Så lurad att handla

Människor som säger att de inte blir påverkade av reklam är bland det gulligaste jag vet. Yeah right, klart att du inte blir...

Jag VET att jag blir påverkad. Så till den milda grad att jag knappt få en köpimpuls utan att börja fundera på varför jag vill ha något. (Bortsett från de tillfällen då jag befinner mig någonstans där det finns verktyg. Då tappar jag det helt och vill ha allt! Gersågar, vedkapar, stämjärn, slipmaskiner, pelarborrar... you name it, jag vill ha det.)

Jag trodde ju att det kanske var Lantliv som hade fått mig att drömma om ett par snickarbyxor. Jag hade så rätt. Idag besökte jag ett väntrum där jag hade varit ungefär för sex veckor sedan. Och vad hittade jag där? Jo, detta.

Jag vet att jag inte har läst tidningen. Men uppenbarligen har jag sett omslaget utan att minnas det. Till och med hönsen är på plats.

Nåja, nu vet jag i alla fall vems fel det är att jag har ett par byxor som är sjukt opraktiska och obekväma varje gång jag ska på toaletten. Det var inte jag, det var Lantliv!

Om jag börjar yra om att jag ska binda julkransar eller dekorera min stuga med kottar, lär det också vara Lantlivs fel. Eller möjligtvis Ernsts.

Gnäll x 3

Bara en liten sur söndagslista över saker jag inte gillar. 

Lukter: rutten potatis (alltså när de blivit så dåliga att de är flytande under skalet). Hönsgödsel (en liten påse kan få en hel lada att stinka). Muskiss (men skuta kissa bakom soffan!!! Jävla djur!). Märks det förresten att jag tillbringat rätt mycket tid på landet den senaste tiden?

Ord och uttryck: mumsa (jag får på allvar rysningar av ordet mumsa). Dofta (ja, jag vet att man ska använda det när något luktar gott och jag gör det i jobbet.  Men jag tycker att det är ett enormt löjligt ord som alltid låter som om någon försöker göra sig tlll). Ta sönder (varför har folk börjat skriva så? Man gör väl sönder saker? Eller slår? Mycket irriterande på ett oklart sätt).

Mat: kladdkaka (vidrig konsistens och jobbigt intensiv smak). Muffins (tack och lov att trenden med muffins stora som barnhuvuden och fulla med bär, chokladbitar och random prylar som råkat ligga på bakbordet, äntligen är över). Fetaost (nej, bara nej. Enda fördelen med fetaost är att den syns och är lätt att peta bort i en sallad.)

Bonus: Martin Björk. (Sluta köpa så jävla mycket reklamtid Trivago! Lämna lite plats till spelbolagen. Nej, skoja bara. Men jag är jävligt trött på Martin Björk.)

Fyll gärna på med egna saker!

Jag borde vetat bättre

I säkert fem år har jag velat ha ett par snickarbyxor i jeans. Jag skäms lite för att erkänna det, men denna önskan är nog ett resultat av att jag sett charmiga trädgårdbilder av kvinnor med sådana byxor bland höns, rabarber och nyskördade morötter. (Varför jag vill ha en pickup ska vi inte ens börja rota i.)

Nu har jag skaffat dem och hittills blivit:

Förödmjukad. Stor i storleken, stod det. Köp en storlek mindre än du brukar, stod det också. Jag köpte största storleken de hade och de sitter fan tajt över höfterna på det mest tantiga vis man kan tänka sig. Behöll dem ändå eftersom det faktiskt inte finns några speglar i trädgården, så jag kan inbilla mig att jag ser ut som ett reportage i Lantliv. (Ja, jag har livlig fantasi. Fråga bara mina låtsashöns!)

Panikslagen. Det tar ju en evighet att ta av sig tillräckligt mycket för att kunna gå på toaletten. Har varit såå nära att a) kissa på mig b) doppa ner hängslena i toaletten c) kissa på hängslena. 

Fattigare. Man har ju blivit van vid att ha mobilen i fickan. Man har däremot inte vant sig vid att ha den i bröstfickan. Så när jag vid ett tidigare nämt paniktillfälle skulle få av mig byxorna fort for mobilen iväg och landade olyckligt på ett klinkergolv. Så nu måste jag byta glas på den. 

Det här var verkligen inte mitt bästa köp. Snälla säg att ni också gör sådana där misslyckade köp på grund av snygga bilder ni sett. Visst gör ni det, va?

Gallskrik i skogen

Ibland går jag omkring och är lite nöjd med mig själv. Som när jag traskar runt i skogen och letar svamp. Det gjorde jag igår. (Jo tack, det gick bra. Hittade några kilo kantareller.) 

Visserligen är jag nöjd med att hitta svamp, men ännu mer nöjd är jag över att trivas i skogen. Jag känner massor av människor som aldrig skulle gå i skogen ensamma eftersom de är rädda för... för... hmm det är lite oklart men jag gissar mördare, björnar och kvicksand. 

"Skönt att inte vara så mesig" tänkte jag belåtet för mig själv, där jag gick omkring med en true crime-pod i öronen och blicken i mossan. Lite oturligt var det kanske att just det avsnittet jag lyssnade på handlade om unga kvinnor som blivit mördade på en vandringsled ute i skogen. Men det var ju i USA, så tiddelipom...

Tills någon plötsligt klappade mig på axeln. Då skrek jag på det mest otuffa sätt man kan föreställa sig. Och kissade nästan på mig innan jag vände mig om och konfronterade... en kotte. De har uppenbarligen börjat trilla ner från granarna nu. 

Jag är tydligen kvinnan som skriker åt kottar. Så mesigt!

Jag visste det

Avokado är tydligen inte bara sjukt äckligt utan också en miljöbov och föremål för organiserad brottslighet. Karteller mördar folk för att få kontroll över denna lönande marknad! 

Nu tänker jag gå omkring och känna mig väldigt mallig och duktig över att jag minsann inte stödjer denna suspekta verksamhet tills någon påminner mig om att det kanske inte är så ansvarsfullt att regelbundet äta sin egen vikt i bacon, heller. (Låt gärna bli att påminna om detta, tack.)

Undrar om man kan odla sin egen avokado? Inte för att jag tänker äta den, men det borde ju finnas en marknad för svenskodlad kartellfri avokado. Det borde ju vara enklare än att odla kokain i alla fall?

Hur det ser ut i mitt växthus nu? Tja, det finns tre tomater som kanske, kanske hinner mogna om det bli en rekordvarm september. Klimatkrisen är min enda chans. 

Vad för slags kaka, sa du?

Korvkaka är uppenbarligen grejen här på landet. Tre av fyra kunder som var före mig i kön hos den lokala slaktaren köpte just detta. 

Korvkaka alltså? Hade det inte varit så lång kö hade jag frågat vad det är meningen att man ska göra med den. Varm? Kall? Friterad?

Någon som testat? Är det gott? Låter ungefär som bacontårta i mina öron. Och det vill faktiskt inte ens jag äta. 

Det händer aldrig Ernst

Visst ser det mysigt ut att stå i solskenet och måla möbler? Alldeles barfota och med huvudet fullt av tankar om humlor och kryddörter. (Eller planer på fientligt maktövertagande av Norge, om man är mer lagd åt det hållet.)

Och här skulle det varit en bild på en målad yta med en spindel som fastnat i färgen. Antagligen var den på jakt efter någon av alla de flugor som också sitter fast i färgen. 

Jag är så osams med verkligheten. 

Återanvänd lista

Lättaste sättet att komma igång igen måste väl ändå vara en lista? Den här har jag sett lite överallt. 

Unpopular opinion: konserter är skittråkiga. Jag har aldrig varit på en konsert där jag inte blivit uttråkad och velat gå långt innan det är slut. Musik är bäst genom egna högtalare. Jag tänker aldrig mer betala pengar för att trängas med folk och lyssna på dåligt mixat ljud och sång som är lite halvfalsk. 

Guilty pleasure: sportfilmer. Finns det något klyschigare? Jag älskar det! Det spelar ingen roll om jag inte fattar speciellt mycket av sporten (baseball, jag pratar om baseball) huvudsaken är att det finns ett lag som möter motgångar som de övervinner. Vad gör det att jag vet precis vad som kommer att hända, det är ju själva poängen. 

Jobbsvaghet: prokrastinering. Jag kan dra på saker i en halv evighet innan jag väl sätter igång. Vilket förstås är grymt irriterande. Mest för mig, eftersom det betyder att jag måste jobba som en gnu på slutet. 

Irriterande egenskap: jag är en ganska kass kompis som är riktigt dålig på att höra av mig periodvis. 

Störda matvanor: har jag sådana? Jag upplever inte min baconkonsumtion som ett problem. Jag ser den som ett stöd till svenskt lantbruk. 

Udda saker jag tycker är snyggt på män: humor och läskunnighet. På riktigt - det finns inget som slår den kombon. 

Man vänjer sig

Jahaja. 

Livet är fortfarande ett kaos. Men det är ett kaos som har blivit vardag. Rutin. Jag har vant mig. Och börjar bli lite rastlös. Så varför inte börja blogga igen? Jag behöver lite trams. 

Och min blogg kan vara ungefär det tramsigaste jag vet. Rätt plats alltså.