Att kommunicera med apparater

De senaste dagarna har jobbets kaffemaskin haft följande upplyftande budskap.

Vad som ska bytas är tydligen en hemlighet, för det kommer inget mer. Detta gör mig lite fundersam. Vad är det jag ska byta? Något filter? Jobb? Frisyr? Attityd? Allt låter ju rimligt.

Hittills har jag valt att ignorera meddelandet. Ungefär som jag brukar göra med mysko saker som bilen talar om för mig. För den funkar ju. Den levererar forfarande kaffe av en något obestämbar kvalitet. Lite godare än billigt pulverkaffe, lite sämre än... tja, ungefär allt annat.

Vilket gör följande uppmaning lite ironisk och närapå lite passivt aggressiv.

Ska du säga!

Det här med att börja jobba igen och dessutom vara på kontoret varje dag har visat sig vara lite jobbigare än jag trodde. Man måste ju vara social och typ prata med folk flera gånger om dagen. Krångligt ju. Jag kan ju uppenbarligen inte ens komma överens med kaffeaparaten.

Vad jag gjorde i helgen

 

Nämen, alltså. Det blev inte mycket mer gjort, faktiskt.

Tråkigt nog hade jag glömt mina hörlurar hemma när jag åkte till landet, så jag var tvungen att lyssna på mina egna tankar nästan hela tiden.

Och HERREMINJE vilken jobbig människa jag verkar vara. Tydligen ägnar jag orimligt mycket tid åt att tänka på att det kliar någonstans på kroppen och att det kanske kan vara en fästing. När jag inte oroar mig för saker som bits tycks jag mest frossa i urgamla obekväma situationer och fundera över om saker jag sagt eller skrivit kan missuppfattas. I min hjärna kan allt missuppfattas! 

Sedan tänker jag en del på kryddiga korvar och ost också. Men just det tycker jag är helt ok.

Vill ha tips för nästa projekt

Det där fönstret har visat sig vara något av ett evighetsprojekt, eftersom man bara kan göra lite i taget. Så nu måste jag hitta på något mer.

Jag vill ju inte påstå att jag har dålig smak (väldigt få människor verkar vilja medge något sådant) men jag verkar ofta ha lite otur när jag inreder. Så nu tänkte jag att jag kanske kan få lite tips och idéer. 

Vad gör jag med den här fulingen?

Skyll inte på mig! Den följde med huset.

Vad kan man göra? Måla, betsa, lacka, tapetsera, klä in i skumplast? Jag är redo för nästan allt. Utom kanske decoupage för jag kan redan föreställa mig den kladdiga katastrof som skulle bli resultatet.

Visst har ni några roliga idéer?

Allt måste väl bli bättre än detta?

Ytterligare en bra idé

Jag har det lite jobbigt med att få till fungerande rutiner. Det har jag i och för sig alltid haft, men just nu känns det extra viktigt.

Som i helgen när jag kom på att jag suttit och tittat på Buffy the vampire slayer i tre timmar. Hela förmiddagen alltså! Har jag inte redan sett alla avsnitt? Jo, det är klart att jag redan har. Tyckte jag att det var roligt, spännande och intressant? Nej, inte det minsta. Något måste göras. För även om mitt liv inte är så himla festligt just nu, måste jag ju kunna göra något lite mer meningsfullt med min tid. 

Alltså bestämde jag att från och med i måndags får jag inte sätta på teven förrän klockan åtta på kvällen.

Sagt och gjort. Nu har jag knappt sett på teve alls de senaste dagarna. Och gissa vad som hände? Livet blev ännu tråkigare! Men grattis!

Skrämmer älg med mina strumpor

 

Nu hänger det nylonstrumpor i mina äppleträd. Meningen är att de ska få älgar och rådjur att låta bli att äta, luta sig mot, gnugga hornen mot och gnaga på mina stackars fruktträd. Vilket tydligen har varit något av en hobby för traktens klövdjur. Ok, det kanske inte var någon riktigt bra idé att plantera träden precis vid en viltstig, men ändå.

Men nu är det slut med det. Hoppas jag. Dessa illaluktande strumpor ska tydligen få dem att hålla sig undan 

Nej, det är INTE så att mina fötter luktar illa nog för att skrämma bort älg. Strumporna är fyllda med en blandning av blodmjöl och ammoniak, vilket tydligen ska vara avskräckande. Hoppas att det stämmer. Det fick i alla fall mina ögon att tåras. 

Linoljekitt högt och lågt

Det ser hur enkelt ut som helst att kitta fönster på Youtube. Tryck ut en jämn sträng med kitt med hjälp av fogsprutan, lyft den och dra sedan ett drag med kittkniven - klart. 

Så fan heller!

För det första blir strängen inte jämn, den blir mer som en radda riktigt misslyckade små prinskorvar. När man kommer till hörnet och ska lyfta fogsprutan spiller man ofrånkomligen kitt någonstans. Har man tur är det på sina kläder, har man otur är det på fönstret. Lägger man den ifrån sig fortsätter den glatt att klämma ut kitt på bord, golv eller hylla. 

Dags för kittkniven. Har man tur blir det en eller två centimeter som faktiskt jämnas till och ser okej ut. Resten blir ännu värre än vad det var från början. Och nu har man dessutom en kletig kniv som man måste torka av någonstans (det kan bli på kläderna för vid det här laget har man ändå gett upp och insett att vad man nu har på sig ändå är bortom all räddning). Till slut jämnar man till det hela hjälpligt med ett finger doppat i vatten med diskmedel. Det tar en evighet. Sedan ska man göra om proceduren orimligt många gånger eftersom man så klart har ett fönster med många jävla små rutor. Det tar ytterligare en evighet. Vilket är trist, eftersom det roliga med att kitta fönster tog slut ungefär 1,5 minut efter att man påbörjade projektet.

Nu börjar jag dessutom önska att jag hade läst på tuben med kitt innan jag satte igång. Det ska tydligen torka 2-3 veckor innan man kan måla det. Vilket får mig att inse att jag nog borde påbörjat det här projektet lite tidigare. Nu har jag alltså inget fönster på ovanvåningen vilket troligtvis kommer att bli ganska kallt innan jag är färdig.

Men, tja, bilen går väl bra. 

Ut i skogen ska vi gå...

... massa myggsprej har vi på..

Jag har minsann varit ute i skogen också. Tre timmars härlig skogspromenad utan mål, utan tidspress. Bara ett lugn strosande där stressen långsamt fick rinna ur kroppen.

Äh. Vem försöker jag lura?

Jag var ute för att leta svamp. Istället upptäckte jag att skogsbolagen avverkat ännu mer skog och att de med osviklig förmåga tar de vackra skogarna där det är trevligt att promenera. Kvar blir ogenomtränglig snårskog, kärr och stenrösen. Å andra sidan brukar kantareller sällan växa där det är trevlig att gå, så jag kan väl inte skylla bristen på svamp på avverkningen. Kanske. 

Vad hittade jag då? Tja, det vanliga. Pinnar, kottar, myrstackar, mygg, plastpåsar, sniglar och spindlar. Och några stackars, ganska ledsna, kantareller. 

Resultatet av tre timmars svettigt slit

Någon annan som varit ute i skogen och hittat något kul?

Saker jag gjort på semestern

 Jag har byggt ett bord.

Jag hade ett nästan exakt likadant som jag byggde för nio år sedan. Men det gav upp i vintras. Och ett utebord måste jag ha, för köket där innanför är löjligt litet.

Tyvärr verkar jag inte direkt ha lärt mig något på dessa nio år. Bordskivan går även denna gång i vågor, räta vinklar saknas helt och ett par skruvar kan eventuellt sticka ut på oväntade platser. (Om det inte syns, måste man inte rätta till det. Visst?) Och det där med slipning är ju sjukt tråkigt, så jag har bara tagit det värsta så att man inte får stickor i fingrarna när man tar på det.

Min snickerilärare skulle slita sitt skägg om han såg det. Men det kommer han aldrig att göra. Alltså är detta ett närapå perfekt bord. 

Naturligtvis hade det blivit mycket billigare och gått otroligt mycket snabbare att bara köpa ett bord. Men det är ju ingen sport. 

Tillbaka till en ny vardag

Jaha, så var den semestern slut.

Idag har jag suttit framför min jobbdator igen och verkligen kämpat för att finna någon form av mening med detta. Det gick väl sådär. 

Sedan cyklade jag hem och satte mig och dumscrollade på mobilen i säkert två timmar. Det kändes ju precis lika meningslöst. Till slut lyckades jag ta mig samman och putsade lite silver med bikarbonat och lagade en broccolipaj med purjolök som smakade helt okej. Sedan såg jag på helt meningslös tv.

Visst, det är bara en dag. Men så här kan jag ju inte bete mig. Jag behöver hitta nya rutiner som får vardagen att fungera. Det är för enkelt att bara bli sittande.

Men det får bli imorgon. Nu ska jag lägga mig och läsa en helt meningslös bok, tills jag somnar och kan drömma minst lika meningslösa drömmar. Det blir kul!

Risken med att tacka ja

I mina ansträngningar att hålla mig sysselsatt försöker jag tacka ja till så många saker som möjligt. 

Jag har till exempel gått på orgelkonsert i en kyrka. Det har jag aldrig gjort förut. Det var väl trevligt men kanske inte något jag kommer att göra jätteofta i framtiden. 

Jag kan också ha råkat säga att jag gärna går på en kurs i höst. Och att jag är med på allt. Till flera olika personer. Hittills har jag fått förslag på Vattenbalett för nybörjare, knyppling, barockdans och Helig hälsa (som tydligen är en universitetsutbildning på 7,5 poäng)

Hoppas, hoppas att det blir barockdans. Det känns som om jag skulle kunna ha anlag för just detta. För varje person som någonsin har sett mig dansa kan intyga att det ser helt barockt ut.

Det kan bli en spännande höst.