Ibland är jag väl för gullig

Mitt trädgårdsland producerade i år 6 stycken potatisar.
I växthuset ruttnar det som inte mössen hinner äta upp.
Fåglarna åt upp alla (ok, det var inte så himla många men ändå) äpplen på mina två äppelträd.
Mina vinbärsbuskar verkar vara döende.
Krusbärsbusken har drabbats av något slags skadedjur och blir mindre och mindre för varje år.

Men, låter jag mig nedslås av detta?
Kan jag ta en vink?

Nej, så klart inte.
Jag köper ett plommonträd.

För det kommer ju säkert att gå bra.

Det här går ju bra

Men så klart.
Inte nog med att jag inte fick ut mina stackars klena plantor i växthuset förrän i juli, så att chansen att något ska hinna mogna är närapå noll. Nu har jag fått gäster i växthuset också.

Nästa år ska jag bara plantera köttätande växter!

Fördelen med jobbet

Min drömtillvaro innehåller väldigt lite kontorsjobb. Om jag fick välja skulle jag mycket hellre larva omkring på landet och ägna mig åt att odla, bygga, gräva, elda, röja, plocka svamp och leka månskensbonde.

Men en sak måste jag ge kontorsjobbandet.

Det innehåller väldigt lite spindlar.

Jag har aldrig avslutat en text och upptäckt att jag måste korrigera den för att den är full av flugor och spindlar.

En klar poäng för jobbet.

Vad skulle du där och göra?

Andra bra saker med jobbet är att kaffet är gratis, någon annan städar, min stol är ganska bekväm, det luktar inte hönsgödsel och... och...alltså jag försöker verkligen här.

Jo. Ibland går vi på bio på arbetstid. Det gillar jag ju.

Men annars. 

Jag känner mig så färdig med det här arbetandet.

Tycker ni verkligen att det är roligt?

När man känner sig lite skyldig

Min stackars kollega har ju tvingats rodda runt företaget själv den senaste tiden. Vilket hon visserligen gjort med bravur och förtjänar trumpetfanfarer, pommac och konfettiregn för.

Men nu tror jag att det har börjat ta på henne.

Hon tänker börja spela säckpipa.

Tror ni att det är mitt fel?
I så fall vill jag redan nu ta tillfället i akt att be om ursäkt till hennes grannar.
Förlåt!

Saker jag går omkring och tänker på

Ok, listan är lång, men det här har jag funderat på idag.

Vissa människors enorma intresse för hudvård
Det verkar inte finnas någon som helst gräns för hur mycket produkter, syror, serum, masker, krämer, peeling och laser folk är villiga att utsätta sin hud för. De provar olika hudvårdsrutiner, äter tillskott och ändrar kosten - allt för att... tja... alltså, någon enorm skillnad brukar det ju inte bli. Och även i bästa fall kan ju hela denna hobby bara minska takten på förfallet. Och tömma plånboken. Vilket skulle kunna vara en av anledningarna till att jag aldrig fastnat för detta (plus att jag skulle vara tvungen att ägna massa tid åt att stå framför spegeln och fundera på om jag hade torr, fet, skadad, mogen, känslig eller stressad hud i pannan. Orka!)

Vart mina teskedar tar vägen
Jag blir av med teskedar i samma förskräckande hastighet som jag tappar vantar under vintersäsongen. Hur är det ens möjligt? Har jag en teskedsgumma i husgrunden? Götapetter!

Hur löjlig jag egentligen såg ut när jag välte med min cykel i morse
Jag stod still, men lyckades snubbla på mina egna fötter när jag skulle flytta mig för en bil. Och sedan föll jag baklänges i ultrarapid och landade på min cykel som hade fallit omkull lite snabbare. Så ovärdigt.

Vad har ni tänkt på idag? För det här landets framtid hoppas jag verkligen att det är något viktigare!

Varför ta den enkla vägen?

Idag började jag jobba igen efter att ha ägnat mig åt annat i nästan ett halvår.

Det var roligt. I nästan 14 minuter. Sedan kändes det ungefär som vanligt. Om vi bortser från att jag hade uppenbara problem med att hitta rätt bokstäver på tangentbordet, hade glömt av hälften av mina lösenord och att någon uppdatering gått helt hejkon-bejkon och gjort så att bara vissa av mina program fungerar, alltså. Men annars, som vanligt.

Tydligen tycker jag inte att det är utmanande nog att börja arbeta igen efter att ha varit borta hur länge som helst, så jag har också bestämt mig för att börja med veckoutmaningar.
Troligtvis för att det är höst.
Och då vill man ju bli en ny människa, eftersom man hunnit bli väldigt trött på den gamla när man tvingats umgås så mycket med den under semestern och så.

Så den här veckan ska jag inte äta socker.
Bara för att se hur det känns.

Hittills: Inte bra.

Återkommer med vidare rapportering i detta olidligt spännande ämne.
Eller något annat.
Troligtvis något annat.