Något av en ledtråd

När man börjar baka hjärtformade kanelbullar, då är det ett tecken på att man har för mycket fritid, va?

Så uppenbart uttråkad

Smakar precis som vanliga bullar, så klart.

I kväll ska jag laga potatisgratäng. Risken finns att jag gör den i form av Vita huset. Eller som en liten ponny.

Visst hade det varit vettigare att städa, men tyvärr verkar jag aldrig bli riktigt så uttråkad
Synd.

Har ni gjort något meningsfullt?

Man skulle kunna tro att jag har skärpt mig

Idag är jag minsann både nyduschad och påklädd.

Tyvärr beror det mest på att jag välte ut en kopp kaffe över min morgonrock.

Men det känns ändå som ett framsteg.

Man ska inte ha för höga krav på sig själv i kristider. Det har jag läst på flera ställen. Och eftersom det stämmer med min egen uppfattning, så bedömer jag naturligtvis dessa källor som fullständigt trovärdiga.

Har ni gjort något duktigt idag?

Visst ja, det är väl påskafton idag va?
GLAD PÅSK!

Stilla veckan

Så här såg det ut när jag var i stan senast.

Ungefär likadant känns det inuti mitt huvud just nu.
Det är liksom stiltje.

Igår tänkte jag att "imorgon är det jag som skärper mig."
Och nu är det imorgon och jag sitter fortfarande i morgonrock och har gjort ungefär ingenting hittills.
Så, noll skärpning, alltså.

Men jag har lärt mig att detta är stilla veckan.
Det lärde jag mig igår när jag googlade mig till lite kunskap om dymmelonsdagen. Var det något jag borde äta, kanske? Friterad dymmel med vaniljsås? Kokt dymmel med senapssås? Just nu är jag öppen för det mesta i matväg.
Men så var det inte. Dymlar var tydligen träkläppar som man ersatte de vanliga metallkläpparna i kyrkklockorna med, för att ge dem en mer dov och dämpad klang. För nu ska man påminnas om att det är stilla veckan och att långfredagen är i antågande.

Där ser man.
Nåja, dymmel lät ju inte direkt jättegott ändå.

Ja, jag googlar orimligt mycket saker just nu. Men vad ska man annars göra?
(Jo, jag vet. Städa, röja skåp, putsa fönster, laga kläder, putsa skor, rensa vindsförrådet, sortera sina kryddor, fixa gamla surdegar, sätta ny surdeg... Glöm att jag frågade.)

Nä, men man kanske skulle klä på sig.

Sådant man gör

Jag måste tyvärr konstatera att jag inte hanterar den här krisen så där jättebra. Igår kan jag ha fått (ok, jag fick faktiskt) ett direkt löjligt vredesutbrott på en dåligt fungerande ljudbokstjänst. Tänk: hoppa jämfota, stampa i golvet, svära och vifta okontrollerat med armarna. Det var bara med en riktig kraftansträngning jag lyckades låta bli att slänga paddan i väggen. Sådant trodde jag verkligen att jag hade slutat med strax efter tonåren.
Men tydligen inte.

Jag ägnar också orimligt mycket tid åt följande:

Att oroa mig för den här blommans hälsotillstånd

Har du fått pest? Är du torr? Står du för mörkt? För ljust?

Att tycka osorterade saker om deltagarna i Robinson
Värdig vinnare? Haha. Fortfarande? Efter så här många säsonger borde väl fler ha förstått att social kompetens slår muskler varje gång. Men nej. Det finns alltid ett gäng kralliga killar som tror att de andra bara är ovärdig utfyllnad.
Raymond som ledarskapscoach? Haha. Ooookaj. Känns rimligt.

Att inte städa och fixa hemma
Jag har hur mycket tid som helst. Alltså gör jag precis ingenting. Det var ju synd!

Att stirra på min skärm
Jag har fortfarande lite jobb att göra. Och det går ju... sådär kan vi väl säga, för att uttrycka oss diplomatiskt. Men jag sitter verkligen länge på min kontorsstol. Det gör jag.

Hur är det med er? Är ni rasande effektiva och på strålande humör?
Vill jag ens veta?

Jag har inte svultit ihjäl

Jag är bara handlingsförlamad.

Eftersom antalet uppdrag just nu är minimalt finns ju egentligen alla möjligheter att göra en hel massa bra saker hemma. Som att storstäda. Rensa skåp. Sälja prylar på Tradera. Pyssla. Laga kläder. Stryka. Byta gardiner...

Men nä

Det blir liksom inte gjort.

Istället sitter jag liksom och väntar, med en lågintensiv oro i kroppen.

Väldigt opraktiskt faktiskt.

Jag borde verkligen skärpa mig.
Tyvärr är jag väldigt dålig på just det.
Min inre chef (som aldrig varit mycket till arbetsledare) verkar ha blivit permitterad.

Suck!
Nej, nu tittar vi på lite vitsippor istället.

Vänligen fylls av vårkänslor nu!

Hur går det för er?

Hur är det möjligt?

Det är bara två dagar sedan jag fick hem sju påsar med mat.

Hur kan det inte finnas NÅGONTING gott hemma?

Vad fan innehöll de där påsarna egentligen?

Hur kass kan man egentligen vara på att shoppa?
Vitkål? Matolja? Lasagneplattor? Ägg?
Vem vill ha sådant? Jag vill ju ha choklad, chilinötter och wienerbröd.

Jag har faktiskt betalat mina räkningar idag. Och tvättat. Och bakat bröd som åtminstone blev lite ätbart. Massa bra saker ju. Då är man värd att frossa i transfetter.
Jag har inte ens bacon - för det var restnoterat.

Nej, men jag festar väl loss på en halstablett, då.

Jo, jag är medveten om att det finns betydligt större problem i världen, men det minskar inte på något sätt min förmåga att tycka synd om mig själv. Jag är bra på det sättet.

Jag borde inte få hålla på

Jag läste ett inlägg av någon som tyckte att nu när man var hemma så skulle man passa på att ta itu med de där små sakerna man tänkt att man ska fixa "sen". Måla en list, reparera något, sätta upp en lampa etc.

Bra idé, tänkte jag.
FEL, FEL, FEL.

Planen var att lite snabbt limma fast en sådan där liten metallbricka som gör att garderobsdörren går att stänga. Den har stått och glipat i ett år eller två. (Eller tre, vem minns sådant.)
Hur svårt kan det vara?

Uppenbarligen jättesvårt.
När jag var färdig hade jag limmat fast min iPad på strykbrädan och dessutom fått så mycket kontaktlim på fingrarna att min mobil inte känner igen mig.

Jag vill inte bo tillsammans med mig längre.

Men visst gör nästan alla sådana saker titt som tätt? Va? Visst? Berätta gärna. 

Men blääh

I morse bakade jag kalljästa frallor.
Det borde jag inte ha gjort, för jävlar i min lilla låda vad äckliga de blev. Så pass oätliga att det bara var att slänga dem.
På riktigt.

Små, fula bröd längst ner i en matavfallspåse. Hejdå! Låt oss aldrig ses igen.

Jag ska inte säga vilket recept jag använde, för det var troligtvis inte receptets fel.
Nästan allt jag lagar smakar illa just nu.
Och det är tyvärr inte inbillning. Jag har fått det bekräftat av oberoende källor. Eller snarare en källa som är beroende av att jag lagar och serverar mat varje dag. Och alltså borde vara mån om att hålla sig väl med mig. Inte bita handen som föder en... typ.
Men icke.
"Du, det här var verkligen inget vidare."

Jag får ägna mig åt att läsa böcker istället.
Det gör jag numera på min iPad. Vilket så klart inte alls är samma sak som att läsa en riktig bok på papper, men det funkar. För jag har laddat ner en festlig app som heter Libby.

Med den kan man låna böcker från Göteborgs bibliotek utan att gå dit.
Klart ocharmigt i jämförelse med att ströva runt bland hyllorna, undersöka vad som nyss har blivit återlämnat, spana på vad andra lånar, bläddra i tidningar och småprata med sin vänliga kvartersbibliotikarie - men ändå. Bra grej.

Nu ska jag rimma fläsk.
Något som har möjlighet att bli ett rent grandiost misslyckande.
Nåja, jag har knäckebröd hemma.

Gammalt djungelordspråk

Ingen situation är så illa att den inte blir liiite bättre av en nybakad pepparkaka.

Jag är inte helt hundraprocentigt säker på att jag har läst det i Fantomen, men det borde jag ha gjort. Han kan ju inte bara sprungit omkring och slagit ner skurkar? Han måste väl ha fikat ibland också? Vad är det annars för vits med att finnas till?

Jaha, vad ska man göra nu då?
Jag är så uttråkad att jag funderar på att städa.
Men så illa ska det nog ändå inte bli.

Vad gör ni för något festligt?