Tjockisen läser

tisdag 21 december 2010

16 - Min första kyss

Naturligtvis sammanföll mina tidigaste tonår med en period av seriös fulhet. Vad annars? För att skoja till det lite extra fick jag även den stora glädjen att samtidigt hamna i en ny klass där jag inte kände någon. Succén var inte direkt omedelbar. Några kyssar var det absolut inte tal om.

Så bortsett från några enstaka lite längre Ryska posten-pussar (som med mycket god vilja och en del självbedrägeri kunde tolkas som kyssar) var jag i stort sett okysst när jag följde med mina lite tuffare kompisar på riktigt disco för första gången.

Vi kan ha druckit folköl i cykelkällaren. Eller gin & sockerdricka i brandtrappan. Eller häxblandning hemma hos K. Någon form av vidrigt smakande alkohol var med i bilden i alla fall, så mycket minns jag.

Discot var mörkt, sunkigt och höll till i en lokal som bara måste ha varit utdömd. Men för mig var det allt jag hade läst om i VeckoRevyn och Mitt livs novell. Färgade ljus virvlade över dansgolvet där Ring my bell med Amy Stewart fick trumhinnorna att bågna. Världsvana 15-åringar hånglade rutinerat i sofforna. Så här skulle det ju vara. Nu minsann...

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig skulle hända. Något närapå magiskt, gissar jag. Det hände inte! För att bli på det klara med om det här verkligen var som det skulle så sneglade jag på mina mer erfarna kompisar (vi talar alltså om riktigt coola tjejer som hade varit här säkert två gånger förut) men de gjorde inte någon min av att något skulle vara på tok. Nåja, det spännande/fantasktiska/underbara... skulle kanske komma senare.

I väntan på detta dansade vi. Till tonerna av Ma Baker med Boney M tog jag ett steg fram och ett steg bak precis som de andra. Så klart. P som hade gått på discodans när vi andra var i stallet gjorde då och då någon stegkombination som även innehöll armrörelser. Avunden!
Min avundsjuka visste inga gränser när jag såg K och P titta på varandra, nicka och sedan GÖRA STEGEN OCH ARMVIFTNINGARNA SAMTIDIGT! P hade alltså lärt K sina discokurssteg. Tänk om alla kunde dem utom jag? Var jag för alltid bortgjord på discot?

C däremot verkade inte ha lagt märke till detta svåra kompissvek. Hon dansade koncentrerat med blicken upp mot de färgade lamporna. Så jag dansade närmare henne istället. Lite snett bakom dj-båset testade jag ett snurrsteg som jag hade övat på hemma, men det blev lite fel. Tillbaka till ett-steg-fram-och-ett-steg... ja ni fattar!

Till toaletten gick vi naturligtvis i samlad trupp. Vi gick även in på toaletten i lika samlad trupp där vi omväxlande kissade, pratade om alla snygga killar vi sett, fnissade och upplyste varandra om hur fulla vi var. Efter nödtorftig handtvätt och ytterst noggrann påfyllning av jordgubbsdoftande läppglans gick vi bort mot trappan som ledde ned till discot igen.
Då hände det!

En kille högg tag i mig, lutade mig mot väggen och kysste mig. Fatta grejen! På riktigt. Med tunga! Länge. Sedan slutade han, släppte mig, vände och gick därifrån.
Som vilken världsvan 14-åring som helst himlade jag med ögonen, ryckte på axlarna och gick därifrån med en min som om sådant hände mig varje dag. Jag hoppades i alla fall verkigen att det var vad min min sa... Till mina kompisar hade jag förstås sagt att jag både hade varit på disco och hånglat tidigare. Bara i en annan stad...

Alltså, jag är ju medveten om att den där killen förtjänade ett knä i skrevet. Men just där och då gjorde han min kväll. För det var ju så här det skulle vara att vara tonåring. Nu började livet!

Några veckor senare hade jag både hånglat och lärt mig nya danssteg, men det är en annan historia.

4 kommentarer:

Mångmamma sa...

Wow, en mångmamma blir helt...mållös!
Minns med viss fasa känslan av att verka mer rutinerad än man verkligen var! *ryser*

Tina sa...

*skrattar och minns* Åhh så bra beskrivet! Det var ju så det var.. Tack för att du fick mej att minnas ;o))

Anglinder, förstås! sa...

Hrm, han sa aldrig någonting om din aningen, redan då får man förmoda, baconstinna andedräkt??

Den där tjockisen sa...

mångmamma - jag var en bluff redan då...

tina - var det där verkligen något du ville minnas? Jag tyckte att det var en ganska jobbig tid.

anglinder - med tanke på folkölen/ginen/häxblandningen så var det nog inte bacon som var problemet.