Upphittat

Jag hade lagt dem på ett logiskt ställe. Inte undra på att jag inte hittade dem.

De låg i och för sig inte tillsammans med alla andra stickor jag äger, som bor i en byrålåda i hallen. Inte heller hittade jag dem tillsammans med garnet som bor i bokhyllan. Men i min utvikbara sybehörslåda på ben som jag ärvt av någon - där låg de! Ändå logiskt på något sätt.

Och det var ju himla bra att jag hittade dem. För igår tappade jag tydligen bort mina vantar när jag var på bio. Så nu behöver jag ju faktiskt nya. 

För övrigt såg jag Bond. Den var onödigt lång. 

Spatialt utmanad

Jag kan inte dra ett rakt streck ens om mitt liv hänger på det. Och jag är ungefär lika bra på att bedöma avstånd som en genomsnittlig tupperwareburk. Vilket är en ständig källa till besvikelse när jag tror att jag har sprungit säkert en halv mil och Runkeeper talar om att jag har lallat fram 782 meter.

Igår skulle jag borra hål. Lika stora hål.
Det gick sådär.

Så igår fick jag lära mig att göra egna pluggar.
Det var ju skojigt och lärorikt.
Men det hade förstås gått fortare om jag hade sluppit det.

Saker som bara händer på hösten

Man är lite uttråkad. Man vill bli en ny människa.
Kanske en sådan som bakar surdegsbröd? Bara tio år efter alla andra.
Så man sätter en surdeg.

Så här fint ser det ut på bild i boken man lånat.
I verkligheten däremot...

Jag funderar redan på om det finns någon annan hobby jag är mer lämpad för.
Gärna någon som inte luktar hundkräks.

14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli

Westernridning.

Problemet är bara att jag inte vill göra det i någon trist dammig manege eller likaledes trist lerig hage. Jag vill göra det i Montana eller i Kentucky eller kanske Arizona.
Och det känns lite långt att resa varje vecka.

Men i övrigt, helt rätt.
Nu när jag har gett upp mina planer på att bli en överårig ninja, tror jag att väderbiten cowboy kan vara rätt väg att gå.
Jag har redan rynkorna.
Allt som saknas är hästen.

Vad ska man göra nu då?

När OS är slut, alltså?
Vad finns det nu för ursäkter för att stanna i soffan?

Det känns som om jag måste skaffa mig en ny hobby.
Gärna en som går att kombinera med soffsittande och ätande av salta mandlar.
Silkesbroderi och brottning är alltså uteslutet.

Om nu någon hade tänkt föreslå det.

Dum eller modig?

Som ett led i min ständigt pågående strävan att hitta en hobby har jag anmält mig till en kurs.
I möbelsnickeri!
Hur tänkte jag där?
Den enda tänkbara förklaringen är att jag tycker att jag har för många kroppsdelar.

Med tanke på att jag idag lyckades skära av mig en bit av tummen när jag skulle riva ost så kommer det att bli väldigt spännande att se vad jag kan göra med en cirkelsåg.

Hur många fingrar behöver man egentligen?

Too much fritid

Idag besökte jag biblioteket.
Inte helt ovanligt.

Och som vanligt fastnade jag vid hobbyhyllorna.
Där hittar man fantastiska saker.
Som anvisningar om hur man virkar trendiga tofflor.
Say what?
Jag visste inte ens att man kunde kombinera orden trendig och tofflor i samma mening.
Borde inte det vara typ förbjudet?
Eller åtminstone få boken att självantända av ren omöjlighet?

Sedan hittade jag den.
En bok om hur man dekorerar med blommor.
Där visades med bilder hur man kunde snygga till sina klädnypor genom att måla dem i glada färger och rita dit söta blommotiv.
På allvar?!
Pimpa sina klädnypor?

Så mycket fritid hoppas jag aldrig att jag får.

En enbent spökplump

Fjortisensmorsa hade ju fullkomligt rätt.

Akvarell var ju inte alls svårt.

Och fåglar var säkert ett av de lättare motiven.

.

Det vet ju alla att råkor ser ut precis som spökplumpen.

Och oftast står på ett ben.

Och har stjärten på framsidan av kroppen.

Talang, minsann.

Jorå.

.

Väldigt avkopplande också.

Jorå.

Inte alls frustrerande.

Eller svordomsframkallande.

Eller skittrist.

Inte alls.

.

Men jag känner ändå att jag kan det här nu.

Pulvermoset kallar liksom.

Jag vill ju inte göra mina 6 läsare besvikna.

Så snäll är jag.

Jag ger upp min lovande konstnärskarriär för att piffa pulvermos.

Bara så där.

.

Jag hoppas att någon kommer ihåg att nämna det i min nekrolog.

Jag vet, jag vet

Tips om afrikansk dans och pulvermos borde komma här nu.
Men jag vill hellre hitta en hobby.
Och så länge ni inte pröjsar så är det jag som bestämmer.

Alltså har jag besökt biblioteket.
Lånat bok.
Måla fåglar i akvarell.
Det ska jag göra nu.
Hur svårt kan det vara?
Jag ser redan en karriär som konstnär framför mig.

Men för att inte lämna er helt i sticket kommer här några små ledtrådar.
Pulvermos: muskotnöt
Afrikansk dans: Don't
Ok, så långt?

Det är konst!

Det är inte alls så att jag är darrhänt.

Konst, minsann.

Fotografi kanske är min nya hobby?

Eller akvarellmålning?

Det känns medelålders och bra.

Sådant som farmors ogifta systrar ägnade sig åt.

Ungefär.

Akvareller, jorå.

Nu åker jag iväg några dagar för att tänka över min bokutgivning, måla akvareller, gå vilse i skogen och kanske ta ett dopp.

Om vattnet är varmt alltså.

Kanske passar jag på att banta också.

Vem vet?

Vore väldigt bra om jag passade på med det.

Fan trot.

Livsfilosofi

Man ska lära sig något nytt varje dag.
Tycker jag.
Om man orkar, alltså.
Det gör man ju faktiskt inte alltid.

Igår lärde jag mig hur man gör fiskfärs och ugnssteker fiskkakor.
Då kände jag mig lite nöjd.
En stund.
Som Nigella, ungefär.
I mitt huvud alltså. Det finns ingen spegel i mitt kök. Och då kan man vara Nigella om man vill.

Men sedan skulle man ju äta dem också.
Smakade stekta fiskbullar.
Så lagom glammigt.

Déjà vu

69,1 igen.

Men idag har jag faktiskt gjort något annorlunda.
Jag har varit på meditation.
Jävlar vad tråkigt!

Konstigt ändå.
Stirra rakt ut i luften är ju annars min paradgren.
Jag tror inte att jag kommer att hitta min kommande hobby inom new age. Det kan ju inte vara meningen att ölkorv ska vara en ständigt återkommande tanke när man försöker tömma huvudet.
Finns det verkligen inget mer i min hjärna?
Något bara lite djupare.

Ost dök upp då och då också.
Förstås.