Bloggdecember. 25. Det här var 2017

jag började året med att klaga på mitt hår. Vilket ju var lite ironiskt med tanke på att jag skulle vara helt skallig ungefär sex månader senare.

2017 var året då jag fick cancer.
Fem dagar efter jag fick beskedet opererades jag, två dagar senare var jag tillbaka på jobbet. Det kanske var lite tidigt, men det var nog viktigt för mig att inte vara sjukare än absolut nödvändigt.

Sedan var jag inne i cancerfabriken där allt gick väldigt automatiskt. Man stoppas in i ena ändan och kommer ut i den andra efter ett halvår med cellgift och strålning. Lite omtumlad, men förhoppningsvis frisk.
Nu hade jag en väldig tur. Jag mådde rätt bra genom hela behandlingen även om maten började smaka metall och jag blev svag som en kattunge. Jag trivdes till och med bra med att vara skallig. Ett år utan dåliga hårdagar är inte helt fel ändå.

Mest frustrerande var krånglet med försäkringskassan. Det tog 3,5 månad innan jag fick några pengar eftersom de lyckades göra fel gång på gång på gång. Då var jag väldigt trött och sur. Så sur att jag avslutade min sjukskrivning en månad tidigare och jobbade heltid samtidigt med strålbehandlingen. Vilket inte var speciellt betungande eftersom det bara var 10 minuter spårvagnsresa mellan jobbet och sjukhuset.

Mycket mer minns jag inte av året. Men jag gissar att jag även gnällde om jobbet och gillade fredagar. Vissa saker är eviga.