Nämen, alltså. Det blev inte mycket mer gjort, faktiskt.
Tråkigt nog hade jag glömt mina hörlurar hemma när jag åkte till landet, så jag var tvungen att lyssna på mina egna tankar nästan hela tiden.
Och HERREMINJE vilken jobbig människa jag verkar vara. Tydligen ägnar jag orimligt mycket tid åt att tänka på att det kliar någonstans på kroppen och att det kanske kan vara en fästing. När jag inte oroar mig för saker som bits tycks jag mest frossa i urgamla obekväma situationer och fundera över om saker jag sagt eller skrivit kan missuppfattas. I min hjärna kan allt missuppfattas!
Sedan tänker jag en del på kryddiga korvar och ost också. Men just det tycker jag är helt ok.
