lördag 11 juli 2020

Bara för att bevisa min tes

Snigel (som har kommenterat, inte någon slemmig trädgårdsmarodör) gillar inte persilja.
Det gör inte jag heller så där värst.
Så gissa hur den växer...?
Snart lika stor som en rhododendron.

Bilden är från förra veckan. Sedan dess har den blivit ungefär dubbelt så stor. Vilket kanske är rimligt eftersom jag aldrig vill ha persilja till något.

Jag kan uppenbarligen bara odla äckliga saker. 
Synd ändå.

fredag 10 juli 2020

Bra för självförtroendet

När salladslöken växer två mm i veckan och kräver motljus för att ens kunna upptäckas och bara 18 av 300 morotsfrön har grott, då är det himla skönt att ha en växt som man kan lita på.
Sqashen levererar! Som vanligt. Den såddes samtidigt med salladslöken men har meterlånga blad och har redan börjat producera grönsaker. Åt den första i en sallad igår.
Synd att de inte är så himla goda, bara.

Kålrötterna växer också bra faktiskt. Så klart. De är ju också bara lagom goda.
Om jag vill bli en lyckad odlare ska jag alltså satsa på äckliga grönsaker?
En egen avokadoodling?
Aubergine?
Kan det vara ett framgångsrecept?
Vilka grönsaker gillar ni inte? Har ni några tips?

söndag 5 juli 2020

Världens mesigaste krämpa

Hur har jag burit mig åt för att få en fotvårta när jag knappt varit utanför mitt hem de senaste fyra månaderna? Och absolut inte barfota.
Ett mysterium! Av den helt spännande sorten, tyvärr. Jag lär inte bli Sveriges nästa deckardrottning av att nysta upp denna gåta.

Mitt i trampdynan sitter den dessutom så att det gör ont varje steg jag tar. Inte tillräckligt ont för att jag ska halta, utan bara precis tillräckligt för att vara irriterande. Som om jag trampade på en väldigt, väldigt liten sticka.

Så himla mesigt!

Inte ens jag kan tycka synd om mig för en löjlig grej.
Och då är jag ändå proffs på just detta.

Bah. Jag antar att jag får sitta och vara sur för att det regnar istället.
Det är accepterat va?

onsdag 1 juli 2020

Lagom smart

Tre stycken nektariner. Det var vad jag trodde att jag beställde. För en nektarin eller två kan ju vara gott.
Jomen.
Himla synd att jag tydligen klickade i 3 kilo.
Jag har ätit två och börjar redan bli trött på dem.
Så vad kan man göra för gott av nektariner då?
Några tips?
Jag och nektarinerna befinner oss för tillfället på torpet med mycket begränsade resurser i form av köksredskap. Här finns inte ens elvisp, så smoothies och liknande coola saker går bort.


tisdag 23 juni 2020

Känner ni igen den här?


Det går ju så där med mina växter.  

Dessa sorgliga blad såg ut så här i januari.

Det är nog tur att jag inte försökt mig på att bli självförsörjande, för mina odlingar är ungefär lika framgångsrika som mina försök att få krukväxter att överleva.

Den här lille stackaren har väl blivit stekt. 
Inte ens blomsterflugorna är intresserade av den.
Det är illa va?

fredag 19 juni 2020

Det är väl en naturlag

Att allt ska strula till sig fullständigt dagarna innan man går på semester, alltså.

I år är det värre än någonsin.
Så klart att storkunden beställer en kampanj sista veckan före semestern. 
Men visst, det är klart att vi fixar. Att gå in och jobba någon dag i början av semestern är inget problem.

Så klart att papper från banken inte dyker upp med posten just den här veckan, så att vi inte kan skicka in bokföringen till redovisningsfirman.
Så klart att min kollega glömmer skriva på viktiga papper som ska scannas och skickas.
Så klart att det kommer en enkät från SCB som enligt lag måste fyllas i precis nu.
Så klart att bankID ligger nere när jag ska gå in och fixa grejer som måste göras från kontoret.
Så klart att ett lösenord plötsligt inte fungerar.
Så klart att huset helt plötsligt inte har någon uppkoppling när jag kommer hem.
Så klart att detta händer när man har noll ork kvar och bara vill vara ledig!
Så klart att det är 100 grader varmt så att man svettas som en gris genom alla dessa nedrigheter.

Jag avskyr naturlagar.
Jag skulle kunna skriva om hur dåligt jag kommer överens med tyngdlagen också. Men vi sparar det till en annan dag.

Men glad midsommar ändå.

måndag 15 juni 2020

20 trista svar

Som vanligt känns det orimligt trögt att blogga när man inte gjort det på ett tag.
Varför skulle man, liksom?

Men å andra sidan, varför inte? Det är ju inte så att jag har något viktigare för mig. Den där luften klarar sig nog en stund även om jag inte stirrar på den.

Jag börjar med en lista. Sådana brukar vara lätta. Den här har jag sett lite överallt den senaste veckan.

Hur lång är du?
175 centimeter. Alldeles för många för att jag någonsin skulle lära mig att gå i skor med klackar. Vilket ju är lite synd ändå. Ännu mer synd är det förstås att jag slösade bort så oändligt mycket tid på att tycka att jag var för lång när jag var yngre. Det hjälpte ju inte ett dugg.

Skostorlek?
Nästan alltid 39 nu för tiden. Jag har svaga minnesbilder av att jag väldigt gärna ville tro att jag hade storlek 37 när jag var i tjugoårsåldern. Jag har också starka minnen av nageltrång.  

Vad köpte du senast?
Ett par solglasögon på en bensinmack. De ser ut att komma från en bensinmack. Verkligen. Men nöden har ingen lag. Och de har i alla fall bättre glas än mina 40-kronors från Ullared som jag köpte för att ha i håret när min utväxt var i en olycklig längd.

Snurrar du spagettin eller skär du?
Snurrar. Och skvätter troligtvis tomatsås på mig själv. Egentligen borde jag äta i våtdräkt så att jag bara kunde spola av mig själv efteråt. Men det skulle nog bli svettigt.

Vad står det i det senaste meddelandet du skickade?
"Är du säker på att det verkligen är tomater." Till min kompis vars tomatplantor fortfarande, flera månader efter sådd, vägrar att bli högre än 12 millimeter. Några smarta tips hade jag tyvärr inte att dela med mig av.  Jag har egna problem. Som att bara 9 av cirka 300 morotsfrön verkar ha grott. Ska det vara på det viset? Nej, det ska det så klart inte.

Är du morgontrött?
Något alldeles fruktansvärt. Nu för tiden vaknar jag visserligen orimligt tidigt, men jag är inte pigg. Istället såsar jag omkring i halvdvala i flera timmar innan hjärnan skakar igång. Under denna tid vill jag inte prata med någon. Det vill jag inte alltid senare heller, men på morgonen kan jag vara extra svår att kommunicera med. Det blir gärna läten istället för ord. 

Är du romantisk?
Hahaha, herregud nej. Jag har väldigt svårt för storslagna gester och allt som har något slags romantikstämpel. Jag blir bara pinsamt berörd. Och misstänksam. Alltför intensiv uppvaktning skulle garanterat få mig att tro att personen är en psykopat. 

Har du söndagsångest?
Betydligt mer sällan nu än tidigare. Men visst händer det. Nu beror den dock för det mesta på något speciellt. Som att jag ska på möte eller göra en presentation av något. Men fredagslängtan har jag däremot alltid. Jag föredrar att vara ledig framför att jobba. 

Vad har du för något väckningsalarm?
Ett avskyvärt ljud som var förprogrammerat i min iPhone. Jag har aldrig brytt mig om att ändra. För även om änglar satt och spelade harpa för att väcka mig skulle jag ändå avsky det. Jag är som sagt ingen morgonmänniska. Jag tror att jag vaknat på gott humör fyra gånger i mitt liv.

Har du någonsin varit kär i någon utan att tala om det?
Ja, fram tills jag var sexton år var det min fabriksinställning. Jag var raka motsatsen till ett frimodigt barn.

Är du rädd för förhållanden?
Nej. Jag är rädd för spindlar. 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Absolut inte. Det måste ju vara en mental störning. Hur skulle man kunna bli kär på det viset? Om man inte är psykopat alltså. 

Favoritläsk? 
Jag är inte speciellt förtjust i läsk. Men ett glas kall coca cola med en citronskiva en riktigt varm dag smakar som utlandssemestrarna gjorde när man var liten. Det har något ändå.

Hur uppvaktar man dig?
Med största försiktighet om man inte vill bli stämplad som psykopat. Fast man kommer väldigt långt med humor. Humor är den mest attraktiva egenskap jag vet.

Absolut inte din smak på killar?
Säljartyper. Övervintrade hårdrockare. Män med stor entusiasm för motorfordon.

En bok du vill läsa?
Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russel. Har precis lånat den på Libby. Tror att den kan vara bra.

Vilken buss åker du oftast?
Nu är jag ju göteborgare och bor hyfsat centralt så jag åker mest spårvagn. Ettan är nog den vagn jag åkt mest i mitt liv. 

Fest eller hemmakväll?
Eftersom jag tycker att fester bara är aningen mindre skrämmande än spindlar och psykopater så väljer jag hemmakväll, tack.

Favoritglass?
Lejonet & Björnens malagarussin blandat med italiensk choklad. Tyvärr utgick malagarussin ur sortimentet för ca 15 år sedan och sedan dess har min relation till glass varit rätt sval. Jag är i stort sett aldrig sugen på glass.

Nämn tre saker på din att-göra-i-livet-lista?
Har jag en sådan? Undrar var jag lagt den? På de flesta av mina listor står det saker som ring läkaren, gå till apoteket, lingonsylt och skriv om ingressen. Mer långtgående planer än så har jag inte. Men visst, jag skulle gärna vilja prova westernridning, se norrsken och resa någonstans med min bästa kompis.