Planerat återfall i gammal vana

Det är måndag.
Dags att hasa 8 km i pensionärstempo (här tänker jag mig höftledsopererade i rehabiliteringsfas, inte spänstiga hurtbullar strax över 65) under ständigt gnällande över att vi aldrig någonsin blir bättre på det.

Om vi nu inte har blivit bättre förstås?
Två månaders uppehåll kanske är precis vad som behövs för att bli spänstiga som bergsegetter och snabbfotade som antiloper?

Fan tro't.

För övrigt svettas jag redan.

Är det bara jag

Som tycker att det här med tropiska nätter är lite överreklamerat?

Som ett proffs, nästan

Jaha, då har det nya livet börjat.
Det startade klockan 06.20 då jag gav mig ut och sprang.
Iförd en sådan här.

(Ja, fast med en mobil i då förstås. Den var jag ju tvungen att ta ut för att kunna fotografera det hela.)
Det kändes mycket proffsigt.
I 3 minuter.
Sedan blev det väldigt, väldigt jobbigt.

För övrigt tror jag att morgonträning är en riktigt dålig idé för människor som eftersvettas i en timme efter att ha sprungit i 15 minuter.
Jag är en sådan människa, tydligen.
Synd.

Teodicéproblemet

...har jag faktiskt inte funderat det minsta på idag.
Istället har jag klippt gräset.
Ja. I värmen.

Fast för en kort sekund trodde jag nästan att jag höll på att få en uppenbarelse.
Men det var bara svett som runnit ner i ögonen.

Nu ska jag nog tänka lite på kall öl.

Oönskade talanger

I den här vädret gör sig några av mina mer udda talanger påminda.
De är av den sorten som man nog inte ska visa upp för Bert Karlsson & Co.
Eller vad tror ni om följande förmågor?

Jag kan:
# få nagellack att flagna genom att andas
# utveckla nya leverfläckar efter 30 sekunders solexponering
# svettas om rumpan så att det går igenom käderna och lämnar blöta fläckar på trädgårdsmöbler.

Kan det vara något för talang 2010?

Och, förresten. Vad har ni för oanade talanger?