måndag 25 mars 2019

När saker går sönder

Ibland händer det så svåra saker att man inte kan skriva om dem. För då blir det verkligt. Om man inte formulerar det så kan man låtsas att det inte finns.

Där är jag just nu.

Jag är frisk. Men allt annat är ett långsamt kaos.

Så småningom känns det säkert vettigt att skriva om saker som att jag aldrig någonsin lyckats äta upp innehållet i en marmeladburk innan den passerat sitt bäst-före-datum. (Jag tror att jag gillar marmelad, men det tycks jag aldrig göra mer än en vecka.) Men just nu blir jag alldeles "hur-kan-jag-tänka-på-marmelad-när-hela-livet-går-sönder-vad-är-jag-för-slags-människa-egentligen?" så fort jag närmar mig bloggen.

Vi hörs!

22 kommentarer:

Tigerlilja sa...

Anade att nånting var fel. Och du, det är rätt avkopplande att tänka på den där eländiga marmeladen ibland, man behöver sprickor i eländet oavsett om det är marmelad eller något annat fullkomligt underligt. Som folk brukar säga - kom ihåg att andas!

Eva Trillian sa...

DU är en vanlig sorts människa som inte orkar tänka på annat än marmelad ibland. Det är ok det med!

Markattan sa...

Ajdå, det här låter jobbigt. Ta vara på dig och var rädd om dig ❤

Markattan

Småländskan sa...

Skrev en kommentar, som troligen inte gick fram.
Skrev att livet kan vara ett helvete, ett kaos, men också att den där marmeladburken med sistadatumet också kan vara en möjlighet, en chans... för vi vet ju att sistadatumet inte alltid är det som gäller. Så, du fina, ta en dag i taget, se till att inte kasta burken innan du smakat!
Många tankar och kramar!

Humlan sa...

Ta en stund i taget, ett andetag i sänder och ta emot kraft där du finner den.
Och ibland behöver hjärnan koppla av, sedan om det är snickrande eller marmeladburkar som behövs, vet bara du.
Ta hand om dig så gott det går!

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Men åh. En varm kram till dig.

nillas liv på pinnen sa...

Känner igen mig i det där sista <3

Botant sa...

Du var faktiskt saknad,och du har skrivit väldigt underhållande. Men det är nog en balansakt att vara rak o träffsäker fast inte lämna ut sej. Läser faktiskt underbaraClaras nån gång för att se vad som är aktuellt hos "seriösa" ungdomar. Där var ett inlägg nåra månader bak där hon seriöst säjer att allt är elände men det är det enda hon vill meddela sina läsare.
När tillvaron greppar en så blir man ju utelämnad.
Tydligen kan det det drabba de flesta, nångång under livet, mer eller mindre.
Härhemma tacklar vi mindre katastrofer med rätt rå humor o svordomar: För att inte känna efter?

September sa...

Kram!

Sparkling sa...

<3 <3 <3

DDT sa...

Tack snälla. Vilka bra, fina och smarta saker ni skriver. Jag kommer säkert tillbaka om en liten stund eller två. Kram

Botant sa...

Ha en bra påsk

Unknown sa...

Må det trasiga snart läka och glädjen hitta tillbaka. Ibland gör livet ont. Som fan. Andas och vandra varsamt framåt. Du är saknad här. Kram

Ingrid sa...

Hoppas det går bra med dig. Kram!

DDT sa...

Tack! Kämpar på.

September sa...

Skönt att se en glimt av dig. Kram

Botant sa...

Livet ÄR en strid. Den som påstått nåt annat är nog döv eller blind eller har fått betalt för att ljuga. Konsten är att glömma striden ibland. Dina snärtiga inlägg har förgyllt min vardag.

Smultronblomman sa...

Ibland är en marmeladburk allt man orkar med. Ett år efter diagnos och fortfarande sitter ångesten där med sitt fula tryne och flinar.

Småländskan sa...

Hoppas och önskar att allt som gått sönder börjar läkas. Som andra skriver här saknar vi dina inlägg, men vi fattar också att det tar tid att läka, att när du är redo, kan och känner, låter du oss veta det. Under tiden önskar jag dig allt gott och ett riktigt bra "läksår".
Många tankar och förhoppningar.

Markattan sa...

Hur har du det? Är det fortfarande sönder så det inte går att skriva om?
Tänker på dig massor 💕

Markattan

Anonym sa...

Tänker ofta på dig och hoppas... ja... hoppas det blivit bättre för dig.
Varm sommarkram från September

Botant sa...

Jo jag saknar denna blogg. Mycket ! Klarar inte Clara, hade kanske varit intresserad för 25 år sedan. Den här hade ett ironiskt perspektiv. Hoppas du hämtar dej och kommer igen- mvh