Sa någon drömjobb?

Ok, där reste sig vartenda hårstrå på hela kroppen.
Avokado är ungefär det läskigaste jag vet.

Varför vill forskarna så sällan veta vad som händer när man äter bacon varje dag?
Eller brieost.
De vet redan det, va?
Min vanliga otur.

Lycka

Kolla vilket snyggt bokpaket jag fick med mig från biblioteket idag.

Tre blå böcker.
Ok, den översta lånade jag mest för att den var så snygg tillsammans med de andra. Men när jag läste på baksidan så var det visst en av USA:s mest hyllade författare.

Mitt undermedvetna kanske länge har törstat efter en hybrid mellan poesi och essä; en lyrisk, filosofisk och inte minst självutlämnande undersökning av och lidandet, av kärlekens och önskningarnas tillkortakommanden - allt reflekterat genom färgen blå.
Tveksamt, men vi får se.

För övrigt är bibliotekets nya app det bästa som har hänt mig sedan jag tog körkort.

Hämndlysten

Min konflikt med det lokala djurlivet fortsätter.
För sju eller åtta år sedan planterade jag två äppelträd.
Dessa träd har sedan dess varit en ständig källa till besvikelse. Inte ett enda äpple har de producerat.
Men i år...

Äpplen!
Om någon undrar hur det kommer sig att detta "träd" fortfarande ser ut som en späd planta efter åtta år, beror det troligtvis på följande: jag är riktigt dålig på att beskära träd, trädet har placerats i jord helt utan näringsämnen, jag planterade trädet tre meter från en viltstig så att älgarna kan äta upp de flesta nya skott som kommer varje år. Ok? Nu pratar vi inte mer om det.

Men i år, alltså. äpplen.
Varje vecka har jag varit där och tittat, petat, plockat, provsmakat och väntat på att de ska bli mogna.
Nu är de nästan klara.

Gott!
Tyckte fåglarna.

Jag lyckades få två stycken att festa loss på.
Grannen som har ungefär ett ton äpplen på sina träd verkar däremot inte ha några problem alls med fåglar. Ja, jag tar det personligt!

Om jag har haft det minsta dåliga samvete för att jag inte är vegetarian, så är det borta nu.
Jag vill äta upp alla djur!

Allt klär en skönhet

Himla otur att man inte är en sådan, då.

För efter vårens garderobsrensning har jag insett att jag behöver lite nya kläder. Så, vad ska man ha på sig då?

Poncho ser ju mysigt ut. Enkelt att bara slänga på sig om det är lite kyligt.
Jomentjena! Det kanske ser fint ut på andra, men jag ser ut som om jag har fastnat i en leksakstipi. Ni vet, ett sådant där lektält ungar hade förr. Och kanske nu också, vad vet jag?

Jag klär inte alls i tipi.

Jumpsuit då? Jäklar vad folk är snygga i sådana. Och jäklar vad jag inte är det. Min kropp tycks varken ha armhålor, midja eller gren på platser där modebranschen förväntar sig att människor ska ha dem. Efter att ha sett mig själv med gällivarehäng ner till halva låren, kameltå extraordinaire, byxben på halvstång, midja i bysthöjd och urringningar som visat mer än någon vill se har jag gett upp den idén också.

Däremot passar min kropp ganska bra i kostym. Det gör tyvärr inte min personlighet. Mycket opraktiskt. Så nu är jag tillbaka på ruta ett.
Dunkappa och moonboots? Det känns som det är det enda jag har kvar att prova.

Okejrå, det var kanske inte bara Byggmax fel

Efter sju sorger och åtta bedrövelser fick jag till slut igång en fungerande pump i brunnen.
Den fungerade i drygt en vecka.
Sedan slutade kabeln från Byggmax att leda ström.

Det kan hända att jag skrek lite osorterade könsord om Byggmax just då. Det var dock allt jag gjorde, eftersom jag ändå kände att det kanske var lite mitt fel också, eftersom jag hade seriekopplat kabeln trots att man inte fick det. Men vad ska man göra när någon har placerat brunnen 50 meter från närmsta eluttag? Va? Jag bara undrar.

I helgen fick jag i alla fall för mig att jag skulle vara lite ordentlig och samla ihop den icke-fungerande kabeln så att den kan förpassas till tippen.

Det var uppenbarligen inte seriekopplingen som var problemet.

Någon har ätit upp delar av kabeln.

Va fan? Gör de kablarna av ost? Det är sommar! Naturen borde vara full av saker som är både godare och nyttigare att äta än gummi och koppartråd. Jag är mycket, mycket besviken på det lokala djurlivet.

För övrigt har brunnen sinat.

Dåligt inflytande

Min kollega har alltid varit lite mer ambitiös än jag. Aningen mer plikttrogen. Hennes Luther har varit en tungviktare medan min har vägt marginellt mer än ett paket jäst.

Men nu verkar något ha hänt.

I måndags mjukstartade vi, förstås.
I går tog vi långlunch och slutade sedan tidigare för att gå på bio.
Idag skickade vi ett korrektur strax efter lunch och sedan gick vi hem.
Och i morgon ska det bli jättevarmt, så då tar vi ledigt.
Torsdag? Tja... kontoret kan nog klara sig utan oss då också.
Men på fredag har vi faktiskt ett möte, så då kommer vi förstås att vara där. En stund.

Så, vad kan jag säga?
Welcome to the dark side!

Vi kommer säkert aldrig att bli rika på vårt jobb.
Men vi kommer nog att ha väldigt trevligt under tiden.

Jag känner att jag borde nomineras till årets coach.
Men det är kanske bara jag?

Fem saker jag inte förstår

Tack och lov har Sparkling begränsat denna utmaning till fem saker. Annars skulle detta kunna utveckla sig till ett evighetsprojekt. Det finns ganska många saker jag inte fattar.

1. Konceptet krökt rymd

Say what? Jaha, rymden är alltså oändlig, men samtidigt krökt. Men om någonting är krökt, så borde det väl finnas någonting utanför böjen? Men det finns det inte, för rymden tar aldrig slut... och där någonstans börjar min hjärna skrynkla ihop sig. Ibland känns det som om jag nästan skulle kunna fatta, men då får jag svindel och hjärnan byter kanal och börjar tänka på andra saker. Oftast ost. 

2. Världsekonomin

Hur kan värdet av finansmarknaden vara fyra gånger större än värdet av allt som produceras i världen? I min hjärna betyder det att större delen av värdens ekonomi bara består av drömmar, prognoser och rent önsketänkande. Sådant får mig att vilja ta ut alla pengar jag har på banken och köpa mark för dem. Eller smågodis. Eller en enhörning, när vi nu ändå är inne på önsketänkande.

3. Vatten

När jag funderar på det tycker jag att det är konstigt att det rinner omkring massa vatten under marken. Ok, att det gör det i Sverige där det (under normala år) regnar nästan jämt. Men i öknen? Helt plötsligt så finns det ett vattenhål. Jättebra för kamelerna förstås. Men väldigt underligt. När jag tänker på det så känns marken plötsligt inte riktigt lika stabil.

4. Hur folk håller sina mobiltelefoner

Det finns säkert någon anledning till att vissa håller sina mobiltelefoner platt framför munnen som om de skulle äta en smörgås. Men jag har aldrig lyckats lista ut varför. Eftersom folk inte ligger jättehögt upp på listan över saker jag är intresserad av, kommer jag troligtvis aldrig att ta reda på det heller.

5. Mattrender

Hur kan orimligt många människor samtidigt få för sig att chiafrön är lämplig människoföda? Helt plötsligt äter folk chiapudding stup i kvarten och låtsas att det är en dessert. Två år senare ligger alla chiafrön i reabackar på ICA och kan inte ens säljas som fågelfrö. Jag kan fatta att trenderna växlar när det gäller mode, frisyrer och inredning. Men mat? Det är svårare. Och don't get me started om rawfood-bollar! 

Vad har ni svårt att förstå?

Om det är varför man odlar vattenmeloner när de finns i varenda mataffär och knappt kostar någonting alls, har jag tyvärr inget svar på den frågan. Det är ett mysterium!

Tackar som frågar

Tigerlilja undrade hur det går med melonen.
Vilket är den enda ursäkt jag behöver för att visa ytterligare en bild på den. Ja, jag är orimligt mallig över att mitt växthus har lyckats producera en melon. Jag tror att det är fjärde året jag försöker.

Nu har min kollega kommit tillbaka till jobbet och det är alltså meningen att arbete av reguljär typ ska pågå.
Hittills har vi ätit wienerbröd.
Och tittat på semesterbilder.
Och druckit kaffe.
Men vilken minut som helst kommer vi säkert igång.

Se på fan

Jag lyckades få fram några av de sjukt coola bönorna i alla fall. Jag är så imponerad av mig själv att jag nästan trillar omkull. 

Jag är också rätt nöjd med att den sammanlagda skörden verkar bli mindre än 30 bönor, totalt. Det är verkligen inte någon favorit. 

Till och med Aftonbladet verkar ha tröttnat

Från glädjebesked till skräck på en månad. 

Det är ungefär samma sak som händer varje gång jag får ett nytt stort uppdrag.  Förutom att inga kossor behöver nödslaktas förstås. Sådant händer sällan på vårt kontor. 

Vilket just nu känns som en av de få positiva sakerna jag har att säga om jobbet. Jag är verkligen inte redo att börja arbeta igen. 

Det är svårt att vara ordentlig

Igår lagade jag makaronipudding. Planen var att äta lite av den med en rejäl sallad och sedan ha flera lunchportioner att stoppa i frysen.
Smart där.
Men sedan råkade jag hälla härsken olivolja över hela salladen.
Och sedan kan jag ha råkat äta upp hela makaronipuddingen för att jag blev sur.

Så idag har jag ingen lunch.
Igen.