Så fan heller!
För det första blir strängen inte jämn, den blir mer som en radda riktigt misslyckade små prinskorvar. När man kommer till hörnet och ska lyfta fogsprutan spiller man ofrånkomligen kitt någonstans. Har man tur är det på sina kläder, har man otur är det på fönstret. Lägger man den ifrån sig fortsätter den glatt att klämma ut kitt på bord, golv eller hylla.
Dags för kittkniven. Har man tur blir det en eller två centimeter som faktiskt jämnas till och ser okej ut. Resten blir ännu värre än vad det var från början. Och nu har man dessutom en kletig kniv som man måste torka av någonstans (det kan bli på kläderna för vid det här laget har man ändå gett upp och insett att vad man nu har på sig ändå är bortom all räddning). Till slut jämnar man till det hela hjälpligt med ett finger doppat i vatten med diskmedel. Det tar en evighet. Sedan ska man göra om proceduren orimligt många gånger eftersom man så klart har ett fönster med många jävla små rutor. Det tar ytterligare en evighet. Vilket är trist, eftersom det roliga med att kitta fönster tog slut ungefär 1,5 minut efter att man påbörjade projektet.
Men, tja, bilen går väl bra.
6 kommentarer:
Ja du, exakt så där bra gick det för mig också när jag för ett antal år sedan gav mig på stugfönstren. Aldrig mer. En fördel av att inte ha stugan kvar, bra du påminde mig. 😉 Önskar dig lycka till! Tror du är mer läraktig än jag var.
Ett hantverk som det tar tid att lära sig har jag förstått efter att ha kittat ett antal fönster. Det går ja att hänga tillbaka fönstret under torktiden, åtminstone om man är rädd om kittet 😉
Markattan
september - det finns ju fördelar med att inte ha stuga, det är sant. Och att slippa kitta fönster är nog en av de största. Åtminstone känner jag så just nu. Jag vet inte varför du tror att jag är mer läraktig än du. Finns det något som tyder på detta? Men tack för lyckönskningen.
markattan - kan man lära sig detta och bli bättre. Jo antagligen. Men hur många fönster måste man inte kitta då? Det är förenat med närapå livsfara att ta av och sätta på detta fönster, så jag vill inte gärna göra en extra gång. För om jag hänger upp det måste jag ju ta ner det en gång till när det ska målas. Och sedan klänga på stege för att få upp det igen. Och chansen att jag ska kunna göra det och samtidigt vara räd om kittet? HAHAHA inte så stor.
Beundransvärt projekt! Och nu beundrar jag min svärdotter ännu mer än vanligt, hon har under sommaren kittat och målat om deras glasveranda (med många små rutor) och håller just nu på med fönstren i stora rummet. Där kunde hon konstatera att förra gången man målade dom, så struntade man i att kitta om, så färgen var direkt påmålad. Jag säger INTE att det var ett bra alternativ.
tigerlilja - glasveranda? Din svärdotter är numera min idol. Det här enda fönstret håller på att bra mig galen. Fast jag kittar inte heller om hela. För det säger de på internet att man inte ska om kittet sitter hårt. Fast, frågan är ju hur mycket man kan lita på internet? Kanske inte helt hundraprocentigt säkert. Nåja, så länge inte rutorna trillar ut...
Haha! Ja, precis så är det! Har bara gjort det en gång, men huvva vad knöligt det var. Heja dig!
Skicka en kommentar