fredag 17 januari 2020

Dagens irritationsmoment

Men! Jag städade ju undan julen för flera veckor sedan.
Varför hittar jag då den här fulingen stående i vardagsrummet? Är jag selektivt blind eller? Jag måste ju gått förbi den hur många gånger som helst.
Nu måste jag ju gå upp på vinden en gång till, eller ha denna minimalistiska julgran framme resten av året.

Och det vore ju synd. För det är faktiskt min favorit bland julpyntet. Den är så ful att den är fin och jag blir alldeles glad varje december när jag hittar den i julpåsen. Resten av året tycks jag ägna åt att förtränga att jag har den, för jag blir lika glatt överraskad varje år.
Det skulle ju vara dumt att förvägra mig själv detta lilla glädjeämne.

Jaha. Vinden it is.

4 kommentarer:

Markattan sa...

När de få grejer skulle upp inför julen saknade jag tomten. Letade som en tok. Hittade den när julen skulle packas ner. Tomten hade hängt i sin gunga hela året...

Markattan

I will not keep calm and you can fuck off sa...

den har, ehum, karaktär.

Tigerlilja sa...

Jag gillar den! Om det nu inte var så att jag har en ganska rejäl plastgran - som jag verkligen inte kan undgå att se och alltså plocka ner - så vore det kanske ett alternativ!

DDT sa...

markattan - haha. Det där har hänt mig också. Man slutar liksom se saker hemma. Tomten hade säkert haft det finfint i sin gunga hela året gissar jag.

i will - JAG har också, ehum, karaktär...
Men visst har jag skrivit om min förkärlek för fula grejer. Jag blir på gott humör av dem. Den där "granen" är en av mina bästa.

tigerliljan - Jag skulle gärna ha en stor variant av denna "gran". Den här är bara ca 30 cm hög. Men tänk dig en sådan i granformat. Det hade ju varit majestätiskt. Bisarrt, men majestätiskt. Tyvärr drar den batterier i rekordfart. Men det får man ta.
Plastgran har sina fördelar ändå. Inget barr och inga medföljande spindlar. Just det sista är viktigast för mig.