Jaha, det här gick ju bra

Jag är värdelös på shopping. Plus, nu för tiden, ganska snål eftersom jag insett värdet av att faktiskt ha lite dra-åt-helvete-kapital. Men i samband med flytten kände jag att det var dags att unna mig något.

Jaha, men vad skulle jag köpa då? 

En praktiskt lagd människa hade kanske börjat med det mest akuta som faktiskt saknas i lägenheten. Som soffa och tv-bänk. Men vad gör jag? Köper svindyra sängkläder, för att de matchar färgen på väggarna. Att jag redan har en halvmeterhög trave sköna (men obegripligt fula) påslakan valde jag att ignorera.

Unna sig var det!

Som 2:ans sandpapper, men blommiga.

Så nu har jag nya sängkläder. I linne. 

Nu är frågan: hur många gånger kommer jag att behöva tvätta de här lakanen innan de slutar fungera som nattlig peeling?

Det är helt okej att skratta skadeglatt åt detta. 

Allt klär en skönhet

Himla otur att man inte är en sådan, då.

För efter vårens garderobsrensning har jag insett att jag behöver lite nya kläder. Så, vad ska man ha på sig då?

Poncho ser ju mysigt ut. Enkelt att bara slänga på sig om det är lite kyligt.
Jomentjena! Det kanske ser fint ut på andra, men jag ser ut som om jag har fastnat i en leksakstipi. Ni vet, ett sådant där lektält ungar hade förr. Och kanske nu också, vad vet jag?

Jag klär inte alls i tipi.

Jumpsuit då? Jäklar vad folk är snygga i sådana. Och jäklar vad jag inte är det. Min kropp tycks varken ha armhålor, midja eller gren på platser där modebranschen förväntar sig att människor ska ha dem. Efter att ha sett mig själv med gällivarehäng ner till halva låren, kameltå extraordinaire, byxben på halvstång, midja i bysthöjd och urringningar som visat mer än någon vill se har jag gett upp den idén också.

Däremot passar min kropp ganska bra i kostym. Det gör tyvärr inte min personlighet. Mycket opraktiskt. Så nu är jag tillbaka på ruta ett.
Dunkappa och moonboots? Det känns som det är det enda jag har kvar att prova.

Saker jag inte vill ha

Idag har jag och mina bleka skor varit i en inredningsaffär. Där ville jag inte ha någonting. Har världen inte tillräckligt många krukor och filtar snart?
Jag har det i alla fall.
Vill ni ha tillväxt får ni titta på någon annan.

Jag har också varit på CityGross. De har börjat vakuumförpacka sitt kött så att det ser fruktansvärt oaptitligt ut.
Fast det skulle jag väl kunna vänja mig vid. Däremot tycker jag att det är enormt provocerande att de lagom till sommaren helt plötsligt inte säljer sådana saker som flankstek, märgpipa, och högrev. Nej, nu säljer de Elefantöra, Texasstek, Californiastek och tokmycket grillådor.

Elefantöra, på allvar?

Så, nu vill jag inte ha någon mat heller.

Om vi ska vara riktigt noga så vill jag nog bara ha semester. Och kanske en bit brieost.
Vad vill ni ha?
Om det är filtar och krukor så har ni tur. Det verkar finnas ett outsinligt överflöd därute.

No shopping skills

I dag har jag varit på Lexingtons utförsäljning.

Folk köar för att komma in.
På allvar.
För att shoppa!?

Jag hoppades hitta lite snygga handdukar.
Men tyvärr var handdukarna diarréfärgade, så jag stod över.
Sedan ägnade jag resten av tiden åt att passa min kompis kartong med fynd så att hon kunde ränna runt och hitta ännu fler kuddfodral, hoodtröjor, örngott och dukar.

Nu har jag migrän.

Shopping

Min vän S och jag har samma problem.
Vi behöver stylas om.
Rejält.

Min vän S har en tendens att klä sig som en 15-årig hiphopare, medan jag oroväckande ofta ser ut som om jag blivit påklädd av en synskadad missbrukare.

Inte precis looker som andas trygg professionalism och säker kvinnlighet.

Vi är ute efter elegans och stil.
Tyvärr är vi inte helt säkra på vad detta egentligen är.
I går var vi ute och provade kläder i fyra timmar.

Jag kom hem med en diskpropp och en kupévärmare.
Glamouren i detta.