Som vanligt ungefär, fast med ljudeffekter

Vi har flyttat vårt företag.
Inte så långt, men tillräckligt för att få bättre utsikt och sämre bredband. Fast det där sista är nog löst nu tror jag. Jobbar ändå så långsamt att det inte gör någon skillnad.

Men när vi flyttade fick vi nya kontorsstolar.
Med ljudeffekter.
Varje gång man rör sig i dem låter det som om man fiser.
Hur lätt är det att känna sig som en professionell nyckelperson i företaget när man måste sitta blick stilla hela tiden för att inte ge ifrån sig pruttljud höga nog att höras av folk man sitter i telefonkonferens med?
Så ovärdigt.

Jag har seriösa problem med värdighet just nu.
För några dagar sedan bestämde sig min morgonrock för att facetajma med vår it-snubbe när jag satt på toaletten.
Hur är det ens möjligt?
Tusen apor med tusen appar skulle fan inte kunna få det att hända.
Men min morgonrock kan.
Jag tror att den måste lämnas in för exorcism.
Eller kemtvätt.

Själv ska jag ägna mig åt att förtränga att detta någonsin hänt.

Tack, men nej tack

Det spelar ingen roll hur stressad jag blir.
Det här tänker jag inte prova!

Jag tänker istället ägna helgen åt att ligga i badkaret, läsa böcker, gå promenader och kanske då och då stirra rätt ut i luften.

Men först ska jag skriva saker på rim.
Det är nästan lika läskigt som att ha spindlar i ansiktet.

Ny månad - ny människa

Ni vet hur det är.
Det är höst.

Man tänker att man borde förändra sitt liv till det bättre. Bli en sådan där skön människa med snygg halsduk och effektiva ögonbryn. En sådan som ser frisk ut. Med rosor på kinderna och koll på sin kalender.

Man tänker att man ska börja idag.
Men allt som händer är att man äter en kanelbulle.

Hatar när det händer.