...på varats oändliga lätthet och själens obotliga ensamhet.
(Mest för att det låter snyggt.)
Dessutom är jag övertygad om att:
Lejongult är fult på alla utom just lejon.
Det lönar sig att vara snäll.
Jag inte har en aning om vad jag håller på med.
Jag kommer att bli avslöjad vilken dag som helst.
De flesta tv-producenter hatar mänskligheten.
(Det är den enda rimliga förklaringen till program som "Svenska Hollywoodfruar, Bonde söker fru, Paradise Hotel, Böda Camping, Bartenderskolan... Jag skulle kunna fortsätta ganska länge här...)
Uppdate:
Däremot har jag tappat tron på att det fungerar med förtidsinställda blogginlägg.
Helt och hållet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Sommaren då? Tror du på den?
Och hur tänker du göra med tyrolerhatten? Ska du köpa en?
Frågorna står formligen som spön i backen.
hemska tvillingen - Vad hette det sa du? Sommar? Det har jag glömt hur det kändes...
Tyrolerhaten däremot ska jag köpa så fort tillfälle uppenbarar sig.
Varje årstid har sin tjusning. Det är när det bara är -10 i Malmö, som man tycker att det inte vara så farligt med all värme i somras...
Håller helt och hållet med dig, tv-serier är ....**....
Fast jag snubblade över Bonde söker fru i fjor julas, kul att se, för det handlar om "kärlek", och ibland, mer eller mindre "omöjliga" människor, som egentligen bara är sig själva, dvs mänskliga. Mänskligt!
En god vän och jag vandrade på Falsterbonäset i somras. Hans associationer till Skånefruarna, i TV5, väcktes, några av dem bor tydligen där. En bor dessutom på min ordinarie promenadrunda i Skanör (så fräckt!). Jag hade hört namnet, dvs Skånefruarna, men hade inte en aning, har dessutom inte möjighet att se TV5, sen jag flyttade tbx till Malmö...
Så kom jag att gå en annan promenad, med en helt okänd person, vi gick allra sist, de flesta andra sprang, det s.k. Farsdagsloppet, i Falsterbo. Den okände personen som blev mitt promenadsällskap och som jag föll i samspråk med, visade sig vara make till en av Skånefruarna...
Med ens kändes det helt ok att jag promenerat med min gode vän tidigare, och indirekt intresserat mig för Skånefruarna. (Jag såg Ett avsnitt på webben.)
Det gav ju en annan infallsvinkel till promenadsällskapet. Det visade sig också att hans fru skulle vara prisutdelerska efter loppet. Så, eftersom jag kom sist, fick jag ett tröstpris.
Det var inte bacon i påsen.
Skicka en kommentar