torsdag 3 december 2020

Vegetarisk torsdag

Eller alltså, idag åt jag äppelpaj till middag.

För att jag är så himla trött på att laga mat just nu. Eventuellt kan jag ha ätit lite för mycket, för nu känns det som om jag bara vill äta vispad luft under några dagar. Med utspätt vatten till.

Eller kanske ett par skivor kalvkorv. Det smakar så lite att det i stort sett är som att äta ingenting. Vilket känns ungefär lika meningsfullt som allt annat jag håller på med nu för tiden.

Sade hon bittert.

Men imorgon. Då minsann ska jag ha en positiv dag där jag ser allt från den ljusa sidan. Det har jag nämligen fått som en utmaning av min bästa vän. Antagligen för att hon tyckte att störta sveriges monarki verkade för enkelt.

Så. Det här blir nog kul.

onsdag 2 december 2020

Meningslösa funderingar om helt oviktiga saker

Hur gammal måste man vara för att komma ihåg Bayonneskinka? Inte den äkta namnskyddade franska varianten, alltså. Utan det där som kallades Bayonne förr i tiden, men inte hade den minsta likhet med lufttorkad skinka. Men som man ändå trodde var lite fint för att man inte visste bättre. Är det någon mer som minns det pålägget?

Jag blir mer och mer förundrad över att man brytt sig om att göra en nyinspelning av I vår herres hage. Vad skulle det vara bra för? Nyinspelningen tillför inget utom möjligtvis bättre bildkvalitet. Och nye Tristan har inte alls samma charm som den tidigare. Om den här killen varit med i Harry Potter så hade han garanterat hört till Slytherin och varit kompis med Malfoy. (Okej, det här kan bita mig i rumpan eftersom jag är rätt ansiktsblind - han kanske spelar en jättemysig kille i Harry Potter?)

Trots flera dagars funderande har jag inte lyckats bestämma mig för om jag tycker att den här belysningen är mysig eller fruktansvärt kitschig.


Ja, jag har haft lite för mycket tid att tänka den senaste tiden. Men det har väl alla?

tisdag 1 december 2020

Jaha ja

Nu är det jul igen. Och jag har skaffat en adventskalender för första gången sedan mammutarna traskade omkring och käkade... gräs? Åt mammutar gräs? Jag kan uppenbarligen för lite om dessa håriga elefantsläktingar.

Första luckan innehöll en bild på bajs. 

Det känns rimligt. 

För det är ungefär så det här året känns. 

onsdag 11 november 2020

Nu är det krig!

Nu har det hänt igen.

Min dammsugarslang har blivit uppäten av möss. 

Nej, så klart inte i stan. Där finns det visserligen orimligt mycket dammråttor, men hittills har jag inte sett några möss. Som tur är. Men på landet... invasion. Och det enda de verkar äta är dammsugarslangar och toalettpapper. Det här måste stoppas! Jag har inte råd att hålla på att köpa nya dammsugarslangar stup i kvarten.

Nu blir det gift, fällor, saker som väsnas och om inget annat hjälper tänker jag kidnappa grannens katt. 

onsdag 4 november 2020

Till slut...

För två år sedan beklagade jag mig över vårt jävla tjuvsamhälle. Mest för att ingen verkade vilja stjäla min fula cykelhjälm.

Men nu har det hänt. Plötsligt.

Tyvärr var det inte bara hjälmen som försvann. Cykeln var precis lika borta. Och det var ju lite trist. Den hade jag kunnat tänka mig att behålla.

Så. Ny cykel skulle alltså inhandlas. Och bråttom var det. Vilket jag anser vara den enda rimliga förklaringen till att jag drabbades av en sekunds tveksamt omdöme. 

"Är det inte lite trist med en svart cykel" frågade jag mig själv.

"Jo, det finns ju en massa andra festliga färger" svarade tydligen en liten outforskad del av min hjärna. 

Så, nu cyklar jag omkring på en babyblå cykel iförd en ÄNNU fulare hjälm. Som ett rullande tivoli.

Jag borde verkligen veta bättre än att lyssna på mig själv.


lördag 12 september 2020

Things that make me go: ööööh va?"

Det finns ganska mycket tomma lokaler i innerstan där jag jobbar. Den ena butiken efter den andra packar ihop och slår igen. Eftersom jag är ungefär lika intresserad av shopping som av att lära mig integralkalkyler så är det inget som gör mig direkt upprörd personligen.

Men.

När det öppnar nya ställen som verkar ännu mer orimliga än integralkalkyler så blir jag lite nervös.

Det är så så SÅ rosa


Om jag har fattat grejen rätt så ska man betala 299 kronor för att få gå in där och ta selfies bland en massa färglada saker av plast. Man kan tydligen klä ut sig i pastellfärgad tyll och färgglada peruker också. Kanska kan man även äta glass. Just det sista kan jag visserligen sympatisera med. Men resten?
När blev sådant normalt?
Det känns som om jag råkat somna och nu plötsligt vaknat 10 år senare. Som en lätt svullen Rip van Winkle. Och den referensen gjorde ju inte saken bättre. Jag har förlorat kontakten med nutiden!

Jag har inte känt mig så gammal sedan en expedit på NK trodde att jag var min kollegas mamma.

onsdag 19 augusti 2020

Grym filmidé

 Eller, jag har kanske inte riktigt hela storyn klar för mig. Men jag har en svinbra titel.

Sover med kylklampar

Based on a true story. 

Är det nån som har numret till Kevin Costner?