Bloggdecember 31. 2020 kommer att se ut så här

Februari kommer att innehålla 74 dagar. Det vågar jag nästan lova. För så är det alltid. Men resten ...

Jag är ganska rädd för det nya året. Jag tror att det kommer bli besvärligt på en mängd olika sätt. Jobb, bostad, vardagsliv. Jag är inte säker på att någonting kommer att vara sig likt om ett år. Det kan bli jobbigt.

Men ingenting blir bättre av att man oroar sig, så nu tänker jag njuta av det här besvärliga årets allra sista dag. Det är dags att göra varm choklad och ostmackor för snart är det Tour de ski på tv.
Men först bör jag väl passa på att önska
GOTT NYTT ÅR!

Vem vet, 2020 kanske blir toppen?

Bloggdecember 30. Mitt allra första blogginlägg

Det första jag skrev handlade om att jag blivit fet. Därav titeln på bloggen. Tanken var att skriva om trista saker som jag inte ville tråka ut mina vänner och bekanta med. Att tråka ut helt okända människor har jag däremot inga problem med. Uppenbarligen.

Fast egentligen är det inte mitt första blogginlägg. Jag har haft flera bloggar tidigare. Bland annat en som en stund låg rätt högt upp på någon slags lista. Strax under Blondinbella ungefär. Men det gick ju snabbt utför. För mig alltså. Isabella löwengrip dejtar en miljardär nu för tiden om jag förstått skvallertidningarna (Aftonbladet och expressen, alltså) rätt.
Olika falla ödets lotter.

Bloggdecember 29. Nyårslöftena jag absolut ska hålla 2020

Nästa år ska jag försöka ta tillvara alla tillfällen att vara glad som dyker upp. Det är nog det viktigaste.

Däremot tror jag inte att jag bryr mig om att försöka bli en ny och bättre människa under 2020. Det räcker alldeles utmärkt om jag håller ihop det någorlunda.

Bloggdecember 28. Det här var 2018

Jag började året med millimeterkort stubb och avslutade som penntroll. Om nu penntroll tillverkades i varianten fifty shades of grey.

Vi flyttade vårt företag till en betydligt mer kreddig adress. Tyvärr visade det sig att huset sakna fungerande ventilation vilket blev väldigt uppenbart när det plötsligt var 30 grader på vårt rum. Tre månader i sträck. Då blev vi på rätt dåligt humör.

På semestern gnällde jag över värmen, lagade mat med squash och åkte och badade på kvällarna. På hösten fortsatte jag med badandet, fast nu i bassäng. Där försökte jag lära mig crawla. Det gick inget vidare. Jag blev dock väl klorerad inombords av alla kallsupar. Vilket kanske kan vara nyttigt på något sätt.

Jag började också på snickerikurs igen efter ett uppehåll på några år. Det var frustrerande. Jag hade uppenbarligen glömt allt, men jag fick ihop en bänk till slut.

Ett ganska händelselöst år alltså. Bästa sortens år.

Bloggdecember. 27. Bokåret 2019

Hemma i stan igen. Nackdel: ingen öppen spis. Fördel: fungerande internet. Har visst lite att ta igen här.

Bokåret bör i alla fall gå snabbt. Jag har knappt läst några böcker i år. Kanske 12-15 stycken. Bäst var nog Allt jag fått lära mig av Tara Westover.

Däremot har jag läst väldigt mycket högt. Massa Agatha Christie, serier om Egypten på faraonernas tid, fantasy, rosornas krig och lite annat smått och gott. Det är rätt mysigt, men tar ju väldigt mycket längre tid än att läsa själv.

Och inte kan jag läsa på vägen till jobbet heller. Misstänker att det skulle vara olämpligt när man cyklar. Det är nästan så att jag saknar åren då jag hade 40 minuters bussfärd till jobbet. Jag kommer nog aldrig mer läsa 180 böcker om året, som jag gjorde då.

Bloggdecember. 26. Vännerna

Jag har varit världens sämsta vän i år. Jag har nästan ingen tid alls för någon annan just nu. Och när jag träffar någon vill jag i stort sett bara promenera. Att sitta inne och fika orkar jag inte. Jag behöver röra på mig. Mycket festligt för andra, hoppas jag.

Men även det här kommer väl att gå över och då hoppas jag att de finns kvar. Vännerna alltså, för de är himla bra. Det är bara jag som är kass just nu.

Bloggdecember. 25. Det här var 2017

jag började året med att klaga på mitt hår. Vilket ju var lite ironiskt med tanke på att jag skulle vara helt skallig ungefär sex månader senare.

2017 var året då jag fick cancer.
Fem dagar efter jag fick beskedet opererades jag, två dagar senare var jag tillbaka på jobbet. Det kanske var lite tidigt, men det var nog viktigt för mig att inte vara sjukare än absolut nödvändigt.

Sedan var jag inne i cancerfabriken där allt gick väldigt automatiskt. Man stoppas in i ena ändan och kommer ut i den andra efter ett halvår med cellgift och strålning. Lite omtumlad, men förhoppningsvis frisk.
Nu hade jag en väldig tur. Jag mådde rätt bra genom hela behandlingen även om maten började smaka metall och jag blev svag som en kattunge. Jag trivdes till och med bra med att vara skallig. Ett år utan dåliga hårdagar är inte helt fel ändå.

Mest frustrerande var krånglet med försäkringskassan. Det tog 3,5 månad innan jag fick några pengar eftersom de lyckades göra fel gång på gång på gång. Då var jag väldigt trött och sur. Så sur att jag avslutade min sjukskrivning en månad tidigare och jobbade heltid samtidigt med strålbehandlingen. Vilket inte var speciellt betungande eftersom det bara var 10 minuter spårvagnsresa mellan jobbet och sjukhuset.

Mycket mer minns jag inte av året. Men jag gissar att jag även gnällde om jobbet och gillade fredagar. Vissa saker är eviga.

Bloggdecember. 24.

Dagens ämne var ”det här med fler barn”.
Eftersom jag bara har gudbarn så känns det inte som om jag har mycket att säga om saken. Förutom att jag inte alls känner något behov av fler gudbarn. De jag har räcker gott, tack. Jag hoppas verkligen att mina kompisar är färdiga med att bidra till befolkningsutvecklingen..

Så istället för att skriva om detta tänkte jag passa på att önska
GOD JUL!

Bloggdecember. 23. Nyårslöftena!

Jag brukar ju frossa i nyårslöften. Varje år hittar jag på massor av bra saker inför året som ska komma. Ibland händer det till och med att jag håller några utav dem.

Men inför nästa år kommer jag vara lite försiktigare. Jag har ingen aning om hur mycket tid jag kommer ha att ägna åt mig själv och mina projekt.

Så mina löften får bli att försöka ta tillvara alla möjligheter att vara glad som dyker upp och att försöka sälja av lite arvegods på tradera. Det får räcka.

Bloggdecember. 22. Det här var 2016

jag avslutade det årets bloggande med att tacka för typ ingenting. 2016 var i stort sett ett helt menlöst år. Jag odlade orimligt mycket squash och delade ut bärkassar med gröna mastodonter till varenda människa jag känner. Det gjorde inte underverk för min allmänna popularitet. Folk blir inte jätteglada över att få squash.

Jag hoppades att 2017 skulle bli roligare. Hahaha.

Idag har jag insett att menlösa år då allt bara lallar på kan vara det skönaste som finns.

bloggdecember 21. Min klimatpåverkan

Bra 
Har inte flugit frivilligt sedan år 2000. Två jobbresor till medelhavsländer är allt och det var det någon annan som bestämde om. Jag hade väl kunnat vägra följa med... men jag är väl inte galen heller.

Shoppar väldigt lite. Har tröjor från 90-talet som jag fortfarande använder ibland. Ok, de kanske inte är skitsnygga, vilket kan vara anledningen till att de aldrig blir utslitna.

Nja
Cyklar alltid om det är möjligt. Åker kollektivt ibland och tar bara bilen när det är nödvändigt. Tyvärr  (för klimatet) tycker jag att det är nödvändigt att åka 30 mil fram och tillbaka till landet så ofta jag bara hinner.

Skäms
Mitt jobb går ut på att försöka få människor att konsumera saker som verkligen inte alltid är nödvändiga eller bra för miljön. Lagom fräscht.

Bloggdecember. 20. Det här var 2015

2015 var året då jag bestämde mig för att ha köpstopp i sex månader. Jag skulle inte köpa något åt mig själv, däremot fick jag köpa saker till trädgården och för reparationer. Det var ganska odramatiskt. Jag tror faktiskt att något av det tänket fortfarande hänger kvar. Jag köper inte alls lika mycket skräp längre. (Nu väljer jag att förtränga den där halsduken Som visade sig vara omöjlig att bära med någon form av värdighet och tröjan som gav flodhästhöfter. Och några felköp till.)

För att få mer arbetsytor i köket byggde jag en pytteliten köksö som jag var ganska odrägligt mallig över. Tyvärr har jag lyckats fylla denna yta med prylar, så idag har jag lika lite arbetsyta som förut. Dystert ändå. Men jag och plana ytor går uppenbarligen inte ihop. Funderade på att skaffa runda möbler och kraftigt sluttande golv för att sluta stapla grejer överallt.

Jag skrev som vanligt ganska mycket om hur värdelös jag var på jobbet. Gissa varför den här bloggen är anonym? Och så tyckte jag uppenbarligen att det var nödvändigt att tala om att det var fredag en gång i veckan ifall ni hade missat det. Troligtvis hade ingen gjort det.

Jag sprang, tränade på Friskis och började cykla till jobbet. Inget av detta verkade påverka min kondition i någon nämnvärd grad. Jag cyklar fortfarande, men det har inte blivit det minsta lättare. Just det kan i och för sig bero på Göteborg. Det är alltid motvind oavsett vilket håll man cyklar åt.

På landet grävde jag massor och fantiserade om att hitta en vikingaskatt. Tyvärr hittade jag bara en massa sten. Där jag grävt placerade jag sedan ett växthus. Åtta av rutorna blåste ut i första höststormen som även fällde två eller tre träd.. skördade i alla fall orimliga mängder gurka.

På julafton funderade jag på om jag skulle klippa gräs eller hugga julgran. Vädret var med andra ord precis som nu. Jaha, det var det. Ett rätt vardagligt och odramatiskt år alltså.

Bloggdecember. 19. Dumpa din kille

Missade några dagar på grund av omständigheter. Eller kanske mest på grund av teknisk lathet. Det strulade lite med min nya telefon och det tog lite tid innan jag orkade googla efter lösningar. Men nu är jag förhoppningsvis här för att stanna. Om det inte finns viktiga lussekatter som måste ätas förstås. Men det är ju självklart.

Nu till ämnet.
Jag är numera väldigt försiktig med att rekommendera någon att dumpa sin kille även om jag tycker att killen ifråga är lika sympatisk som den där vätskan som brukar skvalpa i botten på sophinken när man har haft en läckande påse.
För det blir väldigt jobbigt att behålla vänskapen om man har sagt vad man verkligen tycker om killen och de sedan lappar ihop sitt förhållande igen. Vännen kommer ju alltid att känna att man tycker att hon är något av en idiot som fortsätter att vara ihop med sophinksskvalpet.

Självklart skulle jag inte hålla tyst om jag på allvar tyckte att killen behandlade min kompis illa. Som tur är har mina kompisar bättre smak (mer tur) än så..

Bloggdecember. 18. Måndagen som gick

Måndagen var tänkt att vara årets sista jobbiga jobbdag. Vi jobbade som skållade bävrar för att lägga upp årets sista stora jobb på tryckeriets ftp, för att kunna slappna över julhelgen. Sedan gratulerade vi oss själva och tänkte att vi hade bäddat för att inte behöva jobba i mellandagarna.
(Man tycker ju att vi borde veta bättre. Självklar blev det strul, kris och panik, konstig färg på provtrycket och min kollega fick influensa så att hon nu måste fjärrstyra mig när jag gör färgmätningar, lägger upp kompletterande filer, pratar med kunder och massa andra saker som jag inte är riktigt hemma på. Nu har jag förhöjd puls och ett blodtryck som gör mig yr i huvudet. Tror jag. Det kan vara lite panikångest också.)

Lyckligt ovetande om vad som skulle komma gick jag och tog en öl med en en kompis efter jobbet. Det var roligt. Och väldigt länge sedan. På grund av omständigheter har jag inte varit ute på någonting alls på kvällstid sedan i februari.
En öl blev faktiskt bara en öl och en galopp (som ju inte räknas). Det är nog första gången det händer.
Himla skoj var det i alla fall.

Bloggdecember. 17. Efter studenten

Det var en väldigt varm sommar, året då jag tog studenten. Det minns jag eftersom jag jobbade på konditori iförd orange nylonrock. Man svettas rätt bra i nylon. Så där stod jag, svettig, i en enormt missklädsam färg och försökte förklara vad fullkornsbröd var för fransmän från campingen i närheten. Det gick inte bra.
Jag fick också höra meningen ”när kommer de trevliga damerna tillbaka?” tillräckligt många gånger för att fatta att service nog inte var för mig.
Vet inte hur hygieniskt det var, men jag brukade förvara mina kläder i frysboxen så att de var svala och sköna när jag äntligen fick stänga och ta av mig den förhatliga rocken. Det var det bästa på hela dagen. Och så att man fick äta hur mycket man ville, förstås. Det var inte heller så dumt.

Ungefär samtidigt som mitt sommarvikariat skulle ta slut målades det om i min mammas lägenhet. Målaren tipsade om att deras firma behövde en tjej på kontoret. Jag gick dit på något slags intervju och vips var jag kontorist. Det var jag inte heller så bra på. Men jag stannade ändå nästan två år och fick förstahandskontrakt på en lägenhet eftersom mina chefer kände varenda fastighetsägare i stan. Vad jag egentligen gjorde på jobbet är aningen oklart, men jag tror aldrig att deras arkiv repade sig efteråt.

Bloggdecember 16. Helgen som gick

Vinterstudion.
Promenad med kompis och halvvuxen boxer.
Strumpstickning.
Shepard’s pie.
Vinterstudion.

Tja, det var väl allt.

Bloggdecember. 15. Det här var 2014

Jag har aldrig bloggat så mycket som jag gjorde 2014.
Frågan är varför?
Kanske för att jag och tjejen från Trollhättan startade nytt företag. Och helt plötsligt var vi tvungna att ragga kunder själva. Jag är jättedålig på att ragga kunder.
Så jag skrev om kundmöten, mingel och det faktum att min kollega hade bra mycket mer av Luther i sig än vad jag har. Idag tror jag att jag har dragit ner henne lite mer till min nivå. Vilket är bra för hennes stressnivåer, men kanske inte lika bra för vår lönsamhet.

Vissa kunder fick vi. Andra förlorade vi. Men till slut fick vi en jättekund som krävde att vi skulle skriva på ett krångligt leverantörsavtal på engelska. Vi bad några vana förhandlare att slänga ett öga på det, men de tyckte också att det var svårtolkat. Vi skrev på i alla fall och hoppades att vi inte hade lovat bort våra njurar. Det gick bra.

Jag fick en joggingmanual av en kompis och började den långsamma kampen om att så småningom kunna springa 30 minuter i sträck. Det skrev jag också om. Och till slut lyckades jag faktiskt! Då var jag stolt. Fast samtidigt lite sur över att andra bloggare samtidigt sprang så himla mycket längre och fortare. På hösten fortsatte jag att springa ganska regelbundet utan att någonsin bli bättre på det. Lite bittert ändå.

Jag gjorde så klart diverse försök att bli en ny och bättre människa.
Det gick förstås lika bra som vanligt.

Jag skrev rätt mycket om mina odlingar också. Och så åt jag rödbetor. Och squash.

I november fick jag för mig att jag skulle vara med på Nanowrimo. Alltså skriva ett romanutkast på 50.000 ord under en månad. Det lyckades jag faktiskt genomföra. Men resultatet kommer ingen någonsin att få se.

Sedan tog året slut och jag lovade stordåd under 2015. Så blev det väl inte, riktigt.

Bloggdecember. 14. Livets tre sliding Doors-ögonblick m

Det här var svårt. Nästan ingenting i mitt liv har hängt på slumpen. Småsaker har förstås hänt, men allt viktigt har haft så långa förlopp att slumpen knappast haft någon betydelse alls.

Men en sak kommer jag på.
1996 bestämde sig cheferna på företaget jag jobbade på att sätta ihop en liten arbetsgrupp av som skulle jobba med marknadsföring. The best and brightest, typ. (Ok, en av cheferna hade lite problem med alkohol och klart tveksamt omdöme vilket kan förklara hur jag kom med.)
Gruppen skulle bestå av mig, en grymt duktig kille och en tjej från Borås som vi inte kände. Lagom till första arbetsmötet bestämmer sig boråstjejen för att hon inte vill vara med. Istället togs en tjej från Trollhättan in. 18 år senare startade jag företag med just den tjejen. Vi hade garanterat aldrig träffats om inte tjejen från Borås tackat nej.

Det är allt! Vilket omagiskt liv.
Paulo Coelho skulle aldrig hitta på något så mesigt.

Bloggdecember. 13. Året genom instagram

Uppenbarligen har jag inte funnits 2019, heller.
Jag har liksom aldrig känt något behov av att finnas på instagram. Mitt liv gör sig helt enkelt inte något vidare i bild. Och jag vill helst inte bli påmind om det.

Men arga bibliotekstanten är kul på instagram.
Det är väl ungefär allt jag har att säga under den här rubriken.

Bloggdecember. 12. Julklapparna 2019

I år får jag biobiljetter i julklapp av företaget.
Jag tänker verkligen göra mitt bästa för att låtsas bli överraskad.

Glad kommer jag i alla fall att bli.
Bästa företagsjulklappen på länge.
Mycket bättre än de där jäskorgarna för bröd som jag fick förra året. De står oanvända i ett skåp. Och en av lamporna jag fick ligger fortfarande ouppackad i en låda.

Jag är uppenbarligen svår att köpa julklappar åt.
Jo, det är jag som köper dem! Men ändå. Hur ska jag veta vad jag vill ha? Jag förstår mig verkligen inte på mig.

Jag är fan skitkonstig!

Bloggdecember. 11. Det här var 2013

Jag kombinerade lila foppatofflor med tånaglar målade i orange. Inte ens mina snällaste bloggläsare tyckte att den kombinationen var något vidare. 

På landet kom mina första egenodlade tulpaner upp. Sedan hittade rådjuren till trädgården och ja... jag har aldrig sett röken av dem igen. Tulpanerna alltså. Rådjuren kommer ofta på besök. 

Jag verkar mest ha bloggat när jag haft mycket att göra på jobbet. Antagligen för att kunna skjuta lite på det obehagliga ögonblicket när jag faktiskt var tvungen att börja producera. Ibland fick jag beröm. Ibland fick jag kritik. Gissa vad jag minns?

Sedan tackade jag för mig och berättade att jag skulle börja jobba med någon annan. Då blev det lite dålig stämning. Men det var jag alldeles för glad för att bry mig om. 

Bloggdecember. 10. Min inredning

Hmm. Hur ska jag beskriva den? Vad sägs om eklektisk? Det låter ju mycket bättre än att skriva att det ser ut som en samling containerfynd slumpvis utplacerade längs väggarna. 

Jag önskar ibland att jag kunde intressera mig lite mer för inredning. För det är ju himla fint. Hos andra. Men det känns bara aningen mer meningsfullt än hudvård, som får mig att somna direkt. 

Jag fattar inte hur folk orkar bygga stilleben av prydnadssaker. Eller varför människor frivilligt placerar en massa saker på sina soffbord. Var ska man då ha fötterna?

Över huvud taget har jag väldigt svårt att förstå mig på prydnadssaker. Framför allt i bokhyllor. Där borde de inte få lov att bo. 

Jag hade även kunnat skriva "what she said" och skickat er vidare till Sparkling. Hon verkar vara ungefär lika bra på inredning som jag. 

Bloggdecember. 9. Blev livet som jag trodde?

Skulle inte tro det, va?

Jag skulle ju bli veterinär eller författare eller möjligtvis jurist. Jag kunde även tänka mig att bo på landet med massor av hästar. 

Så blev det ju inte riktigt. Inget blev som jag hoppades, men det blev inte så illa ändå. Förhoppningsvis gäller det framtiden också. 

För även om jag ville bli veterinär, författare eller jurist så var det ju saker jag ville bli för att man ju måste jobba. För allra helst ville jag bli pensionär. Och det hoppas jag fortfarande kunna bli. Känner ju att jag är som skapt för pensionärsliv. 

Bloggdecember. 8. Det här var 2012

Ytterligare ett ganska meningslöst år.
Jag började träna igen, för femtioelfte gången.
Det gick ungefär som vanligt. Efter ungefär tolv minuter funderade jag på att fejka en hjärtinfarkt. Tio minuter senare var jag övertygad om att jag höll på att få en.
Hade jag orkat svinga skivstången hade jag eventuellt kunnat tänka mig att lobotomera den överdrivet entusiastiska ledaren.
Jag reagerar inget vidare på överdriven entusiasm.

Jag rensade min garderob och hoppades att jag skulle kunna skapa mig en ny stil. Nu skulle det vara slut med att se ut som om jag blivit påklädd i mörkret av en missbrukare.
Det gick väl sådär.
Jag kom hem från en av mina shoppingturer med en diskbänkspropp och en kupévärmare.
Föga klädsamt.

Jag var rätt trött på jobbet och det blev inte bättre när min bästa jobbkompis blev gravid och föräldraledig. Började lite smått smida planer på ett samarbete med en duktig journalist för att komma bort. Tyvärr hade denna skribent ungefär lika mycket driv och framåtanda som jag, så det hände inte mycket.

Bloggdecember. 7. Den här färgen är jag

Klart att jag har gjort DISC-testet.

Jag tror att jag har blivit utsatt för varje personlighetstest som någonsin uppfunnits. Och alla har varit precis lika meningslösa som att gå till ett medium. Fast tråkigare. Ska jag ägna mig åt pseudovetenskap så vill jag åtminstone att det ska vara underhållande.

Jag minns inte vad jag hade för färg och bara tanken på att göra testet igen gör mig helt matt. 

Det finns faktiskt luft att stirra rätt ut i, det känns betydligt mer givande.

Bloggdecember. 6. Det här var 2011

Om jag inte hade haft bloggen hade jag inte kunnat nämna en enda sak som hände det året. Men eftersom jag bloggade så vet jag att det inte bara beror på en defekt minneskapacitet - det hände verkligen inte något minnesvärt 2011.

Detta hindrade mig uppenbarligen inte från att blogga.
Mest bloggade jag om jobbet.
Jag får lite ont i magen när jag läser om hur stressigt det var och hur mycket ångest jag hade över att ständigt ha för snäva deadlines, bråka med projektledare och behöva skriva om saker jag verkligen inte förstod mycket av.
Mitt jobb är ungefär 100 gånger bättre idag.

Folk hittade till min blogg genom att söka på saker som mjällvårta, nyårsönskningar, jobba i stuprör och tjocka kvinnor i underkläder. (Just den där sista sökningen bör ha gjort googlaren ganska besviken.)

Jag var mestadels irriterad hela året.
Och betydligt roligare än vad jag är idag.
Så dystert.

Bloggdecember. 5. En gång 2019 som inte kändes

Jag har inte utrymme för så mycket känslor just nu.

Framför allt orkar jag inte bli arg.
Vilket betyder att jag i stort sett har slutat att se på nyheter.
Istället lallar jag omkring som en glad idiot, helt ovetande om kommunal korruption, brott mot mänskligheten, miljöskandaler och vad folk tycker om årets julkalender/julvärd. (Jag tillåter mig att gissa: någon är arg över något sjukt löjligt.)

Att inte gå omkring och vara lågintensivt upprörd över saker i allmänhet och idioter i synnerhet är en väldigt obekant känsla.

Vem är jag ens om jag inte är irriterad?
(Hoppas Helen Mirren!)
Om jag inte hade varit så upptagen av annat hade jag kunnat få en seriös identitetskris här.

Bloggdecember. 4. En gång 2019 som kändes

Idag tappade min kollega en kartong med en ny iPhone på min tå. Det kändes överraskande mycket. 

Jo, det har hänt värre saker i år, men det pallar jag inte att skriva om ännu. För det här är på samma gång det värsta året i mitt liv och oväntat fint samtidigt. 

Bloggdecember. 3. Det här var 2010

Det här är ett lätt år att minnas. 2010 var året då torpet kom in i mitt liv.
Med torpet följde även lite andra saker.
Som en grannkatt.
Sorkar.
Vindsflugor.
Möss.
Fladdermöss.
Ett plötsligt intresse för fågelskådning.
19.000 kvadratmeter sly.
Klart det bästa som hände det året.

Det var också året då jag fick lunginflammation och på allvar trodde att jag skulle dö.
Det var sämst.

Bloggdecember. 2. Jämställdheten

Hahaha...
Nej. Orkar bara  inte.

Ibland vill man bara titta på kattvideos.
Idag är en sådan dag.

Bloggdecember. 1. TV-året 2019

Sparkling antydde lite fint att jag kanske kunde tänkas hänga på den här bloggutmaningen. Och vem är jag att tacka nej till något sådant. Jag behöver all hjälp att orka blogga som jag kan få.
Inte för att jag har så mycket att göra, utan snarare tvärtom.
Så vi testar.

TV-året 2019
Herregud, vad jag har sett mycket på tv i år. Eftersom jag har tillbringat mycket tid hemma har jag tittat på helt orimliga program i helt vansinniga mängder.

Jag har sett gubbar som letar guld (Gold rush), folk som lagar mat (Sveriges Mästerkock, Kockarnas kamp, Masterchef Australia, Engelska masterchef) människor som bakar (Hela Sverige bakar), snubbar som bygger hus (Cowboykåken, Ernst) folk som syr (Project Runway) människor som planterar saker (100 % bonde, Mandelmanns, Trädgårdstider) och senast folk som hantverkar sig (Vad det programmet nu hette?) Något får mig att misstänka att jag kompenserar mitt inaktiva liv genom att titta på andra som gör saker.

Men jag har så klart sett annat också. Som sju säsonger av The good wife, tre säsonger av Billions och otaliga repriser av Buffy.

Just nu håller jag på med de sista avsnitten av Mindhunter och The Crown. Och det börjar verkligen bli hög tid att beställa senaste säsongen av Supernatural för att hålla liv i traditionen att se bröderna Winchester bråka med demoner, vampyrer, änglar, spöken och andra festligheter varje jul. Så mycket snyggare cast än Kalle Anka och hans vänner.

En vacker dag ska jag nog försöka skaffa mig en annan hobby - men det får bli senare - för nu har ju vinterstudion börjat. Äntligen!