tisdag 31 mars 2020

Jag har inte svultit ihjäl

Jag är bara handlingsförlamad.

Eftersom antalet uppdrag just nu är minimalt finns ju egentligen alla möjligheter att göra en hel massa bra saker hemma. Som att storstäda. Rensa skåp. Sälja prylar på Tradera. Pyssla. Laga kläder. Stryka. Byta gardiner...

Men nä

Det blir liksom inte gjort.

Istället sitter jag liksom och väntar, med en lågintensiv oro i kroppen.

Väldigt opraktiskt faktiskt.

Jag borde verkligen skärpa mig.
Tyvärr är jag väldigt dålig på just det.
Min inre chef (som aldrig varit mycket till arbetsledare) verkar ha blivit permitterad.

Suck!
Nej, nu tittar vi på lite vitsippor istället.
Vänligen fylls av vårkänslor nu!
Hur går det för er?

lördag 28 mars 2020

Hur är det möjligt?

Det är bara två dagar sedan jag fick hem sju påsar med mat.

Hur kan det inte finnas NÅGONTING gott hemma?

Vad fan innehöll de där påsarna egentligen?
Hur kass kan man egentligen vara på att shoppa?
Vitkål? Matolja? Lasagneplattor? Ägg?
Vem vill ha sådant? Jag vill ju ha choklad, chilinötter och wienerbröd.

Jag har faktiskt betalat mina räkningar idag. Och tvättat. Och bakat bröd som åtminstone blev lite ätbart. Massa bra saker ju. Då är man värd att frossa i transfetter.
Jag har inte ens bacon - för det var restnoterat.

Nej, men jag festar väl loss på en halstablett, då.

Jo, jag är medveten om att det finns betydligt större problem i världen, men det minskar inte på något sätt min förmåga att tycka synd om mig själv. Jag är bra på det sättet.

torsdag 26 mars 2020

Drömmar

Lugn, bara lugn. Jag tänker inte berätta vad jag har drömt i natt.

Jag syftar på det paket av orealistiska fantasier som landade i min brevlåda idag.
Fatta vad mycket goda grejer jag kommer att vara i stort sett självförsörjande på lagom till sensommaren.

Eller, alltså. Vad mycket gott jag kommer att bjuda traktens sorkar på i år.
Och de ska ju tydligen också leva.

Men just nu är det flera månader kvar tills jag bittert måste konstatera att mina odlingar mest består av ogräs och insektsangripna fulrötter.

För i år kommer det ju att växa så det knakar.
Och jag kommer att skrida omkring i Lantlivskläder (typ angorakofta och lång kjol) och plocka späda godsaker till kvällens middag, utan att få med mig tolv fästingar, tre tistlar och grannens katt när jag går in. Fåglarna kommer att kvittra och någon har uppfunnit ett myggmedel som faktiskt fungerar.
Vad fint det ska bli.

Vid närmare eftertanke kunde jag lika gärna skrivit om mina nattliga drömmar. De är ungefär lika realistiska. De innehåller fler korridorer bara.

Någon annan som har trevliga planer för sommaren?

onsdag 25 mars 2020

Jag borde inte få hålla på

Jag läste ett inlägg av någon som tyckte att nu när man var hemma så skulle man passa på att ta itu med de där små sakerna man tänkt att man ska fixa "sen". Måla en list, reparera något, sätta upp en lampa etc.

Bra idé, tänkte jag.
FEL, FEL, FEL.

Planen var att lite snabbt limma fast en sådan där liten metallbricka som gör att garderobsdörren går att stänga. Den har stått och glipat i ett år eller två. (Eller tre, vem minns sådant.)
Hur svårt kan det vara?

Uppenbarligen jättesvårt.
När jag var färdig hade jag limmat fast min iPad på strykbrädan och dessutom fått så mycket kontaktlim på fingrarna att min mobil inte känner igen mig.

Jag vill inte bo tillsammans med mig längre.

Men visst gör nästan alla sådana saker titt som tätt? Va? Visst? Berätta gärna. 

tisdag 24 mars 2020

Men blääh

I morse bakade jag kalljästa frallor.
Det borde jag inte ha gjort, för jävlar i min lilla låda vad äckliga de blev. Så pass oätliga att det bara var att slänga dem.
På riktigt.
Små, fula bröd längst ner i en matavfallspåse. Hejdå! Låt oss aldrig ses igen.

Jag ska inte säga vilket recept jag använde, för det var troligtvis inte receptets fel.
Nästan allt jag lagar smakar illa just nu.
Och det är tyvärr inte inbillning. Jag har fått det bekräftat av oberoende källor. Eller snarare en källa som är beroende av att jag lagar och serverar mat varje dag. Och alltså borde vara mån om att hålla sig väl med mig. Inte bita handen som föder en... typ.
Men icke.
"Du, det här var verkligen inget vidare."

Jag får ägna mig åt att läsa böcker istället.
Det gör jag numera på min iPad. Vilket så klart inte alls är samma sak som att läsa en riktig bok på papper, men det funkar. För jag har laddat ner en festlig app som heter Libby.

Med den kan man låna böcker från Göteborgs bibliotek utan att gå dit.
Klart ocharmigt i jämförelse med att ströva runt bland hyllorna, undersöka vad som nyss har blivit återlämnat, spana på vad andra lånar, bläddra i tidningar och småprata med sin vänliga kvartersbibliotikarie - men ändå. Bra grej.

Nu ska jag rimma fläsk.
Något som har möjlighet att bli ett rent grandiost misslyckande.
Nåja, jag har knäckebröd hemma.

måndag 23 mars 2020

Matprat

Äta och läsa böcker. Det är ungefär allt jag ägnar mig åt just nu. När jag inte jobbar då alltså. Men just nu rasar det ju inte direkt in nya jobb, så mycket mat blir det.

Den här listan hittade jag hos Sandra Beijer, som hade lånat den från någon annan. Båda tar jättefina matbilder. Det gör tyvärr inte jag.

Vad kan du inte laga?
Plattfisk. Helt omöjligt. Jag får verkligen ingen ordning på filéerna och dessutom smakar de alldeles för ofta dy. Tycker överlag att platta fiskar ser extra läskiga ut. Fisk ska se ut som makrill. Gärna smaka så också.

Har du köpt på dig något särskilt nu under corona?
Inte egentligen. Men de senaste veckorna har jag försökt köpa lite extra varje gång jag handlat. Någon extra förpackning med krossade tomater, vita bönor i tomatsås och förstås: Frebacos råris. Jag skulle kunna leva på Frebacos råris om det inte vore för risken för arsenikförgiftning.
Kanske skulle man ägna lite tid åt att städa skafferiet nu när man ändå är hemma?
Recept du är sugen på att laga?
Friterade äppelmunkar. Det har jag velat göra i hur många år som helst. Varför jag aldrig gör det är aningen oklart. Kanske för att jag kommer att bli så himla sur om de inte blir fantastiska. Nu kan jag inbilla mig att de skulle bli underbara, fluffiga moln av goodness, när de i verkligheten kanske skulle bli flottiga, degiga klumpar med läckande fyllning. Men vem vet, kanske tar jag mod till mig någon dag. 

Nämn en maträtt du aldrig smakat?
Jag har aldrig ätit ceviche. Och det kommer jag troligtvis aldrig att göra heller om inte någon bjuder mig på det. Tanken att jag själv skulle beställa in limemarinerad fisk när det finns så himla mycket annat som låter godare är orimlig. Men om någon lagade det åt mig så skulle det så klart vara kul att testa. 

En fin film som kretsar kring mat?
Fin och fin, men Chef är ju en mysig bagatell som man blir glad av. Lasse Hallströms 100 steg från Bombay till Paris kan man ju också titta på och bli lite inspirerad till att åtminstone lära sig laga de där fem grundsåserna. Åh nu vet jag. The Lunchbox för tusan. Den är ju fin. (Ha, vilka nya fräscha filmer jag rekommenderar...)

Ingrediens du hatar som du skulle kunna låtsas vara allergisk mot för att slippa?
Ananas. Det går rysningar genom hela kroppen när jag råkar på varm ananas i någon maträtt. 

Favoritingrediens?
Bacon, det är ju självklart. Jag misstänker att 30 procent av mina blogginlägg innehåller ordet bacon.

Det är dags för middag med kompisar. Vad lagar du?
Renskav med enbär, kantareller och lingon. Potatis till.

Mat du inte förstår?
Dumplings. Jag kan ha haft otur med de dumplings jag träffat, men ingen har smakat någonting alls. Helt meningslös föda tills man doppar den i någon form av stark sås. Att de dessutom äts med pinnar gör ju inte saken bättre. Jag är så fruktansvärt kass på att äta med pinnar att det är något av ett handikapp. 
Om jag hade räknat kladdkaka som mat hade den garanterat intagit förstaplatsen här. Jag har aldrig mött en kladdkaka jag gillat. 

lördag 21 mars 2020

Gammalt djungelordspråk

Ingen situation är så illa att den inte blir liiite bättre av en nybakad pepparkaka.

Jag är inte helt hundraprocentigt säker på att jag har läst det i Fantomen, men det borde jag ha gjort. Han kan ju inte bara sprungit omkring och slagit ner skurkar? Han måste väl ha fikat ibland också? Vad är det annars för vits med att finnas till?

Jaha, vad ska man göra nu då?
Jag är så uttråkad att jag funderar på att städa.
Men så illa ska det nog ändå inte bli.

Vad gör ni för något festligt?

fredag 20 mars 2020

Hemförlovad

Jaha.
Då var man hemmajobbare, då.
Igår plockade jag hem datorn och idag var det alltså dags att börja "jobba hemifrån".

Jag började klockan 9 i morse.
Nu är jag seriöst uttråkad.
Och då har jag ändå hunnit baka ett bröd också.

Så... jag tar väl helg nu.
Det här kommer nog att bli intressant.

Avskyr när tillvaron är intressant.

torsdag 19 mars 2020

Något av en ledtråd

När det krävs tre försök innan man får på sig trosorna åt rätt håll på morgonen kan man nästan ge sig på att resten av dagen inte kommer att bli någon total succé.

Så, får man gå och lägga sig snart?

tisdag 3 mars 2020

Det här måste ju vara ok 2020

Jag läste nyss en lista över saker det var dags att sluta inreda med under 2020. Trender som blivit så vanliga att de bara är tröttsamma, tydligen.

Grått ton i ton.
Lampor med gloria.
Matbordsstolar i sammet med metallben.
Sänghimmel.

Jag känner mig rätt säker på att jag inte har något av detta. Det tycker jag att jag borde kommit ihåg.

Och eftersom det inte stod något om plastpåsar så väljer jag att tro att sådana är helt rätt som inredningsdetaljer 2020.

Denna lösning för att slippa få kall vind direkt in i rummet under tiden jag fixar ute nya delar till kaminen är ju så tjusig att jag nästan är ledsen att jag inte har instagram.

Nästan, sa jag.

torsdag 20 februari 2020

Bra grejer

Jag är antagligen inte sist i Sverige med att läsa Klubben av Matilda Gustavsson, även om det känns så. Den var i alla fall precis så bra som alla har sagt.
Läs, för tusan!

Företagsbio kan vara min och kollegans allra bästa idé. Klart att vi ska gå på bio på arbetstid! Varför ska man ha företag om man inte gör roliga saker? Då kan man ju lika gärna vara anställd.
Igår såg vi Parasit tillsammans med ett gäng pensionärer (det är ungefär bara vi och den gruppen som går på bio på dagtid på vardagar).

Normalt brukar både vi och pensionärerna vara relativt disciplinerade och varken prassla eller prata i onödan. Det var vi inte nu. Varken vi eller resten av publiken kunde hålla tyst. Jag tror att alla skrek till, mumlade, vände bort blicken eller bara sa neeej högt och ljudligt någon gång under filmen.
Älskade det!
Även om jag verkligen inte kunde titta hela tiden. För jag har uppenbarligen blivit lite mesig med åren.

När jag tänker efter har jag faktiskt varit på en utställning den senaste veckan också. Den handlade om kläder och visades på Göteborgs Stadsmuseum. 20-talsklänningarna och baddräkterna från förra sekelskiftet var bäst.

Vad är detta?
Har jag blivit en kulturtant?
Va fint!

onsdag 19 februari 2020

Saker som pågår i min hjärna

Jag: nu ska jag verkligen ta tag i min stil och skaffa lite kläder av klassiskt snitt.
Också jag: åååh, blommiga gummistövlar och snickarbyxor. (Klickar på köp)

Jag: den här baconkonsumtionen är inte rimlig, jag måste börja äta mer vegetariskt.
Också jag: köper en halv gris.

Jag har faktiskt en hel del ganska vettiga åsikter.
Himla synd att jag inte lyssnar på mig, bara.

lördag 15 februari 2020

Ok, jag har en synsk läsare

”Den ligger under madrassen” skrev I will.
Nädu, där ligger minsann Donatorn av Harlan Corben, tänkte jag för jag hade minsann redan kollat under bäddmadrassen en gång. Där ligger den för övrigt kvar ifall jag skulle känna för att läsa vidare i den någon kväll.

Men hon lät ju väldigt bestämd.
Så jag kollade väl en gång till då. Om inte annat än för att bevisa att det minsann inte räcker med att vara bestämd för att rätt.
Och så fanns den där! Inkilad längs med sänggaveln.

Jag är så imponerad att man skulle kunna välta mig med ett bibliotekskvitto.

fredag 14 februari 2020

Någon som är lite synsk, möjligtvis?

Jag har tappat bort en biblioteksbok.
Jag vet att den är någonstans i lägenheten, för jag har inte burit med mig den i väskan. Men nu är den spårlöst försvunnen.
Om inte ufon eller Joe Labero ligger bakom försvinnandet måste den rimligtvis vara möjlig att hitta.
Är det någon som känner sig lite medial eller aningen synsk?
Eller har en begåvad gissning?

Jag har letat säkert 15 minuter och börjar bli irriterad alternativt i behov av foliehatt. (Joe Labero ska flytta hem till Sverige har jag läst. Det kan finnas ett samband.)

Det är för övrigt Jack of spades av Joyce Carol Oates som har försvunnit om det hjälper. Den var inget vidare, vilket så klart skulle göra det extra bittert att behöva betala för den.

torsdag 6 februari 2020

Det är inte mitt fel

Det råder tydligen baconbrist i Sverige.
Jag vet inte när jag blev så oroad av en nyhet senast.

Men jag är säker på att det inte är mitt fel.
(Kollar kylskåpet)
Ok. Inte bara mitt fel i alla fall.

söndag 26 januari 2020

Nykomling i fönstret

Jag har köpt en begonia.
Ångrar mig redan.
Det tog två dygn innan den började sloka. Nu ser den snart ut som en ledsen rosésallad.
Men den var ju snygg några timmar.

Någon som vågar sig på en gissning om hur länge den kommer att överleva?
Två veckor, tre?

Tips på idiotsäkra krukväxter mottages tacksamt.


måndag 20 januari 2020

Men den leeeever ju

Min mamma hade väldigt svårt att slänga krukväxter som fortfarande visade något tecken på liv.
Jag vågar inte lova att det är sant, men vi kan ha haft norra Europas fulaste samling av gröna växter. Tänk: brun knotig pinne med ett enda blad högst upp, 10 år gammal julstjärna som bara hade blad i ytterkanterna, illvilliga kaktusar som välte på en när man försökte vattna dem och liknande.

Och nu har jag upptäckt att jag är likadan.

Den här, vad det nu kan vara för något, kommer aldrig att bli snygg.
Den har troligtvis aldrig varit det heller.
Men kan jag slänga den?

Kan någon vara vänlig och säga åt mig på skarpen?

fredag 17 januari 2020

Dagens irritationsmoment

Men! Jag städade ju undan julen för flera veckor sedan.
Varför hittar jag då den här fulingen stående i vardagsrummet? Är jag selektivt blind eller? Jag måste ju gått förbi den hur många gånger som helst.
Nu måste jag ju gå upp på vinden en gång till, eller ha denna minimalistiska julgran framme resten av året.

Och det vore ju synd. För det är faktiskt min favorit bland julpyntet. Den är så ful att den är fin och jag blir alldeles glad varje december när jag hittar den i julpåsen. Resten av året tycks jag ägna åt att förtränga att jag har den, för jag blir lika glatt överraskad varje år.
Det skulle ju vara dumt att förvägra mig själv detta lilla glädjeämne.

Jaha. Vinden it is.

onsdag 15 januari 2020

Tungt, så tungt

För några veckor sedan slängde jag min teflonpanna (eller vad det nu är för slags material i sådana där non stick-pannor nu för tiden. Orka hålla sig uppdaterad på sådant!) vilket antagligen var något jag borde ha gjort för länge sedan. Flakes av stekpannebeläggning i maten är inte helt nyttigt, va?

Nå, den åkte i alla fall ut. Och även om de inte kostar mycket så har jag börjat tröttna på stekpannor som bara håller i några år.
What would Greta do?
Hade hon köpt en ny stekpanna för 299 kronor på ICA eller hade hon plockat fram sin gamla gjutjärnspanna från 90-talet?
Hmm... vid närmare eftertanke... kanske hon inte har så värst många sådana.

Men det hade jag.

Och den var uppenbarligen lite tjurig över att ha fått stå ensam i ett skåp i mer än 10 år, för i början brände den allt. ALLT!
Jag kan ha lagat vidbränt vatten.
Men det problemet gick över när den väl vande sig vid att användas igen.

MEN, den är ju så satans tung.
Det är bara med yttersta svårighet jag kan lyfta den med vänster hand och när jag ska hälla över saker från stekpannan ner i en kastrull eller så hamnar ungefär hälften utanför. Vilket har medfört orimligt mycket avtorkande, skrubbande och skurande. Ska det vara så?

Jag kommer att behöva styrketräna för att kunna laga mat.
Vem behöver ett gym, när man har en Skeppshult på 15 kilo? Eller 12 kilo kanske, eller låt mig bara konstatera att den väger helt orimligt mycket.
Kan den vara gjord av tungsten?
Nej tydligen inte. Tungsten, även kallat Volfram, var inte så vanligt. Halten i jordskorpan var bara 1 gram per ton. Då gissar jag väl att de inte har brytt sig om att skrapa ihop tillräckligt för att göra en astung stekpanna av det, bara för att retas. Det verkar onödigt.

Ok, jag är väl klen då.
Jaha, nu blev det dålig stämning här.
Jag tänker muntra upp mig med en chokladcroissant.
Ni andra kan ägna er åt fri lek.

onsdag 8 januari 2020

Mjukstart

Jag har börjat jobba igen.
Igår öppnade jag fyra kuvert och ritade en kyckling.
Idag har jag bytt färg på kycklingen och letat reda på en leverantörsfaktura.
Imorgon blir det halvdag.

Tja, jag lär ju inte att bli en sådan som ligger på min dödsbädd och ångrar att jag jobbat för mycket, i alla fall.

lördag 4 januari 2020

Det börjar bra

Jag har hittills tillbringat 70 procent av min vakna tid detta år iförd morgonrock.
Skulle kunna vänja mig vid det.

Nej, jag är inte sjuk eller nåt. Bara lat.

Men nästa vecka blir det andra bullar. Då ska jag både gå till jobbet och klippa mig.
Två grejer!
Herregud, jag blir stressad bara av att tänka på det.
Jag måste nog vila lite nu.