Att försöka kränga av sig svettiga träningskläder och få på sig en baddräkt var jobbigare än springandet. Och då var springandet en mardröm. Mardröm, säger jag.
Jag var nära att vrida armarna ur led.
Vattnet var dessutom kallt, brunt och lämnade en oljig hinna på kroppen.
Vad denna bestod av har jag försökt att inte tänka på.
Tiddelipom alltså.
Den kassa tiden vi fick och hur löjligt korta sträckor jag orkade springa, försöker jag också förtränga.
Tiddelipom all over.
Idag är en ny dag.
9 kommentarer:
Värre om det varit tvärs om, en oljig hinna på vattnet! Med tanke på all Brie och bacon.....
Renée - där sa du något? Tänk om det var jag? Men inte kan jag väl förorena en hel sjö bara genom att flyta i den en liten stund? Eller? I så fall måste jag verkligen tänka över min diet.
Spring i baddräkten och slit av dig träningskläderna när det är dags för bad.
Markattan
Hahahaha!! Jag kan se det tydligt framför mej! Sååå jobbigt att ta av sej svettiga kläder ju!/EvaH
Markattan - jag funderade på saken, men misstänker att det kan ge riktigt elaka skavsår i ljumskarna.
Eva - det var rena farsen. Till slut behöll jag sportbehån under baddräkten och slog nytt rekord i den än så länge icke officiella OS-grenen "plankan". Och då menar jag inte den sorten där man står på armbågarna.
Hahahahaha!!! Jag döööööör! Du skriver så man ser allt som om man var på bio, som en stumfilm då alltså, sakta lufsandes med långa steg ner mot vattnet, desperat slitande i alla kläder.. Du är bäst!/EvaH
Eva - tack! Stumfilm är bra. Då slipper man höra alla svordomar som förekom i verkligheten.
Men va f*n, är du sån där självplågare, eller? ;)
Baronessan - Inte frivilligt. Dock uppstår ofta situationer i mitt liv som får mig att fundera över mitt förstånd. Vill jag mig själv illa, eller? Ibland undrar jag.
Skicka en kommentar