligt om man samtidigt ska vara en kugge i det stora samhällsmaskineriet.
Hatar att vara kugge.

Undrar ni hur det har gått med mitt städa-rensa-röj-projekt?
Sluta med det är ni snälla.

Plus och minus

Idag fick jag veckans andra punktering på min cykel. Och när jag skulle leda den två kilometer till verkstan så hade mina hörlurar gått sönder så jag var tvungen att köpa nya.

Ja, tvungen. Om ni vistades en stund inne i mitt huvud skulle ni förstå.

Men å andra sidan är det fredag och jag har tulpaner.
(Här skulle det funnits en stilig bild på mina lila tulpaner, men min jävla bloggapp vägrar hantera bilder helt plötsligt. Eftersom all teknik uppenbarligen hatar mig idag.)

Helg är det i alla fall. Fast en helg då det är meningen att jag ska städa-rensa-röja. Är det ens en helg, verkligen?

Kan det här vara normalt?

Alldeles nyss upptäckte jag att jag hade något i munnen.
Det visade sig vara en halv kanelbulle.
Som jag tydligen hade glömt bort att tugga och svälja.

Nu känner jag mig lite orolig.

Jag tycker inte att man ska behöva tänka på den sortens funktioner. Är det inte meningen att kroppen ska fixa sådant automatiskt?
Skulle ju vara lite tråkigt om jag glömde att andas.

Sveriges mästerkock?

Uppenbarligen inte. 

Nej det är inte en vegetarisk rätt med inslag av lakrits. Det är paprika. 

Eller det var paprika. För en stund sedan. 

Nu är jag sur. Och hungrig. Vad äter ni ikväll? Jag ska uppenbarligen äta pizza. 

Underbart är...

kort, tydligen. 

Jag hoppas i alla fall det, för annars har jag sparat på orimligt många kortlekar helt i onödan. Och någon rimlig anledning måste det väl finnas till att jag har sparat på alla de här?

Jag vill ju helst inte tro att det bara beror på att jag är dum i hela huvudet. 

För övrigt har jag alldeles för många lådor. 

Är det vår snart?

Det här med januari var väl inte så himla kul, va? Jag känner mig rätt färdig med den här månaden redan. 

Städa, rensa och röja är för övrigt skittråkigt. Vilken överraskning, va?

Utvärdering av förra årets nyårsförhoppningar

En del av mig vill gärna glömma och gå vidare. (Förträng och lalla på.) Men hur ska man lära sig något om man inte följer upp sina mål?

Förra årets löften var följande:

1. Inte köpa ett enda plagg utan att prova det först 
Lyckades nästan med detta. Köpte en halsduk utan att prova, det straffade sig direkt. Den går inte att bära med någon form av värdighet, så den kommer att lämnas över till Myrorna. Men det här var bra. Det ska jag fortsätta med.

2. Göra mig av med alla fula plagg i garderoben
Fixat. Fast det finns fortfarande kläder jag uppenbarligen inte använder, så det får väl bli en rensning till under året.

3. Fixa mitt skräprum
Jo, men nästan. Jag har några saker till som ska bort och en lampa som ska upp i taket, men det går att använda rummet nu.

4. Sticka något
Det började jag med. Men sedan har jag fått något slags muskelinflammation i tumme/handled så jag fick lägga stickningen åt sidan.

5. Gå en kurs
Jajamen. En stilig bänk blev resultatet av detta. Har anmält mig till vårterminen också. Det är ju kul att bygga saker.

6. Beställa hem mat på nätet
Det glömde jag helt och hållet. Epic fail, med andra ord.

7. Gå på bio minst 6 gånger
Så himla bra löfte! Det klarade jag med glans. Blev 8 filmer förra året.

8. Inte ha mer än 30 mejl i jobbets inkorg
Det har gått sådär. Ibland måste jag helt enkelt ha mer, eftersom alla rör aktuella grejer och innehåller länkar jag måste använda. Men ändå ett rätt bra resultat. Hade ju över 2000 liggande förra årskiftet.

9. Åka till soptippen
Nej. Det gjorde jag inte. Men jag lyckades bli av med lite saker när grannen ändå skulle dit. Fusklösning.

10. Köra bilen genom en biltvätt
Nej, inte det heller. Min fobi för biltvättar är lika stark som tidigare. Jag misstänker skräckfilmsscen i tidig och formbar ålder. Inte för att jag minns någon, eller kan precisera vad som är otäckt med biltvättar, men något måste jag ju skylla på.

11. Byta frisör
Det har jag minsann gjort. Tyvärr hjälpte det inte så mycket. Men det var ju inte hans fel, utan hårets. Det skulle krävas en magiker för att få det här gråa fluffet att se ut som en frisyr. (Mål för året: hitta magiker! Ej Joe Labero)

12. Bada minst 12 gånger
Lättaste löftet någonsin. Började dessutom försöka lära mig crawla, med ytterst tveksamt resultat. Men detta ska återupptas om någon vecka eller så.

Vis av erfarenhet ställer jag inte så värst höga krav på mig själv. Så jag tycker att det här resultatet är helt klart godkänt. Visst, tre saker misslyckades jag helt med, men resten har jag gjort eller i alla fall försökt göra.

Det var trevligt fram tills dess

Idag har jag varit ute och promenerat med min bästa vän. Det var friskt, solen sken och vi träffade en snäll hund. Toppen med andra ord. Tills vi kom fram till den här...

Nej, jag håller inte kameran snett. Denna 700 meter långa träkonstruktion över myrmark lutar verkligen och var täckt av frost. Vi fick vagga över i snigeltempo som två krumbenta pingviner. (SVT hävdar att det är den bästa metoden för att undvika att trilla omkull och slå Ihjäl sig. Att man riskerar att bli sedd och utskämd för all evighet verkar inte inte vara något de bryr sig om.)

Det tog nog lika lång tid att ta sig över där som att gå resten av de 7 kilometrarna. 

Resten av dagen har jag ägnat åt lugnande aktiviteter som fönstertvätt och lagande av 4 liter chili. Samtidigt har jag försökt förtränga att jag börjar jobba igen i morgon. Det går väl sådär. 

Julen bortstädad

Så, nu är julen slut även hemma i stan. Det tog ungefär 7 minuter. När det gäller julsaker har jag faktiskt redan rensat tidigare, så hela julen får plats i en kasse. 

Ja, om vi bortser från julosten då. Den skulle i och för sig få plats i påsen, men det skulle ju vara sjukt obekvämt att behöva springa upp på vinden varje gång man vill ha en smörgås. Så den fick stanna i kylskåpet. Men annars: noll jul. 

Jag känner mig mycket nöjd med detta eftersom det har hänt att julprydnader stått i hallen i mars. Om vi ska vara riktigt ärliga har det även hänt att sommardäcken stått i hallen en hel säsong... 

Jag har faktiskt en onödigt stor hall. 

Ett steg fram, sexton tillbaka

Det började bra. Jag slängde ut julgranen och ägnade mig sedan åt duktiga grejer som att reparera en förvaringslåda/sittbänk och slipa mitt ekbord och ge det en omgång vaxolja. 

Men sedan... råkade jag nämna för min granne att jag funderade på att skaffa hängrännor till ladan för att samla regnvatten till mina odlingar. Och vips, så hade jag fått 16 stycken hängrännefästen och en 600 liters vattendunk. 

Missförstå mig inte nu. Det är fullständigt fantastiskt att ha en granne som har allt och gärna delar med sig av sina prylar. Men tanken var ju att jag skulle rensa och ha färre saker. Det går väl sådär hittills. 

Januari: städning, röj och rensa

Vi börjar med något lätt! Eftersom jag är slarvig, lat och rätt stökig känns städning som ett bra januariprojekt. Jag behöver liksom inte anstränga mig så där värst mycket för att vara dubbelt så bra som vanligt. 

Idag har jag mest diskat saker. Man vill ju inte riskera att ta ut sig alldeles, så här i början. Dessutom var det ju Tour de Ski på tv, så jag har haft viktigare saker för mig. Och så har jag väldigt hala strumpor. 

Öhh, ja men det ska nog bli bra det här.