Dagens utmaning

Att åka kollektivt till jobbet utan att skrika högt och börja veva med knytnävarna mot mina medpassagerare.
Check!

Idag var det värre än vanligt.
Någon idiot hade glömt att köpa mjölk så jag tvingades konfronteras med Göteborgs Spårvägar utan att ha fått kaffe innan. (Denna idiot borde för övrigt få stryk med en hoprullad ikea-katalog, men jag hade tydligen redan slängt den. Och dessutom skulle det säkert gjort ont. Jag gillar inte ont.)

Nu, efter ungefär fem koppar kaffe och en lunch, börjar jag känna mig vänligare inställd till mänskligheten.

Så, då är det väl snart dags att gå hem, då.

4 - Min frukost idag

Om frukost verkligen är dagens viktigaste måltid så är jag illa ute. 

Jag gillar inte frukost. Jag vill ha kaffe. Sällan något annat. 

Jag vill också ha fler sådana här muggar, men det vill tydligen inte Indiska. De har tyvärr aldrig återkommit i sortimentet. Så jag bär min mugg som man bär den sista droppen vatten. Det vill säga om man regelbundet tappar den där sista droppen på mattan. Eller då och då råkar slå den alldeles för hårt i skåpsdörrar eller i diskmaskinsinredningen... 

Det är jobbigt att vara klumpig.

Hoppas, hoppas

Igår fotograferade jag en handduk.
Det var i stort sett allt.

I dag hoppas jag däremot på att vara ett under av effektivitet, energi och arbetslust.

Eftersom klockan snart är nio och ingen av dessa egenskaper har visat sig ännu, så är väl oddsen inte jättestora… men jag hyser fortfarande hopp. Kanske är lite kaffe allt som krävs?

Vi testar med det!

Rent teoretiskt lagom

Om jag slänger ett snabbt öga på listan över saker som jag måste fixa idag, verkar den inte helt oöverkomlig. Det borde kunna gå.
Ser nästan lagom ut.

Jag gissar att något kommer att sabotera den inom en timme.
Eller någon.
Troligtvis jag, då.

Men än så länge är jag hoppfull, fredagsglad och känner mig närapå lite effektiv.
Det senare antagligen för att jag inte börjat ännu.
Men det ska jag göra nu!
Med kaffe.

Sedan får jag väl ta itu med resten.

Vad har ni på era att göra-listor idag? Något kul?

Jag blev visst lite sen

Det var ju lite svårare att skiljas från kudden än jag hade planerat.
Ingen lycklig separation här inte.
Inget Happy Happy över det hela.
Bara en känsla av tomhet och djup saknad.
Som ett hål i mitt bröst.

Ibland undrar jag om det är något osunt över att jag har mina mina djupaste relationer med möbler.
Men sedan inser jag att jag omger mig med människor som jobbar med marknadsföring och media hela dagarna och då går det över.

Dags att börja jobba minsann.

Och så var det måndag

Jag försöker just nu arbeta upp någon form av entusiasm inför detta faktum.
Det går väl sådär.

Min inre hejarklack är mycket tystlåten.

Seriöst feltänk

Jag klev upp lite sent imorse.
Så sent att jag var tvungen att välja mellan kaffe och kläder.
Eftersom jag skulle iväg på ett kundbesök så valde jag kläder.
Jag är inte riktigt en sådan stjärna i min bransch att jag kan gå på kundmöten i pyjamas.
Min stjärnstatus är av typen: obefintlig.
Alltså blev det kläder.
Dessutom är långa kundbesök = massor av kaffe.
Det vet ju alla!

Fel! Fel! Fel!
Tydligen har ekvationen ändrats när jag tittat åt annat håll.
Det finns tydligen ett nytt facit.
Långt kundmöte = örtte och gurkvatten.
Gah!

Nästa gång blir det pyjamas.
Garanterat!

Tajming, min bästa gren

En av mitt livs stressigaste veckor.
Någonsin.
Då tar jag fel kaffe när jag panikhandlar kvart över tio på kvällen.

Koffeinfritt?
Jo man tackar.
Precis vad jag behövde imorse.

Och på den vägen är det...

Sådärja

Det var bättre.
Jag har återuppstått från de halvdöda.

Nu ska jag bara återställa koffeinbalansen i kroppen.
Sedan är det dags att börja fundera på en sommarhobby.
Vad ska man egentligen ägna semestern åt?

Stirra-rätt-ut-i-luften är en favorit.
Men den känns lite B när folk frågar vad man har gjort på semestern.
Ett ärligt svar har ungefär samma effekt som att säga att man passat på att sitta av ett kortare fängelsestraff.
Folk fattar helt enkelt inte grejen med stirra-rätt-ut-i-luften.
Det förstärker bara min allmäna uppfattning om folk.
Det finns för mycket av dem.