Ett mysterium! Av den helt spännande sorten, tyvärr. Jag lär inte bli Sveriges nästa deckardrottning av att nysta upp denna gåta.
Mitt i trampdynan sitter den dessutom så att det gör ont varje steg jag tar. Inte tillräckligt ont för att jag ska halta, utan bara precis tillräckligt för att vara irriterande. Som om jag trampade på en väldigt, väldigt liten sticka.
Så himla mesigt!
Inte ens jag kan tycka synd om mig för en löjlig grej.
Och då är jag ändå proffs på just detta.
Bah. Jag antar att jag får sitta och vara sur för att det regnar istället.
Det är accepterat va?
5 kommentarer:
Är du säker på att det inte är en liktorn? Det känns verkligen som att gå på en liten sticka. Ju längre du går desto större blir stickan...
Helt ok att slänga upp fötterna och inte gå en meter med andra ord. Sur över regnet är också ok bara du passar dig för att bli sur av det.
Markattan
Fotvårtor är knepiga. Min första drabbade mig under hälen och gjorde till slut väldigt ont, så där halta-ont, så skolläkaren skar bort den, och visade dessutom upp den för mig, storlek/omkrets ungefär som yttersta leden på lillfingret. Natten efter var inte helt okomplicerad. Sen hade jag under framtrampdynorna (eller hur man ska kalla kroppsdelen), men efter några år försvann dom. Fast såna där kemikalier man kunde pensla på hjälpte inte alls, det är möjligt att vetenskapen gått framåt.
Du kan äta nektariner medan du sitter och surar :P
markattan - det kan vara en liktorn. Hur vet man skillnaden? Jag har i alla fall köpt ett medel som ska hjälpa mot båda. Så jag är dubbelgarderar.
tigerlilja - vilken obehaglig människa. Jag vill inte se saker som skärs bort från min kropp.
i will - Jag lär väl vara så illa tvungen.
Skicka en kommentar