Jag är sämst på inredningstrender. Det är uppenbart. Var det två veckor sedan jag skrev om min aversion mot furu?
Vad ser jag nu? Jo, detta.
 |
| Say what? |
Uppenbarligen inte riktigt alla. Här finns en medelålders människa som verkligen inte tänker fylla sitt hem med furumöbler en gång till.
Jag är motsatsen till trendorakel. Ständigt i otakt. Vilket inte borde förvåna någon som sett mig dansa eller försöka hänga med i ett gympapass på Friskis. Det slår liksom igenom på de flesta områden i mitt liv.
Den där stora ullmattan jag köpte nyligen... är den redan helt passé? Det är den va? Nåja, den är skön att gå på i alla fall.
7 kommentarer:
Jag tycker de ser rätt stiliga ut men får lite ont i armen om jag tittar för länge! De är tunga och jag vill faktiskt inte hantera såna numera. De är dessutom för stora, liksom stjäl utrymme som jag behöver till att röra mej på. Så är det med den trenden
Jag möblerar i stort sett aldrig om. Tyvärr. Men min hjärna verkar inte funka så. Har jag väl ställt en möbel på ett ställe är det nästan omöjligt för mig att tänka om.
Nej, det är ingen bra egenskap!
Så för min del är det inte något större problem att de är tunga. För mig är det utseendet som stör. Jag har redan haft det där en gång. Jag vill inte ha dem, eller V-jeans, igen. Eller randiga knästrumpor i rött vitt och blått till upprullade jeans, eller... låt oss helt enkelt konstatera att jag har svårt för allt från 70-talet.
Åååh! Randiga strumpor i rött, blått och vitt 🤩 Vilken nostalgikick jag fick nu. /Says Nilla
Hade du också dom? Med vita träskor och upprullade jeans?
Låt oss aldrig göra om det!
Några mig närstående personer tycker att det är en MYCKET bra egenskap att inte möblera om. Min läggning är mer åt andra hållet och ofta behöver jag hjälp för att genomföra den senaste visionen. Folk i min omgivning vet när jag börjar fundera på om det inte vore bättre att ... (ta ett antal valfria möbler och låt dem byta plats). De kan numer avläsa min blick och säger ett vänligt men bestämt NEJ! innan jag ens hunnit berätta om min snilleblixt.
Och platåträskor! Svarta. ❤️ Just de skulle jag inte kunna gå i nu, men när det gäller de randiga strumporna kan jag inte lova nåt.
karin - något mellanting vore kanske att föredra? Det skulle inte skada om jag åtminstone försökte tänka nytt kring min inredning någon gång.
Anonym (nilla?) - jag var redan längre än alla söta killar i min klass så platåträskor var aldrig ett alternativ. Du gör så klart som du vill, men jag tänker i alla fall vägra att bära de där randiga strumporna igen. (Tror jag. Kanske blir de inne om några år och då kan det hända att jag ändrar mig precis när de blivit ute igen. Det är liksom så jag jobbar.)
Skicka en kommentar