17 - Mitt favoritminne

Favoritminne, alltså?
Ska man ha ett sådant?
Sjukt svårt ju.

Det är ju inte så att det aldrig har hänt några bra saker i mitt liv.
Det har det förstås.
Men det är tyvärr inte alls de minnena som fastnat.
Istället är det de där plågsamt genanta ögonblicken som sitter som klistrade i hjärnan.
Jag misstänker att det kan ha präglat min personlighet.
Och min blogg…

Men okey. Här kommer det allra första positiva minnet jag har.
Nyvaken i pyjamas.
Bara fötter mot den fiskbensmönstrade parketten.
Något har lockat mig till matsalen.
Och där, mitt på det gigantiska matbordet stod den.
HÄSTEN.
Brun, med vit man och svepande ljus svans.
Någon lyfte ned den från bordet.
Jag vågade knappt gå fram.
I stället stod jag kvar och tittade på honom på avstånd.
För det var naturligtvis en han.
Po – min efterlängtade gunghäst.
Världens bästa fyraårspresent.