Jaha, då var det fredag igen

Det här att jag inte längre piper högt av lycka varje fredag, undrar vad det beror på?

Jag ser två möjliga anledningar.

1. Jag hatar inte jobb lika mycket som förr.

2. Min fritid är lika trist som mina arbetsdagar.

Hoppas nr 1.

Lagom smart

Att låna två böcker på 7-dagarslån samtidigt, var kanske inte förra veckans mest intelligenta idé. Framför allt inte med tanke på att jag även skulle hinna jobba rätt mycket, gå på kurs, springa 8 kilometer uppförsbackar med min träningskompis och gå på ett event.

Men jag hann!
Denna lässtress gav mig även en anledning att städa väldigt lite.
Win-win alltså.

Båda var spännande, men King var förstås lite bättre. Inte så konstigt kanske. Han har skrivit 50 böcker medan Tudor är en debutant.

Och nu är det helg, minsann. En helg där det ska bli 21 grader. Sååå, det är väl inte så värst synd om mig just nu antar jag.

Där vitlöken vajar för vinden

Fredag igen. Äntligen!

Vilket förstås betyder att det snart är dags att åka till landet och se om vitlöken har vuxit något sedan sist. För, KOLLA, det verkar som om jag kan lyckas med något i min odling i år. Dessa tjusiga rader med grön blast är (hoppas jag verkligen) vitlök som jag satte i höstas.

Det finns förstås fortfarande alla förutsättningar att misslyckas. De kan ruttna, torka ut, bli angripna av coloradoskalbaggar (kanske, vet inte riktigt vad det är, men de låter farliga) bli uppgrävda av björnar eller bara vägra växa vilket är väldigt vanligt i mitt trädgårdsland.
Men just nu... succé!

Förutom att beundra mina blivande vitlökar tänker jag ägna helgen åt att sätta potatis och vanlig lök och att så morötter, rödbetor, sallad och hmmm... vad kan jag mer ha köpt för frön?

Sedan planerar jag att ägna resten av min helg åt att sitta i hammocken, dricka kaffe och stalka bobyggande småfåglar.

Vad ska ni göra för kul?

Dagens utmaning

Att åka kollektivt till jobbet utan att skrika högt och börja veva med knytnävarna mot mina medpassagerare.
Check!

Idag var det värre än vanligt.
Någon idiot hade glömt att köpa mjölk så jag tvingades konfronteras med Göteborgs Spårvägar utan att ha fått kaffe innan. (Denna idiot borde för övrigt få stryk med en hoprullad ikea-katalog, men jag hade tydligen redan slängt den. Och dessutom skulle det säkert gjort ont. Jag gillar inte ont.)

Nu, efter ungefär fem koppar kaffe och en lunch, börjar jag känna mig vänligare inställd till mänskligheten.

Så, då är det väl snart dags att gå hem, då.

Jag är nog körd

Enligt Aftonbladet (denna ständiga källa till visdom och levnadsregler) finns det fem tydliga markörer som avgör om man kommer att bli en lycklig och lyckad människa. Då ska vi se…

1. Emotionell stabilitet – njaaa. Om man har ett tiotal personligheter varav minst en heter Berit kanske man inte får högsta poäng på stabilitet.

Nästa då…

2. Beslutsamhet – Jo, eller nej, fast kanske, nej. Om man är över femtio och fortfarande har en känsla av att man inte vet vad man ska bli när man blir stor, så måste man nog ändå svara nej på det.

Vi går vidare.

3. Självkontroll – hahahhaha! Tusentals kanelbullar och kilovis med brieost talar emot mig på den punkten.

Men nästa kanske?

4. Optimism – Skulle inte tro det, va. Jag räknar kallt med att allt ska gå åt helvete, men också med att saker sällan är särskilt viktiga egentligen.

Sista då. Kanske är jag grym på sista egenskapen?

5. Ansvarsfullhet – Vad betyder det ens? Pliktkänsla? Ja, men där är jag väl ändå helt medelmåttig. Som alla andra ungefär. För alla kommer väl med en vit lögn ibland för att slippa undan jobbiga saker? Även om man vet att man inte borde. Visst?

Äsch, vad vet Aftonbladet? Jag vet redan vad som gör den här människan lycklig. FREDAGAR! Och en sådan är det idag. Ergo happiness.  

Bästa känslan

Just precis nu känns måndag morgon oändligt långt borta.

Nu ska jag bara ha riktigt, riktigt tråkigt hela helgen så att tiden inte går för fort. För nästa vecka blir antagligen ganska tuff.

Min plan är att städa. Det är ungefär det tråkigaste jag vet näst efter att betala räkningar. Och den här helgen får jag göra båda delarna. Yippie! Det borde väl betyda att tiden knappt rör sig framåt alls? Visst?

Fredag igen

Bästa dagen ju.
Bara timmar kvar tills jag får åka ut till landet och se om växthuset har producerat ytterligare ett jättegäng gurkor. Hoppas inte. Inte för att det är något direkt fel på gurka, men min matlagningsfantasi börjar ta slut efter att ha ätit gurka på längden och tvären i flera veckor. Så om någon av de där 100 gröna tomaterna som fanns i växthuset förra veckan hade blivit röda, skulle det uppskattas…

Fast först ska man väl jobba sig lite.
Bråka lite med vårt nya näst intill obegripliga crm-system kanske?
Det lär ju vara en humörhöjare...

Vad ska ni göra innan det är helg?

Men, ser man på

Det är fredag. Igen.
Och solen skiner.
Det känns inte normalt någonstans.
Normalt = tisdag förmiddag med regn. I mitt liv verkar regniga tisdagsförmiddagar vara orimligt vanligt förekommande. Jag gissar att ungefär 75 procent av mina veckor består av just sådana.

Men nu är det som sagt fredag.
Det ska firas med lunch utomhus.
Sedan får man väl gå hem snart, va?

Jag vet att ni redan vet

Men jag måste ändå påminna om det.
Det är fredag!
Äntligen.

Nu väntar i och för sig rena motsatsen till en långhelg.
Det ska snattas en timme av min älskade och hett efterlängtade helg.
Bara 23 timmar söndag.
Ofint, tycker jag.

Eventuellt blir det snöstorm också.
Men ändå, det är fredag.
Livet är rätt fint ändå.

Ropade visst hej...

...innan jag var över bäcken.
Den där lugna fredagen jag ville ha, med bulle på förmiddagen och tidig hemgång. Den fredagen. Den verkar inte infalla den här veckan.
Jag har ju fan jättemycket att göra.

Någon har tydligen planerat sjukt dåligt.
Jag vet inte riktigt vem.
Men jag gissar Tony Irving.
Dåligt jobbat Tony!
Dåligt!

Woop, woop hela dagen

Jag vet det.
Ni vet det.
Det är fredag.

Trots att det är gråmulet, som alltid.
Trots att det fortfarande är februari.
Så verkar hela världen ändå lite vackrare.

Mina planer för helgen är att göra absolut ingenting. (Mitt absoluta favoritgöra.)
Och att göra detta på landet.

Vad ska ni göra för något kul?

Nu säger jag det

Det är fredag!
Så, nu var det sagt.

Om det känner jag ungefär så här:
YYIIIIIIIIIIIHHAAAAAAAA!

Fast innan det är riktig fredag måste jag så klart fixa lite saker. Skriva texter, komma överens med kollegan om vilken bild som ska ligga på ett omslag. Fundera över varför vissa kunder är så oförskämda. Hitta på en bra rubrik (inte min allra starkaste sida). Försöka låta bli att skicka mail fullt av könsord till dum människa. Skrika lite på min dator (inte så konstruktivt kanske, men ändå tillfredsställande). Äta lunch. Redigera texter. Tänka ut några smarta förslag till en kunds nästa kampanj. Ringa en kunde och påminna om att vi behöver bilder...

Och troligtvis lite mer som jag just nu glömt.

Om det känner jag:
TRIPPELSUCK

Lika bra att sätta igång...
Lunch alltså!

Packad och glad

och lite nervös...
Jag avskyr att köra bil när det snöar.
Men. Solen skiner!
Jag hoppas att det betyder att jag kan strunta i den där klass 1-varningen och faktiskt åka till landet i kväll. För när solen skiner från klarblå himmel kan det väl knappast slå om och börja toksnöa på några timmar? Eller hur? Det är ju inte fjällen direkt.

Väskan är packad.
Allt som krävs är att jag åker hem, skrapar fram bilen och ger mig iväg.
Lyckan i detta!
Det blev fredag den här veckan också.
Till slut!

Rubrik snattad av Singelmamman

Vad jag uträttat idag

Jag har kopierat lite papper och lagt dem i ett kuvert till vår bokföringsfirma.
Och så har jag tittat på några bilder.
Skickat ett mail.

Däremot har jag inte skrivit något för det har jag inte riktigt haft lust med.
Men det har jag säkert lust med nästa vecka.
Hoppas jag.
Ja, det var väl det...

Nä, just det. Jag har gett mig själv löneförhöjning också.
För det är jag värd!
Såå, då är det väl strax dags att gå hem.

Ostproblemet löste sig

Jag fick migrän och hade ingen lust att äta något alls i går kväll.
Tänk så det kan bli.

I kväll tänker jag dock kompensera mig genom att äta orimliga mängder ost och lussekatter. För det tycker jag att jag är värd.
Oklart varför.
Men jag tycker förstås ofta att jag är väääärd saker. Gärna bacon då. Eller brieost. Eller bullar. Ibland stryk, men det är bara när jag är riktigt trött på mig själv. Oftast är det mat. Eller att slippa städa. Fast mest mat.

Vad är ni värda en sådan här fredag?

Ibland bara måste man...

Jag har två texter jag verkligen borde skriva.
Några samtal jag absolut borde ringa.
Lite bokföring som garanterat skulle må bra av att fixas idag.

Men vet ni?

Jag tänker strunta i precis allt!
Nu går jag hem.
För att jag vill!

Nästan klar

Det blev två sidor till igår.
Nu är jag alltså nästan färdig.
Och det är fredag.

Lyckan är med andra ord nästan total här.

Fullständig lycka kommer troligtvis uppnås kl 14.30.
För då planerar jag att gå hem.

Ovanligt mycket fredag

Det var hemskt vad jag vill gå hem.

Det här med arbete är aningen överskattat, va?
Kan ju vara trevligt i novembermörkret, kanske. Men just nu kan jag på rak arm komma på säkert 50 saker jag hellre skulle göra.

Fast det där med rak arm är lögn.
Jag har fortfarande så mycket träningsvärk att jag inte kan hålla armen rak. Eller böjd ovanför brösthöjd. Det är ett litet helvete att äta och håret har fått sköta sig själv i flera dagar.

Mitt hår borde verkligen inte få lov att sköta sig själv.
Det är inte moget för ett sådant ansvar.
Man kan knappt lämna det ensamt en kvart innan det börjar tugga sönder sladdar, släpa hem skadade fågelungar, tömma barskåpet och ordna föräldrafria fester. Eller nå't. Jag är inte helt säker på exakt vad håret har haft för sig de senaste dagarna - men jag är övertygad om att det inte är något bra. Det syns liksom.

Jag borde verkligen skriva om porslin nu.
Märks det att jag försöker undvika det?
Lite va?