I säkert fem år har jag velat ha ett par snickarbyxor i jeans. Jag skäms lite för att erkänna det, men denna önskan är nog ett resultat av att jag sett charmiga trädgårdbilder av kvinnor med sådana byxor bland höns, rabarber och nyskördade morötter. (Varför jag vill ha en pickup ska vi inte ens börja rota i.)
Nu har jag skaffat dem och hittills blivit:
Förödmjukad. Stor i storleken, stod det. Köp en storlek mindre än du brukar, stod det också. Jag köpte största storleken de hade och de sitter fan tajt över höfterna på det mest tantiga vis man kan tänka sig. Behöll dem ändå eftersom det faktiskt inte finns några speglar i trädgården, så jag kan inbilla mig att jag ser ut som ett reportage i Lantliv. (Ja, jag har livlig fantasi. Fråga bara mina låtsashöns!)
Panikslagen. Det tar ju en evighet att ta av sig tillräckligt mycket för att kunna gå på toaletten. Har varit såå nära att a) kissa på mig b) doppa ner hängslena i toaletten c) kissa på hängslena.
Fattigare. Man har ju blivit van vid att ha mobilen i fickan. Man har däremot inte vant sig vid att ha den i bröstfickan. Så när jag vid ett tidigare nämt paniktillfälle skulle få av mig byxorna fort for mobilen iväg och landade olyckligt på ett klinkergolv. Så nu måste jag byta glas på den.
Det här var verkligen inte mitt bästa köp. Snälla säg att ni också gör sådana där misslyckade köp på grund av snygga bilder ni sett. Visst gör ni det, va?
13 kommentarer:
Hela tiden. Tyvärr.
Mm, det händer ju....
Markattan
Har hänt, det ser så vansinnigt mysigt ut med huvudbonad på bild, och föralldel även på levande människor. Inte på mig dockhus. Har tydligen ett gigantiskt klotrunt huvud som inte passar i något alls. Inte för att jag inte provat, otaliga gånger....
Hm Bilder. Har ett foto från 20-årsålder med mina ljusa snickarbyxor. Det ser förvånansvärt prydligt ut för att vara jag. Därför är fotot sparat... Men denna bild skulle aldrig få mig att göra om misstaget då jag gjorde en del av de erfarenheter du nämnde. Dock icke mobilen. Häckar eller säckar numera i säckiga bomullssaker, enbart gummibandslinning i trädgården o stora fickor. Fan va skönt att inte bry sig, det är nog inte prydligt... Annars går jag emellanåt på nya bildnitar, främst mer saker än jag behöver.
Köpte snickarbyxor när jag var gravid .Funkade jättebra i skarven mellan vanliga kläder och gravidkläder och gav magen lite stöd också.Men den tiden är förbi för länge sedan och för dig också väl ?
ROSEN
Även jag har drömt om snickarbyxor, men jag har inte köpt dem, främst för att jag är alldeles för stor. Jag hade en snickarkjol för många år sedan och den älskade jag, men den innebär ju inga problem vid toabesök, men den skyddade å andra sidan inte knäna vid trädgårdsarbete heller.
Jag älskar kimonoblusar att ha över ett linne eller liknande (döljer lite valkar), är de utan knäppning så är de snygga när man står still, men om man går utomhus så flaxar de bara som en mantel efter en.
För att inte tala om när man skickar efter byxor. Byxor från samma företag, i samma storlek kan vara lagom, för stora eller för små ...
ja.
Dessvärre, ja.
Anonym och markattan - exempel, tack!
Anette - åh herregud ja! Hatt. Det ser ju så coolt ut på bild. Själv ser jag ut som en nätmelon med plommonstop så fort jag provar något annat än keps.
Botant - resår for the win. Jag har knappt några andra byxor på landet. Här ser jag ut så att jag kan skrämma traktorer i sken. Skönt ändå.
Rosen - gravidmage i snickarbyxor är ju ännu gulligare! Om det dessutom är skönt är det ju ännu bättre. Men jag är imponerad av att du pallade toalettbesöken.
Humlan - haha kimono! Ytterligare ett plagg som funkar bäst på bild. Mantel... hehe, precis. Jag har samma problem med koftor utan knäppning.
I Will & Ulla - men var är era exempel? Jag vill ju veta vilka misslyckade saker ni har köpt till era fantasipersonligheter.
Tja en klänning som såg så luftig och fin ut men som jag knappt fick över brösten och som jag därför inte kunde röra mig i. Nu senast BH som skulle vara XL och om det var det så vill jag helst bränna den 👿
Markattan
Min fantasipersonlighet köper vackra färgglada kläder på fyndrea hos Gudrun Sjödén. Nej inte kimono fast dräller av sånt där. Sedan visar det sig att min verkliga personlighet använder allt beige och grått av billiga märken tills de blir trådslitna. Till detta har jag fina väl valda beige o grå Eccoskor flera par som är oslitna för att sportskorna i underliga förfärliga färger är ännu mjukare när man har hälsporre. Är osäker på vilket intryck det gör, gråsliten tant med brokiga skor. Billigt intryck fast de brokiga skorna minsann var dyrare än Ecco på rea
Nej, det har aldrig hänt mig.
Markattan - det mesta ser luftigt och fint ut på modeller som är 175 cm långa och väger 55 kilo. Men det ör ändå något lurt med det hela (jag gissar industrifläktar och knappnålar) för när jag var så där mager såg det bara ut som om jag klätt på mig ett påslakan. Inte någon smickrande look.
Botant - beige och grått? Du beskrev precis min garderob där. Färgglada kläder från Gudrun Sjödén? Haha, inte ens i min fantasi kan jag bära upp dem. Jag har en alldeles för blek personlighet.
Nilla - klart att det inte har. Du perfekta människa. Du är ett ouppnåeligt mål för oss andra att sträva mot.
Skicka en kommentar