Problemet är bara att jag inte vill göra det i någon trist dammig manege eller likaledes trist lerig hage. Jag vill göra det i Montana eller i Kentucky eller kanske Arizona.
Och det känns lite långt att resa varje vecka.
Men i övrigt, helt rätt.
Nu när jag har gett upp mina planer på att bli en överårig ninja, tror jag att väderbiten cowboy kan vara rätt väg att gå.
Jag har redan rynkorna.
Allt som saknas är hästen.
8 kommentarer:
Wow. Coolt ju!
Visst skulle det vara det? Tyvärr misstänker jag att jag numera skulle behöva en liten trappstege för att komma upp på hästryggen. Det känns som om det tar ned coolhetsfaktorn en aning. Men ändå.
Bara att leda skrället till en sten lite diskret så där...
Låter ju som en häftig hobby annars.
Markattan
Hoppas att det finns många bra och klättervänliga stenar på prärien. Och att hästen står still.
Hihihi, jag visste det, jag visste det!!! Jag fick mej ett gott skratt idag också! Tack till dej! /Eva i Skåne
eva - kände du på dig att jag har en inre cowboy? Imponerande! Tack till dig med!
Alltså, jag har testat. Vet du hur gögt det är där uppe på hästryggen? Som att sitta i ett pariserhjul som står på en skyskrapa. Jorå.
Fru venus - jajamensan. Jag är en gammal hästtjej. Problemet är bara att jag blivit lite farträdd med åren.. Och skraj för hästar som bits. Och sparkas. Och trampar i hål. Och frustar högt, när jag inte är beredd. Och... det var ett par år sedan jag red sist, ja.
Skicka en kommentar