fredag 31 december 2010

21 - Saker som gör mig upprörd

Bortsett från det rent uppenbara som krigsförbrytelser, barnmisshandel, teleföretag och miljöförstöring så blir jag upprörd över lightprodukter och fullkornsbullar.

Så meninglöst!
I stället för något som är gott och onyttigt får man något som fortfarande är onyttigt men smakar sådär...
De få kalorier man sparar på att välja lightprodukter kompenserar inte alls den besvikelse som uppstår i munnen.

När jag blir världshärskare blir det förbud.
Lita på det!

Jag är dock inte helt säker på att jag kommer att hinna uppnå världsherravälde under 2011.
Så i väntan på detta tycker jag att vi väljer de feta och goda alternativen istället.

GOTT NYTT ÅR!

onsdag 29 december 2010

21 - Ett annat ögonblick

Men! Vart tar mina lediga dagar vägen?
Jag har varit ledig i en vecka nu.
Känns som ett ögonblick...

tisdag 28 december 2010

20 - Något jag ångrar

Jag ångrar verkligen att jag valde att äta kräftor på den där korsikanska restaurangen.
Sega kräftor kryddade med anis på en bädd av överkokt pasta kan vara bland det äckligaste jag ätit.

Jag ångrar också beställningen av ravioli på Cypern.
Jag trodde inte att man kunde misslyckas med ravioli.
Det kunde man...
Att servera köttfyllda pastaknyten i en myntalag var ingen bra idé.
Smakade Läkerol ungefär.

Vilka beställningar ångrar ni?

fredag 24 december 2010

19 - Den här månaden

December.
Jag gillar december.
Normalt gillar jag november också.
Men just i år var jag för sjuk för att njuta av mörkret.
För så är det.
Jag trivs när det bli mörkare.

Så vad kan då vara bättre än en månad när det blir mörkt klockan fyra?

Fler bra saker med december:
- röda lediga dagar (skandalöst dåligt med dem i år)
- chokladkartonger till jobbet
- julklappar
- fet och salt mat i mängder
- ett nytt och bättre år hägrar vid månadens slut

Nu ska jag äta revbenspjäll!
Hoppas att alla får en jul med god mat, goda vänner och ett gott humör!

Hoppsan!

Det har visst blivit julafton...
Skinkan ska koka i två timmar till.
Allt är som vanligt, med andra ord.

Så, god jul!

18 - Min bästa födelsedag

Trots gunghästen så finns det födelsedagar som toppar den.
Eftersom jag fyller år mitt i industrisemestern har jag sällan haft kalas.
Men party har det blivit ibland...

Som på min 25-årsdag som avslutades med att jag döptes i Vinets, Vodkans och den heliga Whiskyns namn och slängdes i Atlanten.

Det tog två dagar att repa sig från den natten.
Men det var det värt.

onsdag 22 december 2010

Jullov!

LEDIG!
Jag är ledig.
Färdigjobbad för i år.
Ganska färdig över huvud taget, om vi ska vara noga.

Nu ska jag ägna resten av året åt att fundera ut hur jag ska bära mig åt för göra 2011 till året då jag blir rik, snygg, smal och lyckad.

Några tips?

17 - Mitt favoritminne

Favoritminne, alltså?
Ska man ha ett sådant?
Sjukt svårt ju.

Det är ju inte så att det aldrig har hänt några bra saker i mitt liv.
Det har det förstås.
Men det är tyvärr inte alls de minnena som fastnat.
Istället är det de där plågsamt genanta ögonblicken som sitter som klistrade i hjärnan.
Jag misstänker att det kan ha präglat min personlighet.
Och min blogg…

Men okey. Här kommer det allra första positiva minnet jag har.
Nyvaken i pyjamas.
Bara fötter mot den fiskbensmönstrade parketten.
Något har lockat mig till matsalen.
Och där, mitt på det gigantiska matbordet stod den.
HÄSTEN.
Brun, med vit man och svepande ljus svans.
Någon lyfte ned den från bordet.
Jag vågade knappt gå fram.
I stället stod jag kvar och tittade på honom på avstånd.
För det var naturligtvis en han.
Po – min efterlängtade gunghäst.
Världens bästa fyraårspresent.

tisdag 21 december 2010

16 - Min första kyss

Naturligtvis sammanföll mina tidigaste tonår med en period av seriös fulhet. Vad annars? För att skoja till det lite extra fick jag även den stora glädjen att samtidigt hamna i en ny klass där jag inte kände någon. Succén var inte direkt omedelbar. Några kyssar var det absolut inte tal om.

Så bortsett från några enstaka lite längre Ryska posten-pussar (som med mycket god vilja och en del självbedrägeri kunde tolkas som kyssar) var jag i stort sett okysst när jag följde med mina lite tuffare kompisar på riktigt disco för första gången.

Vi kan ha druckit folköl i cykelkällaren. Eller gin & sockerdricka i brandtrappan. Eller häxblandning hemma hos K. Någon form av vidrigt smakande alkohol var med i bilden i alla fall, så mycket minns jag.

Discot var mörkt, sunkigt och höll till i en lokal som bara måste ha varit utdömd. Men för mig var det allt jag hade läst om i VeckoRevyn och Mitt livs novell. Färgade ljus virvlade över dansgolvet där Ring my bell med Amy Stewart fick trumhinnorna att bågna. Världsvana 15-åringar hånglade rutinerat i sofforna. Så här skulle det ju vara. Nu minsann...

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig skulle hända. Något närapå magiskt, gissar jag. Det hände inte! För att bli på det klara med om det här verkligen var som det skulle så sneglade jag på mina mer erfarna kompisar (vi talar alltså om riktigt coola tjejer som hade varit här säkert två gånger förut) men de gjorde inte någon min av att något skulle vara på tok. Nåja, det spännande/fantasktiska/underbara... skulle kanske komma senare.

I väntan på detta dansade vi. Till tonerna av Ma Baker med Boney M tog jag ett steg fram och ett steg bak precis som de andra. Så klart. P som hade gått på discodans när vi andra var i stallet gjorde då och då någon stegkombination som även innehöll armrörelser. Avunden!
Min avundsjuka visste inga gränser när jag såg K och P titta på varandra, nicka och sedan GÖRA STEGEN OCH ARMVIFTNINGARNA SAMTIDIGT! P hade alltså lärt K sina discokurssteg. Tänk om alla kunde dem utom jag? Var jag för alltid bortgjord på discot?

C däremot verkade inte ha lagt märke till detta svåra kompissvek. Hon dansade koncentrerat med blicken upp mot de färgade lamporna. Så jag dansade närmare henne istället. Lite snett bakom dj-båset testade jag ett snurrsteg som jag hade övat på hemma, men det blev lite fel. Tillbaka till ett-steg-fram-och-ett-steg... ja ni fattar!

Till toaletten gick vi naturligtvis i samlad trupp. Vi gick även in på toaletten i lika samlad trupp där vi omväxlande kissade, pratade om alla snygga killar vi sett, fnissade och upplyste varandra om hur fulla vi var. Efter nödtorftig handtvätt och ytterst noggrann påfyllning av jordgubbsdoftande läppglans gick vi bort mot trappan som ledde ned till discot igen.
Då hände det!

En kille högg tag i mig, lutade mig mot väggen och kysste mig. Fatta grejen! På riktigt. Med tunga! Länge. Sedan slutade han, släppte mig, vände och gick därifrån.
Som vilken världsvan 14-åring som helst himlade jag med ögonen, ryckte på axlarna och gick därifrån med en min som om sådant hände mig varje dag. Jag hoppades i alla fall verkigen att det var vad min min sa... Till mina kompisar hade jag förstås sagt att jag både hade varit på disco och hånglat tidigare. Bara i en annan stad...

Alltså, jag är ju medveten om att den där killen förtjänade ett knä i skrevet. Men just där och då gjorde han min kväll. För det var ju så här det skulle vara att vara tonåring. Nu började livet!

Några veckor senare hade jag både hånglat och lärt mig nya danssteg, men det är en annan historia.

måndag 20 december 2010

15 - Mina drömmar

På nätterna drömmer jag om:
outhärdligt trista saker som jag ska bespara världen. Om resten av mänskligheten gjorde samma sak skulle det vara lite roligare att lyssna på folk.

Jag dagdrömmer oroväckande ofta om:
lottovinster, världsherravälde och att gå i pension.

Lite mer sällan drömmer jag om att:
- författare ska sluta lägga in drömsekvenser i böcker (überboring)
- skaffa mig en anka
- hitta den optimala sorkskrämman
- byta karriär och bli bagare/hantverkare/bonde/konstsimmerska/whatever
- skapa det perfekta baconreceptet

söndag 19 december 2010

14 - Dagens kläder

Meh, vilken tjat om kläder.
Jag börjar känna mig som en wannabe-modebloggare.

Nåja, here goes...
Skidoverall, raggsockar och en mysko mössa som det står Sibylla på.
Schnyggt!

lördag 18 december 2010

13 - Den här veckan

Har varit ganska meningslös.
I en perfekt värld skulle jag ha pysslat lite, bakat lussekatter, tofflat runt hemma i mjuka kläder och tindrat ikapp med alla tända ljus.
I stället har jag hasat mig hem efter jobbet, tänt julstjärnan i fönstret, värmt upp någon färdigmat, tittat på tv, släckt julstjärnan i fönstret. Somnat.

Jag är visserligen frisk nu.
Men jag är alert som sköldpadda och stark som en pappersnäsduk.
Tjatigt!

fredag 17 december 2010

12 - Vad jag har i handväskan

Det här kan bli spännande.
För mig alltså, för jag har ingen aning.
Jag hoppas på pengar. Några bortglömda tusenlappar skulle uppskattas.

Ok, då börjar vi.
Jag har: en brun plåbok (innehållande 24 kronor, en lottokupong, två frimärken och ett antal kvitton), ett hopvikt papper från ett block (inköpslista med spännande exotiska varaor som vitpeppar, glödlampor och råris), migräntabletter, 4 Vicks blå i en trasig påse, ett hopvikt vykort med kallelse till tandhygienisten, taxikvitto, tändare, bankdosa, läppglans, munskjölj, kvitto från öppenvården, två pennor (svart och grön), en tändare till, en kajalpenna, två hårsnoddar, en tampong, ett läppstift, något mysko som antagligen är en del av en trasig penna, en enkrona, en luddig vit läkerol-tablett, mobiltelefon, visitkort, fem enkronor till och ett usb-minne.

Det där var väl inga konstigheter...
Om vi bortser från att väskan är av kuvertstorlek.
Hade jag istället redovisat innehållet i min andra väska, som faktiskt rymmer en liten dator, så hade internet tagit slut.
Och det vill vi ju inte.
Vilken dag som helst kan ju någon skriva något viktigt...
Fast knappast här.

torsdag 16 december 2010

11 - Mina syskon

Jag har två halvsyskon.
1/2 + 1/2 (borde vara) = 1.
Så mycket matte kommer till och med jag ihåg.

Men tyvärr verkar teori och praktik inte stämma i min familj.
Jag har ingen kontakt med mina syskon.
En av anledningarna är förstås att det är stor ålderskillnad mellan oss.
Det finns säkert tonåringar som tycker att det är jättekul att få småsyskon.
Jag var inte en av dessa.
Jag gillade dem.
Så klart!
Men jag var fullt upptagen med att skaffa jobb innan de ens hade börjat skolan.
Då blir man inte så där riktigt nära, precis.

Men jag tar för givet att de är alldeles förträffliga människor.
Några i min släkt måste ju vara det...

10 - Vad jag hade på mig idag

Kläder.
Lätt!
Det är sällan jag har på mig något annat faktiskt.

9 - Jag tror...

...på varats oändliga lätthet och själens obotliga ensamhet.
(Mest för att det låter snyggt.)

Dessutom är jag övertygad om att:
Lejongult är fult på alla utom just lejon.
Det lönar sig att vara snäll.
Jag inte har en aning om vad jag håller på med.
Jag kommer att bli avslöjad vilken dag som helst.
De flesta tv-producenter hatar mänskligheten.
(Det är den enda rimliga förklaringen till program som "Svenska Hollywoodfruar, Bonde söker fru, Paradise Hotel, Böda Camping, Bartenderskolan... Jag skulle kunna fortsätta ganska länge här...)

Uppdate:
Däremot har jag tappat tron på att det fungerar med förtidsinställda blogginlägg.
Helt och hållet.

måndag 13 december 2010

8 - Ett ögonblick

Ett enda ögonblick.
Det är allt som krävs för att jag ska glömma bort att jag planerat att äta sallad till lunch.
Plötsligt hör jag en röst beställa stekt fläsk med löksås.
Inte ens jag blir överraskad när det visar sig att rösten är min.

Mitt liv är fyllt av just den sorten ögonblick.
Plenty of them!

söndag 12 december 2010

7 - Min bästa vän

Min bästa vän blev skolans lucia.
Hon har lockigt ljust hår.
Stora blåa ögon med långa ögonfransar.
Och så kan hon sjunga!
På riktigt!

Jag var en av alla tärnor.
Fast strängt tillsagd att inte sjunga, utan bara mima.
Istället fick jag läsa en dikt.

Min bästis sprang snabbast i klassen.
Jag sprang bara snabbare än kobenta Camilla.
Och den där killen med kryckor.

Min bästis är skitsmart och läste Naturvetenskap.
I dag har hon ett coolt jobb och ringer mig från flygplatslounger när hon får en liten stund över.
Själv skickar jag sms från bussen ibland.

Enligt all logik så borde jag ju avsky människan.
Men, efter mer än 35 år är hon fortfarande min allra bästa vän.
Så ni kan ju bara fethaja hur bra hon är!

6 - Min dag

Bra saker:
Sovmorgon.
Upptäckte att vågen gått sönder.
Sov lite till.
Lagade mat som innehöll en försvarlig mängd bacon.
Gick och lade mig och sov.

Dåliga saker:
Insåg att jag får migrän av att sova för mycket.

Jag blir alltså fet av min favoritmat och får migrän av min favorithobby...
Så misslyckat!

lördag 11 december 2010

För övrigt...

I dag sa mitt horoskop att jag som kräfta skulle vara ovanligt extrovert.

Få se nu.
Jag läste på bussen.
Jag hade på mig hörlurar hela dagen för att slippa bli störd.
Jag åt lunch vid skrivbordet.
Och jag gick hem när de andra gick på after work.
Sedan tittade jag på tv.

Jo, men det verkar ju stämma.

5 - Min definition av kärlek

Kan man svara bacon?

Allvarligt!
Om inte, så tror jag att jag passar på den...

För så här är det.
Jag kan absolut uppskatta att få läsa andras ärliga, utlämnande och djupa känslor.
Men jag får inte ut ett skit av att själv dela med mig av mina.
Den här bloggen fyller inte det syftet.
Den finns för att jag ska kunna gnälla om min vikt.
Och annat som jag för ögonblicket är missnöjd med.
Vilket när jag tänker närmare efter har visat sig vara misstänkt mycket.

Alltså, bacon.
Jag är säker på att det finns värre definitioner.

torsdag 9 december 2010

4 - Vad jag ätit idag

Bacon, bland annat...

Tänka sig!
Vad kan oddsen ha varit på det?

onsdag 8 december 2010

3 - Mina föräldrar

Mina föräldrar träffades för första gången i samband med något kulturprojekt i mitten av 60-talet. Ljuva känslor uppstod omedelbart. Åtminstone om man ska tro mamma. Kort därefter uppstod även en helt oplanerad graviditet. Men eftersom de var jättekära blev de enormt lyckliga över detta och bestämde sig för att gifta sig. (Återigen, enligt min mammas historieskrivning, jag har aldrig lyckats få pappa att bekräfta någon form av lyckokänsla.)

Efter de normala nio månaderna föddes en alldeles normaltjock bebis. JAG. Därefter antar jag att någon form av normalt familjeliv följde. Åtminstone för en tid. Detta har jag tyvärr inga minnen av. Eftersom båda mina föräldrar var hyfsat framgångsrika kulturabetare ledde diverse spännande jobbmöjligheter snart till att mina föräldrar bodde i olika städer. Själv fick jag oftast bo hos mormor och morfar.

Efter fem år hade kärleken tydligen försvunnit och mina föräldrar skildes. Om det var en uppslitande skilsmässa så märkte i alla fall aldrig jag det. Jag märkte ingenting. Jag tror inte att jag någonsin fattade att vi var en familj över huvud taget. Jag och mamma flyttade till Göteborg och jag fick ett eget rum med blå heltäckningsmatta. Det var det enda som betydde något för mig. Blå heltäckningsmatta – höjden av lycka!

Mina föräldrar lyckades aldrig bli vänner efter att de skilde sig. Men de hade den goda smaken att aldrig tala illa om varandra inför mig. Så jag kan inte påstå att jag led av att vara skilsmässobarn. Tvärtom. Jag fick ju gå på bio eller något annat skoj med pappa varje söndag. Hur många andra ungar fick se Djungelboken sex gånger på ett halvår?

Tänk nu på att detta var låååångt före videons dagar när Kalle Anka på julafton var en av årets absoluta höjdpunkter. En HEL timme tecknat! Av Disney! Och inte av något skakigt rumänsk tecknarkollektiv med vänstersympatier.

Jag antar att varken mamma eller pappa var några jävlar på kärlek. Pappa gifte visserligen om sig, med några barn och ytterligare en skilsmässa som resultat. Mamma däremot levde på det stora hela ensam resten av livet. Jag misstänker att jag kan ha skrämt iväg några karlar… Men jag vägrar att ta något som helst ansvar för det. Om jag betedde mig illa så berodde det på min uppfostran. Eller brist på dito.

I dag finns bara pappa kvar. Han bor numera på landet och fungerar som google så fort jag undrar något om mitt nya torp. Vad jag än funderar på kan jag slänga iväg en fråga till honom och lita på att jag får en underhållande redovisning om hur jag ska handskas med sly, sorkar, rabatter, kompost eller eldstäder. Jag är inte alltid säker på att det han skriver är sant - men jag har åtminstone kul när jag läser det.

Nämnde jag förresten att jag är mest lik min pappa?

tisdag 7 december 2010

2 - Min första kärlek

Jag har precis insett att det här kommer att bli besvärligt.
Jag minns nämligen inte speciellt mycket av min barndom.
Eller ungdom.
Eller tiden fram till nu.
Jag har osorterade ögonblick som jag kommer ihåg.
Men det mesta är helt borta.

Man skulle kunna misstänka att jag varit kidnappad av Ufon väldigt ofta.
Men jag tror faktiskt att jag för det mesta har tänkt på annat.
Att fånga dagen är so not me.

Nå, det här kan ändå vara sant.

Min första kärlek var Pelle Svanslös. Det tog ett tag innan jag greppade själva kärlekskonceptet och fattade att det var meningen att föremålet för ens känslor helst inte skulle vara fiktivt och om möjligt gärna tillhöra människosläktet. En besvikelse, verkligen.

Min första mänskliga kärlek träffade jag på dagis. Han hette Jesper. Jag gissar att jag blev kär i honom för att han och jag var de enda barnen som inte behövde sova middag. I stället fick vi tillbringa 40 minuter ensamma i ett lekrum varje dag. Jag minns inte hur han såg ut eller om känslorna var besvarade. (Troligtvis inte, alltså.) Däremot minns jag att vi brukade moona förbipasserande genom fönstret vilket ledde till ett abrupt slut på dagisfröknarnas vilostund och upprörda samtal till våra föräldrar.

Sedan började en tuff tjej som hette Sussie på dagiset och då gissar jag att jag glömde Jesper. Jag var ju fullt upptagen av att försöka övertyga mamma om att jag skulle få byta namn. Till Sussie, alltså. Det fick jag inte. Lite synd. Jag har alltid föreställt mig att mitt liv hade blivit helt annorlunda om jag hade hetat Sussie. Men det är ett ämne för en annan blogg.

måndag 6 december 2010

Det trodde jag inte när jag vaknade imorse

En gång varannan månad eller så använder jag några droppar sesamolja.
I går var en sådan dag...

I dag upptäckte jag att flaskan hade vält i kylskåpet.
Och att jag tydligen inte hade stängt locket ordentligt.
Sesamolja är väldigt tunn...
Och dryg.
Tre droppar räcker gott för att både ge smak och doft.
En deciliter i kylskåpet är aningen... överväldigande.
Varken Cillit Bang, Ajax eller Yes verkar kunna få bukt med lukten.

Men nu har jag i alla fall nydiskade baconpaket.
Vem hade kunnat tro det?

1 - Jag, mitt favoritämne

Vi har redan konstaterat att jag är fet, lat och medelålders.
Men mer då?
Vad döljer sig bakom det gråa tantskalet?

Inte mycket faktiskt.
Inga stormande passioner. (Om vi bortser ifrån den för bacon då, alltså)
Inget lysande intellekt. (Hahahahaha... bara tanken!)
Ingen social begåvning (Allvarligt, jag tror att jag var 25 innan jag förstod att frågan "Hur är det?" helst inte skulle besvaras med en femminuters monolog om allt som var fel i mitt liv.)

När jag växte upp var jag omväxlande söt, ful och direkt grotesk (perioden innan de fick bukt med mitt underbett.) Ena året var jag pytteliten, nästa år var jag plötsligt längst i klassen. Ena terminen blev jag jagad av pojkar som ville pussa mig, nästa termin var det bara hunden som fortfarande ville pussas. Denna utseendeförvirring gjorde mig aningen osäker och klart ovillig att spegla mig på morgonen. När pendeln till slut stannade på helt medelmåttig kände jag mig ändå ganska nöjd. Det kunde ha varit så mycket värre.

Jag drömmer fortfarande om att arbeta med djur, mat, växter, konst eller hantverk. Trots alla uppenbara bevis på motsatsen så inbillar jag mig fortfarande att jag någon gång ska upptäcka att jag faktiskt är bra på något. Hittills har jag bara mött bistra besvikelser på den fronten.

Lat är kanske ändå ordet som beskriver mig bäst.
Nu orkar jag till exempel inte skriva mer.
Jag vill se på tv.

söndag 5 december 2010

30 saker att skriva om

Det här är ju alldeles toppen.
Kanske?
En hel massa roliga och intressanta människor har redan gjort det.
Alltså måste det ju nu vara hög tid för oss trista eftersläntrare att hänga på.

Jag ser fram emot 30 dagar då jag inte behöver fundera i timmar på vad jag ska skriva om.
(Ok, kanske inte timmar då. Men minst flera jobbiga sekunder)
Ämnet är redan fixt och färdigt.

Så detta är alltså vad ni kommer att bjudas på de närmaste 30 dagarna.
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Jag gissar redan nu att ni kommer att få läsa fantastiska avslöjanden och hjärtskärande öden.
Fast kanske då främst på andras bloggar.
Här blir det troligtvis mest lite gnälligt.

På dag 4 vågar jag redan nu gissa - bacon.

lördag 4 december 2010

Körsbärprisad

Jag har fått ett fint pris av hemska tvillingen.
Villkorat visserligen, men hej, man får vara tacksam för de priser man får.
Det är ju inte precis som att nobelkommittén springer ned min ytterdörr för jämnan.
Villkoren då?
Jo, jag ska:

1. Tacka!
Lätt. Tack så hemskt mycket. Framför allt för den fina motiveringen. Som om jag inte skulle kunna skriva något tråkigt... I wish. Det är ju vad jag tilbringar hela mina dagar med att göra. När jag inte är sjuk då alltså.

2. Nämna 3 favoritförfattare och en bok av varje.
Betydligt svårare. Men här är tre av mina favoriter.
John Steinbeck - Vredens druvor
Jerzy Kozinski - Den målade fågeln
Lars Norén - Kaos är granne med gud. (Visserligen ingen bok, men oj vad jag inte bryr mig om det)

3. Ge priset vidare till 5 andra bloggare
Och här blir det ju jobbigt. Är det bara jag som tänker på inflationen? Va? VA?
Dessutom börjar jag bli utmattad nu.
Därför ger jag alla priserna till PGW i förhoppning om att hon kanske någon gång ska börja blogga igen.
Om inte, så lär ju priserna i alla fall inte fortsätta föröka sig okontrollerat.
Jag är helt emot okontrollerad förökning.
Framför allt av sorkar.

torsdag 2 december 2010

Ny dag, nya krämpor

Men vad fan?!
Hur jävla lång tid ska det ta att bli frisk, egentligen?
Idag blev jag plötsligt nästan döv.
Med omedelbar verkan.

Som tur var hade jag precis blivit klar med en intervju.
Kunde ju blivit jobbigt annars.
Sedan talade jag om för de andra att jag skulle gå hem.
Jag hörde inte vad de svarade, så jag gissar att de sa något i stil med "Självklart, gör det. Ta du ledigt i morgon också så att du får vila ut ordentigt."
Hoppas att jag är bra på läppläsning.
Det kan även hända att någon sa "Det bor tre pandor i din ryggsäck. Hoppa inte över 4000-milsservicen."
Läppläsning blir faktiskt nästan omöjligt när folk har skägg.