onsdag 15 januari 2020

Tungt, så tungt

För några veckor sedan slängde jag min teflonpanna (eller vad det nu är för slags material i sådana där non stick-pannor nu för tiden. Orka hålla sig uppdaterad på sådant!) vilket antagligen var något jag borde ha gjort för länge sedan. Flakes av stekpannebeläggning i maten är inte helt nyttigt, va?

Nå, den åkte i alla fall ut. Och även om de inte kostar mycket så har jag börjat tröttna på stekpannor som bara håller i några år.
What would Greta do?
Hade hon köpt en ny stekpanna för 299 kronor på ICA eller hade hon plockat fram sin gamla gjutjärnspanna från 90-talet?
Hmm... vid närmare eftertanke... kanske hon inte har så värst många sådana.

Men det hade jag.

Och den var uppenbarligen lite tjurig över att ha fått stå ensam i ett skåp i mer än 10 år, för i början brände den allt. ALLT!
Jag kan ha lagat vidbränt vatten.
Men det problemet gick över när den väl vande sig vid att användas igen.

MEN, den är ju så satans tung.
Det är bara med yttersta svårighet jag kan lyfta den med vänster hand och när jag ska hälla över saker från stekpannan ner i en kastrull eller så hamnar ungefär hälften utanför. Vilket har medfört orimligt mycket avtorkande, skrubbande och skurande. Ska det vara så?

Jag kommer att behöva styrketräna för att kunna laga mat.
Vem behöver ett gym, när man har en Skeppshult på 15 kilo? Eller 12 kilo kanske, eller låt mig bara konstatera att den väger helt orimligt mycket.
Kan den vara gjord av tungsten?
Nej tydligen inte. Tungsten, även kallat Volfram, var inte så vanligt. Halten i jordskorpan var bara 1 gram per ton. Då gissar jag väl att de inte har brytt sig om att skrapa ihop tillräckligt för att göra en astung stekpanna av det, bara för att retas. Det verkar onödigt.

Ok, jag är väl klen då.
Jaha, nu blev det dålig stämning här.
Jag tänker muntra upp mig med en chokladcroissant.
Ni andra kan ägna er åt fri lek.

11 kommentarer:

Tigerlilja sa...

Jo då, dom är vackra och bra på många sätt. Men jag orkar inte!

Botant sa...

Jag tycker den verkar ha ett snällt snålt skaft, kan det vara aluminium ? Jag hittade min ungefär likadana på loppis för 10 år sen sådär och det står nåt med Småland och patent på undersidan Jag upplever den som lätt i jämförelse med min andra helgjutjärnsjävel. Kan vara Skeppshult. Jag har avskytt teflon sen alla somrar vi hälsade på släktingen gammelfarbror som hade en flagnande. Han hade lyckats få en sån efter sin syster som dog på 70-talet. Farbrorn blev nära 90 men systern dog tidigt. Finns 50% chans med teflon verkar det som ? Efter den statistik jag har. Greta hade alldeles säkert gillat din metod att skaffa prylar

Botant sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Botant sa...

Nja kanske inte aluminium men nåt lättare än gjutjärn

Sparkling sa...

Jag köpte en nytillverkad lättviktsgjutjärnspanna när mina värdelösa non-stick-pannor åkte ut för några år sen. Går tydligen numera att göra så att man får gjutjärnets alla fördelar men att man inte längre behöver vara Ricky Bruch för att kunna hantera dom. Är SÅ nöjd. Får ej betalt för att skriva detta :D

DDT sa...

Tigerlilja - Orimligt tunga. Men jag försöker inbilla mig att det är bra träning. Det går väl sådär än så länge...

Botant - jag tror att handtaget är av stål, men det verkar inte ha gjort den mycket lättare precis. Tyvärr. Men jag håller mitt huvud högt och tänker på mig själv som en miljöhjälte varje gång jag högröd i ansiktet och med darrande muskler försöker hantera den.

sparkling - lättviktsgjutjärn? Det låter som kalorifria kanelbullar. En dröm! Nästan så att jag funderar på att faktiskt köpa en. Trots snål och fördelarna med styrketräning i vardagen.
Lite synd ändå att man inte får betalt för att skriva på bloggen. Men då hade man ju antagligen behövt skriva om produkter som man vill få andra att köpa och det har jag faktiskt tillräckligt av på jobbet. Lättviktsgjuttjärn är något jag känner att jag skulle marknadsföra med glädje faktiskt. Eller glädje och glädje... Det är ju fortfarande jobb.

Karins ordöverflöd sa...

Jag har en gjutjärnspanna från 50-talet, tung som attan.
När jag använder den så låtsas jag att jag är på gym och
än så länge funkar det.

Markattan sa...

Jag överlåter all matlagning till maken och vad han steker i bryr jag mig således inte om.
Tyvärr är det jag som diskar....

Markattan

Anonym sa...

Jag har en gjutjärnspanna som min make fick första julen vi var tillsammans i mitten på 70-talet och den används varje dag och jag har faktiskt inte tänkt på att den skulle vara så tung? Kanske har jag fått krafterna av den dagliga träningen av att lyfta den eller så har jag bara tur att ha en frisk arm😉
Bästa rengöringen av gamla gjutjärnspannor är att strö ett lager salt i den och så låta den stå på varm platta 10-15 minuter medan man rör om några gånger.
Så ska man försöka att inte använda diskmedel när pannan diskas;)

DDT sa...

Karin - bra attityd där!

Markattan - bra arbetsfördelning där. Åtminstone om ni har diskmaskin.

Anonym - jag gissar att du helt enkelt är råstark. Heja, heja! Det där salttipset ska jag testa på en av mina gamla gjutjärnsgrytor som luktar lite funky..

Botant sa...

Verkar vara billigt gymtips. Greta skulle nog gilla det. och även jag har ett personligt förhållande till min stekpannna. Det är minsann inte vilken som helst.