Nästan som Ernst

Man blir glad av att bygga saker själv säger Ernst. 

Så, här kommer min senaste skapelse. 

Ser ni inte?

Jag har slagit i en spik i den där pinnen och böjt den. På så sätt kan jag hämta upp vatten från brunnen när jag ska vattna tomaterna i växthuset, trots att vattenståndet har sjunkit en meter. 

Ok, det är kanske inte riktigt Ernst-nivå på snickeriet. Men det är jääävligt varmt. Jag vill bara påminna om det. 

Ernst bygger säkert inte heller så snygga grejer när hjärnan håller på att smälta. 

Teodicéproblemet

...har jag faktiskt inte funderat det minsta på idag.
Istället har jag klippt gräset.
Ja. I värmen.

Fast för en kort sekund trodde jag nästan att jag höll på att få en uppenbarelse.
Men det var bara svett som runnit ner i ögonen.

Nu ska jag nog tänka lite på kall öl.

Rätt åt mig

Jag var ju så himla nöjd över ösregnet i måndags.
Det som hindrade mig från att springa.
Men det var ju inte alls roligare att springa igår.
Det var bara skitvarmt.
Och kvavt.
Och jobbigt.

Resultatet: vår långsammaste runda på säkert två månader.

Men vi hann skvallra en del.
Alltid något.

Åh en nyupptäckt talang

Jag kan lagra litervis med vatten i mina fötter och anklar.
Yaaay!
Som en kamel ungefär.
Säkert väldigt nyttigt ifall jag skulle vilja ge mig ut på ökensafari, eller så.

Frågan är förstås vad jag ska ha på fötterna.
När jag ger mig ut på den där safarin, alltså.
Jag kommer inte i några skor.

Om fötterna inte har krympt till imorgon så kommer blå tandläkartossor i plast att vara mitt enda alternativ.
Skitjobbigt!
Jag har fan ingenting som matchar blå tandläkartossor i plast.

Barfota & The City...?
Känns det hett?
Säg ja, snälla!