Tungt, så tungt

För några veckor sedan slängde jag min teflonpanna (eller vad det nu är för slags material i sådana där non stick-pannor nu för tiden. Orka hålla sig uppdaterad på sådant!) vilket antagligen var något jag borde ha gjort för länge sedan. Flakes av stekpannebeläggning i maten är inte helt nyttigt, va?

Nå, den åkte i alla fall ut. Och även om de inte kostar mycket så har jag börjat tröttna på stekpannor som bara håller i några år.
What would Greta do?
Hade hon köpt en ny stekpanna för 299 kronor på ICA eller hade hon plockat fram sin gamla gjutjärnspanna från 90-talet?
Hmm... vid närmare eftertanke... kanske hon inte har så värst många sådana.

Men det hade jag.

Och den var uppenbarligen lite tjurig över att ha fått stå ensam i ett skåp i mer än 10 år, för i början brände den allt. ALLT!
Jag kan ha lagat vidbränt vatten.
Men det problemet gick över när den väl vande sig vid att användas igen.

MEN, den är ju så satans tung.
Det är bara med yttersta svårighet jag kan lyfta den med vänster hand och när jag ska hälla över saker från stekpannan ner i en kastrull eller så hamnar ungefär hälften utanför. Vilket har medfört orimligt mycket avtorkande, skrubbande och skurande. Ska det vara så?

Jag kommer att behöva styrketräna för att kunna laga mat.

Vem behöver ett gym, när man har en Skeppshult på 15 kilo? Eller 12 kilo kanske, eller låt mig bara konstatera att den väger helt orimligt mycket.
Kan den vara gjord av tungsten?
Nej tydligen inte. Tungsten, även kallat Volfram, var inte så vanligt. Halten i jordskorpan var bara 1 gram per ton. Då gissar jag väl att de inte har brytt sig om att skrapa ihop tillräckligt för att göra en astung stekpanna av det, bara för att retas. Det verkar onödigt.

Ok, jag är väl klen då.
Jaha, nu blev det dålig stämning här.
Jag tänker muntra upp mig med en chokladcroissant.
Ni andra kan ägna er åt fri lek.

Det är svårt att vara ordentlig

Igår lagade jag makaronipudding. Planen var att äta lite av den med en rejäl sallad och sedan ha flera lunchportioner att stoppa i frysen.
Smart där.
Men sedan råkade jag hälla härsken olivolja över hela salladen.
Och sedan kan jag ha råkat äta upp hela makaronipuddingen för att jag blev sur.

Så idag har jag ingen lunch.
Igen.

Saker jag gör ganska sällan

Tillverkar egen pasta.

Då och då öppnar jag ett skåp och kommer på att jag faktiskt har en pastamaskin.
Att göra egen pasta är ju kul. Varför gör jag inte det oftare, brukar jag fråga mig när jag ser den. Och så plockar jag fram den, samtidigt som jag känner mig ganska nöjd med mig själv.

Fast sedan kommer jag på att jag får ont i handlederna av att göra pastadeg, så då måste jag plocka fram hushållsassistenten. Den är ganska stor och ganska tung.

När pastadegen har gått cirka 10 minuter i maskinen ska den ändå knådas tills det känns som om handlederna håller på att gå av. Efter det ska degen vila i en halvtimme. Det skulle jag också vilja göra vid det laget, men då måste jag istället plocka isär hushållsassistenten och diska alla lösa delar.

Sedan är det äntligen dags att veva pasta. Tyvärr skulle man behöva en extra arm för just detta moment. En hand som matar in pastan mellan valsarna, en som tar emot den och en hand som faktiskt vevar. Men det har man ju inte, så pastan hamnar i ett trassligt knyte under maskinen och detta ska man sedan försöka reda upp (tänk 18 stycken hörlurssladdar). För att den inte ska klibba ihop ska man gärna skvätta lite mjöl på den också. Och sedan ska man hänga upp den så att den får torka lite. Kanske över en stol eller så. På väg till stolen tappar man lite av pastan på golvet och stolsitsen blir full av mjöl.

Vid det här laget är det dags att göra pastasås. Egentligen skulle man behöva dammsuga innan eftersom golv och arbetsytor är fulla av pastasnuttar och mjöl, men det är ingen idé eftersom man ska bära pastan över golvet en gång till när den ska kokas, så istället sopar man undan det värsta bort till ett hörn.

När såsen är nästan färdig är det dags att koka pastan. Då är det lättare att bära hela stolen bort till spisen, för då trillar det inte av riktigt lika mycket mjöl och pastabitar på golvet. Den hemmagjorda pastan är kanske inte riktigt lika snygg som färdigköpt pasta, men oj vad snabbt den går att koka! Jojomensan. Där sparar man säkert in 6 minuter i jämförelse med att köpa färdig torkad pasta.

Sedan är det äntligen dags att äta. Pastan smakar helt ok. Precis som vanlig pasta faktiskt.

Därefter återstår bara att sanera alla redskap (pastamaskinen får absolut inte diskas utan ska torkas av med tygtrasa och möjligtvis smörjas med en droppe matolja - inget annat. Annars gissar jag att pastapolisen kommer och förvisar en till England eller annat undermåligt matland.) och dammsuga hela köket. Och medan man gör det så kan man tänka på den där traven av pastapaket som man såg på Hemkök för 5 kronor styck och återigen bli påmind om precis varför man inte gör egen pasta oftare.