måndag 20 januari 2020

Men den leeeever ju

Min mamma hade väldigt svårt att slänga krukväxter som fortfarande visade något tecken på liv.
Jag vågar inte lova att det är sant, men vi kan ha haft norra Europas fulaste samling av gröna växter. Tänk: brun knotig pinne med ett enda blad högst upp, 10 år gammal julstjärna som bara hade blad i ytterkanterna, illvilliga kaktusar som välte på en när man försökte vattna dem och liknande.

Och nu har jag upptäckt att jag är likadan.

Den här, vad det nu kan vara för något, kommer aldrig att bli snygg.
Den har troligtvis aldrig varit det heller.
Men kan jag slänga den?

Kan någon vara vänlig och säga åt mig på skarpen?

fredag 17 januari 2020

Dagens irritationsmoment

Men! Jag städade ju undan julen för flera veckor sedan.
Varför hittar jag då den här fulingen stående i vardagsrummet? Är jag selektivt blind eller? Jag måste ju gått förbi den hur många gånger som helst.
Nu måste jag ju gå upp på vinden en gång till, eller ha denna minimalistiska julgran framme resten av året.

Och det vore ju synd. För det är faktiskt min favorit bland julpyntet. Den är så ful att den är fin och jag blir alldeles glad varje december när jag hittar den i julpåsen. Resten av året tycks jag ägna åt att förtränga att jag har den, för jag blir lika glatt överraskad varje år.
Det skulle ju vara dumt att förvägra mig själv detta lilla glädjeämne.

Jaha. Vinden it is.

onsdag 15 januari 2020

Tungt, så tungt

För några veckor sedan slängde jag min teflonpanna (eller vad det nu är för slags material i sådana där non stick-pannor nu för tiden. Orka hålla sig uppdaterad på sådant!) vilket antagligen var något jag borde ha gjort för länge sedan. Flakes av stekpannebeläggning i maten är inte helt nyttigt, va?

Nå, den åkte i alla fall ut. Och även om de inte kostar mycket så har jag börjat tröttna på stekpannor som bara håller i några år.
What would Greta do?
Hade hon köpt en ny stekpanna för 299 kronor på ICA eller hade hon plockat fram sin gamla gjutjärnspanna från 90-talet?
Hmm... vid närmare eftertanke... kanske hon inte har så värst många sådana.

Men det hade jag.

Och den var uppenbarligen lite tjurig över att ha fått stå ensam i ett skåp i mer än 10 år, för i början brände den allt. ALLT!
Jag kan ha lagat vidbränt vatten.
Men det problemet gick över när den väl vande sig vid att användas igen.

MEN, den är ju så satans tung.
Det är bara med yttersta svårighet jag kan lyfta den med vänster hand och när jag ska hälla över saker från stekpannan ner i en kastrull eller så hamnar ungefär hälften utanför. Vilket har medfört orimligt mycket avtorkande, skrubbande och skurande. Ska det vara så?

Jag kommer att behöva styrketräna för att kunna laga mat.
Vem behöver ett gym, när man har en Skeppshult på 15 kilo? Eller 12 kilo kanske, eller låt mig bara konstatera att den väger helt orimligt mycket.
Kan den vara gjord av tungsten?
Nej tydligen inte. Tungsten, även kallat Volfram, var inte så vanligt. Halten i jordskorpan var bara 1 gram per ton. Då gissar jag väl att de inte har brytt sig om att skrapa ihop tillräckligt för att göra en astung stekpanna av det, bara för att retas. Det verkar onödigt.

Ok, jag är väl klen då.
Jaha, nu blev det dålig stämning här.
Jag tänker muntra upp mig med en chokladcroissant.
Ni andra kan ägna er åt fri lek.

onsdag 8 januari 2020

Mjukstart

Jag har börjat jobba igen.
Igår öppnade jag fyra kuvert och ritade en kyckling.
Idag har jag bytt färg på kycklingen och letat reda på en leverantörsfaktura.
Imorgon blir det halvdag.

Tja, jag lär ju inte att bli en sådan som ligger på min dödsbädd och ångrar att jag jobbat för mycket, i alla fall.

lördag 4 januari 2020

Det börjar bra

Jag har hittills tillbringat 70 procent av min vakna tid detta år iförd morgonrock.
Skulle kunna vänja mig vid det.

Nej, jag är inte sjuk eller nåt. Bara lat.

Men nästa vecka blir det andra bullar. Då ska jag både gå till jobbet och klippa mig.
Två grejer!
Herregud, jag blir stressad bara av att tänka på det.
Jag måste nog vila lite nu.

tisdag 31 december 2019

Bloggdecember 31. 2020 kommer att se ut så här

Februari kommer att innehålla 74 dagar. Det vågar jag nästan lova. För så är det alltid. Men resten ...

Jag är ganska rädd för det nya året. Jag tror att det kommer bli besvärligt på en mängd olika sätt. Jobb, bostad, vardagsliv. Jag är inte säker på att någonting kommer att vara sig likt om ett år. Det kan bli jobbigt.

Men ingenting blir bättre av att man oroar sig, så nu tänker jag njuta av det här besvärliga årets allra sista dag. Det är dags att göra varm choklad och ostmackor för snart är det Tour de ski på tv.
Men först bör jag väl passa på att önska
GOTT NYTT ÅR!

Vem vet, 2020 kanske blir toppen?

måndag 30 december 2019

Bloggdecember 30. Mitt allra första blogginlägg

Det första jag skrev handlade om att jag blivit fet. Därav titeln på bloggen. Tanken var att skriva om trista saker som jag inte ville tråka ut mina vänner och bekanta med. Att tråka ut helt okända människor har jag däremot inga problem med. Uppenbarligen.

Fast egentligen är det inte mitt första blogginlägg. Jag har haft flera bloggar tidigare. Bland annat en som en stund låg rätt högt upp på någon slags lista. Strax under Blondinbella ungefär. Men det gick ju snabbt utför. För mig alltså. Isabella löwengrip dejtar en miljardär nu för tiden om jag förstått skvallertidningarna (Aftonbladet och expressen, alltså) rätt.
Olika falla ödets lotter.