söndag 8 december 2019

Bloggdecember. 8. Det här var 2012

Ytterligare ett ganska meningslöst år.
Jag började träna igen, för femtioelfte gången.
Det gick ungefär som vanligt. Efter ungefär tolv minuter funderade jag på att fejka en hjärtinfarkt. Tio minuter senare var jag övertygad om att jag höll på att få en.
Hade jag orkat svinga skivstången hade jag eventuellt kunnat tänka mig att lobotomera den överdrivet entusiastiska ledaren.
Jag reagerar inget vidare på överdriven entusiasm.

Jag rensade min garderob och hoppades att jag skulle kunna skapa mig en ny stil. Nu skulle det vara slut med att se ut som om jag blivit påklädd i mörkret av en missbrukare.
Det gick väl sådär.
Jag kom hem från en av mina shoppingturer med en diskbänkspropp och en kupévärmare.
Föga klädsamt.

Jag var rätt trött på jobbet och det blev inte bättre när min bästa jobbkompis blev gravid och föräldraledig. Började lite smått smida planer på ett samarbete med en duktig journalist för att komma bort. Tyvärr hade denna skribent ungefär lika mycket driv och framåtanda som jag, så det hände inte mycket.

2 kommentarer:

Markattan sa...

Åh, jag minns 2012 som ett av de bättre, åtminstone slutet. Det var nog också året då grunden för min hjärtinfarkt inleddes.

Vi är väl några som får leva med den där missbrukartypen som aldrig lärt sig tända lampan i närheten av en garderob... Trist ändå nu när vi kunde se så himla snygga ut!

Markattan

DDT sa...

Så himla trist! Jag vill ju glida fram som en sinnebild av obesvärad fransk elegans. Istället älgar jag fram i plagg som ser ut att ha stulits från en återvinningscontainrar..fattar inte hur det går till. Helt normala kläder tycks liksom förvandlas i samma ögonblick jag sätter på mig dem.