Vegetarisk torsdag

Eller alltså, idag åt jag äppelpaj till middag.

För att jag är så himla trött på att laga mat just nu. Eventuellt kan jag ha ätit lite för mycket, för nu känns det som om jag bara vill äta vispad luft under några dagar. Med utspätt vatten till.

Eller kanske ett par skivor kalvkorv. Det smakar så lite att det i stort sett är som att äta ingenting. Vilket känns ungefär lika meningsfullt som allt annat jag håller på med nu för tiden.

Sade hon bittert.

Men imorgon. Då minsann ska jag ha en positiv dag där jag ser allt från den ljusa sidan. Det har jag nämligen fått som en utmaning av min bästa vän. Antagligen för att hon tyckte att störta sveriges monarki verkade för enkelt.

Så. Det här blir nog kul.

Meningslösa funderingar om helt oviktiga saker

Hur gammal måste man vara för att komma ihåg Bayonneskinka? Inte den äkta namnskyddade franska varianten, alltså. Utan det där som kallades Bayonne förr i tiden, men inte hade den minsta likhet med lufttorkad skinka. Men som man ändå trodde var lite fint för att man inte visste bättre. Är det någon mer som minns det pålägget?

Jag blir mer och mer förundrad över att man brytt sig om att göra en nyinspelning av I vår herres hage. Vad skulle det vara bra för? Nyinspelningen tillför inget utom möjligtvis bättre bildkvalitet. Och nye Tristan har inte alls samma charm som den tidigare. Om den här killen varit med i Harry Potter så hade han garanterat hört till Slytherin och varit kompis med Malfoy. (Okej, det här kan bita mig i rumpan eftersom jag är rätt ansiktsblind - han kanske spelar en jättemysig kille i Harry Potter?)

Trots flera dagars funderande har jag inte lyckats bestämma mig för om jag tycker att den här belysningen är mysig eller fruktansvärt kitschig.

Ja, jag har haft lite för mycket tid att tänka den senaste tiden. Men det har väl alla?

Jaha ja

Nu är det jul igen. Och jag har skaffat en adventskalender för första gången sedan mammutarna traskade omkring och käkade... gräs? Åt mammutar gräs? Jag kan uppenbarligen för lite om dessa håriga elefantsläktingar.

Första luckan innehöll en bild på bajs. 

Det känns rimligt. 

För det är ungefär så det här året känns. 

Nu är det krig!

Nu har det hänt igen.

Min dammsugarslang har blivit uppäten av möss. 

Nej, så klart inte i stan. Där finns det visserligen orimligt mycket dammråttor, men hittills har jag inte sett några möss. Som tur är. Men på landet... invasion. Och det enda de verkar äta är dammsugarslangar och toalettpapper. Det här måste stoppas! Jag har inte råd att hålla på att köpa nya dammsugarslangar stup i kvarten.

Nu blir det gift, fällor, saker som väsnas och om inget annat hjälper tänker jag kidnappa grannens katt. 

Till slut...

För två år sedan beklagade jag mig över vårt jävla tjuvsamhälle. Mest för att ingen verkade vilja stjäla min fula cykelhjälm.

Men nu har det hänt. Plötsligt.

Tyvärr var det inte bara hjälmen som försvann. Cykeln var precis lika borta. Och det var ju lite trist. Den hade jag kunnat tänka mig att behålla.

Så. Ny cykel skulle alltså inhandlas. Och bråttom var det. Vilket jag anser vara den enda rimliga förklaringen till att jag drabbades av en sekunds tveksamt omdöme. 

"Är det inte lite trist med en svart cykel" frågade jag mig själv.

"Jo, det finns ju en massa andra festliga färger" svarade tydligen en liten outforskad del av min hjärna. 

Så, nu cyklar jag omkring på en babyblå cykel iförd en ÄNNU fulare hjälm. Som ett rullande tivoli.

Jag borde verkligen veta bättre än att lyssna på mig själv.

Things that make me go: ööööh va?"

Det finns ganska mycket tomma lokaler i innerstan där jag jobbar. Den ena butiken efter den andra packar ihop och slår igen. Eftersom jag är ungefär lika intresserad av shopping som av att lära mig integralkalkyler så är det inget som gör mig direkt upprörd personligen.

Men.

När det öppnar nya ställen som verkar ännu mer orimliga än integralkalkyler så blir jag lite nervös.

Det är så så SÅ rosa

Om jag har fattat grejen rätt så ska man betala 299 kronor för att få gå in där och ta selfies bland en massa färglada saker av plast. Man kan tydligen klä ut sig i pastellfärgad tyll och färgglada peruker också. Kanska kan man även äta glass. Just det sista kan jag visserligen sympatisera med. Men resten?

När blev sådant normalt?

Det känns som om jag råkat somna och nu plötsligt vaknat 10 år senare. Som en lätt svullen Rip van Winkle. Och den referensen gjorde ju inte saken bättre. Jag har förlorat kontakten med nutiden!

Jag har inte känt mig så gammal sedan en expedit på NK trodde att jag var min kollegas mamma.

Grym filmidé

 Eller, jag har kanske inte riktigt hela storyn klar för mig. Men jag har en svinbra titel.

Sover med kylklampar

Based on a true story. 

Är det nån som har numret till Kevin Costner?

Bara för att bevisa min tes

Snigel (som har kommenterat, inte någon slemmig trädgårdsmarodör) gillar inte persilja.

Det gör inte jag heller så där värst.

Så gissa hur den växer...?

Snart lika stor som en rhododendron.

Bilden är från förra veckan. Sedan dess har den blivit ungefär dubbelt så stor. Vilket kanske är rimligt eftersom jag aldrig vill ha persilja till något.

Jag kan uppenbarligen bara odla äckliga saker. 

Synd ändå.

Bra för självförtroendet

När salladslöken växer två mm i veckan och kräver motljus för att ens kunna upptäckas och bara 18 av 300 morotsfrön har grott, då är det himla skönt att ha en växt som man kan lita på.

Sqashen levererar! Som vanligt. Den såddes samtidigt med salladslöken men har meterlånga blad och har redan börjat producera grönsaker. Åt den första i en sallad igår.

Synd att de inte är så himla goda, bara.

Kålrötterna växer också bra faktiskt. Så klart. De är ju också bara lagom goda.

Om jag vill bli en lyckad odlare ska jag alltså satsa på äckliga grönsaker?

En egen avokadoodling?

Aubergine?

Kan det vara ett framgångsrecept?

Vilka grönsaker gillar ni inte? Har ni några tips?

Världens mesigaste krämpa

Hur har jag burit mig åt för att få en fotvårta när jag knappt varit utanför mitt hem de senaste fyra månaderna? Och absolut inte barfota.

Ett mysterium! Av den helt spännande sorten, tyvärr. Jag lär inte bli Sveriges nästa deckardrottning av att nysta upp denna gåta.

Mitt i trampdynan sitter den dessutom så att det gör ont varje steg jag tar. Inte tillräckligt ont för att jag ska halta, utan bara precis tillräckligt för att vara irriterande. Som om jag trampade på en väldigt, väldigt liten sticka.

Så himla mesigt!

Inte ens jag kan tycka synd om mig för en löjlig grej.

Och då är jag ändå proffs på just detta.

Bah. Jag antar att jag får sitta och vara sur för att det regnar istället.

Det är accepterat va?

Lagom smart

Tre stycken nektariner. Det var vad jag trodde att jag beställde. För en nektarin eller två kan ju vara gott.

Jomen.

Himla synd att jag tydligen klickade i 3 kilo.

Jag har ätit två och börjar redan bli trött på dem.

Så vad kan man göra för gott av nektariner då?

Några tips?

Jag och nektarinerna befinner oss för tillfället på torpet med mycket begränsade resurser i form av köksredskap. Här finns inte ens elvisp, så smoothies och liknande coola saker går bort.

Känner ni igen den här?

Det går ju så där med mina växter.  

Dessa sorgliga blad såg ut så här i januari.

Det är nog tur att jag inte försökt mig på att bli självförsörjande, för mina odlingar är ungefär lika framgångsrika som mina försök att få krukväxter att överleva.

Den här lille stackaren har väl blivit stekt. 

Inte ens blomsterflugorna är intresserade av den.

Det är illa va?

Det är väl en naturlag

Att allt ska strula till sig fullständigt dagarna innan man går på semester, alltså.

I år är det värre än någonsin.

Så klart att storkunden beställer en kampanj sista veckan före semestern. 

Men visst, det är klart att vi fixar. Att gå in och jobba någon dag i början av semestern är inget problem.

Så klart att papper från banken inte dyker upp med posten just den här veckan, så att vi inte kan skicka in bokföringen till redovisningsfirman.

Så klart att min kollega glömmer skriva på viktiga papper som ska scannas och skickas.

Så klart att det kommer en enkät från SCB som enligt lag måste fyllas i precis nu.

Så klart att bankID ligger nere när jag ska gå in och fixa grejer som måste göras från kontoret.

Så klart att ett lösenord plötsligt inte fungerar.

Så klart att huset helt plötsligt inte har någon uppkoppling när jag kommer hem.

Så klart att detta händer när man har noll ork kvar och bara vill vara ledig!

Så klart att det är 100 grader varmt så att man svettas som en gris genom alla dessa nedrigheter.

Jag avskyr naturlagar.

Jag skulle kunna skriva om hur dåligt jag kommer överens med tyngdlagen också. Men vi sparar det till en annan dag.

Men glad midsommar ändå.

20 trista svar

Som vanligt känns det orimligt trögt att blogga när man inte gjort det på ett tag.

Varför skulle man, liksom?

Men å andra sidan, varför inte? Det är ju inte så att jag har något viktigare för mig. Den där luften klarar sig nog en stund även om jag inte stirrar på den.

Jag börjar med en lista. Sådana brukar vara lätta. Den här har jag sett lite överallt den senaste veckan.

Hur lång är du?

175 centimeter. Alldeles för många för att jag någonsin skulle lära mig att gå i skor med klackar. Vilket ju är lite synd ändå. Ännu mer synd är det förstås att jag slösade bort så oändligt mycket tid på att tycka att jag var för lång när jag var yngre. Det hjälpte ju inte ett dugg.

Skostorlek?

Nästan alltid 39 nu för tiden. Jag har svaga minnesbilder av att jag väldigt gärna ville tro att jag hade storlek 37 när jag var i tjugoårsåldern. Jag har också starka minnen av nageltrång.  

Vad köpte du senast?

Ett par solglasögon på en bensinmack. De ser ut att komma från en bensinmack. Verkligen. Men nöden har ingen lag. Och de har i alla fall bättre glas än mina 40-kronors från Ullared som jag köpte för att ha i håret när min utväxt var i en olycklig längd.

Snurrar du spagettin eller skär du?

Snurrar. Och skvätter troligtvis tomatsås på mig själv. Egentligen borde jag äta i våtdräkt så att jag bara kunde spola av mig själv efteråt. Men det skulle nog bli svettigt.

Vad står det i det senaste meddelandet du skickade?

"Är du säker på att det verkligen är tomater." Till min kompis vars tomatplantor fortfarande, flera månader efter sådd, vägrar att bli högre än 12 millimeter. Några smarta tips hade jag tyvärr inte att dela med mig av.  Jag har egna problem. Som att bara 9 av cirka 300 morotsfrön verkar ha grott. Ska det vara på det viset? Nej, det ska det så klart inte.

Är du morgontrött?

Något alldeles fruktansvärt. Nu för tiden vaknar jag visserligen orimligt tidigt, men jag är inte pigg. Istället såsar jag omkring i halvdvala i flera timmar innan hjärnan skakar igång. Under denna tid vill jag inte prata med någon. Det vill jag inte alltid senare heller, men på morgonen kan jag vara extra svår att kommunicera med. Det blir gärna läten istället för ord. 

Är du romantisk?

Hahaha, herregud nej. Jag har väldigt svårt för storslagna gester och allt som har något slags romantikstämpel. Jag blir bara pinsamt berörd. Och misstänksam. Alltför intensiv uppvaktning skulle garanterat få mig att tro att personen är en psykopat. 

Har du söndagsångest?

Betydligt mer sällan nu än tidigare. Men visst händer det. Nu beror den dock för det mesta på något speciellt. Som att jag ska på möte eller göra en presentation av något. Men fredagslängtan har jag däremot alltid. Jag föredrar att vara ledig framför att jobba. 

Vad har du för något väckningsalarm?

Ett avskyvärt ljud som var förprogrammerat i min iPhone. Jag har aldrig brytt mig om att ändra. För även om änglar satt och spelade harpa för att väcka mig skulle jag ändå avsky det. Jag är som sagt ingen morgonmänniska. Jag tror att jag vaknat på gott humör fyra gånger i mitt liv.

Har du någonsin varit kär i någon utan att tala om det?

Ja, fram tills jag var sexton år var det min fabriksinställning. Jag var raka motsatsen till ett frimodigt barn.

Är du rädd för förhållanden?

Nej. Jag är rädd för spindlar. 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Absolut inte. Det måste ju vara en mental störning. Hur skulle man kunna bli kär på det viset? Om man inte är psykopat alltså. 

Favoritläsk? 

Jag är inte speciellt förtjust i läsk. Men ett glas kall coca cola med en citronskiva en riktigt varm dag smakar som utlandssemestrarna gjorde när man var liten. Det har något ändå.

Hur uppvaktar man dig?

Med största försiktighet om man inte vill bli stämplad som psykopat. Fast man kommer väldigt långt med humor. Humor är den mest attraktiva egenskap jag vet.

Absolut inte din smak på killar?

Säljartyper. Övervintrade hårdrockare. Män med stor entusiasm för motorfordon.

En bok du vill läsa?

Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russel. Har precis lånat den på Libby. Tror att den kan vara bra.

Vilken buss åker du oftast?

Nu är jag ju göteborgare och bor hyfsat centralt så jag åker mest spårvagn. Ettan är nog den vagn jag åkt mest i mitt liv. 

Fest eller hemmakväll?

Eftersom jag tycker att fester bara är aningen mindre skrämmande än spindlar och psykopater så väljer jag hemmakväll, tack.

Favoritglass?

Lejonet & Björnens malagarussin blandat med italiensk choklad. Tyvärr utgick malagarussin ur sortimentet för ca 15 år sedan och sedan dess har min relation till glass varit rätt sval. Jag är i stort sett aldrig sugen på glass.

Nämn tre saker på din att-göra-i-livet-lista?

Har jag en sådan? Undrar var jag lagt den? På de flesta av mina listor står det saker som ring läkaren, gå till apoteket, lingonsylt och skriv om ingressen. Mer långtgående planer än så har jag inte. Men visst, jag skulle gärna vilja prova westernridning, se norrsken och resa någonstans med min bästa kompis.

Vet inte om jag ska vara glad eller rädd

Nu har jag "jobbat hemifrån" i två månader.
Jag är dessutom permitterad, så det blir verkligen inte många knop gjorda.

Jag ska inte ljuga. På vissa sätt är det skönt. Men nu börjar jag undra om det kan finnas oönskade biverkningar.

Jag chattade nyss med min bästa vän. Både hon och jag har upptäckt att vi går omkring och är rätt spända under ytan just nu. Så där att även små irritationsmoment får oss att vilja slå sönder saker.
Hon påpekade att det var orimligt barnsligt med tanke på att vi skulle fylla 56 i år.

WHAT?

Jag har inte direkt tänkt på hur gammal jag är på ett tag. Men jag var rätt säker på att jag skulle fylla 54. Hoppsan Kerstin! Där ser man.

Dålig sak med detta:
Vad händer med min hjärna egentligen? Håller den på att packa ihop och stänga av? Har den gått ner i viloläge?

Bra sak med detta:
Två år mindre kvar till pensionen!
Wiiihooo!
Hur jag nu ska kunna leva på den?
Men det väljer jag att förtränga för ögonblicket. Det löser sig säkert. En lottovinst bara, så...
Tiddeli-fucking-pom.

När man har fått nog

När man tycker att det är skönt att ha tvättid eftersom man kommer ut ur lägenheten en stund är det dags att fundera. När hjärnan dessutom börjar hitta på skräcknoveller utifrån hur torktumlarluddet ser ut, kanske det är dags att se till att sysselsätta sig lite mer.

Medge att den ser direkt ond ut!

Kanske har jag varit hemma lite för länge?
Tror det.
Nu packar jag bilen och drar till landet. 10.000 kvadratmeter sly, ett trädgårdsland fullt av ogräs, och ett trasigt växthus fullt av sork borde kunna hålla mig sysselsatt en stund.

Något av en ledtråd

När man börjar baka hjärtformade kanelbullar, då är det ett tecken på att man har för mycket fritid, va?

Så uppenbart uttråkad

Smakar precis som vanliga bullar, så klart.

I kväll ska jag laga potatisgratäng. Risken finns att jag gör den i form av Vita huset. Eller som en liten ponny.

Visst hade det varit vettigare att städa, men tyvärr verkar jag aldrig bli riktigt så uttråkad
Synd.

Har ni gjort något meningsfullt?

Gott & blandat

Eller, gott och gott... Det är väl mest en massa osorterat skräp som min hjärna ägnat sig åt sedan sist.

Veckans besvikelse
Någon har hållit på och renoverat en butikslokal i vårt hus de senaste månaderna. Äntligen skulle det komma något nytt. Och det kunde ju inte bli tråkigare än geologiska mätinstrument som det förra företaget sysslade med. Kanske skulle det flytta in ett baconrökeri? En outlet för wienerbröd? Ett hundvalpsdagis?
Ok, det kanske inte var helt realistiskt. Men man måste ju få drömma.
HAHAHA
Ett jävla ställe som erbjuder traditionell thaimassage.
Tack för ingenting.

Vilket leder mig till
Veckans lista (hittad på twitter)
Fem saker de flesta gillar men inte jag
1. Massage
2. Parmesanost
3. Seinfeld
4. Värmeböljor
5. Rödvin

Nåja, allt är inte elände.
Veckans "det hade jag inte en aning om"
Eftersom jag redan har läst alla schampoflaskor och mjölkpaket satt jag tidigare idag och läste på en tub med Kavli mjukost.
Där stod något om att deras överskott går till välgörenhet.
Jomen säkert, tänkte jag. Hur många ören då?
Men tydligen ägs Kavlikoncernen av en stiftelse som delar ut allt överskott, som inte återinvesteras i företaget, till välgörande ändamål. För det har Knut Kavli bestämt. Fint bestämt av Knut måste jag säga.
Visste ni det?
Jag hade ingen aning. Jag gillar inte mjukost något vidare, men nu känner jag faktiskt att jag nästan vill köpa en extra tub.

Jaha, vad har ni haft för er sedan sist?
Lärt er något nytt?
Googlat fram något intressant?

Man skulle kunna tro att jag har skärpt mig

Idag är jag minsann både nyduschad och påklädd.

Tyvärr beror det mest på att jag välte ut en kopp kaffe över min morgonrock.

Men det känns ändå som ett framsteg.

Man ska inte ha för höga krav på sig själv i kristider. Det har jag läst på flera ställen. Och eftersom det stämmer med min egen uppfattning, så bedömer jag naturligtvis dessa källor som fullständigt trovärdiga.

Har ni gjort något duktigt idag?

Visst ja, det är väl påskafton idag va?
GLAD PÅSK!

Stilla veckan

Så här såg det ut när jag var i stan senast.

Ungefär likadant känns det inuti mitt huvud just nu.
Det är liksom stiltje.

Igår tänkte jag att "imorgon är det jag som skärper mig."
Och nu är det imorgon och jag sitter fortfarande i morgonrock och har gjort ungefär ingenting hittills.
Så, noll skärpning, alltså.

Men jag har lärt mig att detta är stilla veckan.
Det lärde jag mig igår när jag googlade mig till lite kunskap om dymmelonsdagen. Var det något jag borde äta, kanske? Friterad dymmel med vaniljsås? Kokt dymmel med senapssås? Just nu är jag öppen för det mesta i matväg.
Men så var det inte. Dymlar var tydligen träkläppar som man ersatte de vanliga metallkläpparna i kyrkklockorna med, för att ge dem en mer dov och dämpad klang. För nu ska man påminnas om att det är stilla veckan och att långfredagen är i antågande.

Där ser man.
Nåja, dymmel lät ju inte direkt jättegott ändå.

Ja, jag googlar orimligt mycket saker just nu. Men vad ska man annars göra?
(Jo, jag vet. Städa, röja skåp, putsa fönster, laga kläder, putsa skor, rensa vindsförrådet, sortera sina kryddor, fixa gamla surdegar, sätta ny surdeg... Glöm att jag frågade.)

Nä, men man kanske skulle klä på sig.

Sådant man gör

Jag måste tyvärr konstatera att jag inte hanterar den här krisen så där jättebra. Igår kan jag ha fått (ok, jag fick faktiskt) ett direkt löjligt vredesutbrott på en dåligt fungerande ljudbokstjänst. Tänk: hoppa jämfota, stampa i golvet, svära och vifta okontrollerat med armarna. Det var bara med en riktig kraftansträngning jag lyckades låta bli att slänga paddan i väggen. Sådant trodde jag verkligen att jag hade slutat med strax efter tonåren.
Men tydligen inte.

Jag ägnar också orimligt mycket tid åt följande:

Att oroa mig för den här blommans hälsotillstånd

Har du fått pest? Är du torr? Står du för mörkt? För ljust?

Att tycka osorterade saker om deltagarna i Robinson
Värdig vinnare? Haha. Fortfarande? Efter så här många säsonger borde väl fler ha förstått att social kompetens slår muskler varje gång. Men nej. Det finns alltid ett gäng kralliga killar som tror att de andra bara är ovärdig utfyllnad.
Raymond som ledarskapscoach? Haha. Ooookaj. Känns rimligt.

Att inte städa och fixa hemma
Jag har hur mycket tid som helst. Alltså gör jag precis ingenting. Det var ju synd!

Att stirra på min skärm
Jag har fortfarande lite jobb att göra. Och det går ju... sådär kan vi väl säga, för att uttrycka oss diplomatiskt. Men jag sitter verkligen länge på min kontorsstol. Det gör jag.

Hur är det med er? Är ni rasande effektiva och på strålande humör?
Vill jag ens veta?

Jag har inte svultit ihjäl

Jag är bara handlingsförlamad.

Eftersom antalet uppdrag just nu är minimalt finns ju egentligen alla möjligheter att göra en hel massa bra saker hemma. Som att storstäda. Rensa skåp. Sälja prylar på Tradera. Pyssla. Laga kläder. Stryka. Byta gardiner...

Men nä

Det blir liksom inte gjort.

Istället sitter jag liksom och väntar, med en lågintensiv oro i kroppen.

Väldigt opraktiskt faktiskt.

Jag borde verkligen skärpa mig.
Tyvärr är jag väldigt dålig på just det.
Min inre chef (som aldrig varit mycket till arbetsledare) verkar ha blivit permitterad.

Suck!
Nej, nu tittar vi på lite vitsippor istället.

Vänligen fylls av vårkänslor nu!

Hur går det för er?

Hur är det möjligt?

Det är bara två dagar sedan jag fick hem sju påsar med mat.

Hur kan det inte finnas NÅGONTING gott hemma?

Vad fan innehöll de där påsarna egentligen?

Hur kass kan man egentligen vara på att shoppa?
Vitkål? Matolja? Lasagneplattor? Ägg?
Vem vill ha sådant? Jag vill ju ha choklad, chilinötter och wienerbröd.

Jag har faktiskt betalat mina räkningar idag. Och tvättat. Och bakat bröd som åtminstone blev lite ätbart. Massa bra saker ju. Då är man värd att frossa i transfetter.
Jag har inte ens bacon - för det var restnoterat.

Nej, men jag festar väl loss på en halstablett, då.

Jo, jag är medveten om att det finns betydligt större problem i världen, men det minskar inte på något sätt min förmåga att tycka synd om mig själv. Jag är bra på det sättet.

Drömmar

Lugn, bara lugn. Jag tänker inte berätta vad jag har drömt i natt.

Jag syftar på det paket av orealistiska fantasier som landade i min brevlåda idag.

Fatta vad mycket goda grejer jag kommer att vara i stort sett självförsörjande på lagom till sensommaren.

Eller, alltså. Vad mycket gott jag kommer att bjuda traktens sorkar på i år.
Och de ska ju tydligen också leva.

Men just nu är det flera månader kvar tills jag bittert måste konstatera att mina odlingar mest består av ogräs och insektsangripna fulrötter.

För i år kommer det ju att växa så det knakar.
Och jag kommer att skrida omkring i Lantlivskläder (typ angorakofta och lång kjol) och plocka späda godsaker till kvällens middag, utan att få med mig tolv fästingar, tre tistlar och grannens katt när jag går in. Fåglarna kommer att kvittra och någon har uppfunnit ett myggmedel som faktiskt fungerar.
Vad fint det ska bli.

Vid närmare eftertanke kunde jag lika gärna skrivit om mina nattliga drömmar. De är ungefär lika realistiska. De innehåller fler korridorer bara.

Någon annan som har trevliga planer för sommaren?

Jag borde inte få hålla på

Jag läste ett inlägg av någon som tyckte att nu när man var hemma så skulle man passa på att ta itu med de där små sakerna man tänkt att man ska fixa "sen". Måla en list, reparera något, sätta upp en lampa etc.

Bra idé, tänkte jag.
FEL, FEL, FEL.

Planen var att lite snabbt limma fast en sådan där liten metallbricka som gör att garderobsdörren går att stänga. Den har stått och glipat i ett år eller två. (Eller tre, vem minns sådant.)
Hur svårt kan det vara?

Uppenbarligen jättesvårt.
När jag var färdig hade jag limmat fast min iPad på strykbrädan och dessutom fått så mycket kontaktlim på fingrarna att min mobil inte känner igen mig.

Jag vill inte bo tillsammans med mig längre.

Men visst gör nästan alla sådana saker titt som tätt? Va? Visst? Berätta gärna. 

Men blääh

I morse bakade jag kalljästa frallor.
Det borde jag inte ha gjort, för jävlar i min lilla låda vad äckliga de blev. Så pass oätliga att det bara var att slänga dem.
På riktigt.

Små, fula bröd längst ner i en matavfallspåse. Hejdå! Låt oss aldrig ses igen.

Jag ska inte säga vilket recept jag använde, för det var troligtvis inte receptets fel.
Nästan allt jag lagar smakar illa just nu.
Och det är tyvärr inte inbillning. Jag har fått det bekräftat av oberoende källor. Eller snarare en källa som är beroende av att jag lagar och serverar mat varje dag. Och alltså borde vara mån om att hålla sig väl med mig. Inte bita handen som föder en... typ.
Men icke.
"Du, det här var verkligen inget vidare."

Jag får ägna mig åt att läsa böcker istället.
Det gör jag numera på min iPad. Vilket så klart inte alls är samma sak som att läsa en riktig bok på papper, men det funkar. För jag har laddat ner en festlig app som heter Libby.

Med den kan man låna böcker från Göteborgs bibliotek utan att gå dit.
Klart ocharmigt i jämförelse med att ströva runt bland hyllorna, undersöka vad som nyss har blivit återlämnat, spana på vad andra lånar, bläddra i tidningar och småprata med sin vänliga kvartersbibliotikarie - men ändå. Bra grej.

Nu ska jag rimma fläsk.
Något som har möjlighet att bli ett rent grandiost misslyckande.
Nåja, jag har knäckebröd hemma.

Matprat

Äta och läsa böcker. Det är ungefär allt jag ägnar mig åt just nu. När jag inte jobbar då alltså. Men just nu rasar det ju inte direkt in nya jobb, så mycket mat blir det.

Den här listan hittade jag hos Sandra Beijer, som hade lånat den från någon annan. Båda tar jättefina matbilder. Det gör tyvärr inte jag.

Vad kan du inte laga?
Plattfisk. Helt omöjligt. Jag får verkligen ingen ordning på filéerna och dessutom smakar de alldeles för ofta dy. Tycker överlag att platta fiskar ser extra läskiga ut. Fisk ska se ut som makrill. Gärna smaka så också.

Har du köpt på dig något särskilt nu under corona?
Inte egentligen. Men de senaste veckorna har jag försökt köpa lite extra varje gång jag handlat. Någon extra förpackning med krossade tomater, vita bönor i tomatsås och förstås: Frebacos råris. Jag skulle kunna leva på Frebacos råris om det inte vore för risken för arsenikförgiftning.

Kanske skulle man ägna lite tid åt att städa skafferiet nu när man ändå är hemma?

Recept du är sugen på att laga?

Friterade äppelmunkar. Det har jag velat göra i hur många år som helst. Varför jag aldrig gör det är aningen oklart. Kanske för att jag kommer att bli så himla sur om de inte blir fantastiska. Nu kan jag inbilla mig att de skulle bli underbara, fluffiga moln av goodness, när de i verkligheten kanske skulle bli flottiga, degiga klumpar med läckande fyllning. Men vem vet, kanske tar jag mod till mig någon dag. 

Nämn en maträtt du aldrig smakat?

Jag har aldrig ätit ceviche. Och det kommer jag troligtvis aldrig att göra heller om inte någon bjuder mig på det. Tanken att jag själv skulle beställa in limemarinerad fisk när det finns så himla mycket annat som låter godare är orimlig. Men om någon lagade det åt mig så skulle det så klart vara kul att testa. 

En fin film som kretsar kring mat?

Fin och fin, men Chef är ju en mysig bagatell som man blir glad av. Lasse Hallströms 100 steg från Bombay till Paris kan man ju också titta på och bli lite inspirerad till att åtminstone lära sig laga de där fem grundsåserna. Åh nu vet jag. The Lunchbox för tusan. Den är ju fin. (Ha, vilka nya fräscha filmer jag rekommenderar...)

Ingrediens du hatar som du skulle kunna låtsas vara allergisk mot för att slippa?

Ananas. Det går rysningar genom hela kroppen när jag råkar på varm ananas i någon maträtt. 

Favoritingrediens?

Bacon, det är ju självklart. Jag misstänker att 30 procent av mina blogginlägg innehåller ordet bacon.

Det är dags för middag med kompisar. Vad lagar du?

Renskav med enbär, kantareller och lingon. Potatis till.

Mat du inte förstår?

Dumplings. Jag kan ha haft otur med de dumplings jag träffat, men ingen har smakat någonting alls. Helt meningslös föda tills man doppar den i någon form av stark sås. Att de dessutom äts med pinnar gör ju inte saken bättre. Jag är så fruktansvärt kass på att äta med pinnar att det är något av ett handikapp. 

Om jag hade räknat kladdkaka som mat hade den garanterat intagit förstaplatsen här. Jag har aldrig mött en kladdkaka jag gillat. 

Gammalt djungelordspråk

Ingen situation är så illa att den inte blir liiite bättre av en nybakad pepparkaka.

Jag är inte helt hundraprocentigt säker på att jag har läst det i Fantomen, men det borde jag ha gjort. Han kan ju inte bara sprungit omkring och slagit ner skurkar? Han måste väl ha fikat ibland också? Vad är det annars för vits med att finnas till?

Jaha, vad ska man göra nu då?
Jag är så uttråkad att jag funderar på att städa.
Men så illa ska det nog ändå inte bli.

Vad gör ni för något festligt?

Hemförlovad

Jaha.
Då var man hemmajobbare, då.
Igår plockade jag hem datorn och idag var det alltså dags att börja "jobba hemifrån".

Jag började klockan 9 i morse.
Nu är jag seriöst uttråkad.
Och då har jag ändå hunnit baka ett bröd också.

Så... jag tar väl helg nu.

Det här kommer nog att bli intressant.

Avskyr när tillvaron är intressant.

Något av en ledtråd

När det krävs tre försök innan man får på sig trosorna åt rätt håll på morgonen kan man nästan ge sig på att resten av dagen inte kommer att bli någon total succé.

Så, får man gå och lägga sig snart?

Det här måste ju vara ok 2020

Jag läste nyss en lista över saker det var dags att sluta inreda med under 2020. Trender som blivit så vanliga att de bara är tröttsamma, tydligen.

Grått ton i ton.
Lampor med gloria.
Matbordsstolar i sammet med metallben.
Sänghimmel.

Jag känner mig rätt säker på att jag inte har något av detta. Det tycker jag att jag borde kommit ihåg.

Och eftersom det inte stod något om plastpåsar så väljer jag att tro att sådana är helt rätt som inredningsdetaljer 2020.

Denna lösning för att slippa få kall vind direkt in i rummet under tiden jag fixar ute nya delar till kaminen är ju så tjusig att jag nästan är ledsen att jag inte har instagram.

Nästan, sa jag.

Bra grejer

Jag är antagligen inte sist i Sverige med att läsa Klubben av Matilda Gustavsson, även om det känns så. Den var i alla fall precis så bra som alla har sagt.
Läs, för tusan!

Företagsbio kan vara min och kollegans allra bästa idé. Klart att vi ska gå på bio på arbetstid! Varför ska man ha företag om man inte gör roliga saker? Då kan man ju lika gärna vara anställd.
Igår såg vi Parasit tillsammans med ett gäng pensionärer (det är ungefär bara vi och den gruppen som går på bio på dagtid på vardagar).

Normalt brukar både vi och pensionärerna vara relativt disciplinerade och varken prassla eller prata i onödan. Det var vi inte nu. Varken vi eller resten av publiken kunde hålla tyst. Jag tror att alla skrek till, mumlade, vände bort blicken eller bara sa neeej högt och ljudligt någon gång under filmen.
Älskade det!
Även om jag verkligen inte kunde titta hela tiden. För jag har uppenbarligen blivit lite mesig med åren.

När jag tänker efter har jag faktiskt varit på en utställning den senaste veckan också. Den handlade om kläder och visades på Göteborgs Stadsmuseum. 20-talsklänningarna och baddräkterna från förra sekelskiftet var bäst.

Vad är detta?
Har jag blivit en kulturtant?
Va fint!

Saker som pågår i min hjärna

Jag: nu ska jag verkligen ta tag i min stil och skaffa lite kläder av klassiskt snitt.
Också jag: åååh, blommiga gummistövlar och snickarbyxor. (Klickar på köp)

Jag: den här baconkonsumtionen är inte rimlig, jag måste börja äta mer vegetariskt.
Också jag: köper en halv gris.

Jag har faktiskt en hel del ganska vettiga åsikter.
Himla synd att jag inte lyssnar på mig, bara.

Ok, jag har en synsk läsare

”Den ligger under madrassen” skrev I will.
Nädu, där ligger minsann Donatorn av Harlan Corben, tänkte jag för jag hade minsann redan kollat under bäddmadrassen en gång. Där ligger den för övrigt kvar ifall jag skulle känna för att läsa vidare i den någon kväll.

Men hon lät ju väldigt bestämd.
Så jag kollade väl en gång till då. Om inte annat än för att bevisa att det minsann inte räcker med att vara bestämd för att rätt.
Och så fanns den där! Inkilad längs med sänggaveln.

Jag är så imponerad att man skulle kunna välta mig med ett bibliotekskvitto.

Någon som är lite synsk, möjligtvis?

Jag har tappat bort en biblioteksbok.
Jag vet att den är någonstans i lägenheten, för jag har inte burit med mig den i väskan. Men nu är den spårlöst försvunnen.
Om inte ufon eller Joe Labero ligger bakom försvinnandet måste den rimligtvis vara möjlig att hitta.
Är det någon som känner sig lite medial eller aningen synsk?
Eller har en begåvad gissning?

Jag har letat säkert 15 minuter och börjar bli irriterad alternativt i behov av foliehatt. (Joe Labero ska flytta hem till Sverige har jag läst. Det kan finnas ett samband.)

Det är för övrigt Jack of spades av Joyce Carol Oates som har försvunnit om det hjälper. Den var inget vidare, vilket så klart skulle göra det extra bittert att behöva betala för den.

Det är inte mitt fel

Det råder tydligen baconbrist i Sverige.
Jag vet inte när jag blev så oroad av en nyhet senast.

Men jag är säker på att det inte är mitt fel.
(Kollar kylskåpet)
Ok. Inte bara mitt fel i alla fall.

Nykomling i fönstret

Jag har köpt en begonia.
Ångrar mig redan.
Det tog två dygn innan den började sloka. Nu ser den snart ut som en ledsen rosésallad.
Men den var ju snygg några timmar.

Någon som vågar sig på en gissning om hur länge den kommer att överleva?
Två veckor, tre?

Tips på idiotsäkra krukväxter mottages tacksamt.

Men den leeeever ju

Min mamma hade väldigt svårt att slänga krukväxter som fortfarande visade något tecken på liv.
Jag vågar inte lova att det är sant, men vi kan ha haft norra Europas fulaste samling av gröna växter. Tänk: brun knotig pinne med ett enda blad högst upp, 10 år gammal julstjärna som bara hade blad i ytterkanterna, illvilliga kaktusar som välte på en när man försökte vattna dem och liknande.

Och nu har jag upptäckt att jag är likadan.

Den här, vad det nu kan vara för något, kommer aldrig att bli snygg.
Den har troligtvis aldrig varit det heller.
Men kan jag slänga den?

Kan någon vara vänlig och säga åt mig på skarpen?

Dagens irritationsmoment

Men! Jag städade ju undan julen för flera veckor sedan.

Varför hittar jag då den här fulingen stående i vardagsrummet? Är jag selektivt blind eller? Jag måste ju gått förbi den hur många gånger som helst.

Nu måste jag ju gå upp på vinden en gång till, eller ha denna minimalistiska julgran framme resten av året.

Och det vore ju synd. För det är faktiskt min favorit bland julpyntet. Den är så ful att den är fin och jag blir alldeles glad varje december när jag hittar den i julpåsen. Resten av året tycks jag ägna åt att förtränga att jag har den, för jag blir lika glatt överraskad varje år.
Det skulle ju vara dumt att förvägra mig själv detta lilla glädjeämne.

Jaha. Vinden it is.

Tungt, så tungt

För några veckor sedan slängde jag min teflonpanna (eller vad det nu är för slags material i sådana där non stick-pannor nu för tiden. Orka hålla sig uppdaterad på sådant!) vilket antagligen var något jag borde ha gjort för länge sedan. Flakes av stekpannebeläggning i maten är inte helt nyttigt, va?

Nå, den åkte i alla fall ut. Och även om de inte kostar mycket så har jag börjat tröttna på stekpannor som bara håller i några år.
What would Greta do?
Hade hon köpt en ny stekpanna för 299 kronor på ICA eller hade hon plockat fram sin gamla gjutjärnspanna från 90-talet?
Hmm... vid närmare eftertanke... kanske hon inte har så värst många sådana.

Men det hade jag.

Och den var uppenbarligen lite tjurig över att ha fått stå ensam i ett skåp i mer än 10 år, för i början brände den allt. ALLT!
Jag kan ha lagat vidbränt vatten.
Men det problemet gick över när den väl vande sig vid att användas igen.

MEN, den är ju så satans tung.
Det är bara med yttersta svårighet jag kan lyfta den med vänster hand och när jag ska hälla över saker från stekpannan ner i en kastrull eller så hamnar ungefär hälften utanför. Vilket har medfört orimligt mycket avtorkande, skrubbande och skurande. Ska det vara så?

Jag kommer att behöva styrketräna för att kunna laga mat.

Vem behöver ett gym, när man har en Skeppshult på 15 kilo? Eller 12 kilo kanske, eller låt mig bara konstatera att den väger helt orimligt mycket.
Kan den vara gjord av tungsten?
Nej tydligen inte. Tungsten, även kallat Volfram, var inte så vanligt. Halten i jordskorpan var bara 1 gram per ton. Då gissar jag väl att de inte har brytt sig om att skrapa ihop tillräckligt för att göra en astung stekpanna av det, bara för att retas. Det verkar onödigt.

Ok, jag är väl klen då.
Jaha, nu blev det dålig stämning här.
Jag tänker muntra upp mig med en chokladcroissant.
Ni andra kan ägna er åt fri lek.

Mjukstart

Jag har börjat jobba igen.
Igår öppnade jag fyra kuvert och ritade en kyckling.
Idag har jag bytt färg på kycklingen och letat reda på en leverantörsfaktura.
Imorgon blir det halvdag.

Tja, jag lär ju inte att bli en sådan som ligger på min dödsbädd och ångrar att jag jobbat för mycket, i alla fall.

Det börjar bra

Jag har hittills tillbringat 70 procent av min vakna tid detta år iförd morgonrock.
Skulle kunna vänja mig vid det.

Nej, jag är inte sjuk eller nåt. Bara lat.

Men nästa vecka blir det andra bullar. Då ska jag både gå till jobbet och klippa mig.
Två grejer!
Herregud, jag blir stressad bara av att tänka på det.
Jag måste nog vila lite nu.