Tjockisen läser

fredag 20 juli 2018

Men, kolla här då

En blivande vattenmelon. Vilken fin födelsedagspresent! 

torsdag 19 juli 2018

Mister du en...

Jag kom på något att göra av jättesquashen till slut. Jag gjorde squashplättar! Och se på fan, de blev riktigt goda till rökt lax, kokta rödbetor, smulad fetaost och gräddfil. 


Problemet är bara att under tiden det tog mig att komma på vad jag skulle laga har landet producerat två till. Och majs och gurka. Nej, det är inte synd om mig, men nu måste jag googla recept igen. Det enda jag vill är att ligga i hammocken och dricka kylda drycker. Googla = jobbigt! Laga mat = ännu jobbigare. Jag vill ha kall, flytande föda. Milkshake?


Här är dagens skörd. Med tändsticksask, så att nu verkligen ska förstå vilka horribla mängder squash jag behöver äta för att komma ikapp. 

Vad vill ni äta i värmen?

onsdag 18 juli 2018

Mina vänner

Ytterligare en utmaning från Sparkling. Och den här gången är det verkligen en utmaning. Mitt minne är verkligen inget vidare, men vi försöker väl. 

Tanken är att jag ska fylla i en Mina vänner-bok i vuxen ålder och kommentera vad som har förändrats sedan jag fyllde i en sådan senast. 

Födelsedag: i övermorgon. Jag önskar mig ett par nya shorts. Det är sju hål i de jag går omkring i nu och tyget är så tunt att det inte går att laga mer. När jag var liten hade jag önskat mig en häst. 

Stjärntecken: kräfta. Mesigaste stjärntecknet någonsin. Åtminstone brukade jag tycka det. Helt ointresserade av karriär, trivs bäst hemma... fast ju äldre jag blir desto bättre verkar det stämma. 

Hårfärg: 50 shades of grey efter cellgifterna. Dessutom har håret fått massa stuns och står rakt upp. Förr var det brunt och spikrakt. 

Ögonfärg: Obestämd. Blå-grön-grå med gula fläckar. 

Syskon: Två halvsyskon som jag inte har kontakt med. Jag fick dem sent så senast jag fyllde i en sådan bok hade jag svarat: inga. Resultatet är väl ungefär det samma. 

Mina intressen: Böcker, odling, mat, snickeri, Donald Trump (det är som en never ending tågolycka), populärvetenskap och skrivande. Som elvaåring hade jag svarat djur i allmänhet, hästar i synnerhet och böcker. 

Mina bästa vänner: det har inte förändrats. Jag har lyckats ha samma bästa vän idag som för 45 år sedan. Sedan finns det ju ett gäng till som har kommit och gått genom åren, men att ha någon som har känt en sedan man var sju är väldigt skönt. Det är väldigt lite vi inte vet om varandra. 

Idrottsgren jag är intresserad av: Ridning,

***BREAKING NEWS *** Det regnar!!! Det kommer på riktigt vatten från himlen!!

Ok, ursäkta avbrottet. Var var jag? Jo ridning och längdskidåkning. Även om jag inte rider nu, så inbillar jag mig att jag kommer att börja snart igen. Skidåkning är mitt stora vinternöje. Att se på tv alltså. Jag är värdelös på alla former av idrott och det var jag som liten också. Långsam och okoordinerad!

Den bästa bok jag läst: Hundra år av ensamhet av G.G. Marquez. Har älskat den sedan jag var 15. Och här minns jag faktiskt vad jag skrev som elvaåring: Bröderna Lejonhjärta. 

Älsklingsdjur: jag gillar nästan alla djur med två eller fyra ben. Men hund är nog ändå det som ligger närmast. De är de enda djur som verkligen verkar gilla oss. 

Den bästa film jag sett: Allt om min mamma, kanske? Garanterat Djungelboken som liten. Såg den sex gånger. (The perks of being a skilsmässobarn.)

Den bästa låt jag hört: Omöjligt ju. Men jag blir alltid på gott humör av I don’t feel like dancing med Scissor sisters. Mitt tioåriga jag gillade Sweet, så jag hade antagligen svarat Big Wam Bang eller något liknande. Jag har helt ärligt aldrig haft någon vidare musiksmak. 

Min älsklingsrätt: Stekt fläsk med löksås. Som liten var det höns med ris och currysås. Den rätten måste ju vara helt utrotningshotad nu. När såg man höna i frysdisken senast?

Mitt bästa ämne: Svenska. Då som nu. 

Mitt favorit-TV-program: vinterstudion. Älskar att äta ostmackor och dricka varm choklad framför teven på vintern. Mini-me gillade de där morgonprogrammen som brukade gå på julloven. Framför allt Scooby Doo. 

Jag avskyr mest: idén om ständig tillväxt, rasister, idioter, äggtoddy, listan är lång. Som liten hatade jag gröt och, så klart krig. Så mycket att jag skrev brev till president Nixon (den här fixeringen vid dåliga amerikanska presidenter började uppenbarligen tidigt). Detta brev gjorde min kompis orolig, hon trodde att USA kanske skulle anfalla Sverige på grund av mig. Med facit i hand kan vi ju konstatera att det gick bra. Men hon fick mig att sova dåligt några nätter där. 

Jag gillar bäst: när jag är helt omedveten om mig själv. Det händer bara när jag är helt fokuserad på något annat, men det är en väldigt skön känsla. Att hoppa med en lagom pigg häst var det bästa jag visste som liten. Då tänker man inte heller på mycket annat, så det verkar ju logiskt. 

Min älsklingsfärg: skulle man tro min garderob verkar det vara grått. Men det är nog ändå grönt nu. 

Min älsklingsblomma: lätt, tulpan ju. Som liten var det tussilago för när de dök upp betydde det att sommarlovet inte var långt borta. Jag har alltid gillat att vara ledig. 

Jag vill helst bli: den här kan jag sno direkt av Sparkling. Jag vill bli ekonomiskt oberoende. Det finns så många saker som är roligare att göra än att jobba. Veterinär var mitt absoluta drömyrke som liten, men tyvärr hade jag ingen direkt fallenhet för naturvetenskapliga ämnen. Det är lite bittert, faktiskt. 

Min högsta önskan: att vi faktiskt lyckas stoppa klimatförändringarna innan det är för sent. Eller vi och vi? Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Det vore skönt om någon kunde tala om det. När jag var liten skrev jag så klar fred på jorden, för det skulle man ju. Men egentligen önskade jag mig ju en häst. 

Och det där regnet... det varade ungefär 4 minuter. Suck. 


tisdag 17 juli 2018

Säg att det inte bara är jag

Det kan väl inte bara vara min hjärna som håller på att smälta i värmen?

För en stund sedan gick jag bort till trädgårdslandet för att hämta lite potatis. Men jag fick omedelbart problem eftersom jag inte kunde hitta min spade. Det tog mig flera minuter att hitta den. 

På allvar.


Ja, vart kan den ha tagit vägen?

måndag 16 juli 2018

Nya släktingar efterlyses

Sparkling fortsätter att skicka utmaningar åt mitt håll och jag tackar och tar emot. Den här gången är det meningen att jag ska måla upp en bild av sex olika släktingar/familjemedlemmar som vore perfekta att ha i ditt absolut perfekta liv. Du får också välja ett perfekt husdjur som inte får vara en hund. 

Herregud vilken dröm det vore att ha lite praktiska släktingar och vänner. Mina är helt värdelösa. Jag gillar dem hur mycket som helst, men ärligt talat, hur mycket nytta har man av reklamare, marknadsmänniskor, lärare, psykologer, ekonomer, kulturarbetare och körskolelärare, egentligen? Inte mycket nytta alls kan jag avslöja. Så, här kommer min önskelista. 

1. En målare. När man tittar på alla bygg- och inredningsprogram på tv kan man förledas till att tro att det är lätt som en plätt att bredspackla en vägg, tapetsera, måla lister och tvätta tak. Tyvärr vet jag av bitter erfarenhet att så inte är fallet. En pensionerad farbror med för mycket fritid vore helt perfekt. 

2. Frank från 100% bonde vill jag ha som kusin. Fast då krävs förstås att han kommer med textremsa. Jag förstår verkligen inte danska! Men bara det problemet är löst, tror jag att det blir en match made in heaven. Inte nog med att han verkar kunna bygga nästan vad som helst, han har ju massor av frön och sticklingar att dela med sig av. 

3. En biodlare. Jag vill ha egna bin, men jag är lite för lat för att gå på kurs och lära mig hur man tar hand om dem på bästa sätt. En släkting som hjälper mig att komma igång vore perfekt. Har hon en urvuxen skyddsdräkt som jag kan ärva är alla boxar ikryssade. 

4. En miljardär. När vi nu ändå talar om arv... jag har en gång ärvt 16.000 från en släkting jag aldrig hört talas om. Det var en trevlig överraskning. Jag kan tänka mig att bli överraskad på det viset igen. 

5. Någon i min släkt borde verkligen äga en hästgård. Förstår inte varför ingen har tänkt på det. Då skulle jag kunna komma dit och hjälpa till med hästarna och rida ut i skogen lite då och då. Eller så skulle jag bara sitta där och lukta på hästarna. 

6. Slutligen skulle jag vilja ha en morbror med en riktigt stor verkstad. En sådan där det finns alla verktyg, skruvar, muttrar och tillbehör man kan tänka sig. Från pelarborrar till eldfast bruk. Och så klart lånar han gärna ut verktyg om jag behöver, men framför allt har han gott om utrymme så att jag kan slipa bord, bygga trädgårdsmöbler och måla om saker. Kanske är han före detta träslöjdslärare men grymma pedagogiska skills? Det vore väldigt bra. 

Och slutligen då det perfekta husdjuret. Där står det och väger mellan en get och en åsna. För i ett perfekt liv bor jag naturligtvis på landet. Det får nog bli en snäll get ändå. Om jag fick en åsna skulle jag antagligen mata ihjäl den pga sötchock. Fast allra helst vill jag ha en röd panda. Men de räknas väl inte riktigt som husdjur, va?

Vad saknar ni i släkten? Låt mig gissa att det inte är en reklamare...

Testar hjärnan

Igår var det lite svalare. Bara 23 grader. Fast inget regn, såklart. 

Eftersom jag kände mig lite piggare testade jag att läsa den här boken. Bara för att kolla så att hjärnan inte smält helt. Man kan ju inte bara läsa deckare hela sommaren. 

Tyvärr verkar min hjärna gått i dvala. Orkar verkligen inte koncentrera mig tillräckligt för att fatta speciellt mycket om prognostik. Men det är säkert boken som är tråkig! 

Åter till deckarträsket! Läser ni något bra?

lördag 14 juli 2018

Måndag hela veckan (ny dag, lika kassa bilder)

8.30 slår till med två tabletter till frukost idag eftersom jag vaknade med migrän. Inte för att jag vill klaga på värmen... ha ha, klart att jag vill. Det går ju fan inte att sova när det är så här varmt. Och på dagarna orkar jag knappt med att sitta i skuggan och glo rätt ut i luften. 


9.40 samlar mig och gör en hjälteinsats. Eller, med andra ord: jag diskar. Nu är jag utmattad och måste vila. Och dricka en liter vatten eller två. Jag är fan inte värmekompatibel. 


10.48 ...jord skall du åter varda. Jomentjena. Det stämmer säkert för majoriteten av allt levande. Men det verkar inte fungera något vidare i min kompost. Den är helt giftfri, fylls på regelbundet, men är ungefär lika bra på att producera jord som en genomsnittlig dokumentförstörare.  Men jag fortsätter att gå dit med min kompis komposthinken i förhoppning om att det ändå ska börja fungera vilket år som helst. 


11.25 även läsning i skuggan är en utmaning när hjärnan håller på att smälta. Jag tror att boken handlar om diplomater och makt, men jag är fan inte säker. 


12.55 trots den uppenbara risken för värmeslag har jag släpat mig bort till brunnen, hinkat upp vatten och vattnat i växthuset. Nu skulle det kunna vara på sin plats att tala om för mig att man inte ska vattna mitt på dagen eftersom så mycket dunstar bort. Men tyvärr. Mitt på dagen är den enda tid det är möjligt att gå i närheten av min brunn utan att bli helt uppäten av mygg och bromsar. Och eftersom jag är lite överkänslig mot insektsbett skiter jag i om lite av vattnet dunstar bort. Hellre det, än att jag blir helt dränerad på blod. Jag gillar mitt blod och vill gärna behålla det inuti kroppen. 

Och just det. Mina minigurkor är klara att äta. 


13.20 nej, nu får det vara nog. Träden vid duschen har vuxit mig över huvudet. Jag är fan trött på att ha hela håret fullt av granbarr varje gång jag tvättar håret. (Ok, det är väl inte SÅ ofta, men ändå) Fram med sågen. 


14.30 men varför startar jag sådana här projekt? Två, tre grenar trodde jag att jag skulle behöva såga bort. Det blev ju en halv skog som skulle bort. Nu är jag ännu svettigare. 


15.15 vallen där framför skottkärran är egentligen en hög med kvistar, grenar och sly som borde eldas upp. Men eftersom jag antagligen skulle bränna ned halva västra Götaland om jag försökte, så får det vänta. Under tiden blir högen större och större. Snart flyttar det antagligen in en bäver och då kan jag aldrig elda upp den. Kan det bli en konstinstallation? Kulturbidrag hitåt!


16.00 fotboll på altanen. Ja, reflexerna i tv-skärmen är störande. Men bättre än att sitta inomhus i 30 graders värme. 


17.10 fotbolltittandet tillfälligt avbrutet av nedfallande svalunge. Men hjälp av en stege och en påfallande modig medelålders dam återbördades den lille dunbollen till sina syskon fem meter upp under taket. Det går bra att skicka medaljen på posten. 


19.40 dags för kvällsbad. Det var så klart skönt och jag kände mig sval i säkert 23 minuter efteråt. Sedan återgick kroppen till sitt vanliga program som tydligen är inställt på kokning. 


20.50 matlagning på utekaminen. Orkar inte använda spisen inne, för varje gång jag gör det stiger temperaturen några grader och torpet är uppenbarligen överjävligt begåvat på att hålla värmen. 

Själv har jag uppenbarligen inte blivit överjävligt bra på att fotografera ännu. 

Övning ger tydligen inte färdighet. Så. Synd!